Var går gränsen och vad är Egentligen heligt? Moral är mer komplex än normer
Din moral och dina värderingar säger ingenting om dig själv, enbart var du växt upp.
Du som redan vid enklare brott så som snatteri ska föreläsa om Ditt och Mitt har uppenbarligen växt upp i en väldigt skyddad värld där de enda konflikterna du sett är dem på Skilda världar på TV4.
Du som å andra sidan kan sympatisera med en snattare men som promt hävdar att i ett slagsmål är det fult att sparkas mellan benen har troligen även du levt tämligen bekvämt i en medelklass idyll.
Du som däremot inte höjer på ögonbrynen för något av ovanstående men ändå är snabb att klassificera vem som är Krigare och vem som är Terrorist har trots ett rufft område ändå gjort vad du kan för att bibehålla någon form av 'lägsta nivå' av moral, kanske för att passa in, kanske för att du inte vet bättre.
Du däremot som kan garva åt när dina 'fiender' blir halshuggna men ändå har vissa invändningar åt när kvinnor handlas som sexslavar, gruppvåldtas tills de svimmar, misshandlas som boskapsdjur, barn som klubbas till döds med enklare trubbverktyg och män som skinnflås och får tänderna utryckta tills de avlöjar sina hemligheter - du är troligen bara född någonstans än i Europa i modern tid.
Nu ska det förvisso tilläggas att även om din uppväxt återspeglar din moral, eller snarare naiviteten i din 'moral', så finns det givetvis tusentals andra aspekter inom ramen av mognad. Bara för att du gör moralpredikningar kring snatteri kan du givetvis ha uppnått mognad inom helt andra områden, medan du som besitter en något högre insikt, mognad, kring synen på snatteri kanske å andra sidan är totalt tappad på andra fronter. D.v.s. bara för att din moraliska värderingar gällande Brott och Straff är något mer verklighetsförankrad än din nästas så betyder det absolut inte att du besitter något som helst intellekt, visdom eller intelligens, du kan lika gärna bara anses vara en produkt av din miljö och ha reflekterat lika lite kring det som din motsats som faller i gråt när hon får läsa om morden i Arboga. Moral, mognad, helt åtskiljt.
Man var går egentligen gränsen, eller, finns det i huvud taget en endast gräns i hela den mänskliga i historian?
De intellektuella, eller kanske mer korrekt benämnt, de privilegierade vill gärna tro att de besitter visdomen om vad som är rätt och fel. Om de därtill anser att sina privilegierade tro (för det är exakt vad det är, en tro, inte en moral) är till för att gagna de svaga (läs: vänstersympatisörer) så finns därtill ingen gränsen för hur starkt de är övertyga om att just deras tro är den enda rätta. Faktum är att en övertygade IS-krigare inte skiljer sig särskiljt mycket från en övertygad kommunist eller feminist. De är alla villiga att gå väldigt långt i kampen om att bevisa att deras tro är rätt.
Men att vara intellektuell har absolut ingenting att göra med en vänstervriden syn på moral. Tvärtom. En världsvan människa, sprungen ur stoft och ask långt bortom Södermalm, men som likväl begåvats med ett kraftigt intellekt skulle aldrig stå och samtal med andra hipsters på Södermalm och skaka instämmande kring definitionerna av Rätt och fel. Samband vi ser mellan intellekt, vänsteranhängare och den "nivån" av moral är återigen: din uppväxtmiljö, dina privilegier. Att definiera och fördöma ondska kräver inget intellekt, det kräver bara en stor käft och avsaknad av perspektiv. It's easy as one, two, three - A, B, C.
Okej, befogad fråga - varför hänger jag upp mig på och insisterar på att enbart hänga ut just vänsterns och södermalmkisarnas moralnivå när såväl över- som medelklassen har sin egen accepterade skala av Rätt och Fel, precis som extremhögern, de kristna, norrlänningarna och cirkusartisterna alla har varsina måttstockar. Jo, för vänstern ska till varje precis sätta sig över alla andra och tvinga ner ner deras moral i halsen på var och en av oss. Lyssna på radio, sätt på TVn, läs tidningen, gå i skolan, var med i en fackförening. Var än du vänder dig finns där en socialist som hamrarna i sin givna definition av verkligheten i huvudet på dig. Detta gör dem inte unika, deras försök att manipulera dig är precis lika ambitiösa som vilken trosrörelse som helst. Det som gör dem livsfarliga är att till antalet är så pass många att deras morallära bygger på argument ad populum och att den nu blivit så pass accepterad att den snarare tas för universell sanningen än en vanlig teori varpå dem som ids ifrågasätta den hängs ut som paria.
Nog om vänstermoralen, den är i sig som sagt inget unik what so ever, den är däremot ett gift som letat sig in i varje svensks blodomlopp varpå det tål att hacka lite extra på den.
Var går egentligen gränsen? Finns det något universellt inom oss, som grenar alla människor, eller iaf olika raser av den, ihop? Om så är, OM det mot alla odds så är, så är den gränsen långt bort från de dygder vi håller så högt idag.
Jag tror det är helt och hållet bortkastad tid om att prata om universella moraler. Varför? Jo för att din moral är sprungen ur en viss tid, plats, kultur osv. Så låt oss istället lägga fokuset där, för det är i princip så långt diskussionen kring hur en enig moral ser ut; lokalt.
Att moralisera kring huruvida det är fel att snatta eller inte är enkelt i Sverige. I Sverige skulle vi enkelt kunna avfärda snatteri som ett brottsligt beteende, ett felaktigt uppträdande. De allra flesta av oss har nämligen ett överflöd av prylar och mat varpå snatteri blir högst överflödigt. Men att å andra sidan stå och föreläsa för gatubarn i Dafur om det moraliskt hemska med att snatta vore som att föreläsa för grannflickan hemma i Sverige om hedern om att inte bära korta kjolar - du talar för döva öron.
Visst kan du stå och babbla om att man inte ska använda våld när argumenten tryter, men utan att behärska våld i Favelorna är du en död man.
And it goes on and on.
Moral är helt bortkastat att försöka pådyvla dem som befinner sig i helt andra omständigheter.
Och ha även väl i åtanke att din "höga" moral med tusentals listor över allt som är fel, fegt, smutsigt, lågt, oärligt är i mångt och mycket enbart en öppen dagbok om hur naivt och tryggt du själv växt upp. D.v.s. för varje utdelad moral faller skammen lite mer över dig.
Vad är egentligen äckligt, mänskligt lågt, så avgrundsdjupt fel att det bara måste vara omoraliskt? Universellt omoraliskt? Tortyr, gruppvåldtäkt, massaker, livslång fångskap? Människans historia är inte vacker. Bara för att du har det bekvämt vid din laptop ikväll så betyder inte det att alla de miljontals brott som begåtts för att skapa det välfärdssamhälle du nu lever i aldrig skett. Tvärtom är det tack vare dem du sitter här idag. 100 år av modern era är en dropp i havet gentemot den tiden människan snarare fört sig som en demoniska varelse än intellektuell kreatur. I alla fall skulle vi se på saken så. De, dem som levde där och då, kunde dock med största sannolikhet finna skäl och legitimitet i det de gjorde. Men vilka är vi att döma? Lätt och bekvämt sitter vi här på höga hästar och pekar med pinnen, Rätt, Fel, Rätt, Fel. Vad vet vi och vilka är vi. Inga alls. Precis som våra dyrbara moraler.
Frågan vi söker svar på kommer tyvärr inte kunna besvaras så som vi önskar den. Antingen ställer vi frågan fel eller så är svaret ännu allt för komplext. Kanske kan frågan inte besvaras då den från hela början bygger på felaktiga antaganden. Vad är Moral blott ett ord?
Du som redan vid enklare brott så som snatteri ska föreläsa om Ditt och Mitt har uppenbarligen växt upp i en väldigt skyddad värld där de enda konflikterna du sett är dem på Skilda världar på TV4.
Du som å andra sidan kan sympatisera med en snattare men som promt hävdar att i ett slagsmål är det fult att sparkas mellan benen har troligen även du levt tämligen bekvämt i en medelklass idyll.
Du som däremot inte höjer på ögonbrynen för något av ovanstående men ändå är snabb att klassificera vem som är Krigare och vem som är Terrorist har trots ett rufft område ändå gjort vad du kan för att bibehålla någon form av 'lägsta nivå' av moral, kanske för att passa in, kanske för att du inte vet bättre.
Du däremot som kan garva åt när dina 'fiender' blir halshuggna men ändå har vissa invändningar åt när kvinnor handlas som sexslavar, gruppvåldtas tills de svimmar, misshandlas som boskapsdjur, barn som klubbas till döds med enklare trubbverktyg och män som skinnflås och får tänderna utryckta tills de avlöjar sina hemligheter - du är troligen bara född någonstans än i Europa i modern tid.
Nu ska det förvisso tilläggas att även om din uppväxt återspeglar din moral, eller snarare naiviteten i din 'moral', så finns det givetvis tusentals andra aspekter inom ramen av mognad. Bara för att du gör moralpredikningar kring snatteri kan du givetvis ha uppnått mognad inom helt andra områden, medan du som besitter en något högre insikt, mognad, kring synen på snatteri kanske å andra sidan är totalt tappad på andra fronter. D.v.s. bara för att din moraliska värderingar gällande Brott och Straff är något mer verklighetsförankrad än din nästas så betyder det absolut inte att du besitter något som helst intellekt, visdom eller intelligens, du kan lika gärna bara anses vara en produkt av din miljö och ha reflekterat lika lite kring det som din motsats som faller i gråt när hon får läsa om morden i Arboga. Moral, mognad, helt åtskiljt.
Man var går egentligen gränsen, eller, finns det i huvud taget en endast gräns i hela den mänskliga i historian?
De intellektuella, eller kanske mer korrekt benämnt, de privilegierade vill gärna tro att de besitter visdomen om vad som är rätt och fel. Om de därtill anser att sina privilegierade tro (för det är exakt vad det är, en tro, inte en moral) är till för att gagna de svaga (läs: vänstersympatisörer) så finns därtill ingen gränsen för hur starkt de är övertyga om att just deras tro är den enda rätta. Faktum är att en övertygade IS-krigare inte skiljer sig särskiljt mycket från en övertygad kommunist eller feminist. De är alla villiga att gå väldigt långt i kampen om att bevisa att deras tro är rätt.
Men att vara intellektuell har absolut ingenting att göra med en vänstervriden syn på moral. Tvärtom. En världsvan människa, sprungen ur stoft och ask långt bortom Södermalm, men som likväl begåvats med ett kraftigt intellekt skulle aldrig stå och samtal med andra hipsters på Södermalm och skaka instämmande kring definitionerna av Rätt och fel. Samband vi ser mellan intellekt, vänsteranhängare och den "nivån" av moral är återigen: din uppväxtmiljö, dina privilegier. Att definiera och fördöma ondska kräver inget intellekt, det kräver bara en stor käft och avsaknad av perspektiv. It's easy as one, two, three - A, B, C.
Okej, befogad fråga - varför hänger jag upp mig på och insisterar på att enbart hänga ut just vänsterns och södermalmkisarnas moralnivå när såväl över- som medelklassen har sin egen accepterade skala av Rätt och Fel, precis som extremhögern, de kristna, norrlänningarna och cirkusartisterna alla har varsina måttstockar. Jo, för vänstern ska till varje precis sätta sig över alla andra och tvinga ner ner deras moral i halsen på var och en av oss. Lyssna på radio, sätt på TVn, läs tidningen, gå i skolan, var med i en fackförening. Var än du vänder dig finns där en socialist som hamrarna i sin givna definition av verkligheten i huvudet på dig. Detta gör dem inte unika, deras försök att manipulera dig är precis lika ambitiösa som vilken trosrörelse som helst. Det som gör dem livsfarliga är att till antalet är så pass många att deras morallära bygger på argument ad populum och att den nu blivit så pass accepterad att den snarare tas för universell sanningen än en vanlig teori varpå dem som ids ifrågasätta den hängs ut som paria.
Nog om vänstermoralen, den är i sig som sagt inget unik what so ever, den är däremot ett gift som letat sig in i varje svensks blodomlopp varpå det tål att hacka lite extra på den.
Var går egentligen gränsen? Finns det något universellt inom oss, som grenar alla människor, eller iaf olika raser av den, ihop? Om så är, OM det mot alla odds så är, så är den gränsen långt bort från de dygder vi håller så högt idag.
Jag tror det är helt och hållet bortkastad tid om att prata om universella moraler. Varför? Jo för att din moral är sprungen ur en viss tid, plats, kultur osv. Så låt oss istället lägga fokuset där, för det är i princip så långt diskussionen kring hur en enig moral ser ut; lokalt.
Att moralisera kring huruvida det är fel att snatta eller inte är enkelt i Sverige. I Sverige skulle vi enkelt kunna avfärda snatteri som ett brottsligt beteende, ett felaktigt uppträdande. De allra flesta av oss har nämligen ett överflöd av prylar och mat varpå snatteri blir högst överflödigt. Men att å andra sidan stå och föreläsa för gatubarn i Dafur om det moraliskt hemska med att snatta vore som att föreläsa för grannflickan hemma i Sverige om hedern om att inte bära korta kjolar - du talar för döva öron.
Visst kan du stå och babbla om att man inte ska använda våld när argumenten tryter, men utan att behärska våld i Favelorna är du en död man.
And it goes on and on.
Moral är helt bortkastat att försöka pådyvla dem som befinner sig i helt andra omständigheter.
Och ha även väl i åtanke att din "höga" moral med tusentals listor över allt som är fel, fegt, smutsigt, lågt, oärligt är i mångt och mycket enbart en öppen dagbok om hur naivt och tryggt du själv växt upp. D.v.s. för varje utdelad moral faller skammen lite mer över dig.
Vad är egentligen äckligt, mänskligt lågt, så avgrundsdjupt fel att det bara måste vara omoraliskt? Universellt omoraliskt? Tortyr, gruppvåldtäkt, massaker, livslång fångskap? Människans historia är inte vacker. Bara för att du har det bekvämt vid din laptop ikväll så betyder inte det att alla de miljontals brott som begåtts för att skapa det välfärdssamhälle du nu lever i aldrig skett. Tvärtom är det tack vare dem du sitter här idag. 100 år av modern era är en dropp i havet gentemot den tiden människan snarare fört sig som en demoniska varelse än intellektuell kreatur. I alla fall skulle vi se på saken så. De, dem som levde där och då, kunde dock med största sannolikhet finna skäl och legitimitet i det de gjorde. Men vilka är vi att döma? Lätt och bekvämt sitter vi här på höga hästar och pekar med pinnen, Rätt, Fel, Rätt, Fel. Vad vet vi och vilka är vi. Inga alls. Precis som våra dyrbara moraler.
Frågan vi söker svar på kommer tyvärr inte kunna besvaras så som vi önskar den. Antingen ställer vi frågan fel eller så är svaret ännu allt för komplext. Kanske kan frågan inte besvaras då den från hela början bygger på felaktiga antaganden. Vad är Moral blott ett ord?
Kommentarer