Människor med socialt aktiva liv har mindre chans att finna sig själv
Varje människa söker efter mening med livet. De allra flesta av oss
accepterar de spelregler som vi blir givna. Om man t.ex. föds i ett religiöst
land så blir religion ofta meningen med livet. Om man föds i väst så blir materialism
snabbt meningen med livet osv osv. För att öka oddsen för att kunna se meningen
med livet bortom den spelplan man föds in i så måste bort från miljön i fråga.
En heroinist som vill lägga av bör söka sig bort från gatan och skaffa sig ett
jobb, en spelmissbrukare som vill sluta gamla måste sluta besöka casinon osv.
Inte sagt att man inte kan ta sig ur ett system så länge man befinner sig i
eller kring det, men oddsen för att lyckas ökar markant om man kan undvika
miljön i fråga.
Filmen The Matrix har otroligt många bra anspelningar på hur livets spelregler är upplagda. "The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy. But when you're inside, you look around, what do you see? Businessmen, teachers, lawyers, carpenters. The very minds of the people we are trying to save. But until we do, these people are still a part of that system and that makes them our enemy. You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system that they will fight to protect it."
Och precis så här är det för de allra flesta av oss. De allra flesta har varit frånvända sig själva så länge att de tillslut blir desperat beroende av systemet de växt upp i. För den som en gång valt att satsa allt på karriären, satsa allt på sporten, satsa allt på statusen, blir det svårt att sen bara bryta upp allt.
Att finna sig själv kräver disciplin att vända sig bort från hela den miljö och värld man lever i. Så länge vi befinner oss i klostret så kommer vi alltid ha gud i åtanke, så länge vi befinner oss inne i stan så kommer vi alltid har prylar, status, fest och jobb i åtanke osv. Om man vill öka möjligheterna att finna sig själv och meningen med ens liv så bör man vara helt bortvänd från allt, dvs vara helt i sin ensamhet i det enda naturliga: naturen.
Människor som levt socialt aktiva liv, ständigt omgiven av vänner, fester, jobb, händelser, sociala medier m.m. m.m. är även människor som kommer finna sig själv i mindre grad än dem som har lätt för att vara ensamma.
De allra flesta av dem runtom oss är så desperat beroende av systemet för att bibehålla meningen med livet som de blivit lärda. Du kan se dem varen du vänder dig, dem med facebook, dem med whatsup, med instragram, dem som hänger i stan, dem som söker sig till gruppsporterna.
Så är priset för att finna sig själv ett liv i ensamhet? Vem vet, jag sitter som förr sällan på det perfekta svaret. Kanske kan det vara något där mitt i mellan att ladda upp bilder på instragram och leva som en eremit i en grotta? Jag kan dock med säkerhet säga att tiden i ensamhet ökar tiden med en själv, något som en essentiellt för att ens finna sig själva. För om du inte vet vem du är så kan du sätta en hundring på att dina vänner på facebook inte heller har den blekaste aning, så där lär du knappast få någon vägledning.
Filmen The Matrix har otroligt många bra anspelningar på hur livets spelregler är upplagda. "The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy. But when you're inside, you look around, what do you see? Businessmen, teachers, lawyers, carpenters. The very minds of the people we are trying to save. But until we do, these people are still a part of that system and that makes them our enemy. You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system that they will fight to protect it."
Och precis så här är det för de allra flesta av oss. De allra flesta har varit frånvända sig själva så länge att de tillslut blir desperat beroende av systemet de växt upp i. För den som en gång valt att satsa allt på karriären, satsa allt på sporten, satsa allt på statusen, blir det svårt att sen bara bryta upp allt.
Att finna sig själv kräver disciplin att vända sig bort från hela den miljö och värld man lever i. Så länge vi befinner oss i klostret så kommer vi alltid ha gud i åtanke, så länge vi befinner oss inne i stan så kommer vi alltid har prylar, status, fest och jobb i åtanke osv. Om man vill öka möjligheterna att finna sig själv och meningen med ens liv så bör man vara helt bortvänd från allt, dvs vara helt i sin ensamhet i det enda naturliga: naturen.
Människor som levt socialt aktiva liv, ständigt omgiven av vänner, fester, jobb, händelser, sociala medier m.m. m.m. är även människor som kommer finna sig själv i mindre grad än dem som har lätt för att vara ensamma.
De allra flesta av dem runtom oss är så desperat beroende av systemet för att bibehålla meningen med livet som de blivit lärda. Du kan se dem varen du vänder dig, dem med facebook, dem med whatsup, med instragram, dem som hänger i stan, dem som söker sig till gruppsporterna.
Så är priset för att finna sig själv ett liv i ensamhet? Vem vet, jag sitter som förr sällan på det perfekta svaret. Kanske kan det vara något där mitt i mellan att ladda upp bilder på instragram och leva som en eremit i en grotta? Jag kan dock med säkerhet säga att tiden i ensamhet ökar tiden med en själv, något som en essentiellt för att ens finna sig själva. För om du inte vet vem du är så kan du sätta en hundring på att dina vänner på facebook inte heller har den blekaste aning, så där lär du knappast få någon vägledning.
Kommentarer