Skillnaden mellan tankar och känslor

Att finna sig själv är en livslång process som kräver större utmaningar än något annat. Vi behöver ifrågasätta allt vi lärt oss, både om världen, men framför allt om oss själva. Varje steg i denna process av ogräsrensning ger oftast även upphov till ångest. För varje gång vi tvingas omvärdera något vi tidigare tagit för givet så lämnas vi oftast med en känsla av tomhet, förvirring, otrygghet. Men som sagt, ett ont måste i processen av det inre sökandet.
För att förstå sig på sig själv, vem man är, hur man fungerar, så måste man först och främst förstå och respektera detaljerna innan man kan förstå helhet. Med detaljerna så avser jag då olika "delarna" inom oss. D.v.s vi måste lära oss att separera de olika egenskaperna och drifterna inom oss. Vårt ego, våra drifter, vår själ, våra behov, våra begär, vår moral med mera. I detta stycke tänkte jag försöka att presentera skillnaden mellan tankar och känslor.

Hönan eller ägget - till vardags slänger vi oss med uttrycket och ord utan att riktigt tänka igenom dem, huruvida de uttryck och ord vi använder verkligen är konsekventa eller om de bara används i slentrians. "Onda tankar" är temat i inlägget.

Att använda sig av uttrycket "onda tankar" påvisar att man anser att tankar kan vara av ondo, och därmed även av godo - men framförallt så påstår man att tankar kan ha en värdeladdning, vilket då är fel. Det är känslan som tanken ger upphov till som kan har en värdeladdning, en personlig värdeladdning d.v.s.
Exempel: Du och din vän sitter och filosoferar kring döden. Du å ena sidan börjar att må dåligt och får ångest av ämnet medan din vän å andra sidan inte alls börjar att må dåligt utan tvärtom tycker ämnet är intressant och upplyftande (ur ett icke-suicidalt-perspektiv...). D.v.s. att samma tanke finns där (döden), men känslan (värdeladdningen) är olika. Tankar kring döden är per definition inte jobbiga, det är känslorna som tankarna ger upphov till - vilket är en enormt viktig och stor skillnad.

För att finna en lösning på ett problem måste vi först och främst identifiera problemet. I detta fallet är problemet: jobbiga känslor, och lösning: att må bra igen. Obs! Det är alltså inte "jobbiga tankar" som är problemet, utan känslorna i sig. Om vi för vi varje gång övar på att försöka separera "den jobbiga känslan" från tanken genom olika typer av övningar så kommer vi sakteligen att inse och känna skillnaden på dem. Så länge vi är rädda för vissa typer av tankar för att de medför jobbiga känslor så kommer vi även att undvika tankarna och undvika att utforska dem. Om vi däremot kan "se" och känna skillnaden och förstå att det inte är tanken som är jobbig så kan vi även tillåta oss att utforska tanken mer. I och med att vi vågar leka mer fritt med en tanke så kan tanken i sig växa och ta för sig mer utrymme, vi kan även börja tänka mer objektivt och se fler sidor av myntet av den specifika tanken. Desto mer fira vi kan vara med våra tankar och desto mer objektiv vi kan vara desto visare och friare kan vi bli som människor.

Man kan se tankarna som ett barn som leker och känslorna är fröken som begränsar vilka lekar barnet får ha. Släpp barnet fritt och låt tankarna leka, var inte rädd för känslorna.