Är det yrkena som lockar könen, eller könens "typiska egenskaper" som skapar yrkesgrupper?
Så länge det har funnits yrken har det även funnits yrken som har varit mer obalanserade än andra vad gäller könsfördelningen. I nutiden är det aktuellt att dumförklara alla företag som inte vill ha 50/50 fördelning. Anledningen till detta är för att man anser att 50/50 fördelning är bra är för att någon tycker att det är bra varpå man påtvingar kvotering.
Till ämnet: typiska obalanserade yrken bland könsfördelning är t.ex. byggbranschen (män) och sjuksköterskor (kvinnor). Jag började spekulera i om det nu verkligen är så att kvinnor skulle gilla att jobba med andra människor mer än vad de skulle gilla att gräva gropar i gatan, och vice varse om män verkligen ogillar att gå i sjukhuskläder och hellre föredrar att vara lortig under naglarna. Med "gillar" och "ogillar" så avser jag rent biologiskt, t.ex. som att vi "gillar" socker och "ogillar" bajs - det finns empiriska och biologiska underlag för att påvisa att socker är godare än bajs.
Jag har dock svårt att föreställa mig att detta skulle vara hela sanningen, att respektive kön skulle ha en underliggande drift inom sig som gör att de dras till vissa yrken. Kan det vara så att det inte är valet av yrke som lockar, utan snarare valt av tillhörighet som styr? D.v.s. att (vissa, men även många) män väljer mansyrken då de utav rent biologiska och psykologiska skäl hellre vill jobba med andra män och vice varse för kvinnor. Ungefär som att ofrivilligt flytta till ett nytt land, man skulle då välja att försöka bosätta sig bland andra från samma land.
Om jag spinner vidare på denna tes så skulle jag vilja gå steget vidare och kategorisera in dessa personer som dras till de könsstereotypiska yrken: det är de personerna som är mest utmärkande för sina kön, d.v.s. de som "lever upp till sina fördomar om könet" mest. Jag påstår alltså att de kvinnor som aktivt söker sig till kvinnoyrken gör det för att de vill ha en tillhörighet med likasinnade kön, (nästan) oavsett yrke, och att dessa kvinnor är även rätt "typiska" kvinnor med tydliga ""kvinnobeteenden"", och vice varse för män.
Kvar har vi de personer, minoriteten, som väljer att jobba i en könsblandad bransch. Dessa personer är mer "asexuella" och mindre "könstypiska" i sina beteenden. Jag skulle även vilja gå så långt och påstå att det inte är slumpen att mindre intelligentskrävande branschområden även är de branschområden som är mest obalanserade bland könen. D.v.s. att jag påstår att yrken så som t.ex. forskning juridik har bättre könsfördelning då dessa personer som söker sig till sådana yrken är mer intelligenta men även mindre könstypiska. Och vice varse så påstår jag att mer könstypiska yrken så som byggbranschen eller dagisfröken är mindre intelligenskrävandeyrken varpå de mer könstypiska personer kommer att söka sig dit.
För mig förfaller detta tämligen logiskt då människan som flockdjur har varit beroende av en bladning inom gruppen för att överleva. Om alla män inom flocken hade varit könstypiska män som slagits och brottats med varandra så hade gruppen snart dött ut, och vice varse om alla män bara suttit ner och tänkt och inte haft tillräckligt med muskler för att brotta ner oxar så hade även dessa dött - en bladning mellan av intelligenta personer och mer "primitiva" jägare är den optimala blandningen. Så ser för övrigt världen ut än idag, krävs nog inte mycket mer empiriska underlag för det påståendet.
Summering av min tes är alltså att personer som är mindre intelligenta även är mer könstypiska, "lever upp till fördomarna om sitt kön", och vice varse är mer intelligenta personer mindre könstypiska.
Om man då iscensätter denna tes i verkligheten så kan det då framstå rätt "onaturligt" att påtvinga könskvotering. DOCK så påstår jag inte att det är FEL då jag ännu inte sett det slutgiltiga resultatet av en sådan här typ av påtvingad könkvotering. Om man nu kan påvisa att lönsamheten inom en bransch ökar, och därtill även trivseln, så kan man väl säga att kvotering (med de argumenten) är gynnsam.
Till ämnet: typiska obalanserade yrken bland könsfördelning är t.ex. byggbranschen (män) och sjuksköterskor (kvinnor). Jag började spekulera i om det nu verkligen är så att kvinnor skulle gilla att jobba med andra människor mer än vad de skulle gilla att gräva gropar i gatan, och vice varse om män verkligen ogillar att gå i sjukhuskläder och hellre föredrar att vara lortig under naglarna. Med "gillar" och "ogillar" så avser jag rent biologiskt, t.ex. som att vi "gillar" socker och "ogillar" bajs - det finns empiriska och biologiska underlag för att påvisa att socker är godare än bajs.
Jag har dock svårt att föreställa mig att detta skulle vara hela sanningen, att respektive kön skulle ha en underliggande drift inom sig som gör att de dras till vissa yrken. Kan det vara så att det inte är valet av yrke som lockar, utan snarare valt av tillhörighet som styr? D.v.s. att (vissa, men även många) män väljer mansyrken då de utav rent biologiska och psykologiska skäl hellre vill jobba med andra män och vice varse för kvinnor. Ungefär som att ofrivilligt flytta till ett nytt land, man skulle då välja att försöka bosätta sig bland andra från samma land.
Om jag spinner vidare på denna tes så skulle jag vilja gå steget vidare och kategorisera in dessa personer som dras till de könsstereotypiska yrken: det är de personerna som är mest utmärkande för sina kön, d.v.s. de som "lever upp till sina fördomar om könet" mest. Jag påstår alltså att de kvinnor som aktivt söker sig till kvinnoyrken gör det för att de vill ha en tillhörighet med likasinnade kön, (nästan) oavsett yrke, och att dessa kvinnor är även rätt "typiska" kvinnor med tydliga ""kvinnobeteenden"", och vice varse för män.
Kvar har vi de personer, minoriteten, som väljer att jobba i en könsblandad bransch. Dessa personer är mer "asexuella" och mindre "könstypiska" i sina beteenden. Jag skulle även vilja gå så långt och påstå att det inte är slumpen att mindre intelligentskrävande branschområden även är de branschområden som är mest obalanserade bland könen. D.v.s. att jag påstår att yrken så som t.ex. forskning juridik har bättre könsfördelning då dessa personer som söker sig till sådana yrken är mer intelligenta men även mindre könstypiska. Och vice varse så påstår jag att mer könstypiska yrken så som byggbranschen eller dagisfröken är mindre intelligenskrävandeyrken varpå de mer könstypiska personer kommer att söka sig dit.
För mig förfaller detta tämligen logiskt då människan som flockdjur har varit beroende av en bladning inom gruppen för att överleva. Om alla män inom flocken hade varit könstypiska män som slagits och brottats med varandra så hade gruppen snart dött ut, och vice varse om alla män bara suttit ner och tänkt och inte haft tillräckligt med muskler för att brotta ner oxar så hade även dessa dött - en bladning mellan av intelligenta personer och mer "primitiva" jägare är den optimala blandningen. Så ser för övrigt världen ut än idag, krävs nog inte mycket mer empiriska underlag för det påståendet.
Summering av min tes är alltså att personer som är mindre intelligenta även är mer könstypiska, "lever upp till fördomarna om sitt kön", och vice varse är mer intelligenta personer mindre könstypiska.
Om man då iscensätter denna tes i verkligheten så kan det då framstå rätt "onaturligt" att påtvinga könskvotering. DOCK så påstår jag inte att det är FEL då jag ännu inte sett det slutgiltiga resultatet av en sådan här typ av påtvingad könkvotering. Om man nu kan påvisa att lönsamheten inom en bransch ökar, och därtill även trivseln, så kan man väl säga att kvotering (med de argumenten) är gynnsam.
Kommentarer