Strävan efter en gudomlighet istället för det sanna jaget
Människan har sedan begynnelsens tider alltid sökt efter en högre sanning, en högre makt. Gudar, Gud, heliga andar. Vi har vänt oss upp mot skyn, bett om att få se evigheten, få ta del av oändligheten, bli frälsta.
Precis som ettåringen sträcker sina armar mot skyn för att bli upplockade till mammans trygga famn så söker vi instinktivt denna trygghet hela livet. Vi ber på våra bara knän, vi blottar oss och underkastar oss totalt för detta absoluta.
Desto mer behov vi är av denna trygghet desto mindre ifrågasätter vi. Vi förlitar på oss på att detta högre väsen ska skydda oss "vaka över oss". Vi behöver aldrig fatta egna beslut eller vara rädda för döden, Gud, jesus, mohammed och c:o vakar över oss. Rädslan försvinner bara vi "känner" närheten av detta högre väsen.
Men nu ställer jag mig frågandes: varför detta sökande om en högre sanning när vi inte ens funnit sanningen inom oss själva? Bör man inte kunna krypa före man kan gå? Människor spenderar hela livet, velandes fram och tillbaka - tro eller inte tro. Finns gud, finns han inte? Var det ett tecken från gud? Försöker han bevisa sin existens för mig? Är det evolutionen eller intelligent design? Mår vi dåligt, ja då behöver vi honom nära. Klarar vi av att stå på egna ben i bra tider då får bönen komma senare.
Om och om igen får man höra "gud klarar sig utan oss, han behöver inte oss för att existera eller må bra", men hur kan ni då lägga så mycket tid på att underkasta er honom, eller försöka få hans existens bevisad? Vi kommer aldrig i detta levande liv få veta om gud finns eller inte. Om ens så vore fallet så kommer vi iaf aldrig Finna honom genom att leta tecken eller tolka signaler, skulle gud vilja bli upptäckt så Finner han oss. Man talar om att gud är allt och störst, hur dum är man inte då om man tror att man kan lura gud och överraska honom bakifrån "haha upptäckte dig!".
Nej, jag dementerar inte "gud", detta högre väsens "existens". Nej, jag beklagar mig endast över detta eviga sökande över tryggheten. Tryggheten kommer inte att skänkas från ovan, tryggheten kommer innefrån. Vänd istället sökandet innåt.
Vem är jag? Varför mår jag dåligt? Vad är mina behov? Vad är jag? Är jag mina drifter, är jag mitt objektiva tänkande, är jag mina impulser, är jag min analyser, är jag min moral? Kan jag kontrollera mig själv, vem styr mig egentligen? Media, samhället, grupptrycket, pengar?
Folk söker gud för tryggheten, få känna vetskapen om att vi inte någonsin är ensam. Folk söker inte gud, de söker En gud. Folk flyr sina rädslor. Vi vill inte konfronteras med vårat inre så vi flyr hellre till en bättre plats där Sanningen möter oss med öppna armar. Där någon kramar om oss och säger att "nu är allting bra". Istället för att konfrontera oss själva och bli ett med oss själva så flyr vi hela livet, flyr i hopp om att bli frälsta. Men innan vi flyger ut till rymden med en raket behöver vi kunna kontrollera den jord vi bebor.
Hur mycket jag än söker svar om livet, universum, gud - metafysiken - så kan jag ändå inte påverka något. Jag kan "komma på sanningen" 100000 gånger och olika varje gång, ingenting kommer förändras för det, varken livet, universum eller gud. Så varför inte jobba där jag kan göra någon skillnad? Innåt.
Bli ett med dig själv och bli kvitt ditt behov av en frälsare som skänker evig trygghet. Finn tryggheten och finn livet.
Precis som ettåringen sträcker sina armar mot skyn för att bli upplockade till mammans trygga famn så söker vi instinktivt denna trygghet hela livet. Vi ber på våra bara knän, vi blottar oss och underkastar oss totalt för detta absoluta.
Desto mer behov vi är av denna trygghet desto mindre ifrågasätter vi. Vi förlitar på oss på att detta högre väsen ska skydda oss "vaka över oss". Vi behöver aldrig fatta egna beslut eller vara rädda för döden, Gud, jesus, mohammed och c:o vakar över oss. Rädslan försvinner bara vi "känner" närheten av detta högre väsen.
Men nu ställer jag mig frågandes: varför detta sökande om en högre sanning när vi inte ens funnit sanningen inom oss själva? Bör man inte kunna krypa före man kan gå? Människor spenderar hela livet, velandes fram och tillbaka - tro eller inte tro. Finns gud, finns han inte? Var det ett tecken från gud? Försöker han bevisa sin existens för mig? Är det evolutionen eller intelligent design? Mår vi dåligt, ja då behöver vi honom nära. Klarar vi av att stå på egna ben i bra tider då får bönen komma senare.
Om och om igen får man höra "gud klarar sig utan oss, han behöver inte oss för att existera eller må bra", men hur kan ni då lägga så mycket tid på att underkasta er honom, eller försöka få hans existens bevisad? Vi kommer aldrig i detta levande liv få veta om gud finns eller inte. Om ens så vore fallet så kommer vi iaf aldrig Finna honom genom att leta tecken eller tolka signaler, skulle gud vilja bli upptäckt så Finner han oss. Man talar om att gud är allt och störst, hur dum är man inte då om man tror att man kan lura gud och överraska honom bakifrån "haha upptäckte dig!".
Nej, jag dementerar inte "gud", detta högre väsens "existens". Nej, jag beklagar mig endast över detta eviga sökande över tryggheten. Tryggheten kommer inte att skänkas från ovan, tryggheten kommer innefrån. Vänd istället sökandet innåt.
Vem är jag? Varför mår jag dåligt? Vad är mina behov? Vad är jag? Är jag mina drifter, är jag mitt objektiva tänkande, är jag mina impulser, är jag min analyser, är jag min moral? Kan jag kontrollera mig själv, vem styr mig egentligen? Media, samhället, grupptrycket, pengar?
Folk söker gud för tryggheten, få känna vetskapen om att vi inte någonsin är ensam. Folk söker inte gud, de söker En gud. Folk flyr sina rädslor. Vi vill inte konfronteras med vårat inre så vi flyr hellre till en bättre plats där Sanningen möter oss med öppna armar. Där någon kramar om oss och säger att "nu är allting bra". Istället för att konfrontera oss själva och bli ett med oss själva så flyr vi hela livet, flyr i hopp om att bli frälsta. Men innan vi flyger ut till rymden med en raket behöver vi kunna kontrollera den jord vi bebor.
Hur mycket jag än söker svar om livet, universum, gud - metafysiken - så kan jag ändå inte påverka något. Jag kan "komma på sanningen" 100000 gånger och olika varje gång, ingenting kommer förändras för det, varken livet, universum eller gud. Så varför inte jobba där jag kan göra någon skillnad? Innåt.
Bli ett med dig själv och bli kvitt ditt behov av en frälsare som skänker evig trygghet. Finn tryggheten och finn livet.
Kommentarer