Ta bort alla fängelsen - alternativt - Inför dubbla och från varandra skiljda straffskalor

 Att låsa in och bestraffa medborgare är ett förmynderi och ett övertramp av rättigheter. Även fast det är en flytande skala så befinner sig likväl fenomenet under rubricering Tyranni eller Diktatur. Hur man än vänder och vrider på det är ett fängelse inte ett demokratiskt verktyg.

Oavsett ideologisk hållning finns anledning att använda sig av fängelsen, det är inte behovet som är problematiken; det är hyckleriet / dumheten kring synen på fängelsen som får en att höja på ögonbrynen. Uppenbarligen är man intellektuell nog för att påstå sig sträva efter demokrati men inte smart nog för att kunna förstå att vissa av de institutioner och lagar som råder (i Sverige) inte är demokratiska. Man sopar helt sonika problemet under mattan.

 

Om fängelse hade som (enda) ändamål att "rehabilitera" människor, så som det någonstans står skrivet att det ska vara, så skulle det inte hetat fängelse. Mer passande hade varit motsvarande lag så som t.ex. LOB, d.v.s. att man tvångsförvarar människor för att rehabilitera dem / hjälpa dem. Men så fort dessa två saker kombineras, tvångsförvara och rehabilitera, så ser man direkt att ekvationen inte håller. Att tvinga någon att förändras är i regel döfött. Likväl - om det hade varit helt frivilligt att stanna kvar på fängelset skulle "fångarna" troligen bara fly hem. Något mitt emellan hade varit en rimlig kompromiss.

Att staten skall bekosta att "rehabilitera" människor går att inrymma inom ett demokratiskt synsätt såväl som ett logiskt. Om det finns anledning att befara att uppväxt i misär (våld, fattigdom, förtryck med mera) kraftigt ökar risken att själva hamna i missbruk eller kriminella kretsar så bär staten därmed ett ansvar för att inte ha förebyggt detta. Att staten således bistår med att få människor som hamnat snett att komma upp på banan är fullt rationellt.

Dessvärre är det inte så enkelt, även om människor vänster om mitten vill tro detta. Den naiva syn som finns att människan enbart är en konsekvens av sin miljö är lika patetisk som den är förlegad. Faktum är människors genetik skiljer sig åt. Viss genetik även bäddar för mer offensiva, impulsiva, likgiltiga karaktärsdrag. Egenskaper som är synonyma för dem som återfinns hos de flesta våldsbrottslingar. 

Att staten skulle bära ansvar för att "rehabilitera" dessa är inte lika glasklart. MEN - skall man löpa linan ut så behöver man ställa sig frågan: ska staten bistå med att rehabilitera människor som är förlamade? Som är deprimerade? Skador och eller diagnoser som både är orsakade av yttre faktorer såväl som medfödda.
Att förse en förlamad med rullstol eller en deprimerad med anti depressiva är per definition ingen skillnad mot att hjälpa dem som inrymmer egenskaper som bäddar för liv i kriminalitet eller missbruk. Alkoholmissbruk hanterar vi genom AA-möten och antabus. Så att t.ex. sätta narkomaner i fängelse är enbart resultatet av inkonsekvent politik och genomborrat korkat.

Att straffa människor är inte demokratiskt. Har aldrig varit och kommer aldrig att vara. Det är djuriskt och primitivt. Och människor älskar det. Samma människor som utmålar sig som änglar, intellektuella, filantroper, altruister, you name it. Hyckleri är det ända samlingsordet för dem som älskar att läsa och yttra sig kring utdelade straff. Och det är okej. Vi är människor. Det primitiva är inte sekundärt, tvärtom. Det är det intellektuella som kommer längst ner på listan.

Ett steg i rätt riktning hade varit att fördela fängelse i två kategorier;

1. Förvaring. Att förvara människor som anses vara farliga för andra människor och som man inte "klarar av" att rehabilitera / hjärntvätta till att bli 'goda medborgare'. Även om det är ett övertramp i demokratisk anda att fängsla någon så är det samtidigt en rättighet för övriga medborgare att skyddas från människor som 'erkänts vara farliga'. Hur detta ska mätas, definieras och utföras är ett kapitel för sig.

2. Rehabilitera under tvång. De människor som har en 'harmoniska genetik' och som troligen kan komma på rätt bana bara de får stöttning ska även förses med den hjälpen. Det demokratiska övertrampet att tvångsförvara dem under tiden är givetvis ett problem. Möjligen skulle förvaringen uppfattas mindre kränkande om miljön var mer anpassad efter människors behov. En cell på 10 m2 inne på ett fängelse är exempel på hur man inte rehabiliterar människor. Kanske skulle mer inslag av öppenhet, färre vakter, mer natur och grönska, sport, jobb, utbildning med mera göra skillnad.
Skalan är flytande. Men det går att förvara människor emot deras vilja på ett sätt som medför så lite kränkning / inskränkning i deras liv som möjligt - och tvärtom.

Troligen skulle man kunna reducera punkt 2 om man la in mer insatser i tidigt stadium, där förutsättningarna för ett bra / dåligt liv startar. Förhindra fattigdom, svält, våld, droger och istället underlätta för utbildning, sport, socialisering, jobb, utanförskap etc etc. Det skulle inte lösa allt - men mycket. Vissa människor och grupperingar skulle givetvis vara väldigt svårprocessade, speciellt om de redan blivit fostrade i väldigt destruktiv anda. För vissa har tåget redan gått och möjlighet att räta upp kölen är så gott som körd. Man kan inte vara naiv bara för att man försöker förbättra tillvaron i andras liv.

Ett annat alternativ till att förbättra och eller rationalisera straff och fängsel är att se över straffskalorna. Att målsättning att alla ska vara lika inför lagen är bra, men inte tillräckligt bra. Det låter förvisso demokratiskt att alla ska vara lika inför lagen men rationellt är det då inte. Snarare skulle det kunna ses som förtryckande och orimligt.

Att människor som levt ett korrekt liv - gjort sin plikt - betalat sina skatter, tillfört till samhället, utbildat sig, utbildat andra, inte belastat samhället, jobbat - ska dömas på samma premisser som människor som levt  diametralt motsatt är absurt. Bara en riktig jubelidiot skulle nicka instämma till sådana premisser.

Lagen är inte absolut, den är inte perfekt. Den är ständigt föränderlig. Den påverkas av opinionen, av kulturen, av samtiden, av media. Det finns lagar som hänger kvar sedan långt innan 1800 talet. Det finns lagar som är paradoxala, irrationella, som grundar sig i felaktigheter osv osv. Men framförallt: lagen skrivs av människor. Samma människor vars primära system är primitivt och (på sin höjd) sekundärt intellektuellt.

Att människor ska 'bestraffas' under samma premisser är motsägelsefullt då deras förpliktelser gentemot samhället skiljer sig. Då det är samhället som stiftar lagar och verkställer straffen så är det även samhället som ska ses som motpart.
En enkel och snabb liknelse finns redan i lagen. Man talar om uppsåt. Att exempelvis mörda med uppsåt döms annorlunda än vållande till annans död osv. Man kan redan nu skilja på avsikten bakom brottet och därmed döma olika för samma typ av brott. Det ända som skiljer är den moraliska aspekten bakom brottet. D.v.s. om man kan erkänna att den moraliska handlingen bakom ett brott kan ha förmildrande eller förvärrande omständigheter så står dörren öppen för ytterligare tolkning på samma spår.

Låt säg att en misshandel äger rum. Pelle 52 år hamnar i ett slagsmål vilket även startats av Pelle. Att det var ett avsiktligt brått med uppsåt är därmed klarlagt. Pelle har å andra sidan levt ett liv inom lagens ramar. Han har betalat sin skatt, gått till jobbet var dag, röstat vart 4e år. Han drag gjort sin plikt och därmed kunnat kräva sin rätt. Att Pelle ska falla över i ett liv av kriminalitet är obefintlig. Att Pelle lider av grova psykopatiska karaktärsdrag som behöver rehabiliteras och medicineras är inte heller det på tapeten. Så vad är då syftet med att straffa honom? För straffandets skull? Ja tydligen. Enbart för att utdela straff. Inte för att straffet kommer förbättra något för någon. Inte för Pelle. Inte heller offret kommer få det bättre. Pelle kommer inte rehabiliteras. Hur - hur är detta konstruktivt och demokratiskt? Hur kan detta anses vara något annat än primitivt?

Vi jämför brottet fast utfört av en annan gärningsman. Oskar 27 misshandlar ytterligare en snubbe ute på krogen efter en mindre dispyt. Oskar är redan hårt belastad i registret. Oskars primär inkomster är bidrag och stöldgods. Oskar har inga planer på att plugga och skaffa sig ett jobb. Hans blotta existens är tärande på samhället och alla runtom honom. Men inför lagen är vi alla lika. Inför hans brott ska hans straffskala mätas på ett ungefär likvärt som den tillämpad mot Pelle.

Om man vill ha kvar medeltida institutioner så som fängelse och utdela straff för straffandets skull så ska vi inte vara lika inför lagen då vi är olika inför samhället. Ty skulle alla leva som Oskar 27 skulle samhället försvinna över en natt. Det faktum att samhället rullar ett varv till är tack vare Pelle 52. Att de båda ska prövas och straffas under samma premisser är ett hån inom ett system så förlegat att man måste ifrågasätta huruvida hela rättsapparaten enbart ska liknas vid Flugornas herre.

De person som representerar en institution som anser sig ha rätten att utöva förmynderi och fängsla en annan människa är även med och upprätthåller och stödjer förmynderiet, det råder inget tvivel kring det även om det kan finnas förmildrande omständigheter. Men att ens nästa skulle besitta en högre moralisk makt att utdela straff är en absurd tanke - i vilket fall om man vill anse sig vara intellektuell. Vad hindrar annars mig för att upphöja min egna moraliska epitet till Överhuvud och fängsla vem bäst jag vill?