Neutrala ämnen som överskuggas och cencureras av moralvärderingar
Som aktivt tänkande människa som strävar efter att ständigt utvecklas och
mognas så kan jag ibland bli irriterad på mig själv när jag hänger upp mig på
ett visst ämne eller om ämnet får mig irriterad. Jag anser det inte vara
harmoniskt att bli irriterad och uppretad av ämnen, det får en att tappa det
objektiva tänkandet och man säger ibland saker man inte menar. Om man i ett
irriterat tillstånd debatterar för ett ämne så kan det ofta bli så att man
slutar att ta till sig av vad övriga personer har att säga och det blir lätt
att diskussionen snarare handlar om att vinna än att förmedla kunskap. I min
mening bör man analysera ämnen som får en irriterad för att på så vis undvika
att brusa upp sig.
Ett ämne är alltid objektivt och neutralt tills dess att någon lägger en värdering i det. Vissa ämnen ligger närmare till hands att övergå från neutralt till värdeladdat, medan andra ämnen troligen aldrig kommer att glida över i en moraldebatt. Till exempel så kan ämnet om "att ha vinstdrivande friskolor eller inte" lättare bli en moraliskt laddad fråga än ämnet kring primtal i matematik. I inlägget kommer jag att ta upp vissa ämnen som jag anser har överskuggats av moralvärderingar, ämnen som i sig är tämligen neutrala och inte alls behöver belastas av värderingar. Inläggets tes kommer dock att ligga i Varför och Vilka som utför dessa moralvärderingar, tesen kommer inte ligga i de exempel jag framför.
Anledningen bakom inläggets uppkommst är ett pussel som jag byggt på under många år. Det har funnits ett flertal ämnen som jag har funnit väldigt intressanta att filosofera kring men som jag även har upptäckt att det har funnits starka grupperingar som har gjort värdeladdningar kring ämnena och motsatt sig vissa teorier. Många gånger har jag sugits in i den hätska debatten som dessa dramatiska människor har skapat varpå jag själv har förvandlats till ett monster och uppträtt otrevligt. Jag har genom åren att försökt att angripa dessa ämnen individuellt och förstå varför jag blivit så upprörd, men inte förrän nyligen har jag lyckats backa ytterligare ett steg ut ur boxen för att få se bilden ur ett större perspektiv. Det rör sig inte om unika ämnen som fått mig irriterad, det har handlat om människor som skapat värdeladdningar kring ämnen och sedan skapat en icke-fråga. Problematiken har alltså inte grundat sig i ett moraliskt dilemma, problemet har som så många gånger förr grundat sig i en människofråga. Och som sagt, anledning till att jag först nu tycks kunna förstå detta är för att jag själv har blivit så otroligt irriterad av att debattera frågan med dessa personer varpå mitt eget objektiva tänkande har satts ur spel. Jag tror att efter detta inlägg kommer jag inte längre vara särskilt intresserad av att diskutera vissa ämnen som tidigare fått mig till synes engagerad, men egentligen bara irriterad. Jag tror att jag efter detta inlägg kommer att kunna förstå att det inte är ämnena som gör mig irriterad, det är den naiva människan framför mig. När man väl inser att det är omogna människor man har att göra med så blir det även lättare att tycka synd om dem snarare än att låta dem dra in en i deras dramatiska värld.
Givetvis kan alla ämnen glida över från en neutralt laddad fråga till en svart-eller-vit-fråga. Varför vissa ämnen dock glider över tror jag man får forska i i varje fråga för sig snarare än att uttala en generell formell.
Problematiken med att ämnen glider över från sin sakfråga till en moralisk debatt är just den, att ämnet glider iväg. Ämnets egentliga område kommer att förminskas och förtryckas p.g.a. människor som skapar en moralisk debatt kring dem. Ska vi då sluta ha moraliska diskussioner kring ämnen i rädsla av att förminska ämnet? Nej, verkligen inte! Däremot måste vi lära oss att identifiera när en fråga har glidit över till en moralisk diskussion och erkänna denna gräns. Om vi inte identifierar och erkänner när denna gräns har inträffat så kommer den egentliga frågan att förbli förtryckt och ämnet kommer fortsätta att överskuggas av en Tabu.
Ordet Tabu är ett nyckelord i detta inlägg och det är även med hjälp av denna kompass vi kan hitta och identifiera ämnen som glidit över från "neutrala" till "dramatiska". Man skulle definiera Tabu som: Ett ämne som är väldigt intressant att prata om, men som har övergått från sin egentliga sakfråga till att istället handla om en värdering kring ämnet. Ämnets egentliga innehåll kommer aktivt att manipuleras från både För- och Motståndarsidan varpå ämnets egentliga sanning kommer att bli väldigt svår att uppnå.
Vi kan börja ämnet med ett exempel på ett ämne som tidigare varit tabu men som idag, i alla fall i Sverige, anses vara väldigt neutralt: kvinnans sexualitet. Förr, när kvinnans sexualitet ansågs vara tabu, så gled ämnet iväg från sin egentliga grund, att just prata om vad som ger kvinnor njutning. Istället så skapad man För- och Motståndarsidor varpå frågan aktivt började att bli manipulerad. Motståndarsidan kunde kanske hävda att kvinnor inte alls kunde känna njutning, medan då Försidan kunde svara med att kvinnors och mäns sexuella drifter är precis identiska. Någonstans längst vägen så gick alltså frågans egentliga innehåll kring från "vad får kvinnor att njuta" till att istället handla om en moralisk värdering där man ansåg det fult att kvinnor har sex och upplever sexuellt njutning. När en fråga då glider från en neutral fråga till en moraliskt laddad fråga så kan man även förvänta sig att argumentet i frågan kommer att bli precis lika förändrade. Från att vara neutrala och objektiva argument till att istället övergå till argument som speglas av människor egna värdeladdning i fråga, vilket då blir förvrider hela sanningshalten i frågan.
I samma sekund som en människa är personligt involverad i en fråga så ökar även risken lavinartat för att frågans sanningshalt kommer att förvrängas. Detta på grund av att en fråga som får oss känslomässigt involverad är gör att vi kommer att identifiera oss med frågan, med ställningstagandet. I frågor som för oss är helt objektiva och befriade från våra känslor och värderingar är det väldigt lätt att "överge"och ändra vår uttalande ståndpunkt. Om vi t.ex. skulle få lära oss någonting inom matematik som innebär att det vi tidigare lärt oss är fel skulle vi troligen inte opponera oss utan istället bara rycka på axlar och säga "jaha, då är det väl så". Frågor som vi däremot är allt för personligt involverade i och som vi har förvandlat till en moraliskt värdeladdad fråga är däremot frågor vi har väldigt svårt att bara rycka på axlarna och säga "jaha, då är det väl så", trots att all fakta tyder på att "jaha, då är det väl så!". Vårt ego och vårt behov av att kunna identifiera oss själv kommer helt enkelt ta över det sunda förnuftet och vi kommer att uppträda naivt och otrevligt i vår kamp att försvara vår ståndpunkt (läs: försvara vår identitet).
Alla har vi mött någon som vägrat ändra ståndpunkt trots hur pinsamt uppenbar sanningen varit, alla har vi även varit den pinsamma personen som vägrat ändrat oss. Varför? Jo, vi är ju bara människor, alla har vi egon, alla vill vi kunna identifiera oss och finna mening i tillvaron. Istället för att döma och bli sur på dessa människor som låser sig i vissa frågor så kan vi försöka ha överseende med att dem, precis som oss själva, är människor med brister och svagheter. Om vi lyckas inse detta kommer vi ha större chans att ödmjukt kunna hjälpa dem. Jag tror nämligen de allra flesta även kan skriva under på att när vi väl stått och talat med en person som varit så personligt involverad i en fråga att denne vägrat ta till sig ny fakta så har vi i stunden även blivit jävligt förbannad på personen och därmed själva betett oss lika illa. Detta är dock högst kontraproduktivt då detta endast medför att den naivt inskränkta personen enbart kommer att använda sig av ytterligare försvarsmekanismer för att försvara sin ståndpunkt/sin identitet. Eller så finns det givetvis det tredje alternativet att helt sonika lämna diskussionen och personen i fråga till sitt eget öde. Ingen ide att elda för kråkorna så att säga.
När jag började att skriva inlägget hade jag för avsikt att ta upp några exempel på ämnen som överskuggats av tabu:er, d.v.s. ämnen vars egentliga innehåll och vars egentliga sanning har blivit manipulerat och glidit över till en icke-fråga. Men redan nu börjar jag uppleva hur denna insikt i detta ämne har fått mig mer harmoniskt och jag känner inte alls längre något behov eller vits att ta upp några ämnen. Syftet med att ta upp några ämnen som överskuggats av personer med allt för stora egon och behov av att identifiera sig i sina sakfrågor var för att just håna dessa personer och påvisa hur naiva de är, då jag som sagt allt för ofta har ryckts in i deras dramatiska spelplan. När jag nu istället börjar förlika mig med den mer harmoniska tanken av att de frågor de påstår sig komma med egentligen är en människor-fråga och inte ett moraliskt dilemma så känner jag inte heller längre något behov av att behöva dementera påstående de kommer med. Jag känner istället sympati för personerna och kan se ett mönster av desperation, ilska, sorg, förtryck och förvirring. Frågan som kvarstår för mig är huruvida jag helt kommer att ignorera dessa typer av människor som inte kan skilja sitt ego från sakfrågan eller om jag kommer kunna att diskutera med dem om sakfrågan på ett mer harmoniskt sätt då jag nu själv förhoppningsvis inte kommer att påverkas av deras negativa energi. Jag tror nog att man får göra en bedömning i fråga till fråga och med person till person.
Inför detta beslut, huruvida man ska lämna en person med ett allt för stort ego och låta bli att diskutera ämnet, eller om man ska försöka att göra personen en tjänst och förklara varför personen ser på ämnet ur sitt eget ego istället för ur sakfrågan, så bör man nog ställa sig några av följande frågor: Betyder denna person någonting för mig? Vill jag investera tid i denna person och få den att utvecklas? Eller skiter jag fullständigt i personen och kunde inte bry mig mindre om denne får leva kvar i sin inskränkta värld? Visar personen tendenser till att vilja utvecklas och jobba bort från att vara en primitiv människa med ett stort ego? Har personen egna erfarenheter och orsaker som kan förklara varför just denna fråga fått personen i fråga att bli så personlig involverad och förblindad av sitt ego? Kan jag vara villig att ha överseende med de orsaker och anledningar som har gjort att personen i fråga nu har blivit så i frågan?
Kan jag vara villig att släppa mitt ego och stolthet och låta personen framför mig påstå att jag både är dum och har fel trots att det är denne som seglat ut så långt ut på havet att denne för länge sedan har glömt bort hur stranden ser ut? Kan jag vara villig att offra min tid på någon som inte skämms för att tro sig högre än både mig själv och andra? Vissa kanske klarar detta, och all heder till dessa, det är sannerligen beundransvärt. Jag anser dock min tid på jorden vara allt för kort för att umgås med människor vars egon överstiger deras sunda förnuft. Då är det i min åsikt bättre och tacka för den gångna tid man haft tillsammans men säga att man nu befinner sig på olika nivåer av mognad och relationen har nått till sin ände. Om vi värnar om vår egen personliga utveckling så måste vi kunna uppoffra relationer med människor som tynger ner oss.
Ett ämne är alltid objektivt och neutralt tills dess att någon lägger en värdering i det. Vissa ämnen ligger närmare till hands att övergå från neutralt till värdeladdat, medan andra ämnen troligen aldrig kommer att glida över i en moraldebatt. Till exempel så kan ämnet om "att ha vinstdrivande friskolor eller inte" lättare bli en moraliskt laddad fråga än ämnet kring primtal i matematik. I inlägget kommer jag att ta upp vissa ämnen som jag anser har överskuggats av moralvärderingar, ämnen som i sig är tämligen neutrala och inte alls behöver belastas av värderingar. Inläggets tes kommer dock att ligga i Varför och Vilka som utför dessa moralvärderingar, tesen kommer inte ligga i de exempel jag framför.
Anledningen bakom inläggets uppkommst är ett pussel som jag byggt på under många år. Det har funnits ett flertal ämnen som jag har funnit väldigt intressanta att filosofera kring men som jag även har upptäckt att det har funnits starka grupperingar som har gjort värdeladdningar kring ämnena och motsatt sig vissa teorier. Många gånger har jag sugits in i den hätska debatten som dessa dramatiska människor har skapat varpå jag själv har förvandlats till ett monster och uppträtt otrevligt. Jag har genom åren att försökt att angripa dessa ämnen individuellt och förstå varför jag blivit så upprörd, men inte förrän nyligen har jag lyckats backa ytterligare ett steg ut ur boxen för att få se bilden ur ett större perspektiv. Det rör sig inte om unika ämnen som fått mig irriterad, det har handlat om människor som skapat värdeladdningar kring ämnen och sedan skapat en icke-fråga. Problematiken har alltså inte grundat sig i ett moraliskt dilemma, problemet har som så många gånger förr grundat sig i en människofråga. Och som sagt, anledning till att jag först nu tycks kunna förstå detta är för att jag själv har blivit så otroligt irriterad av att debattera frågan med dessa personer varpå mitt eget objektiva tänkande har satts ur spel. Jag tror att efter detta inlägg kommer jag inte längre vara särskilt intresserad av att diskutera vissa ämnen som tidigare fått mig till synes engagerad, men egentligen bara irriterad. Jag tror att jag efter detta inlägg kommer att kunna förstå att det inte är ämnena som gör mig irriterad, det är den naiva människan framför mig. När man väl inser att det är omogna människor man har att göra med så blir det även lättare att tycka synd om dem snarare än att låta dem dra in en i deras dramatiska värld.
Givetvis kan alla ämnen glida över från en neutralt laddad fråga till en svart-eller-vit-fråga. Varför vissa ämnen dock glider över tror jag man får forska i i varje fråga för sig snarare än att uttala en generell formell.
Problematiken med att ämnen glider över från sin sakfråga till en moralisk debatt är just den, att ämnet glider iväg. Ämnets egentliga område kommer att förminskas och förtryckas p.g.a. människor som skapar en moralisk debatt kring dem. Ska vi då sluta ha moraliska diskussioner kring ämnen i rädsla av att förminska ämnet? Nej, verkligen inte! Däremot måste vi lära oss att identifiera när en fråga har glidit över till en moralisk diskussion och erkänna denna gräns. Om vi inte identifierar och erkänner när denna gräns har inträffat så kommer den egentliga frågan att förbli förtryckt och ämnet kommer fortsätta att överskuggas av en Tabu.
Ordet Tabu är ett nyckelord i detta inlägg och det är även med hjälp av denna kompass vi kan hitta och identifiera ämnen som glidit över från "neutrala" till "dramatiska". Man skulle definiera Tabu som: Ett ämne som är väldigt intressant att prata om, men som har övergått från sin egentliga sakfråga till att istället handla om en värdering kring ämnet. Ämnets egentliga innehåll kommer aktivt att manipuleras från både För- och Motståndarsidan varpå ämnets egentliga sanning kommer att bli väldigt svår att uppnå.
Vi kan börja ämnet med ett exempel på ett ämne som tidigare varit tabu men som idag, i alla fall i Sverige, anses vara väldigt neutralt: kvinnans sexualitet. Förr, när kvinnans sexualitet ansågs vara tabu, så gled ämnet iväg från sin egentliga grund, att just prata om vad som ger kvinnor njutning. Istället så skapad man För- och Motståndarsidor varpå frågan aktivt började att bli manipulerad. Motståndarsidan kunde kanske hävda att kvinnor inte alls kunde känna njutning, medan då Försidan kunde svara med att kvinnors och mäns sexuella drifter är precis identiska. Någonstans längst vägen så gick alltså frågans egentliga innehåll kring från "vad får kvinnor att njuta" till att istället handla om en moralisk värdering där man ansåg det fult att kvinnor har sex och upplever sexuellt njutning. När en fråga då glider från en neutral fråga till en moraliskt laddad fråga så kan man även förvänta sig att argumentet i frågan kommer att bli precis lika förändrade. Från att vara neutrala och objektiva argument till att istället övergå till argument som speglas av människor egna värdeladdning i fråga, vilket då blir förvrider hela sanningshalten i frågan.
I samma sekund som en människa är personligt involverad i en fråga så ökar även risken lavinartat för att frågans sanningshalt kommer att förvrängas. Detta på grund av att en fråga som får oss känslomässigt involverad är gör att vi kommer att identifiera oss med frågan, med ställningstagandet. I frågor som för oss är helt objektiva och befriade från våra känslor och värderingar är det väldigt lätt att "överge"och ändra vår uttalande ståndpunkt. Om vi t.ex. skulle få lära oss någonting inom matematik som innebär att det vi tidigare lärt oss är fel skulle vi troligen inte opponera oss utan istället bara rycka på axlar och säga "jaha, då är det väl så". Frågor som vi däremot är allt för personligt involverade i och som vi har förvandlat till en moraliskt värdeladdad fråga är däremot frågor vi har väldigt svårt att bara rycka på axlarna och säga "jaha, då är det väl så", trots att all fakta tyder på att "jaha, då är det väl så!". Vårt ego och vårt behov av att kunna identifiera oss själv kommer helt enkelt ta över det sunda förnuftet och vi kommer att uppträda naivt och otrevligt i vår kamp att försvara vår ståndpunkt (läs: försvara vår identitet).
Alla har vi mött någon som vägrat ändra ståndpunkt trots hur pinsamt uppenbar sanningen varit, alla har vi även varit den pinsamma personen som vägrat ändrat oss. Varför? Jo, vi är ju bara människor, alla har vi egon, alla vill vi kunna identifiera oss och finna mening i tillvaron. Istället för att döma och bli sur på dessa människor som låser sig i vissa frågor så kan vi försöka ha överseende med att dem, precis som oss själva, är människor med brister och svagheter. Om vi lyckas inse detta kommer vi ha större chans att ödmjukt kunna hjälpa dem. Jag tror nämligen de allra flesta även kan skriva under på att när vi väl stått och talat med en person som varit så personligt involverad i en fråga att denne vägrat ta till sig ny fakta så har vi i stunden även blivit jävligt förbannad på personen och därmed själva betett oss lika illa. Detta är dock högst kontraproduktivt då detta endast medför att den naivt inskränkta personen enbart kommer att använda sig av ytterligare försvarsmekanismer för att försvara sin ståndpunkt/sin identitet. Eller så finns det givetvis det tredje alternativet att helt sonika lämna diskussionen och personen i fråga till sitt eget öde. Ingen ide att elda för kråkorna så att säga.
När jag började att skriva inlägget hade jag för avsikt att ta upp några exempel på ämnen som överskuggats av tabu:er, d.v.s. ämnen vars egentliga innehåll och vars egentliga sanning har blivit manipulerat och glidit över till en icke-fråga. Men redan nu börjar jag uppleva hur denna insikt i detta ämne har fått mig mer harmoniskt och jag känner inte alls längre något behov eller vits att ta upp några ämnen. Syftet med att ta upp några ämnen som överskuggats av personer med allt för stora egon och behov av att identifiera sig i sina sakfrågor var för att just håna dessa personer och påvisa hur naiva de är, då jag som sagt allt för ofta har ryckts in i deras dramatiska spelplan. När jag nu istället börjar förlika mig med den mer harmoniska tanken av att de frågor de påstår sig komma med egentligen är en människor-fråga och inte ett moraliskt dilemma så känner jag inte heller längre något behov av att behöva dementera påstående de kommer med. Jag känner istället sympati för personerna och kan se ett mönster av desperation, ilska, sorg, förtryck och förvirring. Frågan som kvarstår för mig är huruvida jag helt kommer att ignorera dessa typer av människor som inte kan skilja sitt ego från sakfrågan eller om jag kommer kunna att diskutera med dem om sakfrågan på ett mer harmoniskt sätt då jag nu själv förhoppningsvis inte kommer att påverkas av deras negativa energi. Jag tror nog att man får göra en bedömning i fråga till fråga och med person till person.
Inför detta beslut, huruvida man ska lämna en person med ett allt för stort ego och låta bli att diskutera ämnet, eller om man ska försöka att göra personen en tjänst och förklara varför personen ser på ämnet ur sitt eget ego istället för ur sakfrågan, så bör man nog ställa sig några av följande frågor: Betyder denna person någonting för mig? Vill jag investera tid i denna person och få den att utvecklas? Eller skiter jag fullständigt i personen och kunde inte bry mig mindre om denne får leva kvar i sin inskränkta värld? Visar personen tendenser till att vilja utvecklas och jobba bort från att vara en primitiv människa med ett stort ego? Har personen egna erfarenheter och orsaker som kan förklara varför just denna fråga fått personen i fråga att bli så personlig involverad och förblindad av sitt ego? Kan jag vara villig att ha överseende med de orsaker och anledningar som har gjort att personen i fråga nu har blivit så i frågan?
Kan jag vara villig att släppa mitt ego och stolthet och låta personen framför mig påstå att jag både är dum och har fel trots att det är denne som seglat ut så långt ut på havet att denne för länge sedan har glömt bort hur stranden ser ut? Kan jag vara villig att offra min tid på någon som inte skämms för att tro sig högre än både mig själv och andra? Vissa kanske klarar detta, och all heder till dessa, det är sannerligen beundransvärt. Jag anser dock min tid på jorden vara allt för kort för att umgås med människor vars egon överstiger deras sunda förnuft. Då är det i min åsikt bättre och tacka för den gångna tid man haft tillsammans men säga att man nu befinner sig på olika nivåer av mognad och relationen har nått till sin ände. Om vi värnar om vår egen personliga utveckling så måste vi kunna uppoffra relationer med människor som tynger ner oss.
Edit: Jag känner mig nödgad att förtydliga att denna insikt per se faktiskt inte är särskilt ny för mig, Men att insikten är ny vad gäller vissa ämnen som gäckat mig under flera år. Vad som dock gör insikten så stark för mig är för att jag nu lyckats applicera den på ämnen som är väldigt svåra att inse att det är just ett ämne vars sakfråga har glidit över och färgats av en moralvärderingar. Ämnen som inom politiken och i folkmun fortfarande låter sig färgas och manipuleras av moralväreringar utan att någon ifrågasätter det och inser hur förvridet det är. I och med att jag lyckas tänka utanför boxen ur dessa ämnen som är just så pass komplexa i sin gränsdragning mellan sakfråga och värdefråga så känner jag nu att det framöver kommer att bli avsevärt enklare när det dyker upp nya "tabuämnen". Desto snabbare man kan identifiera ett ämne som gidit iväg från sitt ursprung och som censureras och förvrängs av människor som manipulerar frågan p.g.a. sina egon desto mer energi kan man spara genom att inte kasta sig in i debatt i just det ämnet med människor som inte kan distansera sig från frågan.
Kommentarer