Skilj på att "Tro på Gud" och att "Veta att Gud finns"
Att prata religion är otroligt intressant. Dock finns det dem i ena ändan av dialogen som inte har en åsikt alls samt dem i andra ändan som påstår sig veta allt - endera parter ger en särskilt givande dialog.
Jag samtalade med en god vän igår som nyligen gått in hårt för sin tro på islam. Vanligtvis brukar jag inte orka föra en dialog med sådana dogmatiska personer, men i och med att jag visste att min verbala förmåga översteg hans så tänkte jag passa på att steka honom ordentligt, han blev så att säga offer för alla dogmatiker där ute.
Under samtalets gång så hängde jag upp mig på att han återkommade sa att han "vet att Gud finns", ett uttryck många troende tar till sig. Och det var även på denna punkt jag punkterade hans predikan.
Först och främst så kan man (enligt mig) inte säga att man både Tror på Gud och Vet att Gud finns - vi Tror på saker vi inte har till 100% bekräftat, och vi Vet saker som vi har 100% bekräftat. "Jag Tror att Bareclona vinner iväll" kontra "jag Vet att Barcelona vann igår". D.v.s. antingen så Tror man på Gud, eller så Vet man att Gud finns - vett och etikett inom lingvistiken.
Men det kanske främsta motargumentet jag hade till honom och hans likasinnade är att det är otroligt ovist och arrogant att säga att man Vet att Gud finns. Att Veta att Gud finns skulle medföra att men Vet något mer än någon annan, d.v.s. någon annan som inte tror på Gud. Och i detta fallet är det inte en så lite sak heller, det handlar ju om livets största gåta. D.v.s. att alla dem som säger sig Vet att Gud finns påstår även att de är visare och smartare än alla oss andra som inte "vet" detta.
För mig är de visaste personerna dem som erkänner sig veta minst och omvänt så brukar tomma burkar skramla mest.
För er som påstår er Veta att Gud finns: om man bortser från det faktum att ni är så naiva att ni tror er vara visare än så många miljoner visa människor på jorden - tror ni verkligen att Gud vill att ni ska veta att han finns? Vad är då vitsen med att tro?
Om Gud kom till varje människa och sa: du får komma till paradiset om du gör si och så - så visst fan hade varenda människa gjort si och så. Det hade inte varit någon Prövning att vara troende (för visste heter det Troende, inte Vetande...). Det hade varit som att göra ett matteprov med facit. Vitsen med detta liv, sett ur en abramitisk religions perspektiv, måste ju ändå vara att göra det moraliskt korrekta baserat på sin tro. Alla kan be om förlåtelse och se ledsna ut för en miljon kronor.
Jag samtalade med en god vän igår som nyligen gått in hårt för sin tro på islam. Vanligtvis brukar jag inte orka föra en dialog med sådana dogmatiska personer, men i och med att jag visste att min verbala förmåga översteg hans så tänkte jag passa på att steka honom ordentligt, han blev så att säga offer för alla dogmatiker där ute.
Under samtalets gång så hängde jag upp mig på att han återkommade sa att han "vet att Gud finns", ett uttryck många troende tar till sig. Och det var även på denna punkt jag punkterade hans predikan.
Först och främst så kan man (enligt mig) inte säga att man både Tror på Gud och Vet att Gud finns - vi Tror på saker vi inte har till 100% bekräftat, och vi Vet saker som vi har 100% bekräftat. "Jag Tror att Bareclona vinner iväll" kontra "jag Vet att Barcelona vann igår". D.v.s. antingen så Tror man på Gud, eller så Vet man att Gud finns - vett och etikett inom lingvistiken.
Men det kanske främsta motargumentet jag hade till honom och hans likasinnade är att det är otroligt ovist och arrogant att säga att man Vet att Gud finns. Att Veta att Gud finns skulle medföra att men Vet något mer än någon annan, d.v.s. någon annan som inte tror på Gud. Och i detta fallet är det inte en så lite sak heller, det handlar ju om livets största gåta. D.v.s. att alla dem som säger sig Vet att Gud finns påstår även att de är visare och smartare än alla oss andra som inte "vet" detta.
För mig är de visaste personerna dem som erkänner sig veta minst och omvänt så brukar tomma burkar skramla mest.
För er som påstår er Veta att Gud finns: om man bortser från det faktum att ni är så naiva att ni tror er vara visare än så många miljoner visa människor på jorden - tror ni verkligen att Gud vill att ni ska veta att han finns? Vad är då vitsen med att tro?
Om Gud kom till varje människa och sa: du får komma till paradiset om du gör si och så - så visst fan hade varenda människa gjort si och så. Det hade inte varit någon Prövning att vara troende (för visste heter det Troende, inte Vetande...). Det hade varit som att göra ett matteprov med facit. Vitsen med detta liv, sett ur en abramitisk religions perspektiv, måste ju ändå vara att göra det moraliskt korrekta baserat på sin tro. Alla kan be om förlåtelse och se ledsna ut för en miljon kronor.
Kommentarer