Ingen skillnad mellan otrohet och utövad pedofili
Jag sitter i bilen på väg till jobbet och Metallicas Enter Sandman går på. I låten sjunger dom "off to never-never land" vilket tack vare en smärre grad av schizofreni får mig att tänka på äventyrsparken Neverland som ägdes av Michael Jackson vilket i sin tur får mig att tänka på att det kanske var lite onödigt av honom att hänga med så mycket småbarn. Sen tänker jag att det å andra sidan var ett jävligt onödigt mediadrev att hata honom för ett eller två eventuella snedsteg med tanke på allt bra han bistod med.
Men oavsett Metallica och Michael Jackson så kommer jag även till en insikt. Det är faktiskt ingen skillnad mellan t.ex. snedsteget att vara otrogen mot sin fru och snedsteget att utöva sina pedofiliska tankar - på individnivå. Visst, utövad pedofili är givetvis steget värre då det inte är ömsesidig kärlek. Å andra sidan vill jag inte heller jämställa det till 100% med våldtäkt då detta, på individnivå, faktiskt är värre.
Varför är detta intressant? I samhällets ögon gäller nämligen andra regler och normer än dem som ter sig mest logiska. Eller inte mest logiska. En annan logik. På individnivå krävs en viss mängd hat, bristande respekt och empati, för att begå ett omoraliskt brott, där man skulle kunna identifiera ett visst mönster mellan brottets omoraliska nivå kontra bristen på t.ex. empati och avsaknad till återhållsamhet. Den andra logiken som dock gäller i ett samhälle, normen om vad som är rätt och fel, sätts snarare godtyckligt efter vilka parametrar som helst. Samhällets normer kan variera fritt; från att homofili anses vara världens största synd till att förespråka abort fritt fram till att tortera människor till att klämma ur sig sanningen. D.v.s. att även om samhällets normer kan te sig ologiska i ett internationellt perspektiv, då de motsäger varandra, så kan de på en nationell nivå vara fullt logiska.
Sätt ur samhällets normer är detta givetvis helt ointressant. T.ex. så kommer enbart skapandet av denna tråd att exemplifiera denna tes. En stor skara människor, som per statistisk definition representerar samhällets normer, kommer att rasa över trådens innehåll. Inte för att tråden på något sett hotar dem eller kränker dem, utan för att de blivit indoktrinerad av samhällets normer och själva aldrig lärt sig reflektera över vad som är Rätt och Fel varpå denna trådens tes i deras ögon kommer att te sig chockerande. Ett fåtal person kommer å andra sidan besitta intellektet som krävs för att se bortom denna nationella logik, den i landet rådande normen.
Men vad innebär det då att vara otrogen mot sin fru, utöva pedofili eller utföra en våldtäkt? Till skillnad från politiker tror jag inte att en höjd straffskala löser något problem - alls. För att komma till bukt med vad vi definierar som samhällsproblem måste vi först ner på individnivå, atomer och molekyler, för att förstå "roten till det onda". Människan är lika imperfekt som hon är perfekt. Ingen människa är perfekt per samhällets definition men likväl är varje människa perfekt enligt människans egna naturlagar mätta. Att ge vika för sina impulser, att vara svag, att ge efter på sina behov, begär och impulser är lika naturlig och oundvikligt som livet självt. Att ge efter för sina impulser kan på en logisk nivå enbart mätas i olika styrkor, inte olika grader av omoral, det är något enbart samhällets ögon förmår göra.
Att t.ex. ge efter för sitt sockerbegär är på en individnivå är en inkörsport till större avsteg från återhållsamheten. När man inser denna sanning så inser man även "orättvisan" som råder mellan alla människor. Medan vissa föds och lever sina liv nästan helt asexuellt finns det å andra sidan människor som föds med riktigt starka sexuella impulser, vissa med impulser riktade mot små barn. Å medan vissa föds med ett "starkt psyke" och klarar av att viga sitt liv åt intet som munk i ett kloster finns dem som tar död på sig själva i alkoholmissbruk. Visst kan vi alla påverka våra livsöden - i viss mån. En alkoholist kan undvika att dricka sig till döds, men kommer å andra sidan heller aldrig att dricka på en måttlig nivå. En snål bonde kan förmå att ge bort 1 kg potatis gratis, men aldrig köpa sig själv ett par nya skor innan de gamla helt smält bort. Som sagt, livet är perfekt som det är, det har aldrig varit och kommer aldrig heller att vara på något annat sätt. Ur samhällets ögon må detta anses orättvist, men återigen, ur människans egna naturlagar mätta är detta så oundvikligt och perfekt som det någonsin kan bli.
För den som någon gång kört mot gult vid trafiklysen vet hur lätt det blir att göra det om och om igen. För den som tagit steget ytterligare längre och kört mot rött vet känslan av makt och magpirr, men denne vet även hur även detta med tiden övergår till likgiltighet. På samma sätt är den första kyssen av otrohet laddad av skam, lust och spänning för att efter det tionde samlaget av otrohet enbart erbjuda en känsla av normaltillstånd.
Steget från att fantisera och dra en nice runk till tanken av den sexiga kollegan på jobbet till att faktiskt vara otrogen med henne är ett lika stort kliv som att åka till månen - metaforiskt sätt. Men för den som väl en gång tagit klivit övergår resan till månen efter ett tag som sedvanlig veckopendling. Och det är just här allting kulminerar. Att ta klivet, ge efter för sina begär, impulser, drifter och lustar och låta samhället och den inlärda moralen hamna sekundärt. Att ge efter för sitt intellekt och låta det djuriska inom sig diktera villkoren.
Vad är då egentligen skillnad mellan att vara otrogen eller utöva pedofili? Ånyo på individnivå. Vem och hur skulle förmå sig förklara logik i att göra skillnad från snedsteg från snedsteg? På en samhällsnivå förstår jag om det finns tusen förklaringar till varför det är skillnad på dessa två olika typer av snedsteg - ingen vill likställa sig med en pedofil. Men samhället är primitivt i jämförelse med människan och hennes psyke.
För alla dem som någon gång varit otrogna eller kört mot rött kan vara lyckliga att de slapp födas med den sexuella drift att vara sugna på små barn. Risken är nämligen stor att de i kombination med sin uppenbart bristande återhållsamhet i kombination med förtjusningen till småbarn hade lett till tidningsrubriker. För alla dem som super bort sina liv och frossar sig feta kan vara glada att deras laster var lagda åt en av samhället accepterade lustar. För dem som föds med suget efter små pojkar kan dock leva ett gott liv förutsatt att dennes självbehärskning är starkare än alla de medelåldersmän som inte klarar av att leva ett monogamt liv. Moral och normer i all ära, but in the end of the day så finns det sanningar större än intellektet sträcker sig för de allra flesta.
Men oavsett Metallica och Michael Jackson så kommer jag även till en insikt. Det är faktiskt ingen skillnad mellan t.ex. snedsteget att vara otrogen mot sin fru och snedsteget att utöva sina pedofiliska tankar - på individnivå. Visst, utövad pedofili är givetvis steget värre då det inte är ömsesidig kärlek. Å andra sidan vill jag inte heller jämställa det till 100% med våldtäkt då detta, på individnivå, faktiskt är värre.
Varför är detta intressant? I samhällets ögon gäller nämligen andra regler och normer än dem som ter sig mest logiska. Eller inte mest logiska. En annan logik. På individnivå krävs en viss mängd hat, bristande respekt och empati, för att begå ett omoraliskt brott, där man skulle kunna identifiera ett visst mönster mellan brottets omoraliska nivå kontra bristen på t.ex. empati och avsaknad till återhållsamhet. Den andra logiken som dock gäller i ett samhälle, normen om vad som är rätt och fel, sätts snarare godtyckligt efter vilka parametrar som helst. Samhällets normer kan variera fritt; från att homofili anses vara världens största synd till att förespråka abort fritt fram till att tortera människor till att klämma ur sig sanningen. D.v.s. att även om samhällets normer kan te sig ologiska i ett internationellt perspektiv, då de motsäger varandra, så kan de på en nationell nivå vara fullt logiska.
Sätt ur samhällets normer är detta givetvis helt ointressant. T.ex. så kommer enbart skapandet av denna tråd att exemplifiera denna tes. En stor skara människor, som per statistisk definition representerar samhällets normer, kommer att rasa över trådens innehåll. Inte för att tråden på något sett hotar dem eller kränker dem, utan för att de blivit indoktrinerad av samhällets normer och själva aldrig lärt sig reflektera över vad som är Rätt och Fel varpå denna trådens tes i deras ögon kommer att te sig chockerande. Ett fåtal person kommer å andra sidan besitta intellektet som krävs för att se bortom denna nationella logik, den i landet rådande normen.
Men vad innebär det då att vara otrogen mot sin fru, utöva pedofili eller utföra en våldtäkt? Till skillnad från politiker tror jag inte att en höjd straffskala löser något problem - alls. För att komma till bukt med vad vi definierar som samhällsproblem måste vi först ner på individnivå, atomer och molekyler, för att förstå "roten till det onda". Människan är lika imperfekt som hon är perfekt. Ingen människa är perfekt per samhällets definition men likväl är varje människa perfekt enligt människans egna naturlagar mätta. Att ge vika för sina impulser, att vara svag, att ge efter på sina behov, begär och impulser är lika naturlig och oundvikligt som livet självt. Att ge efter för sina impulser kan på en logisk nivå enbart mätas i olika styrkor, inte olika grader av omoral, det är något enbart samhällets ögon förmår göra.
Att t.ex. ge efter för sitt sockerbegär är på en individnivå är en inkörsport till större avsteg från återhållsamheten. När man inser denna sanning så inser man även "orättvisan" som råder mellan alla människor. Medan vissa föds och lever sina liv nästan helt asexuellt finns det å andra sidan människor som föds med riktigt starka sexuella impulser, vissa med impulser riktade mot små barn. Å medan vissa föds med ett "starkt psyke" och klarar av att viga sitt liv åt intet som munk i ett kloster finns dem som tar död på sig själva i alkoholmissbruk. Visst kan vi alla påverka våra livsöden - i viss mån. En alkoholist kan undvika att dricka sig till döds, men kommer å andra sidan heller aldrig att dricka på en måttlig nivå. En snål bonde kan förmå att ge bort 1 kg potatis gratis, men aldrig köpa sig själv ett par nya skor innan de gamla helt smält bort. Som sagt, livet är perfekt som det är, det har aldrig varit och kommer aldrig heller att vara på något annat sätt. Ur samhällets ögon må detta anses orättvist, men återigen, ur människans egna naturlagar mätta är detta så oundvikligt och perfekt som det någonsin kan bli.
För den som någon gång kört mot gult vid trafiklysen vet hur lätt det blir att göra det om och om igen. För den som tagit steget ytterligare längre och kört mot rött vet känslan av makt och magpirr, men denne vet även hur även detta med tiden övergår till likgiltighet. På samma sätt är den första kyssen av otrohet laddad av skam, lust och spänning för att efter det tionde samlaget av otrohet enbart erbjuda en känsla av normaltillstånd.
Steget från att fantisera och dra en nice runk till tanken av den sexiga kollegan på jobbet till att faktiskt vara otrogen med henne är ett lika stort kliv som att åka till månen - metaforiskt sätt. Men för den som väl en gång tagit klivit övergår resan till månen efter ett tag som sedvanlig veckopendling. Och det är just här allting kulminerar. Att ta klivet, ge efter för sina begär, impulser, drifter och lustar och låta samhället och den inlärda moralen hamna sekundärt. Att ge efter för sitt intellekt och låta det djuriska inom sig diktera villkoren.
Vad är då egentligen skillnad mellan att vara otrogen eller utöva pedofili? Ånyo på individnivå. Vem och hur skulle förmå sig förklara logik i att göra skillnad från snedsteg från snedsteg? På en samhällsnivå förstår jag om det finns tusen förklaringar till varför det är skillnad på dessa två olika typer av snedsteg - ingen vill likställa sig med en pedofil. Men samhället är primitivt i jämförelse med människan och hennes psyke.
För alla dem som någon gång varit otrogna eller kört mot rött kan vara lyckliga att de slapp födas med den sexuella drift att vara sugna på små barn. Risken är nämligen stor att de i kombination med sin uppenbart bristande återhållsamhet i kombination med förtjusningen till småbarn hade lett till tidningsrubriker. För alla dem som super bort sina liv och frossar sig feta kan vara glada att deras laster var lagda åt en av samhället accepterade lustar. För dem som föds med suget efter små pojkar kan dock leva ett gott liv förutsatt att dennes självbehärskning är starkare än alla de medelåldersmän som inte klarar av att leva ett monogamt liv. Moral och normer i all ära, but in the end of the day så finns det sanningar större än intellektet sträcker sig för de allra flesta.
Kommentarer