Orimligt att meritokratin ska leda till högre lön

Vad är det vi strävar efter i vårt samhälle? Att var och en lämnas till sitt eget öde att (på andras bekostnad) roffa åt sig så mycket som möjligt eller är det att vara millimeternoga i hur vi fördelar alla tillgångar (kommunism)? Det förstnämnda brukar leda till en överflöda av trasiga livsöden och det sistnämnda likaså. De samhällen som hittar en balans däremellan brukar även ha högre livskvalité för så många som möjligt. Jag tror de allra flesta (undantaget dem som har något att förlora på dem, dem med ofantliga kapital) är överens om att samhälle där så många som möjligt mår bra så bra som möjligt är det bästa att sträva efter. Annat är samhället byggt på egoism, cynism och destruktivitet. 

Om detta sannerligen är vår inställning bör vi även stifta lagar och system därefter.

En enkel sanning är att desto högre välfärd och disponibel inkomst (till en ungefärlig gräns) ger högre livskvalité. Välfärden bygger vi upp via skattesedeln och inkomsten via lönekuveret.

Lafferkurvan ger oss en fingervisning om hur högt man kan lägga skatterna utan att det slår bakåt.

Beträffande inkomsterna tillika lönen är det fler faktorer som styr. Lagstadgade minimilöner, facklig anslutning, utbud och efterfråga, statliga subventioner med mera. Det vill säga att det är full genomförbart att påverka lönebilden inom olika yrken såväl som att begränsa den genom höjd punktskatter.

Vi har en generell syn på lön att den ska spegla vår kompetens, våra meriter, vår utbildning, våra prestationer. Överlag brukar folk luta åt meritokratin när det kommer till lönesättning kort och gott.

Men om vi vill ha ett samhälle med så hög livskvalité för så många som möjligt behöver vi rucka på våra uppfattningar om rätt och fel och vad som är ”skälig lön”. 

Att tala om vad vi har ”rätt till” är inget annat än tomma ord då ingen av oss egentligen har någon rätt till något alls. Vi äger inte jorden. Vi äger inte tiden vi lever i. Miljoner och åter miljoner människor före oss har slitit och levt under mycket tuffare omständigheter vilket berett vägen för oss. Än idag lever människor i misär vilket underlättar för människor i väst att konsumera i överflöd och billigt därtill. Nej, någon rationell rättvisa finns det inte att tala om, det vi däremot kan göra är att erkänna omständigheterna för vad de är och sträva för ett bättre liv för så många som möjligt.

Samhället och dess system upprättas av människorna. Det finns därför ingen given regel eller universella lagar om hur löner och tillgångar ska fördelas. Ditt och mitt är återigen bara tomma ord. Att vi här och nu idag fått för oss att lång fina akademiska utbildningar ska ge bättre lön än någon som tömmer soporna eller kopplar ihop avloppsrör är bara en förställning som upprätthållas av dem med intellektet nog att styra systemet som gynnar dem själva. Round and round it goes. Utav vilken logik ska en människa som föds med exempelvis högre IQ och därmed lättare att plugga i skolan ha en högre lön än en person som har förutsättningar som är precis tvärtom? Det finns ingen rättvisa eller logik i det. Som om man skulle bestraffa folk för att de inte föds med förutsättningarna för att bli 185 cm långa. Evolutionen har skapt oss med variationer för det är det som är mest gynnsamt gör vår ras fortsatta överlevnad. Vilka är vi att premiera såväl som straffa ut dem människor med olika egenskaper (inom vissa gränser ska tilläggas) ?

Det är inte våra genetiska förutsättningar som ska begränsa kvalitén i våra liv - förutsatt att man bor i land som Sverige där vi faktiskt har kapital nog att fördela och säkerställa ’allas’ livskvalité. Tvärtom är det ända logiska att människor som gör rätt för sig, gör sig plikt och utför sitt jobb, ska ha en så pass hög grundlön att det ger dem en väldigt hög standard i livet - i relation till övriga standard i landet.

Jag hävdar inte att man inte ska kunna bli rik, tvärtom. För den som kämpar eller har bra idéer ska det givetvis kunna gå att klättra högt på stegen. Annat är kommunism och destruktivt. Men dem längst ner måste hela tiden få följa med upp på resan när övriga lyfter.

Inte heller vill jag ha sagt att dem som inte jobbar ska få så mycket bidrag att deras liv blir en ända stor räkmacka, absolut inte. Väljer man att ställa sig utanför samhället och inte bidra så kan man även förvänta sig att på sin höjd få en ’sparlåga’ till kompensation / bidrag. 

Den som sliter ska bli belönad. Prestation ska alltid uppmuntras. Men att födas med lägre IQ än sin nästa ska inte leda till ett dåligt liv. Vi ska alla vara glada att vi ens föds i Sverige, här och nu. Det är ingen rättighet, bara en otroligt stor gåva i livet.