Frihet - något vi bara vill ha lagom av, inte fullt ut

Eftersom vi genom de senaste århundradena levt med totalitära regimer är det inte konstigt att vi idag törstar efter och värdesätter frihet högt. Att få sin "frihet" inskränkt, bli förvägrad att "vara den man är" eller att göra det man vill (utan att göra det på någon annans bekostnad) är något de flesta människor världen över kan vara ense om att få sky.

I denna kamp, om att säkerställa friheten från diktatorer, kungar och teologer, har kravet om frihet dock blivit större än det faktiska behovet av mängden frihet. Man skulle nästan kunna gå steget vidare från det ordvalet, 'behovet', och istället säga Vad som är psykologiskt möjligt för (de flesta av) oss. Det vill säga - även om det på den medvetna planet tros att absolut frihet är det eftersträvansvärda så är det inte ett tillstånd vi är kompatibla med.

Problematik, hur vi hamnade här, springer givetvis ur vår historia. Då vi allt för många gånger blivit berövade av frihet (inte friheten) i för stor utsträckning har vår strävan efter (mer) frihet lyft upp begreppet, värdeladdningen, till en piedestal. Nu är begreppet Frihet så högt värderat att den endast handlas i absoluta termer. Fri eller inte fri. Detta i sin tur omöjliggör en mer sansad dialog där man vågar säga "lagom med frihet" eller "för mycket frihet". Om utgångspunkten ska vara att friheten ska vara 100% så blir alla försök att inskränka detta, ned till låt säga 97%, en total katastrof.

Sanningen är dock väldigt enkel och tydlig. Någon absolut frihet eller total avsaknad av frihet finns inte. Det finns bara mer eller mindre frihet, en rörlig skala.
Vi begränsas av det kosmos vi lever i med dess fysikaliska lagar. Vi begränsas av våra kroppar. Våra sinnen. Eller - alla dessa ger oss möjligheter? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Oavsett. Det finns ändlöst med fysiologiska regler som ger oss förutsättningar vi inte kan rubba.
På det kommer förutsättningar vi kanske kan påverka, men inte i nuläget vilket fall. En orkan blåser in. Det blir krig. Det blir massiv inflation och arbetslöshet. Grundvattennivåerna sinar. Allt detta faktorer som begränsar vår "frihet" då våra liv styrs av dessa faktorer i allra högsta grad. Även om vi idag är mer utbildade och kunniga så är vi t.ex. fortfarande slavar under väder och vind.
Även på samhällsnivå gäller dessa regler om frihet / inte frihet. Våran socioekonomiska uppväxt möjliggör ett friare liv än andras. Desto mer tillgång till kapital, skola, sjukvård, media - desto mer "frihet" - och tvärtom. 

Från samhälle hoppar vi vidare in på finalen - normer, regler, grupptryck, identitetsbehov. Det är nu det blir spännande att diskutera frihet - på riktigt spännande.
För att oavsett hur mycket frihet vi inbillat oss att vi vill ha så kunde sanningen inte varit längre ifrån. (OBS! För de allra flesta) Är behovet av gruppens acceptans och letande efter identiteten så stor att (de allra flesta) är beredda att offra i princip all frihet. Läs det igen, för det är inget skämt. Behovet av grupptillhörigheten är så pass stor att många är beredda att offra enorma mängder frihet. Att få passa in, vara som andra, att bli accepterad är en enormt stark drift i människans flock-psyke. Hela vårt samhälle osar och återspeglar denna starka drift. Behovet av frihet blir helt plötsligt sekundärt. Att det ens finns kvar där är tack vare sin värdeladdning och historik. 

En grupp aktivister (vi säger vänsteraktivister) som är ute och demonstrerar för mer frihet gör detta sekundärt. Den primära driften är den som fört den samman, grupptillhörigheten. Väl som grupp har de dock en lista saker de ska utkräva från livet. Primärt - gruppen (på bekostnad av det mesta, inklusive en hel dos frihet) - sekundärt Frihet. Ironiskt.
Testa att splittra samma nämnda gruppering. Skulle det vara fullt av individer, från varandra helt åtskilda, som står och protesterar efter mer frihet? Nä. Som små lamm skulle direkt återgå till sitt grundläge och börja söka sig till sin grupp och avvara all sin ull för att få komma in i värmen.

Normer, grupptryck, religiösa uppfattningar, ideologier - faktorerna som gör att vi strävar mot ett mål som många gånger är på bekostnad av vår kära frihet. Bara något så enkelt som "får han gör så får jag". Eller de faktum att normalisering av något som tidigare ansågs (och faktiskt) är helt förkastligt kan med hjälp av grupptrycket få folk att göra riktigt onda gärningar. För det är väl ingen som trodde att alla tyskarna som gick med i kriget gjorde det för att det fanns hemliga kemikalier i dricksvattnet? För att inte nämna kvinnor, som vill framhålla sig själva som starka individer med stort intellekt och inte som ett sexobjekt, som mer än frivilligt slänger av sig i princip varenda klädesplagg - varför? Tja.. Är det inte drift och behovet av att bli sedd så är det tack vare (eller kanske - på grund av) en samhälle med hjälp av kapitalet som normaliserat vad som egentligen är rent skamligt.

Finns det en början eller slut på friheten? Det skulle väl vara döden möjligtvis. Men annars, nej. Det är flyktig skala. Så länge vi tror att vi kämpar efter absolut frihet kommer andra aktörer kunna manipulera och nyttja detta omättliga behov till deras egen vinning. Att sälja in "mer frihet" till dem som redan har lagom med frihet är ett vinnande koncept. Frihet säljer, många gånger på bekostnad av den redan uppnådda mängden frihet.

För att få ett bättre klimat och mängd av frihet behöver vi släppa taget om Allt eller Inget och anamma det som varje svensk redan bör ha i sitt blod: Lagom. Våga acceptera att komplett frihet varken går att uppnå eller bör eftersträvas. Lagom med frihet får oss att må som bäst - och det är sanningen, oavsett vad folk Tycker.