Frihet / Teoretisk och praktisk filosofi

Att diskutera filosofi kan göras på flera sätt och olika nivåer. Filosofi är ett fritt ämne och bör uppmuntras hos alla. Men precis som alla inte kan springa 100 m på 10 sekunder så har inte heller alla anlagen för att kunna bli bra filosofer, ingen värdeladdning i detta, bara ett konstaterande (även om vänstern anser annat).

Jag skulle kategorisera lite grovt dem som filosoferar i två grupper; teoretiker och praktiker.
Teoretikerna har oftast hög IQ och desto lägre EQ, de har bra anlag för att studera, se logiska sammanband, smarta och snabbtänkta. Deras kunskap inhämtas oftast direkt ifrån vad andra tidigare formulerat, d.v.s. genom studier. De kan sammankoppla olika studier och exkludera andra studier; med hjälp av andra studier. Teoretisk filosofi är mindre flummig och mer konkret, den kan även upplevas väldigt inramad och begränsad. De flesta termer uttalas som svart eller vitt, rätt eller fel, antingen eller. En teoretisk filosof eftersträvar att formulera den perfekta satsen som kan tillämpas som universal, oftast med hjälp av en logisk grundpelare. Även om teoretisk filosofi kan utvecklas enormt långt i takt med att människan utvecklas så har varje ämne likväl en viss begränsning. Teoretiska filosofer kan liknas lite med bilföraren som kör med GPS; de förlitar sig på tekniken och litteraturen och lär sig därför inte att orientera på egen hand.

Praktisk filosofi är mer anpassa ur den verklighet man själv eller människan befinner sig i. Filosofin samspelar med den teoretiska filosofin men eftersträvar mer flummig och abstrakta mål snarare än dogmatiska alternativ. Den praktiska filosofin underlättas med en teoretisk grund, i form av t.ex. vokabulär, retorik m.m., men är i grunden helt beroende av utövaren. Medan den teoretiska filosofin bäst tillämpas genom studier av en tämligen smart person så utförs den praktiska filosofin av mer introverta personer med högre EQ och förmåga att leva sig in i andra människors sätt att tänka och vara. Detta då den praktiska filosofin försöker ta ställning baserat på situationen och människorna som berörs av den.

Vilken av dessa två filosofiska skolor som är mer korrekt eller bättre låter jag förbli osagt, troligen är det väl så att de båda två är beroende av varandra, d.v.s. att det helt enkelt inte kunde vara på något annat sätt.

Frihet är en dogmatisk term som tillämpas flitigt bland just teoretiska filosofer. Vad är frihet, vem är fri, hur får man frihet, vad är motsatsen till frihet. Att "teoretiskt" filosofera kring Frihet är dock väldigt intressant då det kan göras ända på atomnivå där filosofin övergår till fysik, men det är väl även där någonstans de teoretiska ramarna sätter sina begräsningar. Antingen bestämmer man sig helt sonika för en deterministisk syn eller så accepterar man att möjligheten finns för en "större sanning" än vad våra sinnen kan förstå sig på.

Definitionen av frihet är precis som det mesta annat i universum enbart relativt. Känslan av att kunna röra sig fritt i sitt land, sin stad, sitt hem, sin skola, känslan av att kunna bära vilka kläder man vill, känslan av att kunna säga emot, säga sin åsikt, känslan av att få göra egna val. Känslan är dock inte mycket mer än så, en känsla, och precis som de flesta andra känslor så kan även denna känsla manipuleras. Känslan är enbart en konsekvens av vad våra yttre sinnen kan uppfatta och försöka tolka. Om vi upplever att alla runtom oss får bära vilka kläder de vill medan vi själva inte får välja det vi önskar så upplevs det givetvis mindre fritt än om alla runtom oss också var begränsade i sina klädval. Men även om så vore, att vi alla fick välja kläder fritt så är detta bara en känsla av frihet på en ytterst primitiv nivå. Å ena sidan tror vi oss ha gjort ett fritt val av klädesplagg medan sanningen är att vi valt just detta kläderna för att vi lever i en viss tid med ett visst mode. För att sätta lite perspektiv på det hela kan man ställa sig själv frågan: om jag hade bott själv i skogen, hade jag då haft detta snygga klädesplagg eller någonting helt utan mode som enbart var bekvämt och funktionsdugligt?

I vilket scenario som än ställs kring ämnet Frihet så går det alltid och vända och vrida ur ändlöst många perspektiv. Är vi Fria eller Inte? Hur mycket eller hur lite fria? Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det till slut en sanning, något som stämmer in på ordet Frihet. Vi har accepterat en definition av frihet även fast det inte går att göra en korrekt definition av det, d.v.s. ordet hänger med i ren slentrians och felaktigt. Om vi ska använda oss av termen frihet så måste vi även kunna enas om vad det betyder.
Faktum kvarstår att vi är alla slavar från dagen vi föds till dagen vi dör, vår tanke om frihet är enbart en illusion, en naiv känsla som skapar trygghet. Istället för att inse sanningen om vår icke-frihet och den ångest som följer med insikten försöker vår hjärna desperat uppmåla en definition av Frihet för att sedan definiera oss som Fria vilket i sin tur ger en känsla av trygghet. Du är slav under dina föräldrars uppfostran, en slav under dina vänners förväntan, under samhällets förväntan, under förväntningarna du satt på dig själv, du är en slav under dina drifter, din hunger, din kåthet, din pådyvlade moral, du är en slav under media, en slav för normerna på din arbetsplats, du är en slav under naturens och kosmos krafter, du är en slav under rådande regering som valts av en majorit nötter.

Hur mycket möjlighet vi egentligen har att påverka någonting alls är oklart, vi kan mest göra vårt bästa för att någonting förhoppningsvis ska gå i den riktning vi önskar, därefter är det ändlöst andra faktorer som avgör utkomsten. Är detta frihet? Du känner dig fri för att du kan välja mellan att handla en Pepsi max och en Cola light, du är likväl en slav under din törst, under systemet som kräver att du ska arbeta hela ditt liv för att ha råd med läsken, en slav under omständigheterna som placerade dig just där och då.

Istället för att mynta den perfekta slutsatsen om vad som är frihet eller inte så tror jag man måste backa ett steg utanför boxen, utanför den teoretiska boxen. Vi måste släppa taget om begreppet Frihet och acceptera vår icke-frihet, möta ångesten som följer med att inse detta. Försök inte finna det som inte går att definiera, försök inte fly ångest som kommer med insikten. Målet är inte att "bli fri", målet är att må harmoniskt bra. Desto mer du inser din oförmögenhet att kontrollera saker och ting, att kunna vara fri, desto mer harmoni kommer du kunna uppnå. Undvik situationer som försätter dig i negativ energi och försök påverka livet i en positiv riktning, för dig och dem runt omkring dig. Denna slutsats är alltså vad jag menar är den praktiska filosofin, den filosofi som kan ge ett svar där den teoretiska filosofin är begränsad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Religion för mig

Orimligt att meritokratin ska leda till högre lön

Koranbränningar belyser svårigheten med att stifta lagar