När språket fördummar
Det råder nog ingen tvekan om att det är tack vare språket människan idag dominerar planet. But it goes not without saying that dinosaurien en gång i tiden var planetens härskare, och de kunde inte ens räkna till tre.
Språket har en primär funktion sett ur ett evolutionärt perspektiv: informationsöverlämning. Det sekundär, med viss utrymme för konkurrens och diskussion om pallplatsen, är att förenkla adapteringen och effektiviseringen (med andra ord nycklarna till överlevnad och utveckling/utökning av rasen). Att vi därtill lärde oss att filosofera, utbyta mer komplexa känslor, namnge blommor och skalbaggar är enbart att se som en biprodukt av bemästringen av språk.
Vad många ej kanske inser att språket än idag har kvar samma struktur. Dess primära funktion är ännu informationsöverlämning och sekundärt adaptering och effektivisering. Biprodukten är nu som då allt annat; recensera filmer, skapa konspirationsteorier om patriarkat, diskutera vilken religion som är bäst samt lämna insiderinformation om vilka aktier som kommer att dyka / öka inom en timme.
Språket skulle kunna anses vara en andel av den lilla procent 'intellekt' av oss (se tidigare inlägg). Detta är givetvis högst diskutabelt. Men oavsett vad man ser i frågan så måste man enas om att språket är en av de viktigaste förutsättningarna till att använda vårt intellekt. En Formell 1-bil är inte mycket utan sin motor, likväl är inte motorn i sig inte en Formell 1-bil. You get the picture.
Med detta sagt bör vi nu zooma ut och titta på övriga delar av människan, d.v.s. den intressanta aspekten som hamnar något i skymundan, de övriga 99% av människan som består av "Djur".
Ty innan vi hade språket hade vi fortfarande ett intellekt, om än vi inte kunde använda det. Som Formel 1-bilen, fast ingen soppa i tanken? Så om vi tidigare ansågs vara 99% djur, 1 % intellekt, så kan man nog anse att innan vi kunde bemästra språket så var vi blott 99.9% Djur.
Men som vi kan se - även innan vi kunde bemästra språket kunde vi likväl överleva. Precis som dinosaurierna. Här är kommer en viktig sanning: språket kom inte på bekostnad av något annat. Språket förenklade enbart det som redan fanns där. D.v.s inga andra komponenter tillkom eller försvann bara för att vi till lyckades uttrycka oss verbalt (annat än med läten och stönanden). Och det är här vi börjar närma oss det intressanta.
Allt det som vi hade inom oss Då, innan vi började utöva talet, allt det har vi kvar inom oss Nu.
Vi föds med alla vår sinnen och förmågor till känslor och intellekt. Men precis som vi föddes med förmågan att utöva ett språk tog det likväl många tusentals år innan vi faktiskt kunde nyttja "funktionen" inom oss. Precis så funkar det än idag. Vi föds med en stor uppsättning av sinnen, ett enorm känsloregister, en kropp kapabel till enorma fysiska utmaningar, ett sinne som kan bemästra det allra mesta och en hjärna som kan göra enormt komplexa ekvationer. Men - men - det måste tränas upp, utvecklas och underhållas. Precis som atlet som slutar tränar på 10 år så går det givetvis att komma tillbaka till sin forna kondition. Men för den som aldrig ens sprungit 1 mil tar det tid att träna upp kroppen till detta. För den som aldrig känt glädje tar det tid att lära sig vara harmonisk. För den som aldrig lyssnat bortom media tar det tid att se sanningen. För den som aldrig aldrig lyssnat på annat än surrande biltrafik kan ta det ta tid att uppskatta tystnaden i skogen.
Enkelt summerat kan man säger att vi använder de sinnen, förmågor, känslor och funktioner som 1. föds in i (kulturen, närmiljön, utbildning, uppväxt) och sedermera 2. väljer aktivt att utveckla. Desto kunskapsfattigare miljö, desto mindre influenser runtom en desto sämre start-förutsättningar, och man därtill saknar drivet att utveckla sig bortom normerna så är oddsen att ens utveckling blir tämligen tafatt. De funktioner man lärt sig att använda blir ungefär ens geocentriska perspektiv i livet; det är det man vet, det är det man kan och därmed utgår man även från att det är allt som finns.
Du kan inte se färgen ultraviloett och därför utgår du ifrån att färgen inte finns. Men likväl gör den det. Du kan inte se radiovågor, men likväl finns dom där. Du kan inte förstå hur du är ingenting och kosmos är oändligt, men likväl är det så.
För den som då 1. växer upp i en miljö där känslor och eller det spirituella inte tillåts utveckla samt 2. inte heller söker sig aktivt till denna miljö så blir känslospektrumet tämligen basalt. Förbannad, förälskad, arg, glad, ledsen, lycklig. Typ som att måla en tavla med tre penslar blått, grönt och rött. Men det funkar. Skulle du därmed lära dig att blanda färgerna är färgskalan helt plötsligt oändlig.
Språket är aldrig på bekostnad av något annat, detta har vi redan konstaterat. Så min rubrik "språket fördummar" är något missvisande, rent krasst. Det är inte på grund av att vi kommunicerar som vi fördummas. Det är på grund av att vi inte utvecklar / vågar lita på de övriga 99% av vår kropp. Det är inte på grund av att vi ligger vår tillit i språket och dess informationsflöde som vi fördummas, det är för att vi negligerar oss själva och inte utvecklar resten av alla vår sinnen som vi fördummas. Språket ska hjälpa till att lyfta fram och utveckla det som redan finns där, men istället har vi nu istället börja använda språket som en fristående funktion. Vi har kopplar aktivt bort oss själva, alla känslor och sinnen, och förlitar oss istället enbart på informationen som kommer via språket. Vi sitter i en bil med autopilot och förlitar oss blint på att systemet ska fungera så att vi inte krockar, istället för att vi först lär oss att köra manuellt, för att sedan ha autopiloten som ett komplement. Sort of.
"Caution hot water" står det på kaffekoppen. Informationsöverlämning. Språket används exakt som det ska. Men om vi precis har beställt en kopp kaffe så kunde man möjligen anse att vi borde förstå att innehållet är varmt. Härvid stannar mina exempel, för det finns en oändlig uppsjö av dem. Alltifrån "utbildning" i skolan, till propaganda från media, till överflödiga varningsskyltar, till manipulerande böcker. Så länge vi inhämtar all denna information, språket, ohämmat och utan att stanna upp och filtrera genom våra egna sinnen (för att inte nämna källkritik) så blir vi dummare för var dag som går. Att vi håller i smarta produkter och lever i ett högciviliserat samhälle är tyvärr inget som helst kvitto på att individen i miljön är det minsta smart.
När något så enkelt och uppenbart Ockhams rakhyvel inte ens tillämpas på basis kan man bilda sig en uppfattning om hur dum människan har blivit, inte tack vare det utvecklade språket, utan på grund av att hon negligerat alla andra sina sinnen. What a shame.
Trust your gut eller bli för evigt en zombie.
Språket har en primär funktion sett ur ett evolutionärt perspektiv: informationsöverlämning. Det sekundär, med viss utrymme för konkurrens och diskussion om pallplatsen, är att förenkla adapteringen och effektiviseringen (med andra ord nycklarna till överlevnad och utveckling/utökning av rasen). Att vi därtill lärde oss att filosofera, utbyta mer komplexa känslor, namnge blommor och skalbaggar är enbart att se som en biprodukt av bemästringen av språk.
Vad många ej kanske inser att språket än idag har kvar samma struktur. Dess primära funktion är ännu informationsöverlämning och sekundärt adaptering och effektivisering. Biprodukten är nu som då allt annat; recensera filmer, skapa konspirationsteorier om patriarkat, diskutera vilken religion som är bäst samt lämna insiderinformation om vilka aktier som kommer att dyka / öka inom en timme.
Språket skulle kunna anses vara en andel av den lilla procent 'intellekt' av oss (se tidigare inlägg). Detta är givetvis högst diskutabelt. Men oavsett vad man ser i frågan så måste man enas om att språket är en av de viktigaste förutsättningarna till att använda vårt intellekt. En Formell 1-bil är inte mycket utan sin motor, likväl är inte motorn i sig inte en Formell 1-bil. You get the picture.
Med detta sagt bör vi nu zooma ut och titta på övriga delar av människan, d.v.s. den intressanta aspekten som hamnar något i skymundan, de övriga 99% av människan som består av "Djur".
Ty innan vi hade språket hade vi fortfarande ett intellekt, om än vi inte kunde använda det. Som Formel 1-bilen, fast ingen soppa i tanken? Så om vi tidigare ansågs vara 99% djur, 1 % intellekt, så kan man nog anse att innan vi kunde bemästra språket så var vi blott 99.9% Djur.
Men som vi kan se - även innan vi kunde bemästra språket kunde vi likväl överleva. Precis som dinosaurierna. Här är kommer en viktig sanning: språket kom inte på bekostnad av något annat. Språket förenklade enbart det som redan fanns där. D.v.s inga andra komponenter tillkom eller försvann bara för att vi till lyckades uttrycka oss verbalt (annat än med läten och stönanden). Och det är här vi börjar närma oss det intressanta.
Allt det som vi hade inom oss Då, innan vi började utöva talet, allt det har vi kvar inom oss Nu.
Vi föds med alla vår sinnen och förmågor till känslor och intellekt. Men precis som vi föddes med förmågan att utöva ett språk tog det likväl många tusentals år innan vi faktiskt kunde nyttja "funktionen" inom oss. Precis så funkar det än idag. Vi föds med en stor uppsättning av sinnen, ett enorm känsloregister, en kropp kapabel till enorma fysiska utmaningar, ett sinne som kan bemästra det allra mesta och en hjärna som kan göra enormt komplexa ekvationer. Men - men - det måste tränas upp, utvecklas och underhållas. Precis som atlet som slutar tränar på 10 år så går det givetvis att komma tillbaka till sin forna kondition. Men för den som aldrig ens sprungit 1 mil tar det tid att träna upp kroppen till detta. För den som aldrig känt glädje tar det tid att lära sig vara harmonisk. För den som aldrig lyssnat bortom media tar det tid att se sanningen. För den som aldrig aldrig lyssnat på annat än surrande biltrafik kan ta det ta tid att uppskatta tystnaden i skogen.
Enkelt summerat kan man säger att vi använder de sinnen, förmågor, känslor och funktioner som 1. föds in i (kulturen, närmiljön, utbildning, uppväxt) och sedermera 2. väljer aktivt att utveckla. Desto kunskapsfattigare miljö, desto mindre influenser runtom en desto sämre start-förutsättningar, och man därtill saknar drivet att utveckla sig bortom normerna så är oddsen att ens utveckling blir tämligen tafatt. De funktioner man lärt sig att använda blir ungefär ens geocentriska perspektiv i livet; det är det man vet, det är det man kan och därmed utgår man även från att det är allt som finns.
Du kan inte se färgen ultraviloett och därför utgår du ifrån att färgen inte finns. Men likväl gör den det. Du kan inte se radiovågor, men likväl finns dom där. Du kan inte förstå hur du är ingenting och kosmos är oändligt, men likväl är det så.
För den som då 1. växer upp i en miljö där känslor och eller det spirituella inte tillåts utveckla samt 2. inte heller söker sig aktivt till denna miljö så blir känslospektrumet tämligen basalt. Förbannad, förälskad, arg, glad, ledsen, lycklig. Typ som att måla en tavla med tre penslar blått, grönt och rött. Men det funkar. Skulle du därmed lära dig att blanda färgerna är färgskalan helt plötsligt oändlig.
Språket är aldrig på bekostnad av något annat, detta har vi redan konstaterat. Så min rubrik "språket fördummar" är något missvisande, rent krasst. Det är inte på grund av att vi kommunicerar som vi fördummas. Det är på grund av att vi inte utvecklar / vågar lita på de övriga 99% av vår kropp. Det är inte på grund av att vi ligger vår tillit i språket och dess informationsflöde som vi fördummas, det är för att vi negligerar oss själva och inte utvecklar resten av alla vår sinnen som vi fördummas. Språket ska hjälpa till att lyfta fram och utveckla det som redan finns där, men istället har vi nu istället börja använda språket som en fristående funktion. Vi har kopplar aktivt bort oss själva, alla känslor och sinnen, och förlitar oss istället enbart på informationen som kommer via språket. Vi sitter i en bil med autopilot och förlitar oss blint på att systemet ska fungera så att vi inte krockar, istället för att vi först lär oss att köra manuellt, för att sedan ha autopiloten som ett komplement. Sort of.
"Caution hot water" står det på kaffekoppen. Informationsöverlämning. Språket används exakt som det ska. Men om vi precis har beställt en kopp kaffe så kunde man möjligen anse att vi borde förstå att innehållet är varmt. Härvid stannar mina exempel, för det finns en oändlig uppsjö av dem. Alltifrån "utbildning" i skolan, till propaganda från media, till överflödiga varningsskyltar, till manipulerande böcker. Så länge vi inhämtar all denna information, språket, ohämmat och utan att stanna upp och filtrera genom våra egna sinnen (för att inte nämna källkritik) så blir vi dummare för var dag som går. Att vi håller i smarta produkter och lever i ett högciviliserat samhälle är tyvärr inget som helst kvitto på att individen i miljön är det minsta smart.
När något så enkelt och uppenbart Ockhams rakhyvel inte ens tillämpas på basis kan man bilda sig en uppfattning om hur dum människan har blivit, inte tack vare det utvecklade språket, utan på grund av att hon negligerat alla andra sina sinnen. What a shame.
Trust your gut eller bli för evigt en zombie.
Kommentarer