Inlägg

Visar inlägg från juni, 2007

En tung sanning

Religon, en sanning eller en mänsklig uppfinning? Att erkänna att man tror på "Gud" anses lite konstigt, och ingen verkar säga det rakt ut. Frågar man en präst så får man inte ens ett rakt svar, utan oftast ett lite generat invecklat svar "nja du förstår asså jag tror ju på nått". Det är nästan som det är tabu att tro på Gud. Egentligen är det ju bara dom troende muslimerna som tror på Gud, vi andra vet så mycket bättre än att tro på nån gubbe i himlen. I och med att religionerna bygger på tron av Gud, så följer även de med i tabu-träsket. Man vill ju gärna va en snubbe med båda fötterna på jorden och styra sitt eget liv och tro på det ens ögon ser. Inte vara med i några galna sekter med folk som tror på sånt som ingen lycktas bevis vetenskapligt. Men okej, här är kanske er sanning. Gud, som person, finns troligen inte. Den person folk söker trygghet hos är en substitut. En person som ska tro på Gud måste vara en person som har klarat sig genom alla sina livskriser,

Ändra begreppet tack

Mycket skit finns det i dagens digitaliserade västvärldssamhälle. Snorungar till höger och vänster, respekt och tillit bortspolat likt ett skämt för att inte tala om vettet och etiketten som bara flugit ut ur fönstret. Vad är det nu jag stör mig på? Ja tidigare tog ja ju upp lite om MSN och mobiltelefoner (se tidigare inlägg). Nu tänkte jag beklaga mig lite över telefonin igen, men även lite gnäll om begreppet "hade inte tid". Telefonerna då. Dagens mobiler är ju som kännt utrsutade med högtalarfunktioner. Förvisso kanske en bra sak om man vill prata 2-1 och således spara in 0.50kr. Jobbigt blir det dock när man talar med folk som har på högtalartelefonen utan att säga till om det. Vart tog respekten vägen? Skyll inte på eran uppfostran, ni får väl för fan ansvara för era egna liv NÅNGÅNG. Samtal på tu man hand är en privat konversation. Bjuder man in någon till säger man det, så enkelt är det väl ändå bara? Folk har som tidigare kännt en tendens att vara kaxigare desto läng