Inlägg

Visar inlägg från september, 2013

Illusionen med att ge ett löfte

Kontroll är den största av illusionerna. Kontroll är dock ett stort och komplext ämne som ter sig på många nivåer och sätt. Detta ämne är dedikerat till illusionen av ett Löfte, en form av Kontroll. Att avge ett löfte innebär att man lovar att göra / inte göra något i framtiden. Att löfte är alltså uppbyggt på ett hypotetiskt framtida scenario. I detta framtida hypotetiska scenario så åtar vi oss att göra / inte göra något, oavsett omständigheter och hur det hypotetiska scenariot än kan tänkas utspela sig. Framtiden är oviss och inte ens de visaste kan sia morgondagen. Den som talar om morgondagen som självklar är ovis. Att avge ett löfte grundar sig i högmod, ignorans och en illusion av kontroll. Nu påstår jag inte att människor som avger löften Är dessa kriterier. Att avge löften har blivit en accepterad illusion, folk menar inget illa med det. Vill man däremot utvecklas som person måste man släppa taget om ting och begrepp vi aldrig ens haft kontroll över eller förstått oss på

Vi blundar för ondskan

Religion skapar inte krig, politik skapar inte krig, geografi skapar inte krig, vapen skapar inte krig - människor skapar krig. Människan är den enda gemensamma nämnaren bland alla världens krig. "Det finns inga krig, bara inre konflikter". För att föra ett krig behövs människor som är villiga att utföra det, människor som är villiga att leda andra människor som vill kriga. Människor som vill kriga är människor som lider, människor som är arga, människor som inte längre känner att de lever de liv de egentligen vill leva. Om alla människor varit välmående hade vi inte haft krig. Om ingen människor hade haft inre konflikter, ilska, sorg och smärta så hade vi aldrig haft krig. Jag tycker det är en tröstande tanke att krigen vi ser runtom oss i världen är enbart resultatet av personligt lidande. Inget krig är större än det enskilda lidande som en människa kan uppleva. I ett krig är alla förlorare, alla mår dåligt. Jag tycker synd om människor som krigar och dödar och jag vill f

Rättigheter och skyldigheter

Livet du lever är inte ditt, det är ett lån du snart måste amortera. Hur hög ränta du än är villig att betala så är återbetalningsdagen oundviklig. Livet du lever är inte ditt, det är en gåva given dig, och oavsett vad du gör har gjort med tiden hittills och vad du kommer göra med den tid som återstår så är det inte mer än just det, en gåva på lånad tid. Vill man leva sitt liv fullt ut måste man först och främst acceptera sitt öde, att livet vi lever är på lånad tid och att döden är oundviklig. Livet som gåva kan liknas med andra gåvor du får i livet. På din födelsedag blir du given en fin och vacker tavla. Istället för att sätta dig ner och begrunda den, dess djup, dessa vackra drag, dess tanke och syfte, så ställer du den i källaren. Tavlan blir kvar i din källare och du väljer hellre att ägna din tid åt ytliga, enkla och meningslösa saker. Tavlan med dess djup och syfte förblir osedd och kommer med tiden att samla på sig damm och smuts. Vi ställer frågan om om meningen med l

Genom lidande finner vi lyckan

Jag minns hur du låg i min famn och jag tänkte "denna stund, detta nu, kommer jag aldrig mer att få uppleva igen. Lyckan och upprymdhet jag känner nu är så total, och snart är stunden förbi, över". Jag blev först rädd, rädd för att förlora stunden, tiden som sakta gled ur mina händer. Rädslan övergick till sorg när jag insåg att jag inte kan kontrollera tiden, att vad jag än gör så kommer stunden alldeles strax att vara över. Jag tog ett djupt andetag och kramade dig med hela min själ. Jag höll kvar andetaget och blev ett med stunden. Jag andades ut och lät det ögonblick vi hade flyga iväg. Istället för tomhet, rädsla och sorg blev jag fylld av lycka. Vetskapen om att det där andetaget var klimaxet på en fulländad helg kändes nu istället okej, för att nu skulle jag alltid bära med mig det som ett vackert minne. Och tills dagen jag dör kommer jag nu inte behöva sörja det jag kanske aldrig igen får uppleva, utan istället kommer jag att om och om igen att få tåras av lycka att