Ett personligt meddelande - Manschauvinisten
I detta inlägg kommer jag framför en personlig åsikt, en åsikt som möjligen återspeglas mer av mina känslor och drifter snarare än mitt intellekt. Tesen med inlägget kan därmed delas upp i två huvudsatser; dels den råda tråden i inlägget men även dels att intellekt och känslor inte alltid går i samma spår. Känslor är flyktigare än intellektet och själens existens. Utmaningen ligger i att skilja dessa från varandra.
Genom åren har jag fått utstå kritiken för min manschauvinism, många gånger befogad, en del gånger inte. Men ingen rök utan eld, det förnekar jag inte. Få är dock intresserad av att försöka förstå mig, förstå mina bakomliggande motiv. Så är och kommer gemene människa att vara: det vi inte förstår fruktar vi, det vi fruktar hatar vi och vill demonisera.
Kvinnor och män - två olika kön - två olika biologiska uppsättningar. Som jag sagt så många gånger förr så är man enbart naiv om diskussionen bottnar sig i argumentet att de båda könen är Lika. Kvinnan och mannen kompletterar varandra med sina skillnader, vad man i folkmun kallar jing och jang. Mannen har i sina biologi för vana att inta den mer dominerande rollen likt majoriteten av övriga djur på jorden. Mannen är fysiskt större samt har en större dos adrenalin och testosteron, två ämnen som är en förutsättning för styrka och aggression.
Kvinnan å andra sidan kan enkelt och kanske även lite stereotypiskt sammanfattas mer som en känslonärvarande person. Grunden till deras resonemang ligger oftare närmare till känslor snarare än "logik" och det "rationella". (OBS! Ingen värdering i detta, ENBART ett konstaterande.)
Inom grabbgänget, oavsett ålder, yrke eller geografi så kommer gruppen i majoriteten av fallen att styras av en ledare. Ledaren, den mer dominanta, utses i en outtalad rit. Riten bottnar enbart i våra djuriska instinkter, då vår ras är ett flockdjur. Definitionen av flockdjur är att de rör sig gemensamt, men för att en flock ska kunna röra sig gemensamt krävs ett gemensamt mål vilket i sin tur kräver att någon bestämmer målet. Dock så har vi något som kallas intellekt, det själsliga inom oss. Intellektet är som motpolen till våra drifter.
Exempel: Jag ser en kvinna med pinsamt kort kjol och en tröja som inte lämnar något till fantasin, mina drifter säger mig att henne vill jag knulla. Mitt intellekt å andra sidan säger mig att man kan inte knulla allt man ser, man kan inte knulla någon mot sin vilja då det skulle göra skada personen, man kan inte knulla mitt på gatan då jag skulle skämma ut mig, jag kan inte knulla någon mot sin vilja då konsekvenserna kan bli fängelse, jag bör inte knulla kvinnor som ser klär sig så då de vid det laget troligen redan bär på Hepatit A till G. I detta fall var exemplet tydligt: mitt intellekt trumfar mina drifter varpå jag låter bli att våldföra mig på en promiskuösa kvinnan. I måååånga andra fall kan gränsen vara enormt mycket svarare att definiera - vad är känslor vad är intellekt? Detta kan vi ta mer om en annan gång.
Nåväl, inom grabbgänget väljs en ledare på grund av/tack vare våra drifter. Motpolen till denna outtalade rit, intellektet, kan i detta fall kan vara det artificiella hierarkisystemet vi har inom yrkena vi jobbar i. Högst upp sitter en VD och längst ner en enkel medarbetare. DOCK så ska man inte tro att bara för att vi har skapat ett artificiellt system att det kommer trumfa våra djupt rotade drifter, tvärtom så sker det ofta att enkla medarbetare har mer pondus en än VD och många gånger kan mobba sönder sin chef. Den som underskattar och förnekar de djuriska drifterna hos människan är på förhand ett offer och förlorare.
Ritualen kan utspela sig på många sätt beroende på social status, ekonomisk status, fysiska status, akademisk status med mera. Till exempel kan det röra sig om en enkel brottningsmatch, som till synes kan verka vara på skoj, men i bottnar i en allvarlig tävling om makten inom gruppen. Det kan röra sig om vem som kan skrika och stoa mest, vem som vågar anta flest utmaningar, vem som kan snacka ut dom andra. Ritualen är djupare än detta stycke och förtjänar ett eget inlägg, vilket det kanske även kan få en annan gång.
Efter att ritualen är utförd och en outtalad ledare är utsedd så kommer ledarens position alltid att prövas livet ut. Störst blir prövningen när grabbgänget möter ett annat grabbgänget. De respektive ledarna för gänget kommer nu ställas inför en obekväm situation där en av dem går ut som en högre ledare än den andra. Även denna primitiva ritualen förtjänar ett eget inlägg, men enkelt sammanfattat så kom man säga så här: när konfrontationen uppstår så är det som två tuppar i en hönsgård; en kommer att gå blodig därifrån - ibland bildligt talat, andra gånger inte. I de mer sofistikerade fallen så kommer ritualen utföras genom att man "klämmer och känner" på varandra mer verbalt medan i mer "grabbiga" grabbgäng så är en och annan höger eller grova svordomar inte ovanligt i kampen om maktpositionen. Oavsett ritualens skepnad så är det för gruppens bästa och gruppens fortsatta överlevnad bäst att en ledare utses. Och det är här vi kommer till det genetiska kruxet, när det artificiella vett och etikett- och lagsystemet vi lever i sätter käpparna i hjulet för de primitiva instinkter vi burit med oss i våra arv i hundratusentals år.
Låt mig förtydliga. Vid den tiden vi levde i grottor och kommunicerade mer med nävar och spjut än med våra ord så följde vi enbart våra primitiva instinkter. Om jag var byns hövding och ville knulla min väns attraktiva fru så gjorde jag det, dels för att jag ville knulla henne men dels för att jag ville utöva en maktdemonstration över min vän.
På denna tid så fanns det inte på världskartan att en kvinna skulle konkurrera om maktpositionen. Vi kan likna det lite med hundar. Hur många gånger har man inte sätt en kaxig liten jävla chi oua oua stå och skälla på en en stor dobberman? Den kaxiga lilla jävla skiten har blivit så bortskämd hemma att han tror han är stor som en best. Och det sjuka är att det funkar! Dobbermannen har (förhoppningsvis haha) blivit ordenligt dresserad (till skillnad från chi oua oua:n) och kommer därför inte att äta upp den lilla skithunde. Men tänk er då istället vad som hade hänt om denna scen utspelat sig i hundarnas naturliga tillstånd, utan husse och matte närvarande, utan dressyr och koppel. Innan den lilla chi oua oua:n ens hade hunnit öppna sin mun hade dobbermannen tackat för måltiden.
Det är nu denna till synes primitiva och ogenomtänkta manschauvinistiska diskussionen börjar få en logisk poäng. Vad i helvete hade hänt 100 000 år före kristus om en kaxig kvinna hade kommit in i grottan för att utöva en maktdemonstration "i spelet om tronen" ? Jo, inte nog med att hon hade blivit våldtagen femhundraelva gånger, troligen hade även hennes mor, dotter och syster även fått sig en själavandring.
Men men, nu är vi förvisso inte grottmänniskor. Tvärtom är vi intelligenta (en del iaf) människor med kostym och klackskor. Vi låter alla tala fritt och vi våldtar inte folk som försöker utöva en maktdemonstration över oss. Ett generalknas uppstår dock när två rivliserande gäng möter varandra varpå den ena ledaren är en tjej och den andra är en kille. Enligt naturlagar och våra primitiva drifter hade detta varit en enkel seger för en man. Men som sagt så lever vi under andra rådande omständigheter idag än förr, varpå den "givna segern" blir allt annat än given. Den dominerande mannen som gärna vill behålla sin position kan inte utöva den vanliga primitiva ritualen han är van vid. Han kan inte "småbrottas" med tjejen, än mindre dela ut en redig höger, han kan inte svära eller skrika åt henne inte heller håna henne på det där grabbiga sättet han är van vid; "öh, din jävla tönt, är du helt cp eller hahah". En inre konflikt uppstår som i detta fall inte består av ett moraliskt dilemma utan snarare primitiva drifter som får ett anti klimax. Den rivaliserande tjejer är dominant tack vare sina primitiva drifter men tack vare det moderna samhället vi lever i där det inte är okej att slå eller skrika på kvinnor på samma sätt som män varpå hon hennes plats på tronen får en form av immunitet.
Så, nu vet ni hur det kan röra sig i huvudet på mig. Få kommer vilja förstå, få kommer ha erfarenheten som krävs för att förstå samt kommer ännu färre kunna förstå då vi alla är olika.
Men är jag då en manschauvinist? Ska jag skämmas för mina drifter och mitt sätt att bete mig? Är det berättigat att smutskasta mig på krogen av folk som vill och vågar spy sin galla efter några starköl?
Definitionen av manschauvinist är allt för vag för många. De flesta som titulerar mig med denna epitet har inte ens tänkt igenom var gränserna går.
Låt mig korrigera mitt rykte. Jag älskar kvinnor. Jag drömmer om en kvinna att dela mitt liv med. Jag längtar efter att ha en dominant kvinna i mitt hem, en kvinna med åsikter, kurage, vilja och en jävla massa hud på näsan. Jag har inget problem att föra mina bland kvinnor med allt vad det innebär. Utan kvinnor vore världen en värdelös plats.
Men låt vara så då. Låt detta inlägg bli ett av få inlägg där jag går loss med mina personliga åsikter och känslor. Låt vara för att jag ska urskulda mig för en jävla gång. Men precis som förr tänker jag inte kuvas under tabun och vett och etikett. Mina primitiva instinkter är vad dom är. Vad som utmärker mig som en intellektuella människa är huruvida jag låter mina drifter styra mig eller ej. Och då kommer vi även till finalen, är jag en primitiv manschauvinist, styrd under mina hundratusentals år gamla arvsanlag? Slår jag ner kvinnor som försöker utöva maktdemonstrationer över mig? Nej, det gör jag ej. Jag går där ifrån. Jag tar inte upp diskussionen, jag försöker inte på något vis tävla om tronen. Jag släpper spelet, lämnar walk over. Fegt tycker nog många. Många och andra sidan har aldrig upplevt denna inre konflikt jag upplever. Jag känner en inre konflikt och respekterar mina begränsningar och går därifrån. Mån låt den utan synd kasta första stenen. Låt de små fjantar som kallar mig feg få ställas inför deras inre konflikter och låt då ser hur de hanterar dem
Jag är inte rädd för att ta diskussionen, jag skäms inte föra mina beslut, tvärtom kan jag motivera dem med hjälpa över 1700 ord: lycka till med detsamma!
Genom åren har jag fått utstå kritiken för min manschauvinism, många gånger befogad, en del gånger inte. Men ingen rök utan eld, det förnekar jag inte. Få är dock intresserad av att försöka förstå mig, förstå mina bakomliggande motiv. Så är och kommer gemene människa att vara: det vi inte förstår fruktar vi, det vi fruktar hatar vi och vill demonisera.
Kvinnor och män - två olika kön - två olika biologiska uppsättningar. Som jag sagt så många gånger förr så är man enbart naiv om diskussionen bottnar sig i argumentet att de båda könen är Lika. Kvinnan och mannen kompletterar varandra med sina skillnader, vad man i folkmun kallar jing och jang. Mannen har i sina biologi för vana att inta den mer dominerande rollen likt majoriteten av övriga djur på jorden. Mannen är fysiskt större samt har en större dos adrenalin och testosteron, två ämnen som är en förutsättning för styrka och aggression.
Kvinnan å andra sidan kan enkelt och kanske även lite stereotypiskt sammanfattas mer som en känslonärvarande person. Grunden till deras resonemang ligger oftare närmare till känslor snarare än "logik" och det "rationella". (OBS! Ingen värdering i detta, ENBART ett konstaterande.)
Inom grabbgänget, oavsett ålder, yrke eller geografi så kommer gruppen i majoriteten av fallen att styras av en ledare. Ledaren, den mer dominanta, utses i en outtalad rit. Riten bottnar enbart i våra djuriska instinkter, då vår ras är ett flockdjur. Definitionen av flockdjur är att de rör sig gemensamt, men för att en flock ska kunna röra sig gemensamt krävs ett gemensamt mål vilket i sin tur kräver att någon bestämmer målet. Dock så har vi något som kallas intellekt, det själsliga inom oss. Intellektet är som motpolen till våra drifter.
Exempel: Jag ser en kvinna med pinsamt kort kjol och en tröja som inte lämnar något till fantasin, mina drifter säger mig att henne vill jag knulla. Mitt intellekt å andra sidan säger mig att man kan inte knulla allt man ser, man kan inte knulla någon mot sin vilja då det skulle göra skada personen, man kan inte knulla mitt på gatan då jag skulle skämma ut mig, jag kan inte knulla någon mot sin vilja då konsekvenserna kan bli fängelse, jag bör inte knulla kvinnor som ser klär sig så då de vid det laget troligen redan bär på Hepatit A till G. I detta fall var exemplet tydligt: mitt intellekt trumfar mina drifter varpå jag låter bli att våldföra mig på en promiskuösa kvinnan. I måååånga andra fall kan gränsen vara enormt mycket svarare att definiera - vad är känslor vad är intellekt? Detta kan vi ta mer om en annan gång.
Nåväl, inom grabbgänget väljs en ledare på grund av/tack vare våra drifter. Motpolen till denna outtalade rit, intellektet, kan i detta fall kan vara det artificiella hierarkisystemet vi har inom yrkena vi jobbar i. Högst upp sitter en VD och längst ner en enkel medarbetare. DOCK så ska man inte tro att bara för att vi har skapat ett artificiellt system att det kommer trumfa våra djupt rotade drifter, tvärtom så sker det ofta att enkla medarbetare har mer pondus en än VD och många gånger kan mobba sönder sin chef. Den som underskattar och förnekar de djuriska drifterna hos människan är på förhand ett offer och förlorare.
Ritualen kan utspela sig på många sätt beroende på social status, ekonomisk status, fysiska status, akademisk status med mera. Till exempel kan det röra sig om en enkel brottningsmatch, som till synes kan verka vara på skoj, men i bottnar i en allvarlig tävling om makten inom gruppen. Det kan röra sig om vem som kan skrika och stoa mest, vem som vågar anta flest utmaningar, vem som kan snacka ut dom andra. Ritualen är djupare än detta stycke och förtjänar ett eget inlägg, vilket det kanske även kan få en annan gång.
Efter att ritualen är utförd och en outtalad ledare är utsedd så kommer ledarens position alltid att prövas livet ut. Störst blir prövningen när grabbgänget möter ett annat grabbgänget. De respektive ledarna för gänget kommer nu ställas inför en obekväm situation där en av dem går ut som en högre ledare än den andra. Även denna primitiva ritualen förtjänar ett eget inlägg, men enkelt sammanfattat så kom man säga så här: när konfrontationen uppstår så är det som två tuppar i en hönsgård; en kommer att gå blodig därifrån - ibland bildligt talat, andra gånger inte. I de mer sofistikerade fallen så kommer ritualen utföras genom att man "klämmer och känner" på varandra mer verbalt medan i mer "grabbiga" grabbgäng så är en och annan höger eller grova svordomar inte ovanligt i kampen om maktpositionen. Oavsett ritualens skepnad så är det för gruppens bästa och gruppens fortsatta överlevnad bäst att en ledare utses. Och det är här vi kommer till det genetiska kruxet, när det artificiella vett och etikett- och lagsystemet vi lever i sätter käpparna i hjulet för de primitiva instinkter vi burit med oss i våra arv i hundratusentals år.
Låt mig förtydliga. Vid den tiden vi levde i grottor och kommunicerade mer med nävar och spjut än med våra ord så följde vi enbart våra primitiva instinkter. Om jag var byns hövding och ville knulla min väns attraktiva fru så gjorde jag det, dels för att jag ville knulla henne men dels för att jag ville utöva en maktdemonstration över min vän.
På denna tid så fanns det inte på världskartan att en kvinna skulle konkurrera om maktpositionen. Vi kan likna det lite med hundar. Hur många gånger har man inte sätt en kaxig liten jävla chi oua oua stå och skälla på en en stor dobberman? Den kaxiga lilla jävla skiten har blivit så bortskämd hemma att han tror han är stor som en best. Och det sjuka är att det funkar! Dobbermannen har (förhoppningsvis haha) blivit ordenligt dresserad (till skillnad från chi oua oua:n) och kommer därför inte att äta upp den lilla skithunde. Men tänk er då istället vad som hade hänt om denna scen utspelat sig i hundarnas naturliga tillstånd, utan husse och matte närvarande, utan dressyr och koppel. Innan den lilla chi oua oua:n ens hade hunnit öppna sin mun hade dobbermannen tackat för måltiden.
Det är nu denna till synes primitiva och ogenomtänkta manschauvinistiska diskussionen börjar få en logisk poäng. Vad i helvete hade hänt 100 000 år före kristus om en kaxig kvinna hade kommit in i grottan för att utöva en maktdemonstration "i spelet om tronen" ? Jo, inte nog med att hon hade blivit våldtagen femhundraelva gånger, troligen hade även hennes mor, dotter och syster även fått sig en själavandring.
Men men, nu är vi förvisso inte grottmänniskor. Tvärtom är vi intelligenta (en del iaf) människor med kostym och klackskor. Vi låter alla tala fritt och vi våldtar inte folk som försöker utöva en maktdemonstration över oss. Ett generalknas uppstår dock när två rivliserande gäng möter varandra varpå den ena ledaren är en tjej och den andra är en kille. Enligt naturlagar och våra primitiva drifter hade detta varit en enkel seger för en man. Men som sagt så lever vi under andra rådande omständigheter idag än förr, varpå den "givna segern" blir allt annat än given. Den dominerande mannen som gärna vill behålla sin position kan inte utöva den vanliga primitiva ritualen han är van vid. Han kan inte "småbrottas" med tjejen, än mindre dela ut en redig höger, han kan inte svära eller skrika åt henne inte heller håna henne på det där grabbiga sättet han är van vid; "öh, din jävla tönt, är du helt cp eller hahah". En inre konflikt uppstår som i detta fall inte består av ett moraliskt dilemma utan snarare primitiva drifter som får ett anti klimax. Den rivaliserande tjejer är dominant tack vare sina primitiva drifter men tack vare det moderna samhället vi lever i där det inte är okej att slå eller skrika på kvinnor på samma sätt som män varpå hon hennes plats på tronen får en form av immunitet.
Så, nu vet ni hur det kan röra sig i huvudet på mig. Få kommer vilja förstå, få kommer ha erfarenheten som krävs för att förstå samt kommer ännu färre kunna förstå då vi alla är olika.
Men är jag då en manschauvinist? Ska jag skämmas för mina drifter och mitt sätt att bete mig? Är det berättigat att smutskasta mig på krogen av folk som vill och vågar spy sin galla efter några starköl?
Definitionen av manschauvinist är allt för vag för många. De flesta som titulerar mig med denna epitet har inte ens tänkt igenom var gränserna går.
Låt mig korrigera mitt rykte. Jag älskar kvinnor. Jag drömmer om en kvinna att dela mitt liv med. Jag längtar efter att ha en dominant kvinna i mitt hem, en kvinna med åsikter, kurage, vilja och en jävla massa hud på näsan. Jag har inget problem att föra mina bland kvinnor med allt vad det innebär. Utan kvinnor vore världen en värdelös plats.
Men låt vara så då. Låt detta inlägg bli ett av få inlägg där jag går loss med mina personliga åsikter och känslor. Låt vara för att jag ska urskulda mig för en jävla gång. Men precis som förr tänker jag inte kuvas under tabun och vett och etikett. Mina primitiva instinkter är vad dom är. Vad som utmärker mig som en intellektuella människa är huruvida jag låter mina drifter styra mig eller ej. Och då kommer vi även till finalen, är jag en primitiv manschauvinist, styrd under mina hundratusentals år gamla arvsanlag? Slår jag ner kvinnor som försöker utöva maktdemonstrationer över mig? Nej, det gör jag ej. Jag går där ifrån. Jag tar inte upp diskussionen, jag försöker inte på något vis tävla om tronen. Jag släpper spelet, lämnar walk over. Fegt tycker nog många. Många och andra sidan har aldrig upplevt denna inre konflikt jag upplever. Jag känner en inre konflikt och respekterar mina begränsningar och går därifrån. Mån låt den utan synd kasta första stenen. Låt de små fjantar som kallar mig feg få ställas inför deras inre konflikter och låt då ser hur de hanterar dem
Jag är inte rädd för att ta diskussionen, jag skäms inte föra mina beslut, tvärtom kan jag motivera dem med hjälpa över 1700 ord: lycka till med detsamma!
Kommentarer