∞

 Jordan Peterson i all ära, men uppfattning av vad en Alfa är har blivit glorifierat och förväxlat med det karaktäristiska av en Gentleman, och det med fog. En gentleman är en intellektuell strävan mot Alfa - moral, hyfs, självdisciplin, kontroll, syfte, manlighet, rationalitet. Men där någonstans tar likheterna slut och det är dess skillnader som även gör dem till dess motsatser. En gentleman förväntas leva upp till det korrekta, det "objektivt" moraliska - en rättfärdig linje med goda intentioner. Ideologin bakom en gentlemans beteende har sin grund i intellektuella slutsatser som kanske främst grundar sig i (dåtida) kristna och västerländska värderingar. När man löper linan ut med var som karakteriserar en Alfa framträder sidor som snarare gör dessa två personlighetsdrag till varandras motsatser. Alfa är från det djuriska sprungen, en drift, en intuition. Även om en alfa i sig inte har lägre IQ eller EQ än sin nästa så är det typiska beteendet som signifierar "alfa&qu

I egenskap av kontrollfreak och sedermera professor i ämnet Kontroll har tanken slagit mig - vad är egentligen viktigast för mig och likasinnade kontrollbögar - Kontroll eller känslan av kontroll? Svaret gäckar mig Låt oss först bena ut grundsatserna till ämnet Kontroll är en definitionsfråga, en relativ sådan Vi kontrollerar inte vad som sker på atomnivå Vi kontrollerar inte över vädret Vi kontrollerar inte över solens livslängd Vi kontrollerar inte över våra grannar Vi kontrollerar inte över negativ celldelning i vår kropp (cancer) Vi kontrollerar inte över tiden Osv Att därmed säga att vi kontrollerar något alls är egentligen en paradox Man skulle något diplomatiskt kunna säga att vår möjlighet att kontrollera olika situationer / ting / omständigheter kan mätas i en sannolikhetsskala - obefintlig möjlighet till kontroll till stor möjlighet Men att tala om kontroll i absoluta termer är inte bara en abstrakt tanke, det är ett rent irrationellt begrepp Vidare - känslan av kontroll Käns

Eftersom vi genom de senaste århundradena levt med totalitära regimer är det inte konstigt att vi idag törstar efter och värdesätter frihet högt. Att få sin "frihet" inskränkt, bli förvägrad att "vara den man är" eller att göra det man vill (utan att göra det på någon annans bekostnad) är något de flesta människor världen över kan vara ense om att få sky. I denna kamp, om att säkerställa friheten från diktatorer, kungar och teologer, har kravet om frihet dock blivit större än det faktiska behovet av mängden frihet. Man skulle nästan kunna gå steget vidare från det ordvalet, 'behovet', och istället säga Vad som är psykologiskt möjligt för (de flesta av) oss. Det vill säga - även om det på den medvetna planet tros att absolut frihet är det eftersträvansvärda så är det inte ett tillstånd vi är kompatibla med. Problematik, hur vi hamnade här, springer givetvis ur vår historia. Då vi allt för många gånger blivit berövade av frihet (inte friheten) i för stor utstr

 Kvinnor peakar tidigt i sitt livsspann. Deras kroppar är som mest tilltalande när de är som mest kvalitativt fertila, d.v.s kring 15-18 till 25-30. Även deras energi är som mest positiv och social. Rent biologiskt och rationellt har kvinnan allt att tjäna på att bli gravid så tidigt som möjligt för att hinna få så många barn som möjligt. Evolutionen har inte tagit hänsyn till att man idag först vill göra karriär och knulla av sig i vilda spritfester upp i ung vuxenålder. Sen går det snabbt utför. När frukterna börjar hänga signalerar deras kroppar att tåget är på väg att lämna perrongen. Dessa kvinnor fyller då en annan funktion i livet och vardagen. Män följer samma system om än i en annan tidsspann och med andra syften; även dessa har en optimal ålder. Mäns peakning är dock inte lika starkt kopplad till utseendet som kvinnors dito, tvärtom spelar det mentala större roll. Trygghet, dominans, beslutsförmåga, livserfarenhet, kontroll. Faktorer som är typiskt manliga och som även tillta

HBTQ, transrörelser, queerteorier, flexibla kön, metoo, kränkhetsnormer. Säga vad man vill om shithole countries men på vissa fronter får man skämmas över hur Sverige och västländer håller på och daltar. Och då ska vi inte ens prata om vad männen i det här landet förvandlats till... Som om någon tömt dem på testosteronet redan på BB. Att termen Incels ens finns vittnar om hur patetiskt illa det är. Våldtäkt är en sorgligt urvattnad term. Innebörden är vid det här laget helt irrelevant, snarare användes uttrycket främst som tidningsrubrik i Aftonbladet eller okvädningsord när man inte klarar av föra sakliga argument. Vad som en gång i tiden var solklart (t.ex. överfallsvåldtäkt) har idag kommit att bli högst godtyckligt. Kanske pillan man lite i muttan på na', kanske ångrade sig bruden dagen efter fylleknullet, kanske satt tjejen och pillade sig själv i muttan via en webcam. Fantasin vet inga gränser. För att inte nämna samtyckeslagen...; Vill du knulla? -Ja. Efter knullet: -Jag men

Som allt annat i kosmos är feminismens uppkomst en konsekvens av en ojämn ekvation. Det går helt enkelt inte att skylla feminismen på kvinnorna. Feminismen är kort och gott konsekvensen av män som negligerat sina ämbeten som män. Är man karl nog så tar man tag i sina problem. Men löser det man anser är orätt. Man springer inte runt och lipar om hur hemskt allting är. Men framförallt - men springer under inga omständigheter runt och gnäller om hur hemska feminister är. Har man ett problem med feminister så ger man dom antingen en avhyvling på stan (verbalt eller fysiskt, finns inga moraliska aspekter i det, lika ska ju vara lika har de önskat) eller så håller man käften och sköter sitt. En lång ingress innan man kommer till ämnet kan tyckas. Men så här är enkelt är det. Kvinnor och män hör ihop. Vi är varandras motsatser. Vi kompletterar varandra. Vi skapar liv och mening åt varandra. Vi håller varandra i balans och schack. När det blev ekonomiskt görbart och på uppdrag av lobbyfeminist

 Jag är kaoset, jag är ordningen Jag är hatet jag är vreden, jag är kärleken jag är ödmjukheten Jag skapar och förgör, jag förkrossar och bygger upp Jag är början, jag är slutet, jag är evigheten, jag är inget Jag är intet, jag är kosmos Jag är mörkret, jag är ljuset Jag är Ying - Jag är Yang Detta är sant

 Det ligger gärna nära till hands att tro att människan har utvecklats, mognat, evolutionerat. Tyvärr talar ingenting för det. Det enda som förändrats är vår ackumulerade kunskapsbank. Tack vare tusentals år av studier, forskning och journalföring (journalföringen inte att förringa, utan den vore resten inget värt) besitter vi idag en hög nivå av kunskap. Kunskap som gett oss en värld av digitalisering, resor i rymden och vapen som kan utplåna hela jorden på några knapptryck. Vad som är värt att notera och reflektera över är just denna ackumulerade kunskapsbank. Den är inte  statiskt, den är flytande. Ett krig, ett bokbål - det krävs så lite för att allt vi lärt oss och journalfört ska försvinna. Kvar står vi med en stympad mänsklighet, förhoppningsvis finns det kvar människor som besitter all denna kunskap i huvudet. Men om även dessa förgås i krig, ja då är vi verkligen tillbaka på ruta ett.  Det som är intressant att diskutera är vår intellektuella utveckling. Finns det i huvud tage