Kvinna, Man eller mitt emellan

 Länge har jag funderat på vad en feminist är. Alltså, karaktären bland dess anhängare. Den röda tråden som binder dem samman. Är det en argsint kvinna? Hmm nej. Det må vara många av dem som är bittra, men likväl har jag stött på glada feminister. Är det en ful flata? Nej, inte det heller. Är det en högintellektuell kvinna? Nej verkligen inte. 

Det man säger man är och det man är är oftast två olika saker. Självbilden hänger sällan med i samma takt som verkligheten.  Bara för att jag röstar på Socialdemokraterna så betyder det inte att jag är en Socialdemokrat. Bara för att jag går i kyrkan betyder det inte att jag är kristen. 

Men sen så slår det mig, som en blixt från klar himmel: kvinna, man och mitt emellan. Där inrymmas feministerna. Oviljan och eller oförmågan att inryms i något av könsrollerna evolutionen skapat så hamnar man i ett limbo däremellan. I limbot inryms säkerligen många epiteter. Alla i detta limbo delar säkerligen den röda tråden att de alla är förvirrad, frustrerade och på annat sätt desorienterade. Ur den limbo-garderob kliver vilket fall feministerna. Jag redogör stegvis:

Det vill inte vara kvinnor med allt vad det medför för ansvar. Jo, att vara en kvinna bär ett ansvar precis som det gör att vara en man. Att följa sina naturliga instinkter, sina drifter, leva med sitt kön, sina hormoner, att anamma sitt jing och jang. Allt detta kräver fokus, träning och engagemang. Speciellt i tider och platser där distraktionerna är omfattande, exempelvis i Sverige i dags. Det är lättare att uppslukas av limbot där ansvaret är minimalt och endorfinpåslaget är konstant; status, prylar, pengar, tik tok, you name it.

Feminister har själva bedrivit en smutskampanj mot sitt eget kön. Mot det feminina. Medvetet eller omedvetet återstår att forska i. Är det medvetet så är det hela bara ondskefullt och man skulle kunna ana att bakom en sådan lobbygrupp finns intellektuella kvinnor som är missnöjda med lotten de dragit i den genetiska tombola och kräver pådyvla andra deras nyfunna ”sanning” om könens egenskaper. Jag kan tänka mig att vi främst pratar om kvinnor som har väldigt mycket testosteron i sig…

Att vara en kvinna. Ja, vad innebär det? Eller först och främst kanske man ska ifrågasätta huruvida det är legitimt och korrekt av mig i egenskap av icke-kvinna att analysera detta. Även om alla besitter en viss mängd av både yin och yang vilket genom god självkännedom skulle kunna ge inblick i båda könens egenskaper så kommer det likväl att halta. Min möjlighet att sammanfatta hur en kvinna är skulle kräva att jag dels fullt ut bejakat det feminina inom mig, Yin, men även att jag har erforderligt mycket Yin i mig för att kunna förstå det fullt ut. Varför tjatar jag om detta?  Jo för jag tror att värdet av att beskriva ett mänskligt beteende baserat på det ögat ser och därefter dra slutsatser (av det yttre) är en halvdan ekvation som är värd squat shit. Det ända riktiga värdet i att förstå andra människor kommer genom att förstå hur de fungerar, hur de är fundamentalt uppbyggda (av det inre). Som att försök förstå hur en dator är uppbyggt enbart genom att kolla på chassit, skärmen och använda dess olika program. Säger ingenting om någonting annat än observationer.

Okej, nu har jag gjort mina reservationer. Mina möjligheter till en insiktsfullt analys av kvinnor är begränsad. Den är inte helt värdelös men den är troligen långt ifrån bra. Risken finns att mina ”kunskapsluckor” kommer att täppas igen med fördomar och eller yttre observationer. Speciellt om jag inte är aktsam. D.v.s. att skriva i förakt eller vid annat känslotillstånd där man inte kan särskilja på sina insikter från sitt känsloregister är förenat med att skriva en artikel värdig nog Aftonbladet. 

Att vara en kvinna, att följa sitt yin, att bete sig feminint. Att vara en mor, en fru, en kvinna. Att vara motsatsen till yang. Hängivenhet, omsorgsfull, underkastande, hjälpande, tröstande, känslofull, positiv. Jag vet inte. Listan med ord är säkert lång. Vad gör en kvinna då? Med alla dessa ord upprabblade. Ja, precis. Vad gör dem som är utmärkande för yin. De jobbar inom yrken som riktar sig mot människor, typ vården eller lärare. De vill se fina och sensuella ut. De tar hand om det husliga. De tar hand om barnen. De vill ha trygghet. De vill följa. De vill uppleva. De vill ha känslor och romans. 

Kanske något sånt? Säger inte så mycket så där rakt upp och ner, men om man skriver ut ordens motsatser så hade nog bilden klarnat mer. För det är så det fungerar. Yin och Yang är varandras motsatser och helheten utgörs av att de kompletterar varandra. 

Okej så efter en halvdan redogörelse så famlar vi oss tillbaka till huvudämnet - vad är en feminist? Jo - kvinna, man eller mittemellan. För oavsettt vilket av könen du sållar dig till så följer en hel del förpliktelser för att fylla dina skor. Att bara ställa sig rakt upp och ner och hävda sig vara Man eller Kvinna är ingenting av värde. Att hålla i en valröst där det står Socialdemokrat är ingenting värt. Att leva som en sosse kräver engagemang. Det kräver att du agerar på ett visst sätt. Dag ut och in. Precis så är det med yin och yang. Du behöver agera. Reflektera. Repetera. Förbättra. Utveckla. Det kräver ansvar. En börda. Ett åtagande. Ett aktivt val att utforska och utveckla dig själv. För varje timme spenderad på sociala medier är det en timme längre bort från att utvecklas som Kvinna eller Man. Hur ska man kunna utvecklas som person när man spenderar sitt liv i ett icke-liv? Där feminint och maskulint på sin höjd återfinns som ord. Det går inte att vara en Man på facebook. Ingen kan vara en kvinna på instagram. Där är det bara en samling av ord. Inga handlingar. Inga personliga utvecklingar .

Feminister - dem som skapat för att vara kvinnor men som inte orkar / kan / vill göra jobbet som krävs. Kvinnor som hellre vill vara ansvarslösa i sitt kön. Dem som vill äta kakan och samtidigt ha kakan. Dem som vill plocka russin ur kakan. De vill gärna klä sig vackert och fint - tills de stadgat sig, då blir de bekväma. De vill gärna påskina på instagram allt de gör med sina barn - men de vill inte byta blöjor utan istället förhandla om ”din dag, min dag, varannan dag”. De vill gärna bli bjudna på drinkar men inte bli associerade för att vara en kvinna som blir bjuden på drinkar. De vill gärna ha ett fint hem att visa upp men de vill inte städa. De kan knappt laga mat. Alltså - vi snackar kort och gott om kvinnor som i sin biologi är kvinna men som i vardagen är helt värdelösa på att vara just det - kvinnor. De vill festa, de vill ha pengar, de vill kunna ligga runt, de skiter i ansvar, klagar och gnäller, vill se ut som en vacker kvinna men inte bli förminskad till att bli kallad kvinna. Kort och gott är de i ett limbo för de skulle aldrig klara av att bli en man med allt vad det innebär. Att kavla upp ärmarna och ta tag i skiten är inte på världskartan. Kvar blir någon halvdan skitkorv, en könsförvirrad kärring som varken vet ut eller in. Och vad fan ska man med en sådan till?

Så ser jag på feminister idag. Jag tycker synd om dem. Jag ser dem som offer under sin tid. De vet inte hur de ska göra och de få ansvar de vet de ska göra undflyr dem. Hade de kunnat hade de även vägrat den fysiska handlingen av att bära och föda barn . Helst av allt vill de egentligen ha kejsarsnitt. För sådana är dem. Varken kvinna, men aldrig någonsin man - bara där mitt emellan. Beklagande och virriga. Det skiner igenom dem.