Det mesta pekar på att vi inte lever i ett patriarkalt samhälle - tvärtom.
Sent ska synden vakna. Likt mycket annan kunskap jag och likasinnade
världsmedborgare blivit indoktrinerade med, nej, hjärntvättade med, tar
det tid att skölja rent skallen på sörja likt en tarmrensning till
förmån av faktabaserad kunskap i dess plats. Länge har det varit svårt
att förneka att de flesta samhällen, Sverige inkluderat, varit vad som
benämns som ett patriarkat. Mitt utgångsläge har varit att den som
sitter på den yttersta, mest omfattande, mest kvalitativa och
kvantitativa makten - är den som avgör huruvida ett samhälle ska
benämnas som patriarkalt eller matriarkalt. Med dessa preferenser får
man lov vara något skitnödig för att förringa omständigheterna.
Ska man utvecklas som människa måste man först vara beredd att erkänna alla sin fel. Oddsen att få det rätt första gången är obefintliga. Lägg därtill att man blir motarbetade, aktivt fellärd, så är chansen att ens någonsin hitta rätt även dem fallande små.
Man dömer andra efter sig själv och man använder de måttstockar man känner till. För mig, representativt i mångt och mycket för ett stereotypiskt manligt tänkande, är utgångsläget Högt mot Lågt, Snabbt mot Långsamt, Rätt mot Fel. Det vill säga inte bara mätbara och rationella parametrar men framförallt Det ena mot Det andra. Som tävlingar om man så vill. Även om tankemönstret i sig är högst relevant för att inte säga produktivt så blir det likväl kontraproduktivt om man inte klarar av att tillämpa andra tankemönster när så fordras.
Att leva i symbios blir kanske det enklaste sättet att beskriva synen på ett samhälle med patriarkala Och matriarkala strukturer. Om det ena ökar gör det så på den andras bekostnad. Det är balansen som är symbios. Att tanken inte infunnit sig tidigare är för samhället påtvingat mig en värdeladdning på ordet Balans / Delat / Jämlikt. Där definitionen på ordet Balans dels är att allt skall fördelas 50/50, att orsaken till denna fördelning varit "för att", såväl som att en fördelning som inte är 50/50 är likställt med en skuldbeläggning på alla män på individ nivå. Är du inte med och motarbetare de hemliga och osynliga strukturerna är du med och upprätthåller dem - ungefär så har retoriken gått.
Ett samhälle kan aldrig vara det ena eller det andra så länge det inhyser människor av båda könen. D.v.s. oddsen att herrarnas fotbollslag ska ha matriarkala strukturer är av biologiska skäl ologiskt - såvida man inte placerar en väldigt feminin (homosexuell?) person som lagledare eller kräver inkvoterade åtgärder. Men i sitt naturliga tillstånd utan yttre påverkan så blir herrlagen därefter patriarkalt i sitt sätt att vara, tänka och agera. Detsamma gäller för damlaget med omvända premisser.
Om vi skulle bland de två fotbollslagen skulle vi inte få ett patriarkalt fotbollslag. Tvärtom skulle de olika strukturerna fortsätta råda bredvid varandra, kompromissa i vissa lägen, åt båda hållen såväl som att ta lärdom av vandras framgångar och motgångar. Inte tror ni väl där ute att alla era fruar börjar bli och bete sig som män bara för att de är gifta med er? Såväl som ni kärringar inte tror att era män blir kvinnor bara för att de är samboende med er (nåväl, vissa undantag finns...) ?
Ett samhälle fungerar just så - ett mixat fotbollslag med två strukturer som inte motarbetar varandra men kompletterar varandra. Precis som det finns länder, tider och platser där de patriarkala strukturerna tagit för mycket plats på bekostnad av det matriarkala, t.ex. länder med hårt reglerade Sharia lagar, Talibanerna med flera, så finns det länder det det stjälpt åt andra hållet, så som Sverige. Även om målet är balans kommer det likt gungbräda i parken aldrig hamna där, vi kan på sin höjd ha det som vision.
Den kanske främsta problematiken vi likt Talibanerna lider av är att visionen inte är balans utan ojämlikhet. För så sant som det är sagt så kan den enes utbredning enbart ske på den andres bekostnad. Så snart kvotering påbörjas och män ska göra avbön och veta hut för att de är män så har vågskålen börjat tippa över mot ojämlikhet åt andra hållet. Att ens ifrågasätta detta samtidigt som man erkänner att vågskålen kan vägas åt andra hållet är paradoxalt, korkat och naivt. Som om det matriarkala enbart skulle kunna råda förrän allt det patriarkala är utrotat. Visst, det kanske är agendan hos radikalfeminister.
Den enda sunda värderingen bör dock ligga i att eftersträva balans (läs inte: 50/50). Men återigen - när agendan i Sverige är satt att fortsätta sträva mot det matriarkala, trots att gungbrädan redan slår mer och mer åt det hållet, istället för att driva mot en balanserad mitt, så kommer det bara bli värre och värre. Hur kan vi utkräva att Talibanerna ska börja lyfta upp de matriarkala strukturerna samtidigt som vi försöker förminska de patriarkala på männens bekostnad? Att det är ett fåtal män som gagnas mycket av patriarkala strukturer motiverar inte den stora skara män som lider av att se det matriarkala bre ut sig ohämmat.
Samtidigt som vi kan erkänna att i nationer där kvinnor ikläs burka vars fönsterglugg är ringa centimetern hög, underliv sys igen och klipp och klistras med, rösträttigheter fråntas får vi då även lov reflektera kring vår egen vågskål. När man bereder väg för det matriarkala kommer det oundvikligen göras bekostnad av dess motpol. Vid ett visst skede kommer vippbräda att tippa över - frågan är när.
Utan att grotta in oss i differenserna mellan de två olika men kompletterande strukturerna kan vi först röna i aktiva åtgärder såväl som statistik kring livskvalitén - livskvalitén bör kunna anses vara en måttstock på hur balanserat eller obalanserat ett samhälle är. Såvida inte feminister vill mena på att kvinnor har det lika bra / dåligt här som de skulle haft i en ökenhydda i Afghanistan?
Så här ser Sverige ut:
Men mer än kvinnor
Män dör tidigare överlag
Män begår självmord i större utsträckning
Män självmedicinerar sig i större utsträckning i form av främst alkohol men även tyngre droger
Män dör i större omfattning till följd av sin självmedicinering. Att dö till följd av överdos på en fest är inte att likställa med en människa som måste bota sin ångest med droger och dör till följd av detta.
Män är överviktigare i större utsträckning. Överviktigt har på senare åren kommit att förknippas med psykisk ohälsa där maten utgör en dopaminkälla - en form av självmedicinering
Källor på ovanstående på anmodan.
Män förväntas uppvisa mer feminina sidor - gråta ut, krama sina manliga vänner, undvika machoidealen
https://www.gp.se/kultur/kultur/farv...lar-1.66006068
Män som inte får ligga, som tidigare bara ansetts vara just det, män som inte får ligga, målas nu i media, samhället och hos SÄPO ut som ett hot på grund av deras obesvarade kåthet; incels. Jag klargör - fenomenet, omständigheterna, är exakt desamma som de alltid varit. Ett fåtal män får knulla allt, majoriteten får inte knulla så mycket som de vill. Nu vill man dock misstänkliggöra och förminska dessa män genom ökennamn.
Kvinnor mer än män
Kvinnor får förtur i många yrken tack vare kvotering, bolagskvotering i styrelsen är bara toppen av ett isberg. Fysiska krav hos polisen och brandkåren minskar till förmån för kvinnor.
Kvinnor uppmuntras att jobba inom branscher med patriarkala strukturer, det omvänd har dock aldrig existerat
Kvinnor bidrar mindre ekonomiskt till statskassan men hämtar likväl ut mer
Kvinnor har vid undersökningar visat sig komma lindrigare undan rättsliga konsekvenser
https://www.gp.se/nyheter/gp-granska...lor-1.48017901
Kvinnor kan inte bara ligga runt i kräkframkallande omfattning, de därtill uppmanas att göra det. Det har gått så långt att naiva white knights proklamerar om den universella rätten att "få klä sig naken utan att någon ska tafsa på en". Samtidigt som denna tydliga bild framhålls som ett mått på rättvisa fälls män för blottning som stått nakna i sin egna bostad. Andra åker dit för våldtäkt för att kvinnor ångrat sig dagen efter.
I de områden där vi försökt kvotera / pressa in mer kvinnor i patriarkala strukturer har det slagit bakut och kvinnors sjukskrivningar har skenat.
Vi har jämställdhetsparadoxen som påvisar att desto öppnar samhälle vi har desto mer återgår vi till våra naturliga strukturer - kvinnor till sjukvården, dagis, skola, män mot teknik, bygg, industri - och allt detta frivilligt ska tilläggas. Inga hemliga osynliga konspiratoriska superstrukturer.
Det finns ingen rättigheter eller lagar män åtnjuter som inte också kvinnor gör.
I media, samhället och BRÅ talas om mäns våld mot kvinnor trots att majoriteten av allt våld, grov våld och mord riktas mot andra män.
Jag tror listan kan göras väldigt lång med argument som talar för att det patriarkala har fått backa enormt medan det matriarkala vinner mer och mer mark i Sverige.
Det går inte längre att säga att Sverige är ett patriarkalt samhälle med betoning att det är på det matriarkalas bekostnad. Att finna stöd för detta skulle krävas analt framfall. Låt oss backa bandet några år och sträva efter balans och symbios. Tror ingen skulle misstycka mot detta - annat än radikalfeminister och talibaner. Vore en kul dokusåpa? Match making med en taliban och en radikalfeminist. Skulle mynna i någon ultravariant av BDSM bortom kosmiska proportioner?
Ska man utvecklas som människa måste man först vara beredd att erkänna alla sin fel. Oddsen att få det rätt första gången är obefintliga. Lägg därtill att man blir motarbetade, aktivt fellärd, så är chansen att ens någonsin hitta rätt även dem fallande små.
Man dömer andra efter sig själv och man använder de måttstockar man känner till. För mig, representativt i mångt och mycket för ett stereotypiskt manligt tänkande, är utgångsläget Högt mot Lågt, Snabbt mot Långsamt, Rätt mot Fel. Det vill säga inte bara mätbara och rationella parametrar men framförallt Det ena mot Det andra. Som tävlingar om man så vill. Även om tankemönstret i sig är högst relevant för att inte säga produktivt så blir det likväl kontraproduktivt om man inte klarar av att tillämpa andra tankemönster när så fordras.
Att leva i symbios blir kanske det enklaste sättet att beskriva synen på ett samhälle med patriarkala Och matriarkala strukturer. Om det ena ökar gör det så på den andras bekostnad. Det är balansen som är symbios. Att tanken inte infunnit sig tidigare är för samhället påtvingat mig en värdeladdning på ordet Balans / Delat / Jämlikt. Där definitionen på ordet Balans dels är att allt skall fördelas 50/50, att orsaken till denna fördelning varit "för att", såväl som att en fördelning som inte är 50/50 är likställt med en skuldbeläggning på alla män på individ nivå. Är du inte med och motarbetare de hemliga och osynliga strukturerna är du med och upprätthåller dem - ungefär så har retoriken gått.
Ett samhälle kan aldrig vara det ena eller det andra så länge det inhyser människor av båda könen. D.v.s. oddsen att herrarnas fotbollslag ska ha matriarkala strukturer är av biologiska skäl ologiskt - såvida man inte placerar en väldigt feminin (homosexuell?) person som lagledare eller kräver inkvoterade åtgärder. Men i sitt naturliga tillstånd utan yttre påverkan så blir herrlagen därefter patriarkalt i sitt sätt att vara, tänka och agera. Detsamma gäller för damlaget med omvända premisser.
Om vi skulle bland de två fotbollslagen skulle vi inte få ett patriarkalt fotbollslag. Tvärtom skulle de olika strukturerna fortsätta råda bredvid varandra, kompromissa i vissa lägen, åt båda hållen såväl som att ta lärdom av vandras framgångar och motgångar. Inte tror ni väl där ute att alla era fruar börjar bli och bete sig som män bara för att de är gifta med er? Såväl som ni kärringar inte tror att era män blir kvinnor bara för att de är samboende med er (nåväl, vissa undantag finns...) ?
Ett samhälle fungerar just så - ett mixat fotbollslag med två strukturer som inte motarbetar varandra men kompletterar varandra. Precis som det finns länder, tider och platser där de patriarkala strukturerna tagit för mycket plats på bekostnad av det matriarkala, t.ex. länder med hårt reglerade Sharia lagar, Talibanerna med flera, så finns det länder det det stjälpt åt andra hållet, så som Sverige. Även om målet är balans kommer det likt gungbräda i parken aldrig hamna där, vi kan på sin höjd ha det som vision.
Den kanske främsta problematiken vi likt Talibanerna lider av är att visionen inte är balans utan ojämlikhet. För så sant som det är sagt så kan den enes utbredning enbart ske på den andres bekostnad. Så snart kvotering påbörjas och män ska göra avbön och veta hut för att de är män så har vågskålen börjat tippa över mot ojämlikhet åt andra hållet. Att ens ifrågasätta detta samtidigt som man erkänner att vågskålen kan vägas åt andra hållet är paradoxalt, korkat och naivt. Som om det matriarkala enbart skulle kunna råda förrän allt det patriarkala är utrotat. Visst, det kanske är agendan hos radikalfeminister.
Den enda sunda värderingen bör dock ligga i att eftersträva balans (läs inte: 50/50). Men återigen - när agendan i Sverige är satt att fortsätta sträva mot det matriarkala, trots att gungbrädan redan slår mer och mer åt det hållet, istället för att driva mot en balanserad mitt, så kommer det bara bli värre och värre. Hur kan vi utkräva att Talibanerna ska börja lyfta upp de matriarkala strukturerna samtidigt som vi försöker förminska de patriarkala på männens bekostnad? Att det är ett fåtal män som gagnas mycket av patriarkala strukturer motiverar inte den stora skara män som lider av att se det matriarkala bre ut sig ohämmat.
Samtidigt som vi kan erkänna att i nationer där kvinnor ikläs burka vars fönsterglugg är ringa centimetern hög, underliv sys igen och klipp och klistras med, rösträttigheter fråntas får vi då även lov reflektera kring vår egen vågskål. När man bereder väg för det matriarkala kommer det oundvikligen göras bekostnad av dess motpol. Vid ett visst skede kommer vippbräda att tippa över - frågan är när.
Utan att grotta in oss i differenserna mellan de två olika men kompletterande strukturerna kan vi först röna i aktiva åtgärder såväl som statistik kring livskvalitén - livskvalitén bör kunna anses vara en måttstock på hur balanserat eller obalanserat ett samhälle är. Såvida inte feminister vill mena på att kvinnor har det lika bra / dåligt här som de skulle haft i en ökenhydda i Afghanistan?
Så här ser Sverige ut:
Men mer än kvinnor
Män dör tidigare överlag
Män begår självmord i större utsträckning
Män självmedicinerar sig i större utsträckning i form av främst alkohol men även tyngre droger
Män dör i större omfattning till följd av sin självmedicinering. Att dö till följd av överdos på en fest är inte att likställa med en människa som måste bota sin ångest med droger och dör till följd av detta.
Män är överviktigare i större utsträckning. Överviktigt har på senare åren kommit att förknippas med psykisk ohälsa där maten utgör en dopaminkälla - en form av självmedicinering
Källor på ovanstående på anmodan.
Män förväntas uppvisa mer feminina sidor - gråta ut, krama sina manliga vänner, undvika machoidealen
https://www.gp.se/kultur/kultur/farv...lar-1.66006068
Män som inte får ligga, som tidigare bara ansetts vara just det, män som inte får ligga, målas nu i media, samhället och hos SÄPO ut som ett hot på grund av deras obesvarade kåthet; incels. Jag klargör - fenomenet, omständigheterna, är exakt desamma som de alltid varit. Ett fåtal män får knulla allt, majoriteten får inte knulla så mycket som de vill. Nu vill man dock misstänkliggöra och förminska dessa män genom ökennamn.
Kvinnor mer än män
Kvinnor får förtur i många yrken tack vare kvotering, bolagskvotering i styrelsen är bara toppen av ett isberg. Fysiska krav hos polisen och brandkåren minskar till förmån för kvinnor.
Kvinnor uppmuntras att jobba inom branscher med patriarkala strukturer, det omvänd har dock aldrig existerat
Kvinnor bidrar mindre ekonomiskt till statskassan men hämtar likväl ut mer
Kvinnor har vid undersökningar visat sig komma lindrigare undan rättsliga konsekvenser
https://www.gp.se/nyheter/gp-granska...lor-1.48017901
Kvinnor kan inte bara ligga runt i kräkframkallande omfattning, de därtill uppmanas att göra det. Det har gått så långt att naiva white knights proklamerar om den universella rätten att "få klä sig naken utan att någon ska tafsa på en". Samtidigt som denna tydliga bild framhålls som ett mått på rättvisa fälls män för blottning som stått nakna i sin egna bostad. Andra åker dit för våldtäkt för att kvinnor ångrat sig dagen efter.
I de områden där vi försökt kvotera / pressa in mer kvinnor i patriarkala strukturer har det slagit bakut och kvinnors sjukskrivningar har skenat.
Vi har jämställdhetsparadoxen som påvisar att desto öppnar samhälle vi har desto mer återgår vi till våra naturliga strukturer - kvinnor till sjukvården, dagis, skola, män mot teknik, bygg, industri - och allt detta frivilligt ska tilläggas. Inga hemliga osynliga konspiratoriska superstrukturer.
Det finns ingen rättigheter eller lagar män åtnjuter som inte också kvinnor gör.
I media, samhället och BRÅ talas om mäns våld mot kvinnor trots att majoriteten av allt våld, grov våld och mord riktas mot andra män.
Jag tror listan kan göras väldigt lång med argument som talar för att det patriarkala har fått backa enormt medan det matriarkala vinner mer och mer mark i Sverige.
Det går inte längre att säga att Sverige är ett patriarkalt samhälle med betoning att det är på det matriarkalas bekostnad. Att finna stöd för detta skulle krävas analt framfall. Låt oss backa bandet några år och sträva efter balans och symbios. Tror ingen skulle misstycka mot detta - annat än radikalfeminister och talibaner. Vore en kul dokusåpa? Match making med en taliban och en radikalfeminist. Skulle mynna i någon ultravariant av BDSM bortom kosmiska proportioner?
Kommentarer