Je suis charlie - men hur långt ska presskåren egentligen få gå?

I tidigare inlägg har jag tydligt framfört min åsikt vad gäller så kallade terrorister: det finns inga terrorbrott eller terrorister, det finns bara människor som krigar med andra människor med alternativa krigsföringar än dem metoder vissa anser vara "korrekta".

Och visst är det väl så att man rimligen inte kan döda någon som gör en karikatyrteckning av en, ens mor eller ens religion. Men hur rimligt är det då att västvärlden ska fortsätta driva och häckla med muslimer världen över? När SD hävdar att samer inte tillhör den svenska nationen faller Sverige i epileptiskt PK-tillstånd och gråter floder för alla de förtrycka samerna (att samerna själva alltid hävdad sig frånskilja från svenskarna och alltid framhållit att de är ett eget folk var ingen så intresserad av). Men när västmedia ederar blad efter blad med nidbilder av en islams högsta ikoner så måste man ändå fråga sig hur jävla mycket hyckleri en och samma nation kan skita ur sig innan det blir pinsamt?
D.v.s att samtidigt som vänstern och media ska kriga för att få hit så många asylsökande som möjligt så går vänstern och media samtidigt i god för den enormt så viktiga yttrandefriheten där det utan några som helst moraliska problem uppmanas till att rita karikatyrer och driva med den religion som många av dem som söker asyl har.

Trots att det sagts så många gånger förr så måste det tydligen sägas igen: det är offrets upplevelse som räknas, inte förövarens. Bara för att kristna Pelle Svensson inte tar illa vid om någon muslim skulle göra en karikatyr av Jesus betyder inte det att det omvända scenariot är jämförbart. Kristna Pelle Svensson är i egenskap av vit, kristen, västerländsk man, INTE en minoritet i väst medan Abduallah Ali i egenskap av mörkhyad muslim ligger bland de som ligger sämst till i hela Europa. Att vara en tjockis i en idrottsklass är jobbigt, att vara en tjockis på ett tjockisläger är inte lika beklämmande.

Hur skulle då jag reagerat om mina klasskamrater öppet hade ederat ut karikatyrbilder på mig i skolan? - Detta med stöd av högsta skolledningen till råga på allt! Jag hade förvisso troligen inte beväpnat mig med ak-5a och sprejat loss, men jag hade garanterat ruvat för en hämndaktion av den kalibern som hade satt stopp för mobbningen omgående. Men detta är alltså på en mikronivå. Hur hade jag då känt om hela Sverige drivit med mig, det jag står för, det jag tror på, det jag lever för? Eller hela väst för den delen? Nu är muslimerna förvisso inte ensamma, de är en grupp. I en grupp är det enklare att hålla huvudet kallt och finna sans inom gruppen, men vi är bara människor.

Media lyckas få denna "terrorattack" att framstå som ett slag mot yttrandefriheten. Media manipulerar detta till den grad att ungdomar i Japan gråter över 12 ynka döda Frankrike - varför är det ingen som gråter för de 30 personer som föra några dagar sen dog i en bilbomb i Pakistan? Var det inte tillräckligt facebook-vänliga tårar? Dog de inte för en tillräckligt god orsak?
Men jag undrar ändå, hur befängt barnsligt rädd och osäker måste man ändå inte vara som människa och yrkesperson om man ånyo måste få hävda sin rätt att tala fritt på andras bekostnad? Hur stolt måste man känna sig när man med en penna i handen sitter dag ut och in och häcklar människor som redan lever i förtryck i större delen av världen? Förföljda i Europa, i USA, i Indien, i Ryssland. Är priset för att känna att vi verkligen har yttrandefrihet att andra människor ska känna sig smutsigare än smuts?

Tjejen som springer runt i kortkortkjol, urringat och gnider sig mot varenda kille får liksom skylla sig själv om hon tillslut blir tafsad på, eller än värre. Givetvis är det aldrig okej för förövaren att tafsa. Det är delat ansvar. På samma sätt som det heller aldrig är rätt att döda bara för att någon jävlats med en så får man även delvis skylla sig själv om man tillsluter petar tjuren i ögat en gång för mycket, om man bara petar för petandets skull. Jag känner mig tillräckligt trygg i mig själv för att inte behöva hävda min rätt att tala fritt på andras bekostnad, men det är ju bara jag. Kanske är jag inte Charlie, kanske delar jag inte Charlie och västmedias hycklande definition av yttrandefrihet. Eller som DN själv uttrycket det "vikten av att få driva med makten är essensen i en demokrati" - och det kan jag köpa. Men att påstå att muslimer besitter en maktposition vilket därmed gör det befogat att driva med dem - njaaa... Det vill jag nog påstå enbart är mobbing och förföljelse. Mer logiskt vore att göra karikatyrer av judar - dessa besitter obestridbart mycket makt och så fort man ens är kritisk mot landet Israel så blir man antisemit - hyckleri, någon? Nä jag glömde visst, det är klart media inte biter den hand som föder........