Rättigheter är ingen rättighet, det är en ynnest

Att mäta någons ekonomiska tillgångar kräver inte en UC-koll, det räcker med att höra hur de talar kring rättigheter. Desto fler och högre rättigheter som omnämns desto högre är levnadsstandarden.

Det finns givetvis inga rättigheter, non what so ever. Att ens tala om rättigheter som en universell sanning är direkt felaktigt. En rättighet kan endast åberopas när den är inskriven i ett kontrakt, formell eller informellt sådant, där varje rättighet matchas av en likvärdig skyldighet. 

Att t.ex. anse sig ha rätt att få ta del av skattesystemet för subventionerad sjukvård kräver att man även fullföljt sin skyldighet med att betala in sin inkomstskatt. 

Desto färre skyldigheter som finns att uppfylla, eller desto mindre värde i skyldigheterna, desto färre rättigheter finns det att utkräva. Det hela behöver sträva mot en balanserad ekvation (sträva mot - att uppnå balans är i praktiken sällan möjligt). Desto mer jag kräver som rättighet desto mer behöver jag stoppa in som skyldighet. Dock kommer det alltid vara dem som är mer närande än tärande. Det kommer alltid finnas dem som anser sig ha rätten att kräva in rättigheter utan att ha gjort sin skyldighet vilket kommer göras på de svagares bekostnad som inte klarar av att motsätta sig och då får dubbla sina skyldigheter utan att kräva ut motsvarande rättigheter.

Att ens ingå i ett kontrakt, ett samhälle, där ordet rättigheter har blivit accepterat som ett normativt värde är en ynnest. En ynnest få förunnat på detta jordklot. Att ett samhälle har sådana ekonomiska muskler att människor som tillfört ytterst lite eller ingenting likväl kan erhålla, eller till och med utkräva, rättigheter är ett privilegium som saknas motstycke. 

Att medborgare i privilegiade länder likväl kan casha ut sina rättigheter görs på någon annans bekostnad - och för den som kan zooma ut till den större bilden för att se vem det är som får lida får sig även en chock. 

Det går ingen nöd på Kalle Svensson 45 bast när vänster-Anna 19 år ska utkräva sina rättigheter. Kalle har det så gott ställt att det inte bekommer honom att hans skatt går till småglin som inte tillhör eller kommer tillhöra lika mycket som de belastar. Men Kalle Svensson 45 har även han en skuldekvation som inte går ihop sig. Kalle Svensson lever i sin tur ett privilegiet liv som görs på någon annans bekostnad. Ty varje gång Kalle köper billiga elektronikprylar som är made in Taiwan eller kläder som sytts av barnarbetare i Bangladesh har Kalle införskaffat sig fler rättigheter utan att tillfört sina skyldigheter. För var gång han handlar produkter som förädlats under en till synes ’billig’ process så ökar Kalles priviligier på någon annans bekostnad. Det stannar inte där. För varje gång Kalle Svenssons reglering lägger fram en budget med en belåningsgrad över 0% så lever Kalles land på någon annans bekostnad. Någonstans skall detta lån någongång återbetalas. Eller skrivas av. För varje krona spenderad av detta lån måste det någonstans tas ifrån någon annan. Och är det inte av ekonomiska eller moraliska aspekter gentemot andra människor på andra sidan jorden så är det jordens resurser som Kalle Svensson och hans folkslag lever oproportionellt på. Som om Kalles rättigheter att ha ett liv i överflöd ska bekostas av jordens tillgångar. Det kommer någonstans i ekvationen, förr eller senare, i tid eller läge, ta ut sin rätt och bli någon annans problem / skyldighet. 

En rättighet kan enbart åberopas när skyldigheten är likvärdigt stor. En rättighet kan enbart tas ut när skyldigheten betalats in eller kommer betalas in inom en snar framtid (varpå någon annan får banka för en under tiden). Det som kan tala om rättigheter som rättigheter har ett liv i överflöd och har inte betalt in sina skyldigheter och har med största sannolikhet inte heller planer på att göra det. Den som talar om sina rättigheter som ett faktum är en människa frånvänd andra människor. En människa utan ödmjukhet och empati för människor. Bemöt inte dessa människor med respekt eller värdighet.