Framtiden: Segregering är oundviklig iom det ökade utbudet av allt
I takt med att utbudet ökar, av Allt, så har även varje individ större
möjlighet att införskaffa vad just denne vill ha (i alla fall vi i väst). Det
kan gälla allt från en viss typ av matprodukt, en viss typ av väggfärg, en viss
typ av tv-serie eller en viss typ av utformning på en bil. Ju längre bakåt i
tiden vi backar desto mindre utbud fanns det, båda av varor och tjänster i
antal, men även i respektive varas och tjänst's utformning.
Ett konkret exempel är TV-utbudet. När TVn lanserades satt alla klistrade framför ett och samma program, det enda programmet som sändes. Oavsett om det var just "din smak" eller inte var irrelevant, i och med att det var det enda utbudet som fanns så var det tillräckligt stimulerande för att tilltala varenda kotte. Bara för att vi har mindre valmöjligheter betyder det inte att vi per definition är mindre fria, tvärtom kan ett begränsat utbud många gånger underlätta livet för oss. Frihet är en illusion, dock är det en tråd i sig.
Idag kan vi välja nästan på millimetern vilket typ av tv-program vi vill se, utbudet är nischat ända in på skinnet. Och lättåtkomligt därtill. Smartphones, youtube, netflix, svtplay, smart-tv, 4g-internet överallt osv. D.v.s. att där vi tidigare såg ett begränsat utbud ser vi idag ett multiutbud.
Är detta då enbart positivt, att vi har mer möjligheter av allt?
Om jag skickar en länk med en video eller en låt till en vän så kan jag sätta 100 kronor på att denne inte kommer lyssna på översänd länk, troligen hamnar länken i papperskorgen tillsammans med alla andra hundra länkar som samma person redan fått under dagen. Jag kan däremot ge mig fan på att personen jag just länkat istället kommer att länka mig tillbaka något skit som just denne gillar. Kommer jag lyssna på detta? Nä, varför skulle jag? Vi har ju olika musikstilar, och det utbudet som exakt jag vill ha kan jag få fram på egen hand. Hans musik tilltalar ju inte mig.
Desto mer begränsat utbud desto mer tvingas vi att umgås runt lägerelden och (OBS! Varning varning alla asociala Facebookare och twittrare!) Socialisera! När utbudet är minimalt kan vi inget annat än att gilla läge och tillsammans se/titta/utöva den tjänst/vara som erbjuds. Ville vi kolla på TV 1965 var vi så illa tvungna att alla titta på samma program som sändes på SVT. När vi sedan möttes på jobbet dagen efter kan vi alla diskutera med våra unika infallsvinklar vad vi just beskådat dagen innan. TVn är bara ett talande exempel, så häng inte upp er på det. Tesen är att när det enbart finns ett litet utbud, men en stor efterfråga, så beblandas människor med varandra varpå en större variation av åsikter och infallsvinklar blandas varpå diskussionen och åsikterna blir mer givande och intressanta.
Motsatsen är då om utbudet är enormt. Helt plötsligt behöver du inte samlas runt den gemensamma lägerbrasan. Allt du vill ha, exakt allt, finns hemma i din lägenhet. Du har möblerat exakt som du vill, din TV-serie, dataspel, musik, dina maträtter - allt. Du har inte längre någon anledning att förflytta dig en meter. Och om du behöver känna att du har vänner: lägg till 200 ytterligare på din Facebook och känn dig som en kung! Desto större utbud av allt desto större segregation.
Frågan är dock vilka är det som segregeras från vilka? Givetvis finns det inte en miljard genrer av musikstilar, tv-filmer, maträtter osv. Nej givetvis finns det en limit, en limit som återspeglar olika människors "personligheter". Människor är som allt annat i universum bundna av lagar och regler. Det råder skillnader inom den mänskliga rasen, men skillnaden har en begränsning. Visst, alla människor är unika och alla har lika mycket värde, det är korrekt. Men vår "unika" identitet faller sig till parametrar som är givna på förhand, som låser och begränsar oss.
Du är den du är. Du är summan av en hel mängd olika parametrar. Ditt arv, din miljö, din uppväxt, dina vänner. Allt. Dock kommer du i grunden att styras av parametrar som aldrig kommer att förändras. Dessa grundparametrar styr det mest i ditt liv, vem du är, vem du troligen kommer att "bli", vad mest troligen kommer att göra och åstadkomma. I och med att dessa grundparametrar är begränsade så finns det även en begränsad upplaga av allt utbud av varor och tjänster. Följaktligen blir det så att desto större utbud av Allt desto större segregering mellan de olika personlighetstyperna.
De olika personlighetstyperna har de visa tvistat om länge. Carl Jung redovisade bland annat ett uppsättning av olika typer av personlighetstyper. Han är dock inte den första och inte den sista. Vem som har rätt får även de förbli osagt, troligen ligger sanningen någonstans i mitten som alltid. Oavsett vem som har rätt definition av de olika typerna så kvarstår ändå de facto att människor kan kategoriseras in, väldigt grovt därtill. Iom det ökade utbudet så ökar även risken att dessa personlighetstyper enbart ter sig till varandra, till likasinnade (typisk mänsklig egenskap). Varför säger jag risken? Jo för att iom att vi enbart söker oss till likasinnade så missar vi beblandningen och åsikterna från dem som ser på saker och ting från en annan vinkel än oss själva. Där jag tidigare ser möjlighet till ökad utveckling i form av högt utbyte ser jag nu pga av det ökade utbudet ett minskat utbyte.
Men vad vet jag, tiden får utvisa om min teori är rätt eller inte.
Ett konkret exempel är TV-utbudet. När TVn lanserades satt alla klistrade framför ett och samma program, det enda programmet som sändes. Oavsett om det var just "din smak" eller inte var irrelevant, i och med att det var det enda utbudet som fanns så var det tillräckligt stimulerande för att tilltala varenda kotte. Bara för att vi har mindre valmöjligheter betyder det inte att vi per definition är mindre fria, tvärtom kan ett begränsat utbud många gånger underlätta livet för oss. Frihet är en illusion, dock är det en tråd i sig.
Idag kan vi välja nästan på millimetern vilket typ av tv-program vi vill se, utbudet är nischat ända in på skinnet. Och lättåtkomligt därtill. Smartphones, youtube, netflix, svtplay, smart-tv, 4g-internet överallt osv. D.v.s. att där vi tidigare såg ett begränsat utbud ser vi idag ett multiutbud.
Är detta då enbart positivt, att vi har mer möjligheter av allt?
Om jag skickar en länk med en video eller en låt till en vän så kan jag sätta 100 kronor på att denne inte kommer lyssna på översänd länk, troligen hamnar länken i papperskorgen tillsammans med alla andra hundra länkar som samma person redan fått under dagen. Jag kan däremot ge mig fan på att personen jag just länkat istället kommer att länka mig tillbaka något skit som just denne gillar. Kommer jag lyssna på detta? Nä, varför skulle jag? Vi har ju olika musikstilar, och det utbudet som exakt jag vill ha kan jag få fram på egen hand. Hans musik tilltalar ju inte mig.
Desto mer begränsat utbud desto mer tvingas vi att umgås runt lägerelden och (OBS! Varning varning alla asociala Facebookare och twittrare!) Socialisera! När utbudet är minimalt kan vi inget annat än att gilla läge och tillsammans se/titta/utöva den tjänst/vara som erbjuds. Ville vi kolla på TV 1965 var vi så illa tvungna att alla titta på samma program som sändes på SVT. När vi sedan möttes på jobbet dagen efter kan vi alla diskutera med våra unika infallsvinklar vad vi just beskådat dagen innan. TVn är bara ett talande exempel, så häng inte upp er på det. Tesen är att när det enbart finns ett litet utbud, men en stor efterfråga, så beblandas människor med varandra varpå en större variation av åsikter och infallsvinklar blandas varpå diskussionen och åsikterna blir mer givande och intressanta.
Motsatsen är då om utbudet är enormt. Helt plötsligt behöver du inte samlas runt den gemensamma lägerbrasan. Allt du vill ha, exakt allt, finns hemma i din lägenhet. Du har möblerat exakt som du vill, din TV-serie, dataspel, musik, dina maträtter - allt. Du har inte längre någon anledning att förflytta dig en meter. Och om du behöver känna att du har vänner: lägg till 200 ytterligare på din Facebook och känn dig som en kung! Desto större utbud av allt desto större segregation.
Frågan är dock vilka är det som segregeras från vilka? Givetvis finns det inte en miljard genrer av musikstilar, tv-filmer, maträtter osv. Nej givetvis finns det en limit, en limit som återspeglar olika människors "personligheter". Människor är som allt annat i universum bundna av lagar och regler. Det råder skillnader inom den mänskliga rasen, men skillnaden har en begränsning. Visst, alla människor är unika och alla har lika mycket värde, det är korrekt. Men vår "unika" identitet faller sig till parametrar som är givna på förhand, som låser och begränsar oss.
Du är den du är. Du är summan av en hel mängd olika parametrar. Ditt arv, din miljö, din uppväxt, dina vänner. Allt. Dock kommer du i grunden att styras av parametrar som aldrig kommer att förändras. Dessa grundparametrar styr det mest i ditt liv, vem du är, vem du troligen kommer att "bli", vad mest troligen kommer att göra och åstadkomma. I och med att dessa grundparametrar är begränsade så finns det även en begränsad upplaga av allt utbud av varor och tjänster. Följaktligen blir det så att desto större utbud av Allt desto större segregering mellan de olika personlighetstyperna.
De olika personlighetstyperna har de visa tvistat om länge. Carl Jung redovisade bland annat ett uppsättning av olika typer av personlighetstyper. Han är dock inte den första och inte den sista. Vem som har rätt får även de förbli osagt, troligen ligger sanningen någonstans i mitten som alltid. Oavsett vem som har rätt definition av de olika typerna så kvarstår ändå de facto att människor kan kategoriseras in, väldigt grovt därtill. Iom det ökade utbudet så ökar även risken att dessa personlighetstyper enbart ter sig till varandra, till likasinnade (typisk mänsklig egenskap). Varför säger jag risken? Jo för att iom att vi enbart söker oss till likasinnade så missar vi beblandningen och åsikterna från dem som ser på saker och ting från en annan vinkel än oss själva. Där jag tidigare ser möjlighet till ökad utveckling i form av högt utbyte ser jag nu pga av det ökade utbudet ett minskat utbyte.
Men vad vet jag, tiden får utvisa om min teori är rätt eller inte.
Kommentarer