Religion för mig
Introduktion:
Tänkte nu påbörja mitt arbete (knappast hårfingräns mellan 2 sidigt blogginlägg och utförligt arbete) där jag tänkte redovisa vad religion innebär för mig idag. Bibeln, toran och koranen är böcker "min" religion begrundar sig på, och vill jag något så när förklara min religion så lär jag väl iaf komma upp i några sidor av babbel. Tar lite när jag har tid, så om du tycker inlägget är intressant så kan du lägga till det i den där uppdateringsfunktionen, http://silvers.blogspot.com/feeds/posts/default
Västerländsk och troende:
Min religion grundar sig som sagt på judendomen, islam och kristendomen. Jag är uppväxt i den västerländska världen där religion och kultur ersätts av vanor och rutiner. När jag firar jul har det inte något med jesus att göra, än mindre påsk eller pingst. Faktum är att vi inte firar mycket i min familj, förutom nyår och födelsedagar som inte har någon som helst religöst anknytning. Man kan väl säga att vi återspeglar svensson idealet. Det diskuteras inte så mycket om livet, dess mening, högre väsen, efter livet eller religion över lag. Frågor som skatter, miljöbilar, kringfartsleder, migrationspolitik är något som anses vara mycket viktigare än religösa frågor i sveriges politik. Det där om att vi skulle vara ett välutvecklat I-land med bra välfärd kanske går att mäta på papper, något kanske inte religion, välmående, upplysthet, mentalt frisläppt går att göra. Målen här i västvärlden kan enklet sammanfattas med status: Den som har mest, dyrast, vackrast är bäst. Karriär, bilar, fru (ej mest enligt lag), hus, barn. Någonstans längst vägen tappade vi det riktiga målet. Läs gärna vidare om det i ett annat inlägg (länkar dit snart).
Innan jag påbörjar min religion vill jag bara tydligt förklara för alla att religion och dagens samhälle är två olika saker. Om jag till exempel skriver "jag tror inte på straff, utan bara belöning" så ska ni ha i baktanke att detta är min religösa ståndpunkt. Som ledare för Sverige skulle jag göra ett annat uttalande.
Religion för MIG.
Gud
Gud, allah, den allsmäktige. Vi kan väl börja med klyschen. "Tror du eller inte?!". Svart på vitt, varav det inte håller. Allt för många människor idag flyr religion i rädlsa av gud. De räds av att uttala sig själva tro på gud, för att vi har växt upp med fel lära om gud. Vi har växt upp med att tro att gud är en person, om möjligt i en annan dimension eller annan värld, men vi har ändå fått känslan inbankad i oss att gud skulle vara en person "som dömer levande och döda". Vi har således skjutit ifrån oss religionen då vi inte vill fatta detta svart-vita beslut: tror du eller ej?
Om vi svarar vi Ja så kommer vi ses som puckon i viss mån. Det kommer snabbt och enkelt förknippas med alla diverse natur religioner, asatron m.fl. där man tillber gudar, personer. När det talas om gud så försöker vi måla upp en bild av HONOM. Således kommer vi att stöta ifrån oss religion så länge som vi ser gud som en person som vi ska eller inte ska tro på. Jag är inte tappad bakom flötet eller född i farstun, vem fan framstår inte puckad om man ber för en person ingen kan se? Tycker detta vore en bra praxis för tvångsomhändertagande...
1. Gud skall inte betecknas med stor bokstav.
2. Gud skall inte betecknas med ett kön.
3. Gud skall inte betecknas som gud eller med något annat namn.
4. Gud skall betecknas med en beskrivning, till exempel "högre väsen"
Gud är ingen person, han skall således inte heller betecknas med en stor bokstav. Gud är änmindre ett kön, och skall således inte betecknas som Han eller Honom. Ordet "Gud" har med tiden kommit att bli mer ett namn för gud än en beskrvning. En person som inte existerar kan således inte heller ha ett namn. Ska man tala om gud bör han nämnas som ett Högre väsen eller liknande. De 4 paragraferna är alltså en enkel men tydlig grund för hur man ska få bort stämpeln på Gud, Den allsmäktige Herren som sitter ovanför molnen på en stol. Den dag man dock känner att man förstått innerbörden av detta budskap ser jag inga fel med att använda sig av orden allah, gud osv. så länge man inte använder dem som namn utan enbart som enklare formuleringar utav t.ex. beskrivningen: Högre väsen.
(Updat. 22/1) Glömde självklart förklara varför jag är så emot denna personifiering av gud: Att leva sitt liv i tron om att en person sitter och vakar över en blir snabbt en form av falsk trygghet, en substitu för en trygg person vi vill ha i livet. Alla söker vi nog som kan ligga sked med oss om nätterna, alltid ha ett svar till hands, ett täcke som skyddar våra tår att hamna utanför sängkanten. Ibland kan vi finna turen att hitta en person som ger oss denna trygghet också. Trygghet vi får från andra måste vi dock hålla kort, den riktiga tryggheten ska vi ha inom oss själva. Gud kommer alltid vara där vid vår sida, vått som i torrt, men han ska inte leva våra liv. Vi lever våra egna liv, och när det blir tugnt måste vi kunna klara att finna styrka inom oss själva. Förklaringen kan verka defus, men om ni känner efter inom er kommer ni att kunna skilja på en trygghet inom er själva och tryggheten från en annan människa.
Guds storhet
Gud må inte vara av mänsklig värld men han (obs "han". detta för att förenkla kommunikationen mellan dig som läsare och mig som skrivare och för att slippa skriva fraser som "den oändligt store bla bla bla"....) är ändå en del av oss, precis som resten av det universum vi känner till / kan föreställa oss. Guds storhet är så enorm att vi aldrig kommer kunna förstå. Detta är även anledning varför vi aldrig får ge honom ett namn, det vore minst sagt pinsamt. Gud finns i allt och alla, i dimensioner vi aldrig ens kommer kunna se från de bästa fysikerna, i värdlar vi inte ens kan föreställa oss i vår vildaste fantasi. Guds storhet är total och absolut.
Men religion handlar inte om att ta reda på vad,vem,hur,varför gud är, för som sagt: han är för stor för oss. Om det är en cencur vi fått för att inte komma för nära gud, eller om vi bara e för dumma, vet jag ej. Det jag dock vet är att den som försöker bygga babels torn kommer att rasa.
Straffa eller förlåta.
(Updat. 22/1) Vi föds alla med olika förutsättningar: DNA, och vi växer alla upp olika: miljö. Vissa har kanske turen att födas i ett bra land utan krig och våld på gatorna medans andra tvärtom. Vissa kanske föds med ADHD och sämre förmåga att skilja på rätt och fel medans andra kanske tvärtom. Om vi bygger vidare på det här så ser vi snabbt ett mönster där folk med dåliga förutsättningar i livet får i regel ett dåligt liv. Sällan begår folk med en kärleksfull uppväxt grova brott, medan i krigsdrabbade länder går folk ordagrant över lik för att själva få överleva. Religion för mig går ut på en enda sak; Kärlek. Tveklös Kärlek. Att fela är mänskigt, men förlåta är gudomligt. Om gud skrev biblen, toran och koranen kan jag säga att han skrev det där ordspråket också. Jag kan aldrig ta till mig en gud som höjer handen, aldrig kan jag älska en gud som använder ord Straff, aldrig kommer jag att respektera den gud som säger Orsak och Verkan.
Peter, växer upp med en farsa som slår honom och en morsa som knarkar. Han blir mobbad i skolan. Han är ful som stryk och får aldrig några vänner. Livet för honom är orättvist. Tillslut kommer FFL och säger "tjena peter, anslut dig till oss så ska du få både polare och brudar". Peter begår ett brott och ska sitta i fängelse resten av livet. Fel eller rätt? Fel! Peter växte upp i en riktig skit familj och fick aldrig någon hjälp från samhället. Inte heller på skolan gick samhället in och rättade till hans situation. Peter har med andra ord blivit sviken av samhället om och om igen. MEN nu, när Peter är stor, och har fått en fucked up uppväxt utan kärlek och trygghet, så begår han ett brott. Ett brott han med största sannolikhet aldrig hade begått om han hade fått den där bättre uppväxten. Jag hoppas ni ser ironin. Samhället hjälper honom inte, tvärtom lämnar de honom i sticket. Tidsnog när han blivit en börda för samhället spärras han in. Köp er en krokodil, en liten sådan. Den kommer växa och den kommer bli farlig. Jag antar att ni ger er av med den när den inte är lika söt längre. (i denna metafor går iofs inte krokodilen att göra ofarlig om man klappar och kelar med den..).
Den universella livsåskådningen
Så, följd frågan blir då: är Peter född en ond människa eller blev han en? Var det samhället som misslyckades med att hjälpa Peter så han blev en ond människa eller är det han själv som skiter i moralen? Jag vill tro att vi alla föds med en känsla av rätt och fel inom oss. Vilken planet du än besöker, vilket universum du än åker till, så VILL jag tro att det finns en universell oskriven lag inom våra hjärtan. Kärlek. Så ja, även Peter med den skeva uppväxten har en känsla inom sig som säger vad som är rätt och fel, och kan således klassas som en människa och inte en hund. Denna lilla känsla av rätt och fel är dock för länge sedan begravd långt långt ned inom honom. Det han lever för idag är ondska,sorg,misstro,hämd och förvirran. Känslor så starka då han inte fått kärlek och tillit, att de tar över hans liv. Att straffa en sådan människa vore att dumförklara sig själv. Det vore att erkänna att man inte kan tänka sig in i en annan människas livssituation.
Peter var bara en av många exempel, jag tänkte ta upp några fler. Exempel som kan få de flesta att häpna, men gud förlåter även er som inte kan förlåta. Precis som han förlåter peter utan moral förlåter han er som inte kan se utanför era egna liv.
Kalle gillar små flickor. Kalle valde aldrig att gilla små flickor. Han fick aldrig en chans att välja mellan stora damer, små flickor, håriga pojkar, gamla gubbar eller djur. Han hade aldrig chansen att få välja vad han skulle bli kåt av. Kalle, precis som ni, var så illa tvungen att bita i det sura äpplet. Kalle går på gatorna och kommer alltid att vara hatad av större delen av denna moderna tids människor, vare sig han begår ett sexuellt ofredande brott eller inte. Vissa kallar kanske kalle sjuk, vissa kanske menar att kalle bara är värdelös på att kontrollera sina sexuella drivkrafter. Om det är en sjukdom kalle lider av går att diskutera, de flesta skulle nog tycka det. Men låt oss vara realistiska och ha båda fötterna på jorden och acceptera det faktum att sexuella dragning är inga sjukdomar, om möjligt bara jävligt konstiga ibland. Kalle har en sjuk sexuell dragning, något han aldrig valt själv. Vissa "Kallar" (alltså kalle i plural. dumt val av namn..) går runt hela livet utan att göra någonting utav denna sexuella lust då de kan lägga band på sina lustar, medan tyvärr andra Kallar kommer att leva ut sina lustar. De, precis som tjockisarna, knarkarna, rökarna, alkoholisterna och andra syndare, kan inte lägga band på sina begär. Tyvärr vart Kalles kombination av sexuella läggning och starka begär en jävligt taskig bladning. Återigen, inget Kalle valde själv.
Ashmed växte upp med en jävligt bra familj, hade bra förutsättningar i livet och bra vänner. En dag kom ett land som kallade sig värdsledande och bombade skiten ur hans land, inkl hans vänner och familj. Kvar stod ashmed med askan från sin mor över sitt ansikte och blodet från hans syster vid fötterna. En dag bestämmer sig ashmed för att packa ett plan fullt med TNT och flyga in i landet-som-bombade-hans-land's byggnad. Allt gick så bra för ashmed, tills allt togs ifrån honom och han fylldes av hämnd. Öga för öga tand för tand är knappast något gud tillämpar. MEN gud är större än vi någonsin kan förstå, OCH han förstår att vi felar och inte är perfekt, han förlåter oss för att vi syndar och använder oss av hämnd.
Våld föder våld.
En gud som hotar med straff för vissa konsekvenser kommer 1: hetsa upp folket, då folk kommer bli stressade när de lever under en fascism. 2: få folket att känna sig som smuts, då de förväntas att begå brott. 1. Varför hatar så många väktare och poliser medans nattvandrare anses helt okej? Kan det ha att göra med att den ena gruppen hotar att tillämpa våld medans den andra gruppen är där som stöd och hjälp? Hur kommer det sig att folk flyr från länder där man skjuts om man inte tycker som sin ledare medans de flyr till länder där man får tänka och tycka som man vill och i viss mån aggera fritt utan att hotas om si och så många piskrapp? 2. Första dagen i skolan går rektorn igenom vad ni inte får göra på skolarn. Varför? Jo, er rektor förutsätter nämligen att ni kommer göra dessa saker och vill därför ta till åtgärder och varna er från första början. Varna..hmm.. Hota snarare. Vad kommer ni då göra? Lyda denna auktoritet eller göra vad ni förväntades göra?
Hur gud bedömmer oss
Gud må vara större än all oändlighet, men han finns ändå här omkring oss. Han beaktar aldrig våra handlingar utan enbart vårat motiv och tanke bakom handlingen. Gud skulle aldrig skraffa en människa för dråp (att oavsiktiligt döda någon).
5. Det är tanken som räknas.
Gud kommer se det som är inom oss, våra tankar och moral och han kommer således inte att bedömma dig efter ditt aggerande. Jag Vill ge dig en dyr ring i julklapp, men jag har inte råd. Jag Vill inte slå en annan människa, men i rädsla av att bli utefryst av gruppen som står runt omrking mig och själv bli lämnad lämnad som ett offer andra slår på så kommer jag i alla fall att slå. Jag Vill hjälpa damer i nöd, men jag kan inte ens lyfta ett mjölkpaket utan att bli anfådd. Jag Vill alla människor väl, men igår var jag så jävla förbannad för ingenting blev som det skulle och jag råkade således svära åt en idiot som skulle trycka sig in på tunnelbanan innan alla gått av. Jag Vill inte någon annan människas död, men igår på jobbet råkade jag sparaka till en planka som föll ner och dödade en annan människa. Rent spontant har många utav er säkert redan fått upp tanken "jaha, och hur ska man kontrollera reglerna för detta? Ska alla mördare gå fria om de förklara att de var irriterade en dag?". Gud ser allt och alla, och endast gud kan döma. Så om detta var svårt att ta till sig för människor som är vana i att leva i en svart-vit värld med enkla ramar kan jag inte annat än säga: När du tagit till dig detta har du tagit ett steg till att bli en bättre människa. Skenet bedrar lätt av folks aggerande, konsten är att se deras moral.
Regler
Regler inom religion är fel. Det enda rätta är direktiv och förslag. Många hävdar att de följer guds ord, 10 budorden, de lever rätt, lever enligt toran osv osv, för att de vill komma till gud. Men låt oss bryta ner dessa begrepp. Om nu målet med livet är att få tillträdelse till himlen måste det ju finnas någon form av test, någon som avgör om du kommer in eller inte. Detta test kommer enbart baseras på den godhet kontra den ondska du har inom dig, din förmåga att visa kärlek. Men, vad händer om vi lever våra liv efter en bok som sägs vara skriva av gud, för att få komma till himlen. Låt oss säga att vi faktiskt följer dessa regler för att få komma in till paradiset. 1. jag dödar inte, jag stjäl inte, osv osv osv. Jag är en jävligt reko kille som faktiskt aldrig brytit några regler som står skriva i de heliga skrifterna. Inombords är jag dock än ond människa med onda avsikter, men det spelar ingen roll, för jag har ju ändå levt som jag blivit tillsagd. Eller låt oss säga att jag inte fattat någonting av regernas innerbörd. Jag har ingen aning varför man inte ska döda, eller varför man ska vara snäll mot andra. Dock självklart följer jag alla reglerna, jag är smart nog för att fatta att om jag gör det så får JAG själv evig lycka, även fast jag inte bryr mig om andras lycka eller nått annat för den delen.
Eller vad sägs om snubben som faktiskt har ett bra hjärta, som har en bra moral, som vill alla väl. Dock tycker han inte om regeln att fasta, eller han råkar tycka om griskött eller så hatar han sina päron för dom va idioter mot honom. Blir det kicken för honom, helvete alltså?
Nej, enda vägen till gud går genom godhet, inte genom regler. De tre religionerna som tror på samma gud som mig är judendomen, islam och kristendomen. Alla tre har dom olika vägar dit. Alla tre hävdar dom samma sak; "vägen till gud går genom denna religion". HALLÅÅÅ!! När blev religion en valkampanj? Var någonstans längst vägen åkte ni av vägen? När glömde ni bort målet med gud och meningen med livet? När blev ni så blinda på eran egen religion och tradition att ni glömde bort att vi alla trodde på samma gud? Vägen till gud finns inte skriven och kommer aldrig finnas skriven. MIN beskrivning på vägen till gud är inget annat än direktiv, rekomendationer, tips eller vad du vill kalla det, precis som de övriga tre religionernas tips. Ingen religion kan sätta sig över en annan och säga att detta är vägen att gå. Den religon som gör det är en religion som övergått i tradition när man upprepar saker efter ett mönster och man har glömt bort målet och den röda tråden. Endast gud kan avgöra, den dagen du väl står där vid himmelporten, om du är värdig att komma in. Han skiter fullständigt i hur mycket kött du ätit, hur många människor du dödat i dråp. Det enda han kommer gå på är din godhet.
Vad är det vi vill uppnå och hur uppnår vi det
Ja följd frågan av inlägget ovan blir ju självfallet; vad vill vi uppnå. Är det himlen, bli ett med gud? Svaret ni söker är meningen med livet, något jag inte kan svara på än mindre tänker spekulera i. Vägen dit är iaf tydligare och något enklare att försöka formulera.
Star wars, en nörds erotiska dröm. Dock har den ett jävla bra budskap i sig. Antingen kan du välja att bli en jedi och gå den rättfärdigas väg. Då måste du klara av att hålla huvudet lugnt, du får aldrig agera i hat, misstro, hämnd, stress osv. Vägen dit är lång och prövande men utkastet är det hösta som finns. Orkar du dock inte med detta kan du alltid ta den mörka vägen och joina darth vader. Vägen dit är enkel, snabb och smidig. I varje situation kan du aggera impulsivt utan minsta eftertanke på ditt agerande. Du kan låta hatet styra dig och lever enbart för din egen njutnings skull. Du kommer snabbt att bli stor och mäktig, men ditt fall kommer bli lika stort. Dock kommer du aldrig att kunna bli lika mäktig som joda, jedi riddaren, som tog den rätta och långa vägen.
Vi vet ju alla att det är lättare att hata än att älska. Hur enkelt känns det inte att hata alla pedofiler,mördare,bögar och alla som inte liknar oss själva, att hata alla dem som gör dumma saker? Medan det är desto jävla mycke svårare att kunna förlåta dem, att kunna förstå de sjuka saker de gör. Att kunna känna empati med en sån sjuk jävel. Vissa väljer att slå sin hund är den tigger. Visst, hunden lär inte tigga nå mer, men det lär bli en jävligt aggresiv hund och jag skulle inte somna med den i samma rum. Vissa där emot, tar sig tid att visa sin hund disceplin och kärlek. Visst, en och annan stek lär ju bli stulen, men det är det värt för den kärlek som kommer att kunna tillåtas växa mellan matte och hund.
6. Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
Ja, svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Om det finns en sak som jag vill lyfta fram med hela detta arbete så är det just det. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Religion i vardagen
Ja min beskrivning på gud och religion framstår onekligen som ett drömland där allt är bra. Naivt? Ne, möjligen naivt att tro att vi kommer få det så på denna jord. Religion för mig är en tydlig stjärna på natthimlen, vägen att vandra mot. Människor strosar runt i livet, utan något riktigt fokus. Jag tänker inte säga vilken väg som är rätt eller fel att gå i livet, däremot tänker jag säga att det är fel att inte gå någon väg alls, att bara låta livet störsa förbi. Alla bör sätta sig ner och fundera ibland, inte fly. Våga stänga av mobilen, vara utanför storstaden, tala med sig själv, ha kul utan sprit, leva utan msn.
Religion är ett utmärkt sätt att få ordning på ens liv och jag menar att dem som inte tar till sig religion eller någon form av livsåskådning och utövar den, missbrukar sina liv.
Religion i vardagen för mig handlar om att reflektera i min ensamhet. Reflektera på livet, livets skapare/skapelse, livets mening med mera. Jag spenderar inte tiden över att frukta en gud/gud, än mindre ber jag en gud/gud att ge mig saker eller hjälpa mig i livet. Defenition för bön kan jag inte, men om jag skulle få representera en typisk västerlänsking och beskriva ordet Bön så skulle jag nog formulera mig som ovan: att tillbe en gud/gud. Som jag nämnt tidigare är detta ytterst viktigt att inte göra. Att varje dag tillbe en gud/gud ger knappast någon tid åt reflektion, utan skapar bara någon illustrerad värld där man kan be om saker och tjänster. Att i en bön säga att man fruktar en gud/gud är även det fel, då detta också enbart ger intrycket av en person som vakar över oss. DU kan aldrig älska eller frukta gud då gud är så mycket större än VI någonsin kan förstå. Vi är inte utvecklade så att vi kan förstå guds storhet, så att älska honom vore nästintill ironiskt. Det vore som att köpa grisen i säcken, fast med en säker utgång..alltså.. Hur ska vi älska något vi inte ens kan förstå vad det är? Än mindre ska vi vilket fall frukta detta högre väsen, då dess syfte inte är att straffa oss utan förlåta oss och lära oss att älska. Hat föder hat. En fruktan till någon leder antingen till underkastelse eller hat vilket i sin tur leder till myteri. Endera är lika med kärlek och jämnlikhet. Nej, jag säger inte att vi någonsin kan bli lika stora som detta högre väsen, dock är inte vårt syfte att underkasta oss honom. Menar.. Se det från "guds" synvinkel. 1.Han skapar människan. 2. Han uppmanar oss att frukta honom annars får vi konsekvenser. 3. Vi fruktar honom och underkastar oss honom. Kom igen.. Det låter ju som en snubb som är maktkåt och vill höra sitt eget namn skrikas. Kan göra tusen liknelser på detta och låter därför bli då jag hoppas att min poäng ändå framgår rätt tydligt varför man inte ska frukta gud. Jag har hört vissa argumentera för att man ska frukta gud då man visar honom respekt och för att förebygga att folk tror att de är större än gud. Men återigen, hat föder hat. Att hota folk och att få folk att känna sig underlägsen någon annan är knappast sammankopplat med kärlek. Dominant och domierad är inte samma sak som Kontrollerare och kontrollerad!!! En dominant gud leder sitt folk dock med kärlek och respekt mot sitt folk, medan en kontrollerande gud leder sitt folk med hat och hot. Så visst, ni ska med all rätta se er underlägsna mot gud, men knappast i en negativ benämning.
Så för att fortsätta med meditationen: Reflektioner är nyckelordet. Det handlar inte om att se saker och ting i svart och vitt, att försöka finna defenetiva svar. Snarare tvärtom. Smart är den som kan se saker ur andras synvikel, dum är den som tror sig ha svaret. Att aggera är inte särskilt svårt, att förstå sitt agerande är en annan femma. Har ni hört klyschan "jag stämmer över mitt eget liv"? Det kommer ofta från personer som minst bestämmer över sina egna liv. Personer som tappat kontakten med sig själva så grovt. De lever för dagen, undviker sina känslor, försöker fly sig själva genom att ständigt vara aktiva. Dessa personer får en deperition så fort de sätter sig ner i 5 sekunder och försöker tala med sig själva.
Nyckeln till kontrollen av sitt eget liv fås enbart genom meditation.
Jag tycker familjehögtider är ett utmärkt sätt att hitta kärlek i sitt liv. Den västerländska kulturens definiton på kärlek lutar tyvärr allt mer och mer mot saker och ting medan familjen och släkten dör ut allt mer och mer. Kärlek mot våra medmänniskor är inte ens att ta upp.. I den västerländska kulturen klagas det ofta på arrangerade brölopp. Varför? Troligen för de fått för sig att det är mot "deras egna fria vilja". Ironin i det hela är att väserländarnas egna "fria vilja" är absurt långt bortom dem. Men okej, låt oss nu leka med tanken att de lever sina liv efter deras egna "fria vilja", vad skulle de då använda den till i val av partnet? Gifta sig rik? Gifta sig med en snygging? Gifta sig i las vegas efter 2 veckors förhållande? Ordet Skiljsmässa är idag lika vanligt som ordet Giftemål. I rest my case.
Det är trist att se hur mycket det krävs innan man får över sina vänner och släktingar för en middag. Antingen ska det drickas kopiösa mängder tills man inte kan stå, alternativt ska det vara ett födelsedagskalas möjligen nyår eller jul. Sedan när blev människan ett sådant ensamt djur som kräver ursäkter för att pallra sig iväg från datorn? När du ser tillbaka på din tid kommer du uppskatta den tid du delade glädje med andra, inte den tid du satt till klockan 6 på jobbet varje vardag. PLS. Behöver verkligen inga kommentarer i stil med "ja men om man jobbar ihop pengar kan man ha mer kul med sina vänner". Sådana kommentarer kommr ändå bara att redigeras om till "jag är dum i huvet" utav mitt kommentator-filter-script. så d så.
Om det är reiligösa högtider som ska firas som krävs för att få ihop vänner och släkt och kära så må så va. Även fast det handlar om att tillbe en gud, en gud i form av en persongestalt, eller utföra offergåvor till 12 olika guda avbildningar, så må så vara. Låt kärleken spridas hellre än att sitta fast i en vodka flaska på en fredagsväll alternativt i form av msn en onsdagskväll.
Varför är ni så besatta av era mobiler? Att ständigt vara kontaktbara? Telefon, mobiltelefon,msn,mail,brevlåda,bo centralt,communities osv osv. Vad väntar ni på? Ni är så rädda för att ens stänga av mobilen på natten för att bli okantaktbar, men när ni väl nås så är ni ändå för upptagna för lugn. Det är som en budgivning. Den som ringer och ger det bästa budet möter ni. I toppen på budgivningen ligger sprit-fester och våldsdåd. I botten ligger "kom över och chilla på en kopp kaffe på fredagskvällen kl 20.00". Trist å se.
Himlen och helvetet. (29/6-08)
Endera tilltalar mig i en religion. Helvetet är till för att avskräcka och himlen är till för att locka. Avskräcka från syndiga handlingar och prisa goda gärningar. Bådadera är ämnade den enskilde indeviden.
Gör du si riskerar du att hamna i helvetet gör du så får du dock tillträde till himlen. Detta kan liknas lite med vad jag skrev ovan om straff - våld föder våld. Men det mest relevanta med Himlen och helvetet är just att de båda stödjer och främjar egoism och inte alls får folk att handla rättfärdigt.
Cenarium: Du ser att en fattig man och en rik man, både befinner sig i en nödsituation och du kan enbart rädda den ena. Räddar du den rike får du en riksam belöning, medan du inte får något av den fattige. De flesta skulle troligen handla av egoism i detta läge, d.v.s. hjälpa någon i utbyte för egen vinning.
Ska en få tillträde till himelen ska det vara baserat på dennes tanke bakom varje handling, inte baserat på hurvida handlingen utförs eller ej - Tanken som räknas. Samma ska gäller helvetet. Folk ska inte undvika att leva syndigt för att de räds helvetet, utan på grund av att de inte Vill leva orättfärdigt då de tror på det goda. Himlen är morot och helvetet piskan. Gör du rätt får du pengar, gör du fel tar vi pengar. Således: Du undvikar att leva syndigt för att Du inte vill hamna i helvetet och Du försöker leva rättfärdigt för att Du vill komma till paradiset - vilket alltså är fel. Vilket val du än gör så gör du det för din egen skull. Detta är dock långt ifrån att faktiskt vara rättfärdig. En rättfärdig människa gör det rätta för det är det rätta och undviker att göra fel för det är fel. Varför? För om alla gör så så kommer alla leva ett gott och bra liv. Om alla handlar efter vad som är rätt och fel så kommer ingen mer behöva lida. Vad får Jag då ut utav att andra lever bra? Ja... Om du nu tänker så så svarar jag: Vad får andra ut utav att du ens lever?
Uppd. "Den universella livsåskådningen" (29/06-08)
Det som lockat och övertygat mig mest inom religion och tron på ett högre väsen är just detta - tron på detta universella definitionen på rätt och fel. Jag kan möta människor från öst väst och syd och vi alla har samma definition av rätt och fel (ja, iaf de rättfärdiga ^^). Folk jag aldrig mött, som inte har haft samma uppfostran, inte samma släktingar, inte samma vänner eller något som helst gemensamt med kan ändå finna mina tankar som "ah, fan, det stämmer ju", de delar min känsla av Rätt och Fel. Jag tror vi alla föds med detta och att ni alla delar detta med mig, för vissa på djupet dock. Att leva som man lär är knappast enkelt, detta bevisas genom krig mord och elände. Skulle alla följa sin röst om rätt och fel skulle det ju inte vara några problem. Sedan finns det ju självklart gränszoner, människor med psykopatiska drag m.fl. Den gränszonen får dock diskuteras vid annat tillfälle. Lyssna på dig själv, känn efter, för det där du Känner om rätt och fel är Guds gåva till Dig. Bevara den och använd den.
Vägen till insikt (23/8-08)
Vägen till insikt går genom dig och dig enbart. Jag tror väl om alla människor och jag tror och skulle nästan villa säga Vet, att ni alla besitter förmågan. Hur kan jag ha funnit den eventuella vägen, hur jag kan tänka det andra inte gör? Kanske är min gåva inte så mycket större än eran men jag har haft turen att kunna ta till vara på den lite lättare; och tala vad jag tänker från hjärtat, att inte låta mig störas av allt i mitt huvud. För visst är det väl så att man gör sämre ifrån sig på ett matteprov om man gick hemifrån ovän med sin käraste. Stress är något vi själva skapar och något vi själva således kan hantera. På samma sätt måste vi lära oss att hantera alla de känslor vi har inom oss, sortera in dem, ta reda på dess orsak och förstå och acceptera dem. Har vi obekväma tankar måste vi ta itu med dem, våga erkänna för oss själva hur vi känner och mår, först då kan vi gå vidare. Varje känsla har en grund och allting grundar sig i kärlek och trygghet respektive rätt och fel. "okej så du menar att mördare även dem besitter gåvan att skilja på rätt och fel" "-ja, men att veta rätt och fel är inte detsamma som att känna det. vissa lever i sådan situationer att de inte fått chansen att känna vad de verkligen känner. brännt barn leker inte med elden".
Religion är tyvärr vilseledande för den som vill finna gud, det ÄR en bra vägriktare, men alla måste vi öppna dörren själva. Vissa väljer religion för en tillhörighet, vissa för att det ger svaren vi själva inte finner även fast vi kan känna i grunden att de inte känns 100% rätt, vissa föds in i en religion och andra för tryggheten som religionen utstrålar - trygghet i form av en illusion av en gud som person (tidigare inlägg om hur människan känner trygghet över en vakande person). Det finns mycket att hämta från de tre religionerna, men även mycket som enligt mig inte alls överensstämmer med heligheten, det oändliga. Många väljer även religion som en gardering, för sitt eget syfte: följer jag koranen till punkt och prickar får jag komma till paradiset - fel!. Låt oss säga att det varit någon som hypotetiskt översatt den lite dåligt och tolkningen blev "du måste döda en man för att komma till paradiset", de som då dödade en man skulle enkelt kunna skylla på boken vid en ev. domedag, medan dem som valde att avstå för det inte kändes rätt skulle få passera. För vissa som tar böckerna på allvar och lever efter dem framstår exmplet absurt och överdriver, och det förstår jag. Att ha levt större delen av sitt liv i tron om att dennes sätt att leva är det enda rätt medför självfallet att man tänker försvara det. Därför blir det svårt för vissa att ta sig ur religionen, de har många gånger byggt upp hela sina liv på en, enligt mig, falsk grund. Om jag rycker bort boken under deras fötter faller de handlöst. Så ta mig för orden: jag är inte ute efter att kränka någons livstil eller religion, utan bara för att visa er att det finns andra vägar.
Böckernas skapar (23/8-08)
Vem skapade då böckerna? Flera cenarium finns men enbart vissa accepterar jag: Alt 1. Böckerna är en avkomma från härligheten, men innehållet som finns SKA tolkas indivduellt och det är INTE skrivit svart på vitt; d.v.s. om det står Homosexualitet är fel så ska varje individ själva kunna känna efter, är det rätt eller är det en luring? TROR NI ATT NI HAR FÅTT FACIT TILL HUR MAN KOMMER TILL PARADISET? Sånt gör mig så jävla förbannad, folk som går och lever efter en bok och tror de lever rättfärdigt. Vad gör ni då den dagen kommer som ni ställs inför ett cenarium boken inte täcker? "sådant cenarium finns inte, ge mig ett sånna fall". Fråga är hypotetiskt men i allra högsta grad Seriös. OM böckerna är i guds sändebud så får de aldrig brukas i folks namn "i bokens namn säger jag att detta är rätt" -Fel. Detta är varför böckerna kan vara så OTROLIGT bra för människor, för dem som KAN hantera dem rätt. För dem som kommit till vägen att få känlsan av rätt och fel har alla kommit dit på sitt eget sätt, och det är här böckerna spelar sin roll, de kan hjälpa folk att känna rätt och fel. PROBLEMET uppstod när människor blev LATA och NAIVA och slutade tolka böckerna metaforiskt, de slutade se DEN ENDA RÖDA TRÅDEN - KÄRLEK och "gud", den enda, det oändliga. Folk började hänga upp sig på detaljer, försökte styra ett samhälle i bokens namn. Men ack och ve, om böckerna någonsin varit bra så har ni iaf lyckades förstöra dem i deras eget namn.
Alt 2. Böckerna är inte alls i guds sändebud, utan människor själva skrev det, "helt utan anledning". Okej, det är lika tänkbart som det första alternativet, men konsekvenserna om det hela är otroligt fascinerande. Först kan vi börja med att bortse med alla de negativa saker i böckerna, så som "hämnd" och "straff" och lite enkelt skylla det på hur kulturen och moral var på den tiden böckerna skrevs, men om vi sen går vidare till det bra "tron på en enda högre makt" "förlåta" m.m. m.m. så bevisar det ju faktiskt att människor så långt vi kan se har trott och alltid eftersträvat det goda. MEN frågan är varför väljer folk att skriva en bok om det? Alltid där det har funnits predikor, lektioner m.m. har det funnits egoistiska motiv i bakgrunden. Otaliga religioner som lever på folks ekonomi, sekter med andra ord. Eller läraren i skolan som föreläser, gör det för sin egen lön's skull. Tesen är iaf: dem som skrev böckerna skrev det inte för egen vinning, för publicitet, pengar eller dyrkan, utan för människans bästa och välmående, få sådana liknande exmplar finns på jorden. Varför väljer människor att göra det? För er som inte "aha" känslan har kommit för kan jag jämföra med er själva: försök tänka efter hur många gärningar som ni gör på en dag som INTE är egoistiska, som inte på NÅGOT sätt kan främja er i slutendan, inte på något enda sätt. Tänk riktigt långt innan ni uttalar er. Precis, och således kommer ju frågan varför människor väljer att sprida budskapet om kärlek genom en religion? Dessa människor som skrev detta ville även dem det bästa för människorna, men varför skrev de då inte bara det? Varför tog de in en gud i det hela? Hade det inte räckt med att skriva böckerna ur ett ateistiskt perspektiv? Varför ta in "en gud" i det hela? Förvisso, böckerna bygger lite på lova och hota principen och för att hoten och löften ska komma igenom behövs en tredje, oemotbevisilig, person. Så tesen av detta, alternativ 2, är att om böckerna skrevs av människor enbart så gjorde de för att 1. Sprida kärlek på hela jorden utan egen vinning, men personerna som skrev detta var så otroligt begåvade att de visste att det var tvugna att utnyttja "en gud" i det hela för att få igenom konceptet". eller 2. Sprida kärleken och de alla hade funnit gud inom sig.
Tänkte nu påbörja mitt arbete (knappast hårfingräns mellan 2 sidigt blogginlägg och utförligt arbete) där jag tänkte redovisa vad religion innebär för mig idag. Bibeln, toran och koranen är böcker "min" religion begrundar sig på, och vill jag något så när förklara min religion så lär jag väl iaf komma upp i några sidor av babbel. Tar lite när jag har tid, så om du tycker inlägget är intressant så kan du lägga till det i den där uppdateringsfunktionen, http://silvers.blogspot.com/feeds/posts/default
Västerländsk och troende:
Min religion grundar sig som sagt på judendomen, islam och kristendomen. Jag är uppväxt i den västerländska världen där religion och kultur ersätts av vanor och rutiner. När jag firar jul har det inte något med jesus att göra, än mindre påsk eller pingst. Faktum är att vi inte firar mycket i min familj, förutom nyår och födelsedagar som inte har någon som helst religöst anknytning. Man kan väl säga att vi återspeglar svensson idealet. Det diskuteras inte så mycket om livet, dess mening, högre väsen, efter livet eller religion över lag. Frågor som skatter, miljöbilar, kringfartsleder, migrationspolitik är något som anses vara mycket viktigare än religösa frågor i sveriges politik. Det där om att vi skulle vara ett välutvecklat I-land med bra välfärd kanske går att mäta på papper, något kanske inte religion, välmående, upplysthet, mentalt frisläppt går att göra. Målen här i västvärlden kan enklet sammanfattas med status: Den som har mest, dyrast, vackrast är bäst. Karriär, bilar, fru (ej mest enligt lag), hus, barn. Någonstans längst vägen tappade vi det riktiga målet. Läs gärna vidare om det i ett annat inlägg (länkar dit snart).
Innan jag påbörjar min religion vill jag bara tydligt förklara för alla att religion och dagens samhälle är två olika saker. Om jag till exempel skriver "jag tror inte på straff, utan bara belöning" så ska ni ha i baktanke att detta är min religösa ståndpunkt. Som ledare för Sverige skulle jag göra ett annat uttalande.
Religion för MIG.
Gud
Gud, allah, den allsmäktige. Vi kan väl börja med klyschen. "Tror du eller inte?!". Svart på vitt, varav det inte håller. Allt för många människor idag flyr religion i rädlsa av gud. De räds av att uttala sig själva tro på gud, för att vi har växt upp med fel lära om gud. Vi har växt upp med att tro att gud är en person, om möjligt i en annan dimension eller annan värld, men vi har ändå fått känslan inbankad i oss att gud skulle vara en person "som dömer levande och döda". Vi har således skjutit ifrån oss religionen då vi inte vill fatta detta svart-vita beslut: tror du eller ej?
Om vi svarar vi Ja så kommer vi ses som puckon i viss mån. Det kommer snabbt och enkelt förknippas med alla diverse natur religioner, asatron m.fl. där man tillber gudar, personer. När det talas om gud så försöker vi måla upp en bild av HONOM. Således kommer vi att stöta ifrån oss religion så länge som vi ser gud som en person som vi ska eller inte ska tro på. Jag är inte tappad bakom flötet eller född i farstun, vem fan framstår inte puckad om man ber för en person ingen kan se? Tycker detta vore en bra praxis för tvångsomhändertagande...
1. Gud skall inte betecknas med stor bokstav.
2. Gud skall inte betecknas med ett kön.
3. Gud skall inte betecknas som gud eller med något annat namn.
4. Gud skall betecknas med en beskrivning, till exempel "högre väsen"
Gud är ingen person, han skall således inte heller betecknas med en stor bokstav. Gud är änmindre ett kön, och skall således inte betecknas som Han eller Honom. Ordet "Gud" har med tiden kommit att bli mer ett namn för gud än en beskrvning. En person som inte existerar kan således inte heller ha ett namn. Ska man tala om gud bör han nämnas som ett Högre väsen eller liknande. De 4 paragraferna är alltså en enkel men tydlig grund för hur man ska få bort stämpeln på Gud, Den allsmäktige Herren som sitter ovanför molnen på en stol. Den dag man dock känner att man förstått innerbörden av detta budskap ser jag inga fel med att använda sig av orden allah, gud osv. så länge man inte använder dem som namn utan enbart som enklare formuleringar utav t.ex. beskrivningen: Högre väsen.
(Updat. 22/1) Glömde självklart förklara varför jag är så emot denna personifiering av gud: Att leva sitt liv i tron om att en person sitter och vakar över en blir snabbt en form av falsk trygghet, en substitu för en trygg person vi vill ha i livet. Alla söker vi nog som kan ligga sked med oss om nätterna, alltid ha ett svar till hands, ett täcke som skyddar våra tår att hamna utanför sängkanten. Ibland kan vi finna turen att hitta en person som ger oss denna trygghet också. Trygghet vi får från andra måste vi dock hålla kort, den riktiga tryggheten ska vi ha inom oss själva. Gud kommer alltid vara där vid vår sida, vått som i torrt, men han ska inte leva våra liv. Vi lever våra egna liv, och när det blir tugnt måste vi kunna klara att finna styrka inom oss själva. Förklaringen kan verka defus, men om ni känner efter inom er kommer ni att kunna skilja på en trygghet inom er själva och tryggheten från en annan människa.
Guds storhet
Gud må inte vara av mänsklig värld men han (obs "han". detta för att förenkla kommunikationen mellan dig som läsare och mig som skrivare och för att slippa skriva fraser som "den oändligt store bla bla bla"....) är ändå en del av oss, precis som resten av det universum vi känner till / kan föreställa oss. Guds storhet är så enorm att vi aldrig kommer kunna förstå. Detta är även anledning varför vi aldrig får ge honom ett namn, det vore minst sagt pinsamt. Gud finns i allt och alla, i dimensioner vi aldrig ens kommer kunna se från de bästa fysikerna, i värdlar vi inte ens kan föreställa oss i vår vildaste fantasi. Guds storhet är total och absolut.
Men religion handlar inte om att ta reda på vad,vem,hur,varför gud är, för som sagt: han är för stor för oss. Om det är en cencur vi fått för att inte komma för nära gud, eller om vi bara e för dumma, vet jag ej. Det jag dock vet är att den som försöker bygga babels torn kommer att rasa.
Straffa eller förlåta.
(Updat. 22/1) Vi föds alla med olika förutsättningar: DNA, och vi växer alla upp olika: miljö. Vissa har kanske turen att födas i ett bra land utan krig och våld på gatorna medans andra tvärtom. Vissa kanske föds med ADHD och sämre förmåga att skilja på rätt och fel medans andra kanske tvärtom. Om vi bygger vidare på det här så ser vi snabbt ett mönster där folk med dåliga förutsättningar i livet får i regel ett dåligt liv. Sällan begår folk med en kärleksfull uppväxt grova brott, medan i krigsdrabbade länder går folk ordagrant över lik för att själva få överleva. Religion för mig går ut på en enda sak; Kärlek. Tveklös Kärlek. Att fela är mänskigt, men förlåta är gudomligt. Om gud skrev biblen, toran och koranen kan jag säga att han skrev det där ordspråket också. Jag kan aldrig ta till mig en gud som höjer handen, aldrig kan jag älska en gud som använder ord Straff, aldrig kommer jag att respektera den gud som säger Orsak och Verkan.
Peter, växer upp med en farsa som slår honom och en morsa som knarkar. Han blir mobbad i skolan. Han är ful som stryk och får aldrig några vänner. Livet för honom är orättvist. Tillslut kommer FFL och säger "tjena peter, anslut dig till oss så ska du få både polare och brudar". Peter begår ett brott och ska sitta i fängelse resten av livet. Fel eller rätt? Fel! Peter växte upp i en riktig skit familj och fick aldrig någon hjälp från samhället. Inte heller på skolan gick samhället in och rättade till hans situation. Peter har med andra ord blivit sviken av samhället om och om igen. MEN nu, när Peter är stor, och har fått en fucked up uppväxt utan kärlek och trygghet, så begår han ett brott. Ett brott han med största sannolikhet aldrig hade begått om han hade fått den där bättre uppväxten. Jag hoppas ni ser ironin. Samhället hjälper honom inte, tvärtom lämnar de honom i sticket. Tidsnog när han blivit en börda för samhället spärras han in. Köp er en krokodil, en liten sådan. Den kommer växa och den kommer bli farlig. Jag antar att ni ger er av med den när den inte är lika söt längre. (i denna metafor går iofs inte krokodilen att göra ofarlig om man klappar och kelar med den..).
Den universella livsåskådningen
Så, följd frågan blir då: är Peter född en ond människa eller blev han en? Var det samhället som misslyckades med att hjälpa Peter så han blev en ond människa eller är det han själv som skiter i moralen? Jag vill tro att vi alla föds med en känsla av rätt och fel inom oss. Vilken planet du än besöker, vilket universum du än åker till, så VILL jag tro att det finns en universell oskriven lag inom våra hjärtan. Kärlek. Så ja, även Peter med den skeva uppväxten har en känsla inom sig som säger vad som är rätt och fel, och kan således klassas som en människa och inte en hund. Denna lilla känsla av rätt och fel är dock för länge sedan begravd långt långt ned inom honom. Det han lever för idag är ondska,sorg,misstro,hämd och förvirran. Känslor så starka då han inte fått kärlek och tillit, att de tar över hans liv. Att straffa en sådan människa vore att dumförklara sig själv. Det vore att erkänna att man inte kan tänka sig in i en annan människas livssituation.
Peter var bara en av många exempel, jag tänkte ta upp några fler. Exempel som kan få de flesta att häpna, men gud förlåter även er som inte kan förlåta. Precis som han förlåter peter utan moral förlåter han er som inte kan se utanför era egna liv.
Kalle gillar små flickor. Kalle valde aldrig att gilla små flickor. Han fick aldrig en chans att välja mellan stora damer, små flickor, håriga pojkar, gamla gubbar eller djur. Han hade aldrig chansen att få välja vad han skulle bli kåt av. Kalle, precis som ni, var så illa tvungen att bita i det sura äpplet. Kalle går på gatorna och kommer alltid att vara hatad av större delen av denna moderna tids människor, vare sig han begår ett sexuellt ofredande brott eller inte. Vissa kallar kanske kalle sjuk, vissa kanske menar att kalle bara är värdelös på att kontrollera sina sexuella drivkrafter. Om det är en sjukdom kalle lider av går att diskutera, de flesta skulle nog tycka det. Men låt oss vara realistiska och ha båda fötterna på jorden och acceptera det faktum att sexuella dragning är inga sjukdomar, om möjligt bara jävligt konstiga ibland. Kalle har en sjuk sexuell dragning, något han aldrig valt själv. Vissa "Kallar" (alltså kalle i plural. dumt val av namn..) går runt hela livet utan att göra någonting utav denna sexuella lust då de kan lägga band på sina lustar, medan tyvärr andra Kallar kommer att leva ut sina lustar. De, precis som tjockisarna, knarkarna, rökarna, alkoholisterna och andra syndare, kan inte lägga band på sina begär. Tyvärr vart Kalles kombination av sexuella läggning och starka begär en jävligt taskig bladning. Återigen, inget Kalle valde själv.
Ashmed växte upp med en jävligt bra familj, hade bra förutsättningar i livet och bra vänner. En dag kom ett land som kallade sig värdsledande och bombade skiten ur hans land, inkl hans vänner och familj. Kvar stod ashmed med askan från sin mor över sitt ansikte och blodet från hans syster vid fötterna. En dag bestämmer sig ashmed för att packa ett plan fullt med TNT och flyga in i landet-som-bombade-hans-land's byggnad. Allt gick så bra för ashmed, tills allt togs ifrån honom och han fylldes av hämnd. Öga för öga tand för tand är knappast något gud tillämpar. MEN gud är större än vi någonsin kan förstå, OCH han förstår att vi felar och inte är perfekt, han förlåter oss för att vi syndar och använder oss av hämnd.
Våld föder våld.
En gud som hotar med straff för vissa konsekvenser kommer 1: hetsa upp folket, då folk kommer bli stressade när de lever under en fascism. 2: få folket att känna sig som smuts, då de förväntas att begå brott. 1. Varför hatar så många väktare och poliser medans nattvandrare anses helt okej? Kan det ha att göra med att den ena gruppen hotar att tillämpa våld medans den andra gruppen är där som stöd och hjälp? Hur kommer det sig att folk flyr från länder där man skjuts om man inte tycker som sin ledare medans de flyr till länder där man får tänka och tycka som man vill och i viss mån aggera fritt utan att hotas om si och så många piskrapp? 2. Första dagen i skolan går rektorn igenom vad ni inte får göra på skolarn. Varför? Jo, er rektor förutsätter nämligen att ni kommer göra dessa saker och vill därför ta till åtgärder och varna er från första början. Varna..hmm.. Hota snarare. Vad kommer ni då göra? Lyda denna auktoritet eller göra vad ni förväntades göra?
Hur gud bedömmer oss
Gud må vara större än all oändlighet, men han finns ändå här omkring oss. Han beaktar aldrig våra handlingar utan enbart vårat motiv och tanke bakom handlingen. Gud skulle aldrig skraffa en människa för dråp (att oavsiktiligt döda någon).
5. Det är tanken som räknas.
Gud kommer se det som är inom oss, våra tankar och moral och han kommer således inte att bedömma dig efter ditt aggerande. Jag Vill ge dig en dyr ring i julklapp, men jag har inte råd. Jag Vill inte slå en annan människa, men i rädsla av att bli utefryst av gruppen som står runt omrking mig och själv bli lämnad lämnad som ett offer andra slår på så kommer jag i alla fall att slå. Jag Vill hjälpa damer i nöd, men jag kan inte ens lyfta ett mjölkpaket utan att bli anfådd. Jag Vill alla människor väl, men igår var jag så jävla förbannad för ingenting blev som det skulle och jag råkade således svära åt en idiot som skulle trycka sig in på tunnelbanan innan alla gått av. Jag Vill inte någon annan människas död, men igår på jobbet råkade jag sparaka till en planka som föll ner och dödade en annan människa. Rent spontant har många utav er säkert redan fått upp tanken "jaha, och hur ska man kontrollera reglerna för detta? Ska alla mördare gå fria om de förklara att de var irriterade en dag?". Gud ser allt och alla, och endast gud kan döma. Så om detta var svårt att ta till sig för människor som är vana i att leva i en svart-vit värld med enkla ramar kan jag inte annat än säga: När du tagit till dig detta har du tagit ett steg till att bli en bättre människa. Skenet bedrar lätt av folks aggerande, konsten är att se deras moral.
Regler
Regler inom religion är fel. Det enda rätta är direktiv och förslag. Många hävdar att de följer guds ord, 10 budorden, de lever rätt, lever enligt toran osv osv, för att de vill komma till gud. Men låt oss bryta ner dessa begrepp. Om nu målet med livet är att få tillträdelse till himlen måste det ju finnas någon form av test, någon som avgör om du kommer in eller inte. Detta test kommer enbart baseras på den godhet kontra den ondska du har inom dig, din förmåga att visa kärlek. Men, vad händer om vi lever våra liv efter en bok som sägs vara skriva av gud, för att få komma till himlen. Låt oss säga att vi faktiskt följer dessa regler för att få komma in till paradiset. 1. jag dödar inte, jag stjäl inte, osv osv osv. Jag är en jävligt reko kille som faktiskt aldrig brytit några regler som står skriva i de heliga skrifterna. Inombords är jag dock än ond människa med onda avsikter, men det spelar ingen roll, för jag har ju ändå levt som jag blivit tillsagd. Eller låt oss säga att jag inte fattat någonting av regernas innerbörd. Jag har ingen aning varför man inte ska döda, eller varför man ska vara snäll mot andra. Dock självklart följer jag alla reglerna, jag är smart nog för att fatta att om jag gör det så får JAG själv evig lycka, även fast jag inte bryr mig om andras lycka eller nått annat för den delen.
Eller vad sägs om snubben som faktiskt har ett bra hjärta, som har en bra moral, som vill alla väl. Dock tycker han inte om regeln att fasta, eller han råkar tycka om griskött eller så hatar han sina päron för dom va idioter mot honom. Blir det kicken för honom, helvete alltså?
Nej, enda vägen till gud går genom godhet, inte genom regler. De tre religionerna som tror på samma gud som mig är judendomen, islam och kristendomen. Alla tre har dom olika vägar dit. Alla tre hävdar dom samma sak; "vägen till gud går genom denna religion". HALLÅÅÅ!! När blev religion en valkampanj? Var någonstans längst vägen åkte ni av vägen? När glömde ni bort målet med gud och meningen med livet? När blev ni så blinda på eran egen religion och tradition att ni glömde bort att vi alla trodde på samma gud? Vägen till gud finns inte skriven och kommer aldrig finnas skriven. MIN beskrivning på vägen till gud är inget annat än direktiv, rekomendationer, tips eller vad du vill kalla det, precis som de övriga tre religionernas tips. Ingen religion kan sätta sig över en annan och säga att detta är vägen att gå. Den religon som gör det är en religion som övergått i tradition när man upprepar saker efter ett mönster och man har glömt bort målet och den röda tråden. Endast gud kan avgöra, den dagen du väl står där vid himmelporten, om du är värdig att komma in. Han skiter fullständigt i hur mycket kött du ätit, hur många människor du dödat i dråp. Det enda han kommer gå på är din godhet.
Vad är det vi vill uppnå och hur uppnår vi det
Ja följd frågan av inlägget ovan blir ju självfallet; vad vill vi uppnå. Är det himlen, bli ett med gud? Svaret ni söker är meningen med livet, något jag inte kan svara på än mindre tänker spekulera i. Vägen dit är iaf tydligare och något enklare att försöka formulera.
Star wars, en nörds erotiska dröm. Dock har den ett jävla bra budskap i sig. Antingen kan du välja att bli en jedi och gå den rättfärdigas väg. Då måste du klara av att hålla huvudet lugnt, du får aldrig agera i hat, misstro, hämnd, stress osv. Vägen dit är lång och prövande men utkastet är det hösta som finns. Orkar du dock inte med detta kan du alltid ta den mörka vägen och joina darth vader. Vägen dit är enkel, snabb och smidig. I varje situation kan du aggera impulsivt utan minsta eftertanke på ditt agerande. Du kan låta hatet styra dig och lever enbart för din egen njutnings skull. Du kommer snabbt att bli stor och mäktig, men ditt fall kommer bli lika stort. Dock kommer du aldrig att kunna bli lika mäktig som joda, jedi riddaren, som tog den rätta och långa vägen.
Vi vet ju alla att det är lättare att hata än att älska. Hur enkelt känns det inte att hata alla pedofiler,mördare,bögar och alla som inte liknar oss själva, att hata alla dem som gör dumma saker? Medan det är desto jävla mycke svårare att kunna förlåta dem, att kunna förstå de sjuka saker de gör. Att kunna känna empati med en sån sjuk jävel. Vissa väljer att slå sin hund är den tigger. Visst, hunden lär inte tigga nå mer, men det lär bli en jävligt aggresiv hund och jag skulle inte somna med den i samma rum. Vissa där emot, tar sig tid att visa sin hund disceplin och kärlek. Visst, en och annan stek lär ju bli stulen, men det är det värt för den kärlek som kommer att kunna tillåtas växa mellan matte och hund.
6. Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
Ja, svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Om det finns en sak som jag vill lyfta fram med hela detta arbete så är det just det. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Religion i vardagen
Ja min beskrivning på gud och religion framstår onekligen som ett drömland där allt är bra. Naivt? Ne, möjligen naivt att tro att vi kommer få det så på denna jord. Religion för mig är en tydlig stjärna på natthimlen, vägen att vandra mot. Människor strosar runt i livet, utan något riktigt fokus. Jag tänker inte säga vilken väg som är rätt eller fel att gå i livet, däremot tänker jag säga att det är fel att inte gå någon väg alls, att bara låta livet störsa förbi. Alla bör sätta sig ner och fundera ibland, inte fly. Våga stänga av mobilen, vara utanför storstaden, tala med sig själv, ha kul utan sprit, leva utan msn.
Religion är ett utmärkt sätt att få ordning på ens liv och jag menar att dem som inte tar till sig religion eller någon form av livsåskådning och utövar den, missbrukar sina liv.
Religion i vardagen för mig handlar om att reflektera i min ensamhet. Reflektera på livet, livets skapare/skapelse, livets mening med mera. Jag spenderar inte tiden över att frukta en gud/gud, än mindre ber jag en gud/gud att ge mig saker eller hjälpa mig i livet. Defenition för bön kan jag inte, men om jag skulle få representera en typisk västerlänsking och beskriva ordet Bön så skulle jag nog formulera mig som ovan: att tillbe en gud/gud. Som jag nämnt tidigare är detta ytterst viktigt att inte göra. Att varje dag tillbe en gud/gud ger knappast någon tid åt reflektion, utan skapar bara någon illustrerad värld där man kan be om saker och tjänster. Att i en bön säga att man fruktar en gud/gud är även det fel, då detta också enbart ger intrycket av en person som vakar över oss. DU kan aldrig älska eller frukta gud då gud är så mycket större än VI någonsin kan förstå. Vi är inte utvecklade så att vi kan förstå guds storhet, så att älska honom vore nästintill ironiskt. Det vore som att köpa grisen i säcken, fast med en säker utgång..alltså.. Hur ska vi älska något vi inte ens kan förstå vad det är? Än mindre ska vi vilket fall frukta detta högre väsen, då dess syfte inte är att straffa oss utan förlåta oss och lära oss att älska. Hat föder hat. En fruktan till någon leder antingen till underkastelse eller hat vilket i sin tur leder till myteri. Endera är lika med kärlek och jämnlikhet. Nej, jag säger inte att vi någonsin kan bli lika stora som detta högre väsen, dock är inte vårt syfte att underkasta oss honom. Menar.. Se det från "guds" synvinkel. 1.Han skapar människan. 2. Han uppmanar oss att frukta honom annars får vi konsekvenser. 3. Vi fruktar honom och underkastar oss honom. Kom igen.. Det låter ju som en snubb som är maktkåt och vill höra sitt eget namn skrikas. Kan göra tusen liknelser på detta och låter därför bli då jag hoppas att min poäng ändå framgår rätt tydligt varför man inte ska frukta gud. Jag har hört vissa argumentera för att man ska frukta gud då man visar honom respekt och för att förebygga att folk tror att de är större än gud. Men återigen, hat föder hat. Att hota folk och att få folk att känna sig underlägsen någon annan är knappast sammankopplat med kärlek. Dominant och domierad är inte samma sak som Kontrollerare och kontrollerad!!! En dominant gud leder sitt folk dock med kärlek och respekt mot sitt folk, medan en kontrollerande gud leder sitt folk med hat och hot. Så visst, ni ska med all rätta se er underlägsna mot gud, men knappast i en negativ benämning.
Så för att fortsätta med meditationen: Reflektioner är nyckelordet. Det handlar inte om att se saker och ting i svart och vitt, att försöka finna defenetiva svar. Snarare tvärtom. Smart är den som kan se saker ur andras synvikel, dum är den som tror sig ha svaret. Att aggera är inte särskilt svårt, att förstå sitt agerande är en annan femma. Har ni hört klyschan "jag stämmer över mitt eget liv"? Det kommer ofta från personer som minst bestämmer över sina egna liv. Personer som tappat kontakten med sig själva så grovt. De lever för dagen, undviker sina känslor, försöker fly sig själva genom att ständigt vara aktiva. Dessa personer får en deperition så fort de sätter sig ner i 5 sekunder och försöker tala med sig själva.
Nyckeln till kontrollen av sitt eget liv fås enbart genom meditation.
Jag tycker familjehögtider är ett utmärkt sätt att hitta kärlek i sitt liv. Den västerländska kulturens definiton på kärlek lutar tyvärr allt mer och mer mot saker och ting medan familjen och släkten dör ut allt mer och mer. Kärlek mot våra medmänniskor är inte ens att ta upp.. I den västerländska kulturen klagas det ofta på arrangerade brölopp. Varför? Troligen för de fått för sig att det är mot "deras egna fria vilja". Ironin i det hela är att väserländarnas egna "fria vilja" är absurt långt bortom dem. Men okej, låt oss nu leka med tanken att de lever sina liv efter deras egna "fria vilja", vad skulle de då använda den till i val av partnet? Gifta sig rik? Gifta sig med en snygging? Gifta sig i las vegas efter 2 veckors förhållande? Ordet Skiljsmässa är idag lika vanligt som ordet Giftemål. I rest my case.
Det är trist att se hur mycket det krävs innan man får över sina vänner och släktingar för en middag. Antingen ska det drickas kopiösa mängder tills man inte kan stå, alternativt ska det vara ett födelsedagskalas möjligen nyår eller jul. Sedan när blev människan ett sådant ensamt djur som kräver ursäkter för att pallra sig iväg från datorn? När du ser tillbaka på din tid kommer du uppskatta den tid du delade glädje med andra, inte den tid du satt till klockan 6 på jobbet varje vardag. PLS. Behöver verkligen inga kommentarer i stil med "ja men om man jobbar ihop pengar kan man ha mer kul med sina vänner". Sådana kommentarer kommr ändå bara att redigeras om till "jag är dum i huvet" utav mitt kommentator-filter-script. så d så.
Om det är reiligösa högtider som ska firas som krävs för att få ihop vänner och släkt och kära så må så va. Även fast det handlar om att tillbe en gud, en gud i form av en persongestalt, eller utföra offergåvor till 12 olika guda avbildningar, så må så vara. Låt kärleken spridas hellre än att sitta fast i en vodka flaska på en fredagsväll alternativt i form av msn en onsdagskväll.
Varför är ni så besatta av era mobiler? Att ständigt vara kontaktbara? Telefon, mobiltelefon,msn,mail,brevlåda,bo centralt,communities osv osv. Vad väntar ni på? Ni är så rädda för att ens stänga av mobilen på natten för att bli okantaktbar, men när ni väl nås så är ni ändå för upptagna för lugn. Det är som en budgivning. Den som ringer och ger det bästa budet möter ni. I toppen på budgivningen ligger sprit-fester och våldsdåd. I botten ligger "kom över och chilla på en kopp kaffe på fredagskvällen kl 20.00". Trist å se.
Himlen och helvetet. (29/6-08)
Endera tilltalar mig i en religion. Helvetet är till för att avskräcka och himlen är till för att locka. Avskräcka från syndiga handlingar och prisa goda gärningar. Bådadera är ämnade den enskilde indeviden.
Gör du si riskerar du att hamna i helvetet gör du så får du dock tillträde till himlen. Detta kan liknas lite med vad jag skrev ovan om straff - våld föder våld. Men det mest relevanta med Himlen och helvetet är just att de båda stödjer och främjar egoism och inte alls får folk att handla rättfärdigt.
Cenarium: Du ser att en fattig man och en rik man, både befinner sig i en nödsituation och du kan enbart rädda den ena. Räddar du den rike får du en riksam belöning, medan du inte får något av den fattige. De flesta skulle troligen handla av egoism i detta läge, d.v.s. hjälpa någon i utbyte för egen vinning.
Ska en få tillträde till himelen ska det vara baserat på dennes tanke bakom varje handling, inte baserat på hurvida handlingen utförs eller ej - Tanken som räknas. Samma ska gäller helvetet. Folk ska inte undvika att leva syndigt för att de räds helvetet, utan på grund av att de inte Vill leva orättfärdigt då de tror på det goda. Himlen är morot och helvetet piskan. Gör du rätt får du pengar, gör du fel tar vi pengar. Således: Du undvikar att leva syndigt för att Du inte vill hamna i helvetet och Du försöker leva rättfärdigt för att Du vill komma till paradiset - vilket alltså är fel. Vilket val du än gör så gör du det för din egen skull. Detta är dock långt ifrån att faktiskt vara rättfärdig. En rättfärdig människa gör det rätta för det är det rätta och undviker att göra fel för det är fel. Varför? För om alla gör så så kommer alla leva ett gott och bra liv. Om alla handlar efter vad som är rätt och fel så kommer ingen mer behöva lida. Vad får Jag då ut utav att andra lever bra? Ja... Om du nu tänker så så svarar jag: Vad får andra ut utav att du ens lever?
Uppd. "Den universella livsåskådningen" (29/06-08)
Det som lockat och övertygat mig mest inom religion och tron på ett högre väsen är just detta - tron på detta universella definitionen på rätt och fel. Jag kan möta människor från öst väst och syd och vi alla har samma definition av rätt och fel (ja, iaf de rättfärdiga ^^). Folk jag aldrig mött, som inte har haft samma uppfostran, inte samma släktingar, inte samma vänner eller något som helst gemensamt med kan ändå finna mina tankar som "ah, fan, det stämmer ju", de delar min känsla av Rätt och Fel. Jag tror vi alla föds med detta och att ni alla delar detta med mig, för vissa på djupet dock. Att leva som man lär är knappast enkelt, detta bevisas genom krig mord och elände. Skulle alla följa sin röst om rätt och fel skulle det ju inte vara några problem. Sedan finns det ju självklart gränszoner, människor med psykopatiska drag m.fl. Den gränszonen får dock diskuteras vid annat tillfälle. Lyssna på dig själv, känn efter, för det där du Känner om rätt och fel är Guds gåva till Dig. Bevara den och använd den.
Vägen till insikt (23/8-08)
Vägen till insikt går genom dig och dig enbart. Jag tror väl om alla människor och jag tror och skulle nästan villa säga Vet, att ni alla besitter förmågan. Hur kan jag ha funnit den eventuella vägen, hur jag kan tänka det andra inte gör? Kanske är min gåva inte så mycket större än eran men jag har haft turen att kunna ta till vara på den lite lättare; och tala vad jag tänker från hjärtat, att inte låta mig störas av allt i mitt huvud. För visst är det väl så att man gör sämre ifrån sig på ett matteprov om man gick hemifrån ovän med sin käraste. Stress är något vi själva skapar och något vi själva således kan hantera. På samma sätt måste vi lära oss att hantera alla de känslor vi har inom oss, sortera in dem, ta reda på dess orsak och förstå och acceptera dem. Har vi obekväma tankar måste vi ta itu med dem, våga erkänna för oss själva hur vi känner och mår, först då kan vi gå vidare. Varje känsla har en grund och allting grundar sig i kärlek och trygghet respektive rätt och fel. "okej så du menar att mördare även dem besitter gåvan att skilja på rätt och fel" "-ja, men att veta rätt och fel är inte detsamma som att känna det. vissa lever i sådan situationer att de inte fått chansen att känna vad de verkligen känner. brännt barn leker inte med elden".
Religion är tyvärr vilseledande för den som vill finna gud, det ÄR en bra vägriktare, men alla måste vi öppna dörren själva. Vissa väljer religion för en tillhörighet, vissa för att det ger svaren vi själva inte finner även fast vi kan känna i grunden att de inte känns 100% rätt, vissa föds in i en religion och andra för tryggheten som religionen utstrålar - trygghet i form av en illusion av en gud som person (tidigare inlägg om hur människan känner trygghet över en vakande person). Det finns mycket att hämta från de tre religionerna, men även mycket som enligt mig inte alls överensstämmer med heligheten, det oändliga. Många väljer även religion som en gardering, för sitt eget syfte: följer jag koranen till punkt och prickar får jag komma till paradiset - fel!. Låt oss säga att det varit någon som hypotetiskt översatt den lite dåligt och tolkningen blev "du måste döda en man för att komma till paradiset", de som då dödade en man skulle enkelt kunna skylla på boken vid en ev. domedag, medan dem som valde att avstå för det inte kändes rätt skulle få passera. För vissa som tar böckerna på allvar och lever efter dem framstår exmplet absurt och överdriver, och det förstår jag. Att ha levt större delen av sitt liv i tron om att dennes sätt att leva är det enda rätt medför självfallet att man tänker försvara det. Därför blir det svårt för vissa att ta sig ur religionen, de har många gånger byggt upp hela sina liv på en, enligt mig, falsk grund. Om jag rycker bort boken under deras fötter faller de handlöst. Så ta mig för orden: jag är inte ute efter att kränka någons livstil eller religion, utan bara för att visa er att det finns andra vägar.
Böckernas skapar (23/8-08)
Vem skapade då böckerna? Flera cenarium finns men enbart vissa accepterar jag: Alt 1. Böckerna är en avkomma från härligheten, men innehållet som finns SKA tolkas indivduellt och det är INTE skrivit svart på vitt; d.v.s. om det står Homosexualitet är fel så ska varje individ själva kunna känna efter, är det rätt eller är det en luring? TROR NI ATT NI HAR FÅTT FACIT TILL HUR MAN KOMMER TILL PARADISET? Sånt gör mig så jävla förbannad, folk som går och lever efter en bok och tror de lever rättfärdigt. Vad gör ni då den dagen kommer som ni ställs inför ett cenarium boken inte täcker? "sådant cenarium finns inte, ge mig ett sånna fall". Fråga är hypotetiskt men i allra högsta grad Seriös. OM böckerna är i guds sändebud så får de aldrig brukas i folks namn "i bokens namn säger jag att detta är rätt" -Fel. Detta är varför böckerna kan vara så OTROLIGT bra för människor, för dem som KAN hantera dem rätt. För dem som kommit till vägen att få känlsan av rätt och fel har alla kommit dit på sitt eget sätt, och det är här böckerna spelar sin roll, de kan hjälpa folk att känna rätt och fel. PROBLEMET uppstod när människor blev LATA och NAIVA och slutade tolka böckerna metaforiskt, de slutade se DEN ENDA RÖDA TRÅDEN - KÄRLEK och "gud", den enda, det oändliga. Folk började hänga upp sig på detaljer, försökte styra ett samhälle i bokens namn. Men ack och ve, om böckerna någonsin varit bra så har ni iaf lyckades förstöra dem i deras eget namn.
Alt 2. Böckerna är inte alls i guds sändebud, utan människor själva skrev det, "helt utan anledning". Okej, det är lika tänkbart som det första alternativet, men konsekvenserna om det hela är otroligt fascinerande. Först kan vi börja med att bortse med alla de negativa saker i böckerna, så som "hämnd" och "straff" och lite enkelt skylla det på hur kulturen och moral var på den tiden böckerna skrevs, men om vi sen går vidare till det bra "tron på en enda högre makt" "förlåta" m.m. m.m. så bevisar det ju faktiskt att människor så långt vi kan se har trott och alltid eftersträvat det goda. MEN frågan är varför väljer folk att skriva en bok om det? Alltid där det har funnits predikor, lektioner m.m. har det funnits egoistiska motiv i bakgrunden. Otaliga religioner som lever på folks ekonomi, sekter med andra ord. Eller läraren i skolan som föreläser, gör det för sin egen lön's skull. Tesen är iaf: dem som skrev böckerna skrev det inte för egen vinning, för publicitet, pengar eller dyrkan, utan för människans bästa och välmående, få sådana liknande exmplar finns på jorden. Varför väljer människor att göra det? För er som inte "aha" känslan har kommit för kan jag jämföra med er själva: försök tänka efter hur många gärningar som ni gör på en dag som INTE är egoistiska, som inte på NÅGOT sätt kan främja er i slutendan, inte på något enda sätt. Tänk riktigt långt innan ni uttalar er. Precis, och således kommer ju frågan varför människor väljer att sprida budskapet om kärlek genom en religion? Dessa människor som skrev detta ville även dem det bästa för människorna, men varför skrev de då inte bara det? Varför tog de in en gud i det hela? Hade det inte räckt med att skriva böckerna ur ett ateistiskt perspektiv? Varför ta in "en gud" i det hela? Förvisso, böckerna bygger lite på lova och hota principen och för att hoten och löften ska komma igenom behövs en tredje, oemotbevisilig, person. Så tesen av detta, alternativ 2, är att om böckerna skrevs av människor enbart så gjorde de för att 1. Sprida kärlek på hela jorden utan egen vinning, men personerna som skrev detta var så otroligt begåvade att de visste att det var tvugna att utnyttja "en gud" i det hela för att få igenom konceptet". eller 2. Sprida kärleken och de alla hade funnit gud inom sig.
Kommentarer
Jag har varit troende större delen av mitt liv. Och jag håller med dig om att den enda som kan döma är Gud, men visst... jag hoppas verkligen att han dömer folk som t.ex våldtar barn - JÄVLIGT hårt. Själv säger jag "Gud" för att i alla tider har folk kallat de högre väsen som de tillber för "Gud" eller "Gudar" (om det varit flera) så för mig är det helt enkelt det mest passande ordet.
Fortsätt med ditt bloggande! Och fortsätt gärna i den här stilen ;)
Kram Debs.