Rätten att bära vapen och försvara sig mot statsmakten
Inget system är starkare än den svagaste länken. Inte heller behöver man
vara historiker för att veta statsmakter runtom hela jorden och genom
alla tider har missbrukat sina maktpositioner. Utan att gå in djupare i
detalj i vare sig land eller tid kan man med enkelhet säga att det
snarare tillhör regel än undantag att statsmakter brutit mot sina egna
lagar och överstigit sina befogenheter.
Sverige, norden och några få andra länder måste sägas tillhöra undantaget, i modern tid ska tilläggas, där statsmakten i folkets ögon anses vara 'moraliskt god' och därmed tillförlitlig.
Men frågan var person som besitter självbevarelsedrift och en någorlunda förkunskap om hur världsmakterna ser och har sett ut världen över bör ställa sig är: är man naiv som lägger sin tillförlit till statsmakten, eller med andra ord, naiv som inte beskyddar och förbereder sig för ett maktövergrepp?
Alla stater, regioner, institutioner, militärer styrs av en och samma gemensamma nämner; människor. Människor har och kommer alltid vara en lika stor tillgång som en svaghet i mänskligheten. Människor med makt har hamnat i sin maktposition för att de sökt sig till makten. Människor med altruistiska agendor jobbar volontärt på Röda korset. Kan man inte förstå denna simpla logik kan man inte heller förstå varför statsmakter världen över är villiga att tysta obekväma röster och eller diktera villkoren till sin egen favör på andra bekostnad.
Begreppet 'preppers' från Amerika handlar om att förbereda sig för undantagstillstånd, force major, apokalypsen. När individen på egen hand måste försvara och självbevara sin egen existens utan hjälp från samhället och statsmakten. Allt ifrån att bunkra upp mat i källaren till att bygga sig en egen underjordsbunker med krigsmateriel. Extremt kan tyckas i vissa ögon. Men minst lika extremt är det att bo i en lägenhet i centrala innerstaden och inte ens ha stearinljus och tändstickor i garderoben i fall att elektriciteten skulle slås ut.
Självbevarelsedriften står i direkt korrelation till samhällets utveckling och moderniteter med mera. För den som bor utanför samhället, ute i skogen, står självbevarelsedriften ständigt i beredskap för att säkerställa sin egen överlevnad. För den som å andra sidan fötts och spenderat hela sitt vuxna liv motsatt miljö, till exempel centrala innerstaden, är självbevarelsedriften så bortglömd att människor till och med korsar ett övergångsställe med hörlurar i öronen och blicken rakt ner i marken.
Självbevarelsedriften kan alltså ses som en reflex. När den behövs så kopplas den in. När den ersätts av en yttre mekanism så kopplas den bort. Självbevarelsedriften kan alltså anses vara något primitiv. Samtidigt, med en viss paradox, skulle man samtidigt kunna hävda den vara en intellektuell och aktiv tanke, för den som väljer att nyttja den så. Givetvis uppstår en gråzon. En klassisk 'prepper' i USA skulle i Sverige framstå extrem. Den som högt ifrågasätter rådande makter och statsskick kallas ena dagen för konspirationsbenägen och paranoid, men andra dagen och på andra ställen för revolutioner och visselblåsare.
Men visst, vad kan jag egentligen sätta emot med om statsmakten skulle vilja 'sätta dit mig'? Här förtäljs graden av självbevarelsedrift in. Men samma resonemang ska givetvis sättas i sitt klimax. Vad kan vi egentligen göra om Ryssland väljer att anfalla oss? För den som passivt skulle låta Ryssen komma plundra, bomba och våldta vårt folk skulle säkert med samma låga självbevarelsedrift instämma i att man bör underkasta sig sin egen statsmakt. Givetvis vice varse. Den som kan se logiken i att ha en militärmakt i Sverige, om än in stor nog för att besegra Ryssland, bör även kunna se logiken i att kunna försvara sig från inhemska hot.
Staten äger inte mig eller mina egna. Att jag skulle vara lika inför lagen och staten skulle givetvis enbart vara rationellt under förutsättningar att staten styrs av en extern aktör som inte har egna intresse av att bibehålla sin makt, ergo en statsmakt som inte styrs av människor.
För mig, med en självbevarelsedrift som sträcker sig längre än att se mig för när jag korsar vägen, ter det sig fullt rimligt att vara 'preppad' och tränad för att försvara mig mot inhemskt hot, inklusive det som statistiskt sett även finns från den inhemska statsmakten. Givetvis finns det lagliga omvägar för att komma dit, så personligen är frågan en icke-fråga. Men på en liberalistisk agenda menar jag att det är var ens rätt och skyldighet att vara beredd att skydda sig mot övergrepp från statsmakten. Om statsmakten således har utrustat sig med tungt artilleri bör även jag vara legitimerad till att bära vapen. Enbart en naiv dåre skulle lägga sig på rygg och blotta magen likt en undergiven hund.
Sverige, norden och några få andra länder måste sägas tillhöra undantaget, i modern tid ska tilläggas, där statsmakten i folkets ögon anses vara 'moraliskt god' och därmed tillförlitlig.
Men frågan var person som besitter självbevarelsedrift och en någorlunda förkunskap om hur världsmakterna ser och har sett ut världen över bör ställa sig är: är man naiv som lägger sin tillförlit till statsmakten, eller med andra ord, naiv som inte beskyddar och förbereder sig för ett maktövergrepp?
Alla stater, regioner, institutioner, militärer styrs av en och samma gemensamma nämner; människor. Människor har och kommer alltid vara en lika stor tillgång som en svaghet i mänskligheten. Människor med makt har hamnat i sin maktposition för att de sökt sig till makten. Människor med altruistiska agendor jobbar volontärt på Röda korset. Kan man inte förstå denna simpla logik kan man inte heller förstå varför statsmakter världen över är villiga att tysta obekväma röster och eller diktera villkoren till sin egen favör på andra bekostnad.
Begreppet 'preppers' från Amerika handlar om att förbereda sig för undantagstillstånd, force major, apokalypsen. När individen på egen hand måste försvara och självbevara sin egen existens utan hjälp från samhället och statsmakten. Allt ifrån att bunkra upp mat i källaren till att bygga sig en egen underjordsbunker med krigsmateriel. Extremt kan tyckas i vissa ögon. Men minst lika extremt är det att bo i en lägenhet i centrala innerstaden och inte ens ha stearinljus och tändstickor i garderoben i fall att elektriciteten skulle slås ut.
Självbevarelsedriften står i direkt korrelation till samhällets utveckling och moderniteter med mera. För den som bor utanför samhället, ute i skogen, står självbevarelsedriften ständigt i beredskap för att säkerställa sin egen överlevnad. För den som å andra sidan fötts och spenderat hela sitt vuxna liv motsatt miljö, till exempel centrala innerstaden, är självbevarelsedriften så bortglömd att människor till och med korsar ett övergångsställe med hörlurar i öronen och blicken rakt ner i marken.
Självbevarelsedriften kan alltså ses som en reflex. När den behövs så kopplas den in. När den ersätts av en yttre mekanism så kopplas den bort. Självbevarelsedriften kan alltså anses vara något primitiv. Samtidigt, med en viss paradox, skulle man samtidigt kunna hävda den vara en intellektuell och aktiv tanke, för den som väljer att nyttja den så. Givetvis uppstår en gråzon. En klassisk 'prepper' i USA skulle i Sverige framstå extrem. Den som högt ifrågasätter rådande makter och statsskick kallas ena dagen för konspirationsbenägen och paranoid, men andra dagen och på andra ställen för revolutioner och visselblåsare.
Men visst, vad kan jag egentligen sätta emot med om statsmakten skulle vilja 'sätta dit mig'? Här förtäljs graden av självbevarelsedrift in. Men samma resonemang ska givetvis sättas i sitt klimax. Vad kan vi egentligen göra om Ryssland väljer att anfalla oss? För den som passivt skulle låta Ryssen komma plundra, bomba och våldta vårt folk skulle säkert med samma låga självbevarelsedrift instämma i att man bör underkasta sig sin egen statsmakt. Givetvis vice varse. Den som kan se logiken i att ha en militärmakt i Sverige, om än in stor nog för att besegra Ryssland, bör även kunna se logiken i att kunna försvara sig från inhemska hot.
Staten äger inte mig eller mina egna. Att jag skulle vara lika inför lagen och staten skulle givetvis enbart vara rationellt under förutsättningar att staten styrs av en extern aktör som inte har egna intresse av att bibehålla sin makt, ergo en statsmakt som inte styrs av människor.
För mig, med en självbevarelsedrift som sträcker sig längre än att se mig för när jag korsar vägen, ter det sig fullt rimligt att vara 'preppad' och tränad för att försvara mig mot inhemskt hot, inklusive det som statistiskt sett även finns från den inhemska statsmakten. Givetvis finns det lagliga omvägar för att komma dit, så personligen är frågan en icke-fråga. Men på en liberalistisk agenda menar jag att det är var ens rätt och skyldighet att vara beredd att skydda sig mot övergrepp från statsmakten. Om statsmakten således har utrustat sig med tungt artilleri bör även jag vara legitimerad till att bära vapen. Enbart en naiv dåre skulle lägga sig på rygg och blotta magen likt en undergiven hund.
Kommentarer