Du är ingen och förtjänar ingenting, no offence.

Länge har jag grubblat och stört mig på små människor som talar om rätt och fel i världen. Människors vars livslängd och erfarenhet är så pyttepytte liten att det inte finns något bra att jämföra det med, men likväl ska de berätta hur hela samhället ska fungera. Men sen å andra sidan har jag inte velat beklaga mig över företeelsen då det är en del av en process. En process som ser till att samhället och världen ständigt utvecklas. En så kallad ostoppbar kraft. Att kraften många gånger flödar genom människor som saknar självinsikt och rationellt tänkande är en annan sak. Det vill säga att hur förbannad och uppretad jag än är på dessa små snorungar så har jag fått bita mig i armen och hålla käften för att acceptera den större bilden.

Men så slog det mig äntligen, nyckeln som gör det legitimt att såga dessa självutnämnda moralelitister och lönnfeta hycklare, nyckeln som omkullkastar allt deras jävla skitsnack – deras livssituation bärs upp av andras misär.

Vi tar det från början. På vänsterkanten finns ett genomgående tema att förkasta alla moderna samhällen som inte valt kommunismens bana. Allt som inte har som mål att uppnå marxismen är brännmärkt. Dessa små snorungar dikterar och berättar vad moral är, hur ett samhälle ska bedrivas ekonomiskt, vad som är rätt och fel. Att de är beroende av och lever ett hälsosamt liv tack vare samhället de förpestar tycks inte bekomma dem. Givetvis är detta klientel överrepresenterat av arbetslösa / ströjobbande idioter vars lathet och avsaknaden ambitionsnivå är bottennoterad. För att då legitimera deras lathet anpassar de sina politiska agenda till en ideologi som istället tror att välfärd och framgång byggs på drömmar och hopp snarare än faktiska ansträngningar och praktiskt utförande. Ge mig ett kommunistiskt samhälle som byggts upp från grunden och bevarats så ska jag anse mig motbevisad. Faktum är att jag tror inte ens någon kan ge mig ett exempel på ett kollektiv som byggts upp från grunden och bevarats, och då menar jag från grunden. Lägga avloppsrör, bygga ett hus, förse det med mat och vatten – och allt detta styrt under anarkism och kommunism. Haha vilken cirkus. Skulle dessa ens klara av att resa upp ett automatiskt uppfällbart tält från Jula?

Sen har vi givetvis bortskämda och överprivilegierade västbor. Äckliga, förvirrad, köphetsade, statuskåta idioter med stiliga arbetstitlar och överbetalda flera tusen gånger om. Människor vars överflöd enbart överträffas av deras egon. Du möter dem exakt överallt. Från Sveriges överkompenserade arbetarrörelse, till de volvokörande medelklasshororna, enda upp till de nepotismtillsatta rojalisterna och direktörerna. Jan Gioulo hade då dock en poäng – överklassen håller i alla fall käften om vad som är rätt och fel och kan sin vett och etikett. Men i övrigt så klagas det på allt och alla. Alla människor man stör sig på benämns antingen som Psykopater eller Speciella. Man kan ”inte förstå” varför dittan och dattan sker. Allt och alla är korkade och ”borde väl för fan ha fattat detta”. Osv osv osv. Alla sitter på var sin stol i centrum och spyr galla som om de enda som förstår logiken i denna cirkus är de själva. Så klart.

Nu säger jag inte att dessa vänstersnorungar och överprivilegierade västbor är genetiskt skadade i sinnet. Givetvis hade de allra flesta människor intagit deras roller om de föds in i samma livssituation. De allra flesta människor är nämligen identiskt utformade. Jag säger bara att det är dessa människors, människor som beklagar sig på samhället som föder dem, som sticker i ögonen. Men som sagt, jag håller käften och tiger då det är ett ont måste i processen av utveckling.

Tills nu. Processen av utveckling må fortsätta vara ett validerat argument, men det finns ett argument som trumfar högre. Det om att dessa människors liv byggts, bevaras och säkerställs tack vare andra människors misär.

För den som inte levt under en sten de senaste decennierna vet att vi förbrukar mer än vad vi och jorden mäktar mer att återvinna. Utan att veta exakt så förbrukar vi väl 25 jordklot om året?
Lagen om energi är dock tämligen enkel att förstår; energi kan inte förstöras, nyskapas – enbart omvandlas. Men det är inte så vi lever. Vi lever ett liv i överflöd. Inte för att vi investerar en enorm mängd av tid för av skapande för att få lyx i utbyte, tvärtom. Latheten har aldrig varit större. Vi jobbar fem dagar i veckan, från tidigare sju. Vi jobbar åtta timmar om dagen, från tidigare tolv, tretton, fjorton. Vi har semester över trettio dagar om året, från tidigare en (max?). På sin höjd bär vi upp våra matvaror från ytterdörr och in till köket, men i övrigt kommer vi aldrig i närheten av slitet av att hacka sten i en gruva, släpa hem ett köttbyte från skogen flera kilometer eller såga, klyva och spika ihop virket till vårt hus.

Vi har enorma hus (även fast det klagas om bostadsbrist, d.v.s. glöm bort detta bortskämda gnäll) som vi inte lyft ett finger för att bygga, vi har flådiga bilar som drivs på bränsle vi enbart trycker på en knapp för att erhålla, vi äter mat som vi på vår höjd stekar i stekpannan för att få ätbart, vi har vatten, värme och energi som vi betalar en räkning för att erhålla, vi har prylar över öronen som vi erhållit genom att dra vårt kreditkort i en maskin. All denna överflöd tack vare – vad? Ja, exakt vad? Fem dagar i vecka, åtta timmar om dagen, 280 dagar om året. Men vänta nu, hur var det nu med energilagarna? Hur går denna ekvation ihop? Hur kan en person som jobbar mindre än 2000 timmar om året (med jobb som inte ens mäter upp till en tiondel av energimängden som kärvs av ett riktigt hårt arbete på samma tid) kunna erhålla denna komfort?

Okej, jag ska bryta ner för den som har svårt att acceptera denna enkla sanning. Förflytta dig själv ut i skogen, i verkligheten. Klara, färdiga och gå! Kör! Ett. Bygg verktyg. Bygg ett hus av verktygen. Lycka till att bibehålla över plusgrader inomhus på vintern. Införskaffa föda. Gör en åker och plantera frön. Hämta vatten. Gräv ett avlopp. Ring mig om du överlever trettio dagar. Rätt tufft va? Efter att ha slitit hela dagen för att uppnå en nivå där du nätt och jämt överlever, hur många timmar har du kvar då? Kan du räkna dem på en hand eller har du somnat innan på grund av att du är helt slutkörd? Och det är så här jorden hade säkrat sin existens. Så länge alla tar ut lika mycket energi som de investerar.

Men så väl ni väl inte ha det? Eller är ni alla beredda att ge upp ert överflöd? De överprivilegierade västborna är en enkel debatt, de blir så att säga snarare en slakt än en diskussion. Men vänstern skulle bli en annorlunda och underhållande debatt. Dessa snorungar skulle envisas med att framhålla att det är Dem som kämpar för jorden, klimatet och välfärden. De skulle in i de sista vägra att acceptera att deras blotta välstånd i denna del av jorden har skapats, underhålls och säkras tack vare denna skeva energibalans. Skulle de vara så goda och moraliskt korrekt som de anser sig så hänvisar jag dem till första bästa skog för att bygga sitt eget samhälle. Så länge de tar del av rena kläder, rinnanande vatten, varma hus och pengar kvar på kontot vid slutet av varje månad är de lika stora hycklare som de anklagar resten av världen för att vara.

Men nej, ni lever i ett överflöd ni inte förtjänar. Du tror du är ball för att du har hög status i ditt yrke, du tror du är smart för du tjänar cash, du tror du är cool för du har en snordyr bil, du tror du är viktig för du har en hög utbildning, du tror du är bäst för att du följer det senaste modet. But you aint. You aint worth shit. Du identifierar dig själv genom ting och status du själv investerar 0,01% energi och tid i men som gett en avkastning på flera 1000%. Du skulle inte vara någonting, knappt överleva din 25-årsdag, om det inte vore för en annan, mörk del, av världen du inte vill låtsas om. En del av världen där människors slit, död, svält och total misär där dina prylar skapas. En del av världen där maskiner slaktar jorden på oljor, mineraler och naturmark för att du ska kunna bibehålla din livsstil. Men vem är du egentligen? Vad har du verkligen, verkligen, gjort för att få ta del av allt detta? Vem är du att leva på detta överflöd, vem är du att kunna somna i en varm säng medan på grund av detta får tjugo andra människor somna i skjul med knappt rinnande vatten i närheten? Vem är du att få köra din i din bil flera mil om dagarna som drivs av olja som lagrats i jorden flera miljoner år? Du är ingenting och ingen alls och alla uppfattningar du har om dig själv kunde inte vara mer felaktiga. Du är ingen alls. Men varför ska någon läsa och bekräfta detta? Vem vill inse sin egen värdelöshet och naivitet? Och berätta nu, på riktigt, vem vill hellre hänga på facebook och få sin status och viktighet bekräftat av andra i samma bubbla? Berätta nu för mig, men handen på hjärtat, varför vill folk hellre läsa om blondinbellas blogg om smink och lyx istället för på min, värdelöst skriva sida utan korrekturläsning och bilder, där man ändå enbart bekräftas vara helt oduglighet och värdelös? Vem vill leva ett liv med sanning när lögnen är så bekväm?

Du är ingen alls och förtjänar inte ens en promille av den livsstandard du erhållit.