Varför får intuitionen av rastillhörighet inte inrymmas
Känslan av tillhörighet har blivit rumsren ty bakom gardiner döljer sig en annan rubricerad form av tillhörighet som staten gör allt för att porta; rastillhörighet. Rastillhörighet är ett lustigt ämne, vilket fall när det beskrivs av människor vänster om mitten. Även av intellektuella. Desto mer självutnämnda intellektuella de är, desto fler år i skolans skyddade värld, desto mer underhållande blir det när dessa ska beskriva fenomenet Rastillhörighet. Först i retoriken brukar man hänvisa till biologin och dess regler för vad som utgör en ras. Där talar man om att likheterna är så många gånger mer än olikheterna att någon egentligen rasskillnad inte finns. Att vår DNA är kring 98% motsvarande grisens brukar man inte ta upp. Men oavsett likheten med grisar och schimpanser så finns ingen universell regel för vad som skulle utgöra gränsdragning av olik art och raser. Ögonen ser vad de ser oavsett om man vill låtsas som att någon skillnad egentligen inte finns. Vidare ut i slagfältet av tu