Ditt utseende bestämmer hur du kommer att bli som person
Att utseende hänger ihop med sociala livet är inget nytt under solen. Ett
bra utseende kan ta dig nästan hur långt som helst; kändskap, vänskap, ekonomi,
karriär. På samma sätt kan ett mindre attraktivt utseende försätta dig i rätt
trista sitsar så som utanförskap vilket i sin tur oftast brukar leda till
ytterligare tråkigheter. Såvida du inte jobbar i byggbranschen d.v.s., där är
alla ändå lika fula och ingen tycks bry sig om utseendet.
Men hur långt vågar vi egentligen gå i tal om utseende och personlighetsdrag innan vi närmare oss ämnet Raslära? Hur många paralleller vågar vi sammankoppla mellan biologi och psykologi utan att bryta allt för många tabuer?
För dig som någon gång noterat att människor går att kategorisera in i olika fack, i olika beteendemönster så kanske det även har slagit dig att dessa typer av personlighetsdrag många gånger även återkommer i personer som liknar varandra till utseendet och utstrålningen. Varje individ är unik och värd sin egen respekt och värde, men alla människor härstammar från samma ras och system och kan därför inte bli mer än just så. Likt färgerna i regnbågen finns där bara rött, grönt och blått. Ju närmare vi tittar finns givetvis oändligt många olika nyanser, men grunderna är detsamma. Ungefär så bör man se på människor och våra olika "personlighetstyper". Om vi zoomar in så djupt vi bara kan är varje person helt unik, men ju mer vi zoomar ut desto mer ser vi hur vi alla beter oss på exakt samma sätt.
Om vi tar denna kamera och zoomar in lite lagom. Inte längst in där varje individ är helt unik, men inte heller längst ut där vi bara ser RGB (red, green, blue), utan lite mitt däremellan. Där någonstans där vi skulle kunna kategorisera in människor i deras tydligaste personlighetsdrag. Typ där någonstans där man skulle kunna dela in människor i 20-30 olika typer av fack. Där någonstans finns ett samband mellan våra utseende och våra sätt att vara och agera. Jag förklarar.
Du föds med ett visst utseende som likt din personlighet enbart kan förändras på grund av yttre faktorer men som i slutändan ändock har en grundstomme. Du kan träna, äta bra, sova 8 timmar per dygn, inte stressa och vara harmonisk - och få en rätt bra kropp och fint utseende. Du kan äta bajs, röka och kröka, sova 5 timmar om natten och stressa - och som ett brev på posten har du en hösäck till kropp. Nåväl, oavsett de yttre faktorerna så finns där en grundstomme av dig och ditt utseende. Denna grundstomme kommer även att bestämma i väldigt stor utsträckning i hurdan du kommer att bli som person.
Om du har grova och aggressiva ansiktsdrag som får människor att inhysa rädsla och respekt så kommer människor att bemöta dig därefter. Om du har ett inbjudande leende med stora ögon och varm touch så kommer människor att bemöta dig därefter. Om du har ett bitchigt utseende med en nasal röst kommer folk att bemöta dig därefter. Om du är en ful fan med ett riktigt nördigt ansikte kommer människor att bemöta dig därefter.
Så långt ingen riktig magik, bara rätt logiskt om man tänker efter. Men vill man verkligen tänka efter? Har vi inte fått lära oss att vi har alla valmöjligheter i världen och att vi kan bli vilka vi vill och vad vi vill? Har vi inte fått lära oss att vi inte ärver några egenskaper, varken i form av ras eller personlighet? Har vi inte fått lära oss att vi bara påverkas av yttre faktorer?
Och jo, här råder viss motsägelsefullhet. Å ena sidan föds du med ett visst utseende utan att för den sakens skull nödvändigtvis födas med personlighetsdrag som "förväntas" följa med det utseendet. Men likväl kommer majoriteten av människorna du möter att behandla dig därefter och du kommer oavsett du vill eller inte att styras mot det hållet.
Killen som föds med det tuffa, coola och farliga utseendet kan för allt vad vi vet egentligen ha egenskaper som skulle få honom att bli en "mjukis". Men i takt med att de andra coola killarna kommer att dras till sina likasinnade och honom, och i takt med att de sexiga brudarna letar efter de sexiga och farliga killarna så kommer även de dras till honom. Så innan vår sexiga, tuffa och farliga killen ens hunnit få chansen att finna sig själv kommer han automatiskt ha dragits in i en umgängeskrets som kommer forma honom för alltid.
Den tuffa killen är ett enkelt men tydligt exempel. Samma princip går att applicera på de allra flesta utseende. Ju tydligare karaktärsdrag i utseendet desto enklare blir det att igenkänna exemplet.
Är detta allt? Var det så enkelt? Pang på rödbetan: du ser ut så här, då blir du så här, end of story.
Nej knappast. Ovanstående sanningen är en sanning i sig utan att för den sakens skull eliminera andra sanningar.
Mitt i dina 20-års ålder kanske du upptäcker att "hey, jag vill inte bete mig så här, jag vill inte vara såhär, jag vill förändra mig". Kanske har du ledsnat på att vara gangster, kanske vill du göra det du helst av allt vill göra: läsa böcker och kolla sci fi. Kanske kommer du på en dag att du inte längre orkar vara en vresig bitch utan hellre vill vara social och trevlig. Kanske kommer du en morgon på att du ledsnat på att vara en mobbad nörd och tänker börjar markera mot folk att de fan inte kan köra med dig.
För varje ansiktsdrag och utstrålning så kommer där finnas nya människor som direkt på förhand kommer att döma oss. Men på samma sätt som alla människor dömer alla andra människor efter deras utseende så kommer även alla människor att fortsätta att omvärdera personen ifråga allt mer efter att de lär känna denne. Bitchen som du dömde efter hennes utseende kanske inte längre är/eller någonsin var en bitch och ju längre du konverserar med henne desto mer börjar du inse att "shit, hon var rätt casual och najs" osv osv. But still - den första nanosekunden kommer du alltid att dömas för hur du ser ut. De följande sekunderna är upp till dig hur du ska dömas därefter.
Och hur blir det då med personer som inte rör sig i det social? För dem som söker ensamheten? För dem som inte har samma behov av att socialisera. Ja rent logiskt (och enligt mig empiriskt) så har dessa människor större möjlighet att finna sig själva och utveckla sig i sin "egen" takt.
Mer egentid åt folket är nog min tes.
Detta är i sig inte särskilt intressant och spännande, snarare uppenbart och fjolligt att folk inte vågar erkänna hur det faktiskt föreligger. Vad som däremot är intressant, sjuk intressant, är att gå steget vidare och spekulera i huruvida den aggressiva och tuffa killen faktiskt har föds med dessa attribut och att våra utseende står i direkt linje med våra personlighetsegenskaper. Om den vresiga bitchen faktiskt har anlag att vara arrogant och egoistisk, om genitiken mellan utseende och beteende står i direkt rak linje. Något så djärvt vågar jag dock inte uttala mig om, bara spekulera i mina egna tankar.
Men hur långt vågar vi egentligen gå i tal om utseende och personlighetsdrag innan vi närmare oss ämnet Raslära? Hur många paralleller vågar vi sammankoppla mellan biologi och psykologi utan att bryta allt för många tabuer?
För dig som någon gång noterat att människor går att kategorisera in i olika fack, i olika beteendemönster så kanske det även har slagit dig att dessa typer av personlighetsdrag många gånger även återkommer i personer som liknar varandra till utseendet och utstrålningen. Varje individ är unik och värd sin egen respekt och värde, men alla människor härstammar från samma ras och system och kan därför inte bli mer än just så. Likt färgerna i regnbågen finns där bara rött, grönt och blått. Ju närmare vi tittar finns givetvis oändligt många olika nyanser, men grunderna är detsamma. Ungefär så bör man se på människor och våra olika "personlighetstyper". Om vi zoomar in så djupt vi bara kan är varje person helt unik, men ju mer vi zoomar ut desto mer ser vi hur vi alla beter oss på exakt samma sätt.
Om vi tar denna kamera och zoomar in lite lagom. Inte längst in där varje individ är helt unik, men inte heller längst ut där vi bara ser RGB (red, green, blue), utan lite mitt däremellan. Där någonstans där vi skulle kunna kategorisera in människor i deras tydligaste personlighetsdrag. Typ där någonstans där man skulle kunna dela in människor i 20-30 olika typer av fack. Där någonstans finns ett samband mellan våra utseende och våra sätt att vara och agera. Jag förklarar.
Du föds med ett visst utseende som likt din personlighet enbart kan förändras på grund av yttre faktorer men som i slutändan ändock har en grundstomme. Du kan träna, äta bra, sova 8 timmar per dygn, inte stressa och vara harmonisk - och få en rätt bra kropp och fint utseende. Du kan äta bajs, röka och kröka, sova 5 timmar om natten och stressa - och som ett brev på posten har du en hösäck till kropp. Nåväl, oavsett de yttre faktorerna så finns där en grundstomme av dig och ditt utseende. Denna grundstomme kommer även att bestämma i väldigt stor utsträckning i hurdan du kommer att bli som person.
Om du har grova och aggressiva ansiktsdrag som får människor att inhysa rädsla och respekt så kommer människor att bemöta dig därefter. Om du har ett inbjudande leende med stora ögon och varm touch så kommer människor att bemöta dig därefter. Om du har ett bitchigt utseende med en nasal röst kommer folk att bemöta dig därefter. Om du är en ful fan med ett riktigt nördigt ansikte kommer människor att bemöta dig därefter.
Så långt ingen riktig magik, bara rätt logiskt om man tänker efter. Men vill man verkligen tänka efter? Har vi inte fått lära oss att vi har alla valmöjligheter i världen och att vi kan bli vilka vi vill och vad vi vill? Har vi inte fått lära oss att vi inte ärver några egenskaper, varken i form av ras eller personlighet? Har vi inte fått lära oss att vi bara påverkas av yttre faktorer?
Och jo, här råder viss motsägelsefullhet. Å ena sidan föds du med ett visst utseende utan att för den sakens skull nödvändigtvis födas med personlighetsdrag som "förväntas" följa med det utseendet. Men likväl kommer majoriteten av människorna du möter att behandla dig därefter och du kommer oavsett du vill eller inte att styras mot det hållet.
Killen som föds med det tuffa, coola och farliga utseendet kan för allt vad vi vet egentligen ha egenskaper som skulle få honom att bli en "mjukis". Men i takt med att de andra coola killarna kommer att dras till sina likasinnade och honom, och i takt med att de sexiga brudarna letar efter de sexiga och farliga killarna så kommer även de dras till honom. Så innan vår sexiga, tuffa och farliga killen ens hunnit få chansen att finna sig själv kommer han automatiskt ha dragits in i en umgängeskrets som kommer forma honom för alltid.
Den tuffa killen är ett enkelt men tydligt exempel. Samma princip går att applicera på de allra flesta utseende. Ju tydligare karaktärsdrag i utseendet desto enklare blir det att igenkänna exemplet.
Är detta allt? Var det så enkelt? Pang på rödbetan: du ser ut så här, då blir du så här, end of story.
Nej knappast. Ovanstående sanningen är en sanning i sig utan att för den sakens skull eliminera andra sanningar.
Mitt i dina 20-års ålder kanske du upptäcker att "hey, jag vill inte bete mig så här, jag vill inte vara såhär, jag vill förändra mig". Kanske har du ledsnat på att vara gangster, kanske vill du göra det du helst av allt vill göra: läsa böcker och kolla sci fi. Kanske kommer du på en dag att du inte längre orkar vara en vresig bitch utan hellre vill vara social och trevlig. Kanske kommer du en morgon på att du ledsnat på att vara en mobbad nörd och tänker börjar markera mot folk att de fan inte kan köra med dig.
För varje ansiktsdrag och utstrålning så kommer där finnas nya människor som direkt på förhand kommer att döma oss. Men på samma sätt som alla människor dömer alla andra människor efter deras utseende så kommer även alla människor att fortsätta att omvärdera personen ifråga allt mer efter att de lär känna denne. Bitchen som du dömde efter hennes utseende kanske inte längre är/eller någonsin var en bitch och ju längre du konverserar med henne desto mer börjar du inse att "shit, hon var rätt casual och najs" osv osv. But still - den första nanosekunden kommer du alltid att dömas för hur du ser ut. De följande sekunderna är upp till dig hur du ska dömas därefter.
Och hur blir det då med personer som inte rör sig i det social? För dem som söker ensamheten? För dem som inte har samma behov av att socialisera. Ja rent logiskt (och enligt mig empiriskt) så har dessa människor större möjlighet att finna sig själva och utveckla sig i sin "egen" takt.
Mer egentid åt folket är nog min tes.
Detta är i sig inte särskilt intressant och spännande, snarare uppenbart och fjolligt att folk inte vågar erkänna hur det faktiskt föreligger. Vad som däremot är intressant, sjuk intressant, är att gå steget vidare och spekulera i huruvida den aggressiva och tuffa killen faktiskt har föds med dessa attribut och att våra utseende står i direkt linje med våra personlighetsegenskaper. Om den vresiga bitchen faktiskt har anlag att vara arrogant och egoistisk, om genitiken mellan utseende och beteende står i direkt rak linje. Något så djärvt vågar jag dock inte uttala mig om, bara spekulera i mina egna tankar.
Kommentarer