Om gud är = god, så är gud = ond.
Om gud är god så är logiskt nog gud även ond. Men i slutändan så är gud endera.
Återigen finns det dem av oss med svagare psyke som är i större behov av en personlig gud. Detta är mänskligt men osunt. Osunt av många anledningar. Främst för att man låser sig. När argumenten börjar komma fram som strider mot ens egna logiska tänkande och man helt sonika börjar "acceptera" vad som helst bara för att hålla i ens fasad så vet man att man gått för långt.
För er som inte riktigt släppt taget än, för er som påstår gud vara god:
Hur dan man är som person definieras i regel av ens livsåskådning samt efter de val och ageranden man gör i livet. Att alltså påstå att gud är god följer att man hänvisar till dennes moral (så patetiskt att jag knappt orkar skriva..) samt dennes ageranden (till att döma - dennes ageranden på jorden då det är enbart dessa vi människor haft möjligheten att kunna ta del av). Vi påstår alltså att gud är god på grund av hans goda gärningar och hans goda moral.
Vad är det då vi anser som goda handlingar som således gör att vi kan kalla gud god? Tja.. Man hör ju folk prata om "tack gud för att jag vann på min trisslott" eller kanske "tack för att jag fick jobbet" eller "tack för att jag träffade denna kvinna" eller "tack för att jag vann kriget". I regel handlar det alltså främst om vinningar för ens ego.
Detta följer konsekvensen: den enes död är den andres bröd. Att tacka gud för att t.ex. ha vunnit ett slagsmål är att medge att ens motståndare alltså blev bestraffad av gud.
Om vi härleder goda saker till guds verk blir logiken även att vi kan härleda onda saker till gud (jag utesluter helt iskallt djävulen i detta ämne. För dem som tror på honom kan jag inte rekommendera annat än kilovis med prozac eller dylikt.)
Nu kommer jag till min tes (ej sammanfattad än).
Gud är varken ond eller god. Vi människor anser att det inte går att ställa djur inför rätta då de saknar förmågan till moral, att skilja på rätt och fel.
1. Djuren - ingen moral. 2. Människan - moral. 3. Gud - ÄR moralen.
För att kunna ha ett moraliskt dilemma krävs att man har en moral och en frågeställlning man ställs inför. Vad som gör det till ett dilemma är att man inte vet vilket av alterantiven som är "rätt". Således - om man är moralen behöver man aldrig ställas inför ett dilemma. Att aldrig ställs inför ett dilemma = aldrig vara osäker på vad som är rätt och fel.
Ondska är allmänt vedertaget som en dålig sak. Att vara god är det man ska sträva efter. Gud kan inte göra god gärningar, då han då även skulle kunna anklagas för de dåliga gärnningarna på jorden vilket skulle göra honom ond. Gud är inte ond. Gud är inte god. Gud finns inte för att leva våra liv, gud är enbart en domare som ska döma hur vi levt våra liv efter våra förutsättningar.
Man talar om paradiset - en belöning för att ha levt ett gott liv. Lyssna själva människor: Utav vilken anledning ska vi belönas med paradiset om gud levt våra liv? Vitsen är ju att vi själva ska bevisa oss värdiga paradiset grundat på våra val i livet. Det vill säga: gud lever inte våra liv. De gärningar som utförs av gud är inte av Godo eller av Ondo. Jag har ingen aning, kanske har gud med ett finger i leken och tillåter mig vinna på en trisslott, kanske var det på grund av gud jag fick på käften. Oavsätt lycka och framgång på grund av gud så har det inte med Godo eller Ondo att göra.
Det handlar om att gud skapar olika förutsättningar, och att det är upp till oss att visa hur vi hanterar dem. Om min familj dör i en bilolycka kan jag antingen vända ryggen mot gud, skita i mitt jobb, börja supa slåss och bli kriminell och skita i livet, eller så tar jag lärdom av det, sörjer och går vidare. Livet är inte orättvist. Det finns en universell moral. Det finns ingen universell livsstil, detta är enbart något vi människor skapat. Gör det bästa av situationen. Klart som fan det är enkelt att vara en god människa med alla världens förutsättningar.
Frågan är: Hur bra människa är du egentligen med dåliga förutsättningar?
Gud gör inte gott och ont, han tar bara fram din rätta sida. Skäms du för den?
Återigen finns det dem av oss med svagare psyke som är i större behov av en personlig gud. Detta är mänskligt men osunt. Osunt av många anledningar. Främst för att man låser sig. När argumenten börjar komma fram som strider mot ens egna logiska tänkande och man helt sonika börjar "acceptera" vad som helst bara för att hålla i ens fasad så vet man att man gått för långt.
För er som inte riktigt släppt taget än, för er som påstår gud vara god:
Hur dan man är som person definieras i regel av ens livsåskådning samt efter de val och ageranden man gör i livet. Att alltså påstå att gud är god följer att man hänvisar till dennes moral (så patetiskt att jag knappt orkar skriva..) samt dennes ageranden (till att döma - dennes ageranden på jorden då det är enbart dessa vi människor haft möjligheten att kunna ta del av). Vi påstår alltså att gud är god på grund av hans goda gärningar och hans goda moral.
Vad är det då vi anser som goda handlingar som således gör att vi kan kalla gud god? Tja.. Man hör ju folk prata om "tack gud för att jag vann på min trisslott" eller kanske "tack för att jag fick jobbet" eller "tack för att jag träffade denna kvinna" eller "tack för att jag vann kriget". I regel handlar det alltså främst om vinningar för ens ego.
Detta följer konsekvensen: den enes död är den andres bröd. Att tacka gud för att t.ex. ha vunnit ett slagsmål är att medge att ens motståndare alltså blev bestraffad av gud.
Om vi härleder goda saker till guds verk blir logiken även att vi kan härleda onda saker till gud (jag utesluter helt iskallt djävulen i detta ämne. För dem som tror på honom kan jag inte rekommendera annat än kilovis med prozac eller dylikt.)
Nu kommer jag till min tes (ej sammanfattad än).
Gud är varken ond eller god. Vi människor anser att det inte går att ställa djur inför rätta då de saknar förmågan till moral, att skilja på rätt och fel.
1. Djuren - ingen moral. 2. Människan - moral. 3. Gud - ÄR moralen.
För att kunna ha ett moraliskt dilemma krävs att man har en moral och en frågeställlning man ställs inför. Vad som gör det till ett dilemma är att man inte vet vilket av alterantiven som är "rätt". Således - om man är moralen behöver man aldrig ställas inför ett dilemma. Att aldrig ställs inför ett dilemma = aldrig vara osäker på vad som är rätt och fel.
Ondska är allmänt vedertaget som en dålig sak. Att vara god är det man ska sträva efter. Gud kan inte göra god gärningar, då han då även skulle kunna anklagas för de dåliga gärnningarna på jorden vilket skulle göra honom ond. Gud är inte ond. Gud är inte god. Gud finns inte för att leva våra liv, gud är enbart en domare som ska döma hur vi levt våra liv efter våra förutsättningar.
Man talar om paradiset - en belöning för att ha levt ett gott liv. Lyssna själva människor: Utav vilken anledning ska vi belönas med paradiset om gud levt våra liv? Vitsen är ju att vi själva ska bevisa oss värdiga paradiset grundat på våra val i livet. Det vill säga: gud lever inte våra liv. De gärningar som utförs av gud är inte av Godo eller av Ondo. Jag har ingen aning, kanske har gud med ett finger i leken och tillåter mig vinna på en trisslott, kanske var det på grund av gud jag fick på käften. Oavsätt lycka och framgång på grund av gud så har det inte med Godo eller Ondo att göra.
Det handlar om att gud skapar olika förutsättningar, och att det är upp till oss att visa hur vi hanterar dem. Om min familj dör i en bilolycka kan jag antingen vända ryggen mot gud, skita i mitt jobb, börja supa slåss och bli kriminell och skita i livet, eller så tar jag lärdom av det, sörjer och går vidare. Livet är inte orättvist. Det finns en universell moral. Det finns ingen universell livsstil, detta är enbart något vi människor skapat. Gör det bästa av situationen. Klart som fan det är enkelt att vara en god människa med alla världens förutsättningar.
Frågan är: Hur bra människa är du egentligen med dåliga förutsättningar?
Gud gör inte gott och ont, han tar bara fram din rätta sida. Skäms du för den?
Kommentarer