Entreprenörer och extremidrottare av samma psyke
'Den som aldrig kommunist vid något tillfälle innan denne blivit 25 år är dum i huvudet.
Men den som fortfarande är kommunist efter 25 års ålder är helt dum i huvudet.'
I takt med att man slutför sina studier, flyttar hemifrån, påbörjar sin karriär och blir självförsörjande ställs även synen om inför hur man ser på samhället. Helt plötsligt blir det lite mer intressant var 50% av ens lön tar vägen (i bästa fall maximalt 50%....). Det som tidigare var så "självklart" och altruistiskt bleknar fort och kvar står man med ett likvitt ansikte när man inser hur politiker hanterar 50% av den inkomst man drar in varje dag. Nöjd är den som arbetar deltid, eller inte alls, och glädjer sig över det skyddsnät tidigare generationer byggt upp och som vi, den nu hårt arbetande generationen, upprätthåller. De har all anledning att ansluta sig till V och hylla den svenska välfärdsmodellen.
Utkomsten av våra liv är inte slumpen. Miljöns inverkan avtar i takt med att vi kommer oss själva närmre, lär känna vår kropp och psyke. I takt med att vi lär känna våra svagheter och styrkor, vad vi bör utvecklas inom, vad våra förutsättningar är så ökar även kontroll över vår egen vardag. Vice varse gäller för dem som lever sina liv i lathet och synd även blir mer och mer beroende av miljön de växt upp i såväl som den de befinner sig i. Det krävs enbart en riktigt trångsynt människa, en person med Passivitet som mellannamn för att tro att vi alla skulle vara lika bundna av vår miljö.
Det samband som fått min uppmärksamhet är det mellan entreprenörer och extremidrottare - två karaktäristiska människodrag som utmärker sig extremt mycket då de kräver egenskaper som är en bristvara hos de flesta, tyvärr.
De senaste tio, femton åren har det blivit populärt att ödsla sina pengar på kurser inom flummeri. Något som säljer som smör är dem om hur man lär sig identifiera olika människotyper. Samtliga som kommer ut från kurserna är alla märkvärdiga och speciella, de är alla helt unika och väldigt sällsynt i just sin människotyp, om det så är människotyp Grön eller bokstavskombination ADFG. Kommer dessa människor prestera 1% mer efter de fått "vetskapen" om hur unika de är? Det drar vi lott om
Detta är de latas genväg till rationalisering. Istället för att faktiskt göra vad som krävs försöker man köpa sig framgång. Jag antar att man inbillar sig att bara man får det på papper att man är unik och helt outbytbar så blir det till verklighet dagen efter.
Men vilka är det som verkligen gör skillnaden i samhället? Är det de lata vänsterpartisterna som gapar om mer välfärd på bekostnad av de högavlönade, teoretikerna som inte gör annat än att babbla om hur ett samhälle ska fungera, politikerna som vänder kappan efter vilken vind som helst för att få bibehålla makten eller är det entreprenörerna som skapar jobb åt folket och drar in pengar åt politikerna? Nu säger jag inte att arbetarkåren gör ett dåligt jobb, jag säger bara att de ska VETA vem som skapade jobben åt dem. Det var inte Stefan Löfven. Jag säger inte att arbetslösa är lata (eller jo), men de ska VETA varifrån deras bidragspengar kommer ifrån. Det är inte från Stefan Löfven.
Entreprenören går sin egen väg, söker lösningar där andra ser problem, skapar allt ur inget och känner vikten av att ansvara för sitt eget öde. Entreprenören talar aldrig om några ynka 40-timmars veckor, hävdar aldrig bekvämt att "inte svara på några samtal efter klockan 5" eller skulle inte ens tänka tanken att tala om skattepengar som om det var något som trycktes i fabrik.
Var någonstans bland människor ser vi ett exakt likadant tankemönster? Är det på KTH, i kön till försäkringskassan, i Rinkeby-centrum, i föreningslokalen hos FI? Nja. Är det inne i Rosenbad, på golfbanan eller bakom kassan i McDonalds? Nja. Extremsportare däremot.
Extremsportare är för mig den allra högsta eliten, men i relation till den genomsnittliga träningsnivån så behöver man inte gå ändå upp till elitnivå för att definiera sig som extrem, det räcker nog gott och väl att träna minst 2 tim / dag för att utmärka sig som extrem i de flestas ögon.
Likt entreprenören lär sig extremsportaren att: träna för sig själv utan någon att ha någon att stötta sig på än mindre att luta sig tillbaka på, sätta upp långsiktiga mål som man faktiskt jobbar mot, bryta ner sig själv för dagen för att bli starkare imorgon, avstå genvägarna, gå emot gängse eftersatta normer, nöta samma uppgift dag ut och in året runt, inte hitta ursäkter för att behöver göra ett grundligt arbete med mera med mera.
Vad gäller dessa två karaktäristiska typer av människor så har jag inte gjort likt många flumkurser där man först gör en teoretisk formel och benämner dem med färger och bokstäver och därefter lägger ihop en påhittad Etta med en annan påhittad Etta för därifrån få fram summan av en påhittad Tvåa och säger 'voila', utan jag har betraktat människor för vilka de är och därigenom sett detta sammanband. Det vill säga jag har inte sökt efter ett sammanband för att stärka min tes och kunna sälja kurser, för den som söker finner, utan jag istället uppmärksammat ett befintligt samband utan några motiv eller önskemål om att finna något som bekräftar det jag först påstått / anat.
Jag noterade att bland de entreprenörer jag träffat men även bland dem som figurerar synligt i media finns oftast även ett stort intresse för sport, gärna långa, hårda pass på höga amatörnivåer. Och detsamma gäller vice varse. Många av elitidrottarna har många järn i elden och när träningspassen är klara för dagen finns där många verksamheter och organisationer som ska tas om hand om.
Redan här ska förtydligas för de enfaldiga att detta inte är att se som ett "likamed-tecken" mellan dessa två karaktärer, utan enbart som ett starkt och tydligt samband bland tillräckligt många för att det ska bli statiskt korrekt snarare än slumpen. D.v.s. att hetsa med att Bert Carlsson är fet som en gris är ointressant.
Elitidrottare är mindre intelligensbegåvade entreprenörer medan entreprenörer har lite sämre DNA för att bygga muskler och transportera syre - i relation till varandra.
Antal personer som kan bekräfta regeln åt andra hållet är överväldigande, d.v.s. icke framgångsrika personer som knappast åstadkommer några atletiska bedrifter, varpå det inte är av så stort intresse att höra från dessa.
Är detta karaktärsdrag och egenskaper som folk avundas och eller avskyr? Jag menar, det måste väl finnas en anledning till varför elitidrott går att marknadsföra som en aktivitet folk vill betala för att titta på. För att inte nämna hur folk älskar att frossa i tabloiderna om framgångsrika människors liv; älska dem när de är på topp och hata dem när de begår minst lilla synd. Uppenbarligen är det tämligen lätt att skrika åt fotbollsspelaren att han är dum i huvudet som inte passade bollen vid rätt tillfälle, eller att skrika åt mångmiljonären att han borde fattat att man fan inte kan tjäna pengar på andras bekostnad - att däremot själv göra minsta antydan till ansträngning är en annan femma.
Sveriges regering, tillsatt av folket, har dock bestämt sig. Entreprenörskap och elitidrottande hör inte hemma är. Som entreprenör bemöts man av världens mest krångliga skattesystem och motsträviga politiker och som elitidrottare ska man förväntas jobba deltid utöver idrotten för att ha råd med hem och hyra. Jag antar att den övriga befolkningen har blivit bekväm med att leva i överflöd utan att prestera för ens hälften av vad de får tillbaka. Gemene svensk verkar tro att 40-timmars arbetsvecka rättfärdigar den lyx de lever i. För den som dock lärde sig huvudräkning i grundskolan krävs det inte mycket för att förstå att den nivå gemene man konsumerar i skulle man även behöva jobba minst 60-timmars vecka för att med någon som helst moral rättfärdiga det hela. Att däremed bereda plats för en grupp människor som hotar dessa lathetsnormer och ifrågasätter denna passiva livsstil är givetvis otänkbart.
Är det den egna latheten som bromsar entreprenörers möjligheter till framgång eller finns det någon rationell tanke bakom att främja sossekåren och blodiglarna istället för dem som skapar och bidrar? Hur kan folk på riktigt tro att det är politiker som skapar jobb och skattepengar? Och så blir folk förvånade när framgångsrika företagare och idrottare tar sitt pick och pack och drar...
Men den som fortfarande är kommunist efter 25 års ålder är helt dum i huvudet.'
I takt med att man slutför sina studier, flyttar hemifrån, påbörjar sin karriär och blir självförsörjande ställs även synen om inför hur man ser på samhället. Helt plötsligt blir det lite mer intressant var 50% av ens lön tar vägen (i bästa fall maximalt 50%....). Det som tidigare var så "självklart" och altruistiskt bleknar fort och kvar står man med ett likvitt ansikte när man inser hur politiker hanterar 50% av den inkomst man drar in varje dag. Nöjd är den som arbetar deltid, eller inte alls, och glädjer sig över det skyddsnät tidigare generationer byggt upp och som vi, den nu hårt arbetande generationen, upprätthåller. De har all anledning att ansluta sig till V och hylla den svenska välfärdsmodellen.
Utkomsten av våra liv är inte slumpen. Miljöns inverkan avtar i takt med att vi kommer oss själva närmre, lär känna vår kropp och psyke. I takt med att vi lär känna våra svagheter och styrkor, vad vi bör utvecklas inom, vad våra förutsättningar är så ökar även kontroll över vår egen vardag. Vice varse gäller för dem som lever sina liv i lathet och synd även blir mer och mer beroende av miljön de växt upp i såväl som den de befinner sig i. Det krävs enbart en riktigt trångsynt människa, en person med Passivitet som mellannamn för att tro att vi alla skulle vara lika bundna av vår miljö.
Det samband som fått min uppmärksamhet är det mellan entreprenörer och extremidrottare - två karaktäristiska människodrag som utmärker sig extremt mycket då de kräver egenskaper som är en bristvara hos de flesta, tyvärr.
De senaste tio, femton åren har det blivit populärt att ödsla sina pengar på kurser inom flummeri. Något som säljer som smör är dem om hur man lär sig identifiera olika människotyper. Samtliga som kommer ut från kurserna är alla märkvärdiga och speciella, de är alla helt unika och väldigt sällsynt i just sin människotyp, om det så är människotyp Grön eller bokstavskombination ADFG. Kommer dessa människor prestera 1% mer efter de fått "vetskapen" om hur unika de är? Det drar vi lott om
Detta är de latas genväg till rationalisering. Istället för att faktiskt göra vad som krävs försöker man köpa sig framgång. Jag antar att man inbillar sig att bara man får det på papper att man är unik och helt outbytbar så blir det till verklighet dagen efter.
Men vilka är det som verkligen gör skillnaden i samhället? Är det de lata vänsterpartisterna som gapar om mer välfärd på bekostnad av de högavlönade, teoretikerna som inte gör annat än att babbla om hur ett samhälle ska fungera, politikerna som vänder kappan efter vilken vind som helst för att få bibehålla makten eller är det entreprenörerna som skapar jobb åt folket och drar in pengar åt politikerna? Nu säger jag inte att arbetarkåren gör ett dåligt jobb, jag säger bara att de ska VETA vem som skapade jobben åt dem. Det var inte Stefan Löfven. Jag säger inte att arbetslösa är lata (eller jo), men de ska VETA varifrån deras bidragspengar kommer ifrån. Det är inte från Stefan Löfven.
Entreprenören går sin egen väg, söker lösningar där andra ser problem, skapar allt ur inget och känner vikten av att ansvara för sitt eget öde. Entreprenören talar aldrig om några ynka 40-timmars veckor, hävdar aldrig bekvämt att "inte svara på några samtal efter klockan 5" eller skulle inte ens tänka tanken att tala om skattepengar som om det var något som trycktes i fabrik.
Var någonstans bland människor ser vi ett exakt likadant tankemönster? Är det på KTH, i kön till försäkringskassan, i Rinkeby-centrum, i föreningslokalen hos FI? Nja. Är det inne i Rosenbad, på golfbanan eller bakom kassan i McDonalds? Nja. Extremsportare däremot.
Extremsportare är för mig den allra högsta eliten, men i relation till den genomsnittliga träningsnivån så behöver man inte gå ändå upp till elitnivå för att definiera sig som extrem, det räcker nog gott och väl att träna minst 2 tim / dag för att utmärka sig som extrem i de flestas ögon.
Likt entreprenören lär sig extremsportaren att: träna för sig själv utan någon att ha någon att stötta sig på än mindre att luta sig tillbaka på, sätta upp långsiktiga mål som man faktiskt jobbar mot, bryta ner sig själv för dagen för att bli starkare imorgon, avstå genvägarna, gå emot gängse eftersatta normer, nöta samma uppgift dag ut och in året runt, inte hitta ursäkter för att behöver göra ett grundligt arbete med mera med mera.
Vad gäller dessa två karaktäristiska typer av människor så har jag inte gjort likt många flumkurser där man först gör en teoretisk formel och benämner dem med färger och bokstäver och därefter lägger ihop en påhittad Etta med en annan påhittad Etta för därifrån få fram summan av en påhittad Tvåa och säger 'voila', utan jag har betraktat människor för vilka de är och därigenom sett detta sammanband. Det vill säga jag har inte sökt efter ett sammanband för att stärka min tes och kunna sälja kurser, för den som söker finner, utan jag istället uppmärksammat ett befintligt samband utan några motiv eller önskemål om att finna något som bekräftar det jag först påstått / anat.
Jag noterade att bland de entreprenörer jag träffat men även bland dem som figurerar synligt i media finns oftast även ett stort intresse för sport, gärna långa, hårda pass på höga amatörnivåer. Och detsamma gäller vice varse. Många av elitidrottarna har många järn i elden och när träningspassen är klara för dagen finns där många verksamheter och organisationer som ska tas om hand om.
Redan här ska förtydligas för de enfaldiga att detta inte är att se som ett "likamed-tecken" mellan dessa två karaktärer, utan enbart som ett starkt och tydligt samband bland tillräckligt många för att det ska bli statiskt korrekt snarare än slumpen. D.v.s. att hetsa med att Bert Carlsson är fet som en gris är ointressant.
Elitidrottare är mindre intelligensbegåvade entreprenörer medan entreprenörer har lite sämre DNA för att bygga muskler och transportera syre - i relation till varandra.
Antal personer som kan bekräfta regeln åt andra hållet är överväldigande, d.v.s. icke framgångsrika personer som knappast åstadkommer några atletiska bedrifter, varpå det inte är av så stort intresse att höra från dessa.
Är detta karaktärsdrag och egenskaper som folk avundas och eller avskyr? Jag menar, det måste väl finnas en anledning till varför elitidrott går att marknadsföra som en aktivitet folk vill betala för att titta på. För att inte nämna hur folk älskar att frossa i tabloiderna om framgångsrika människors liv; älska dem när de är på topp och hata dem när de begår minst lilla synd. Uppenbarligen är det tämligen lätt att skrika åt fotbollsspelaren att han är dum i huvudet som inte passade bollen vid rätt tillfälle, eller att skrika åt mångmiljonären att han borde fattat att man fan inte kan tjäna pengar på andras bekostnad - att däremot själv göra minsta antydan till ansträngning är en annan femma.
Sveriges regering, tillsatt av folket, har dock bestämt sig. Entreprenörskap och elitidrottande hör inte hemma är. Som entreprenör bemöts man av världens mest krångliga skattesystem och motsträviga politiker och som elitidrottare ska man förväntas jobba deltid utöver idrotten för att ha råd med hem och hyra. Jag antar att den övriga befolkningen har blivit bekväm med att leva i överflöd utan att prestera för ens hälften av vad de får tillbaka. Gemene svensk verkar tro att 40-timmars arbetsvecka rättfärdigar den lyx de lever i. För den som dock lärde sig huvudräkning i grundskolan krävs det inte mycket för att förstå att den nivå gemene man konsumerar i skulle man även behöva jobba minst 60-timmars vecka för att med någon som helst moral rättfärdiga det hela. Att däremed bereda plats för en grupp människor som hotar dessa lathetsnormer och ifrågasätter denna passiva livsstil är givetvis otänkbart.
Är det den egna latheten som bromsar entreprenörers möjligheter till framgång eller finns det någon rationell tanke bakom att främja sossekåren och blodiglarna istället för dem som skapar och bidrar? Hur kan folk på riktigt tro att det är politiker som skapar jobb och skattepengar? Och så blir folk förvånade när framgångsrika företagare och idrottare tar sitt pick och pack och drar...
Kommentarer