99% Djur - 1 % Intellekt

99% Djur - 1 % Intellekt - så lyder rubriken. Men jag har avrundat kraftigt uppåt. Vårt intellekt spelar säkerligen in än mycket mindre roll än så, men procenten får vara bildligt talande.

Denna sanning ger många insikter och 'frigörelser' som kan ge en verktyg för effektiv personlighetsutveckling. Men som alltid är en sanning lättare sagt än gjort att inse.

Som alltid är det våran självbild som är vårt största hinder. Sättet vi ser på oss själva, sättet vi identifierar oss själva, sättet vi tror andra ser och identifierar oss som, är en av de största motsättningarna vi har till personlig utveckling. Så även denna gång.

Vi lever i ett 'modernt samhälle'. Med per definition 'Modernt' så står ordets definition i relation till tidigare epoker i mänskligheten, vilket per definition är rätt korkat. Varje epok / generation är modernare än den tidigare... Sätt ur ett större perspektiv är vi fortfarande ganska odugliga. Vi konsumerar av vår planet mer än vad den klarar av att ge, vi kan knappt ta oss iväg från vår egen planet, och vi tar död på varandra och allt på planeten. Inte särskilt utvecklat.

Men skit samma. Vi är moderna människor och ett supermodernt samhälle. Vi använder telefoner, datorer, är sjukt smarta, vet massa sanningar, facebook, snapshat, relativitetsteorin och Ben n Jerrys. Vi är kort sagt jävligt intelligenta.
Fast tyvärr är det bara ett fåtal människor som är väldigt intelligenta. De allra, allra flesta har föds ointelligenta och kommer tyvärr hellre aldrig frigöra sig från sina egna bojor och således avla vidare dumma ointelligenta individer innan de själva dör som ointelligenta personer.

Den superkomplicerade telefonen du håller i din hand gör dig inte smart. Du har inte byggt den, programmerat den eller designat den och du skulle heller aldrig klara av att göra det. Faktabasen du har tillgång till via internet gör dig inte påläst, det gör dig bara lat. Miniräknare som klarar av att utföra komplexa ekvationer gör dig inte smart, den bevisar bara hur dum du är utan den. Faktan du besitter gör dig nödvändigtvis inte heller smart, det bevisar enbart att har förmågan att memorera saker andra människor sagt.
Kort sagt, allting du tar för givet definierar dig som en intelligent människa är egentligen ingenting eller marginellt värt. Din faktiska intelligens i förhållande till hur intelligent du anser dig vara är så försumbart liten att det vore ett hån att ens sätta de båda i samma ekvation.

Men, trots det Är vi. Vi Är. Och om vi då inte är intelligenta vad är vi då? Jo, vi är vad vi trodde ha lämnat bakom oss för hundratusentals år: djur. Vi är bara första djuret i evolutionen som tagit steget till att kunna ha ett någorlunda utvecklat medvetande och förmågan att lösa matematiska ekvationer. Men mer än så är det inte. Vi får nog ge evolutionen några hundratusentals år till innan vi kan prata om 2 % mot 98 % djur...

Du vaknar på morgonen. En autonom funktion. Du går kylskåpet för att frukost. Du går på rutin. Under tiden andas du och hjärtat trycker runt blodet i din kropp. En autonom funktion. Du sätter höger fot framför vänster. Grattis, din ryggrad har memorerat en komplex rörelse. Du äter, sväljer, smälter födan, omvandlar den till energi. En autonom funktion. Du funderar på vad du ska ha för kläder. Du väljer slaviskt de kläder som modet och grupptrycket lärt dig är rätt plagg. Grattis, din egen vilja är åsidosatt för högst primitiva funktioner. Du åker till jobbet och utför något åt någon. På lunchrasten snackar ni skit. Ni pratar inte om livets mening. Ni pratar om ytliga saker som är aktuella för stunden. Du rättar dig i ledet. Grattis, du är en marionettdocka inom det politiskt korrekta, vilket du gärna fortsätter vara så länge du får bibehålla känslan av tillhörighet. Du sitter på tåget och åker hem. Under tiden stirrar du slaviskt i din telefon och läser vad alla andra gjort under dagen. Grattis, du är en så nära lobotomerad man kan komma. Du kommer hem, äter, andas, hjärtat pumpar, sätter höger fot framför den vänstra, instämmer nickande till det normativa. Går och lägger dig.

Ja, säga vad man vill, men det blir nog svårt att undvika de facto att 99% av allt det vi gör på en dag styrs av faktor vi knappast skulle anse vara särskilt "intelligenta", "intellektuella" eller särskilt "individuella".  Att vi ens överlever var dag är tack vare vår kropps extremt komplexa funktioner (skapade av evolutionen, inte dig. absolut inte av dig. du har om något enbart förstört den kropp din inhyser med din ohälsosamma livsstil.) Att vi klarar av att gå upp ur sängen, till tåget, till jobbet och sen hem igen är tack vare kroppens förmåga att memorera rörelser och kombinera dem. Inte tack vare dig. Nej, absolut inte. Du har ingen intelligens som spelar in i denna mekanism. Det går till och med att lära hundar samma mönster... Du gör ditt jobb, ja, högst troligen bara inövade rutiner och moment baserat på vad någon annan kommit fram till. Möjligen finns är ett uns av spår av intelligens, beroende på vilken typ av yrke du har. Du tycker, tänker, gör och beter dig som de flesta andra runt om dig. Främst för att du vill känna tillhörighet, trygghet, närhet och samhörighet i gruppen. Inte särskilt intelligent, bara djuriskt.

Vi kan vända och vrida på detta hur mycket som helst, och även om det går att framföra röster som visar på att vi har intelligens så kommer det djuriska och biologiska inom oss att övertrumfa vårt intelligent miljoner gånger om. Det är bara släppa taget om att se sig själv som en intelligent varelse. Inte för att vi inte är intelligenta, utan för att fokuset i hur vi beskriver oss själva ska ligga på det som är fokus i vårt liv. Det djuriska. Vi kan kompromissa - ett djur som är intelligentare än andra djur på planeten. Inte så mycket att skryta med dock, det är trots allt evolutionen som gjort oss intelligenta, inte vi själva, så ja.. Tillbaka till ruta ett.

Men skit samma. Det är ingen skam i detta. Tvärtom. Det är stolthet och kurage i att inse sin dödlighet, oduglighet och värdelöshet. Våra liv är korta millisekundrar i kosmos evighet och vår påverkan helt obefintlig. Det vi tycker, tänker och känner kommer aldrig att noteras i kosmos. Vi är dammkorn i en oändligt stor öken. Hur unika och speciella vi än tror oss vara så är det likväl en lögn och den är över innan du hunnit blinka. Vi är alla ingenting på en och samma gång, och snart, alldeles strax, är allting förbi och du har ingenting att ta med dig. Du är ett djur som föds och du är snart ett dött djur i marken och kosmos kunde inte bry sig mindre.

Känslorna du känner, egot som tar över, förälskelsen som sveper fram, hormoner som rusar i din kropp, hat, sorg, glädje. Allt, kemiska och elektriska signaler som styr dig från dagen du fötts tills dagen du dör. Din möjlighet att påverka ditt eget liv och ditt öde är begränsat till så små och obefintliga tillfällen att du skulle kräkas om du insåg hur lite du själv faktiskt styr ditt eget liv. Du är en slav under lagar på makronivå ner till mirkonivå och ditt eget väsen är en kvävd varelse som sugs med vare sig den vill det eller inte. Känslan av kontroll, individualitet, stolthet och intelligens är blott en falsk spegelbild. Inget annat än ett trick din hjärna spelar upp för dig för att du inte ska tappa sansen inför den nakna sanningen - du är ett djur och en slav.

Men det finns hopp. Men inte förrän du insett denna enkla lilla sanning. Inte förrän dess.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Religion för mig

Orimligt att meritokratin ska leda till högre lön

Koranbränningar belyser svårigheten med att stifta lagar