Vad är viktigast - Kontroll eller känslan av kontroll

I egenskap av kontrollfreak och sedermera professor i ämnet Kontroll har tanken slagit mig - vad är egentligen viktigast för mig och likasinnade kontrollbögar - Kontroll eller känslan av kontroll? Svaret gäckar mig

Låt oss först bena ut grundsatserna till ämnet

Kontroll är en definitionsfråga, en relativ sådan
Vi kontrollerar inte vad som sker på atomnivå
Vi kontrollerar inte över vädret
Vi kontrollerar inte över solens livslängd
Vi kontrollerar inte över våra grannar
Vi kontrollerar inte över negativ celldelning i vår kropp (cancer)
Vi kontrollerar inte över tiden
Osv

Att därmed säga att vi kontrollerar något alls är egentligen en paradox

Man skulle något diplomatiskt kunna säga att vår möjlighet att kontrollera olika situationer / ting / omständigheter kan mätas i en sannolikhetsskala - obefintlig möjlighet till kontroll till stor möjlighet
Men att tala om kontroll i absoluta termer är inte bara en abstrakt tanke, det är ett rent irrationellt begrepp


Vidare - känslan av kontroll
Känslan av kontroll är en flyktig sådan, så som många andar känslor
Den kan försvinna precis lika snabbt som den kommer
Dess motsats, känslan av att vara bortom kontroll, är precis lika hemsk som känslan av kontroll är underbar
Känslan av kontroll är en irrationell känsla då vi inte kan ha kontroll. Den uns av kontroll vi tror oss ha över en omständighet är inte ens en piss i hav gentemot de faktorer vi inte har kontroll över i samma sekund
Många gånger blir vi även duperade av vår känslan inför vanmakten av att inte ha kontroll. Vi gräver ner oss själva i misär när det ända vi egentligen behöver göra är att förstå att det fanns ingen kontroll att äga från hela början


I mångt och mycket är kontroll och känslan av kontroll ett ända luftslott
Likväl är det en enormt stark drivkraft för många av oss. Och oavsett hur stark det må vara hos vissa av oss är det likväl ett system vi alla är byggda på och kan relatera till

Många gånger måste vi släppa känslan av kontrollen, eller kanske rättare sagt, ge efter inför okontrollen, för att återfå kontrollen


Vad är viktigast för mig i egenskap av representant för andra kontrollidioter? Helt ärligt så är känslan av kontroll en enorm eufori och drivkraft för mig. Att sträva efter kontroll får mig att gå längre än de flesta. Att uppnå känslan av kontroll ger mig en enorm kick. På samma sätt blir känslan av att sakna kontroll en katastrof. En smärtsam berg och dalbana.

I slutändan är det ändock kontrollen i sig som är viktigast, det är trots allt den som avgör situationens utkomst, d.v.s. att utfallet faller i min favör.

Men... Ett liv utan euforin inför känslan av kontroll och makt? Låter riktigt, riktigt beigt...