Känslor är flyktiga - Vad är då kärleken?
Buddhismen säger att allt liv är lidande. Buddhismen säger även att känslor
är flyktiga. Båda är sant.
Lycka, desperation, aggression, sorg, glädje, hat, avund, likgiltighet, förälskelse - Exempel på känslor de allra flesta av oss upplever från dag till dag. Det är känslorna som kan både kan ge mening till liv men även få vissa att beröva sig själva livet. Det är känslorna som för vissa är en bergochdalbana men som för andra förhåller sig mer balanserat och harmoniserat. Det är känslorna som kan komma och gå i förhållande till vår ålder, i förhållande till väntande eller oväntade händelser, i förhållande till vårt kön, i förhållande till person till person. Alla delar vi samma grundsystem, alla kan vi uppleva dessa typiska känslor. Intensiteten och omfattningen skiljer sig dock åt från individ till individ. Skillnadernas orsak går även detta att förstå sig på, det är inte slumpen, allting har ett system.
Men vad gäller för t.ex. hunger eller kåthet? Om du faller mot marken så drar du automatiskt ut dina händer framför dig för att skydda dig, detta benämns som reflexer. Om du är tom i magen så blir du hungrig, detta benämns som instinkter. Instinkter är mer primitiva funktioner än känslor, de har som syfte att försäkra sig om att man gör det man måste för att hålla sig levande, d.v.s. ungefär som reflexer.
Men var placerar vi då känslan Kärlek? Märk väl att Kärlek och förälskelse är helt olika saker, något jag tydligt framfört i tidigare inlägg. Förälskelsen är enbart en kåthet och hormonmoln som om, om man har tur, kan leda till att man hamnar i ett förhållande med en person som efter en längre tid utvecklar kärlek till. Att förälskelse dock per automatik skulle leda till kärlek är helt fel.
Skillnaden mellan exempelvis en drift och en känsla är att driften har ett mer kroppsligt styrt syfte, så som att känna hunger när magen blir tom, medan en känsla delvis eller enbart är kopplat till vår psyke och kan te sig till synes ologiskt. Skillnaden mellan en känsla och en drift är att känslan kommer och går medan driften stannar kvar tills dess att dess behov blivit mättat, så att säga. Gränsdragningen är inte glasklar i alla lägen, men det är irrelevant.
Var placerar vi då kärleken? Kärleken är en känsla så stark att den kan få oss att se mening med livet, eller tappa alla livslust. Kärleken känner inga gränser. Den kan vara mot dina föräldrar, mot dina vänner, mot dina barn, mot kosmos, mot naturen. Kärleken kan få oss att uppoffra vårt eget liv för något / någon annans.
Men till skillnad från en typisk Känsla så kommer och går inte kärleken inom loppet av en timme. Kärleken till våra barn är så stark att få saker i världen skulle kunna ändra på detta. Kärleken till våra föräldrar är så komplex at Sigmund Freud sa saker få personer (med vett i huvet) kan argumentera. Kärleken till universum är lika stor och evig som kosmos självt. Trots att ha blivit dumpad av sin första kärlek och upplevt avgrunds djup av ångest tycks minnen av det vackra för alltid finnas kvar.
Saken blir inte klarar när vi försöker placera kärleken i något annat fack, så som reflexer eller instinkter. Precis som ateister finns det patetiska människor som försöker förringa och förklara allt i världen när de själva inte ens vet ut eller in vem de själva är, detsamma försöker de med kärleken. Att få ner den som en formel på ett papper. Idioti tycks inte vara skambelagt.
Men är den då en instinkt? En nedärvd primitiv drift vars syfte är att finnas där för att försäkra sig om vår ras' överlevnad? Ja, en drift större och mer komplex än vi någonsin kommer att kunna greppa. En drift som värnar om allt liv i universum. En drift som får oss att kunna relatera och dela känslor med andra varseler och djur som vi aldrig någonsin mött. En drift som får oss att vilja vårda om marken vi går på att planeten vi bor. En drift så stark att vi kan bli berörda så djupt att det gör ont. En drift som saknar koppling till alla våra kroppsdelar och kan vara så paradoxal och komplex att inte förrän vi börjar lära känna oss själva på djupet har vi ens en chans att börja förstå vår kärlek till allt.
Nej, att kärlek är en känsla är helt uteslutet. Att kärleken är en drift vore att förära Drifter. Kärlek är varken en känsla som kommer eller går än mindre en drift som har ett kroppsligt syfte. Kärleken är vad som kan skapa mening med livet, Livet för allt, kärleken är vad som får eden att vara en plats i universum. Kärleken kan inte kategoriseras som något annat än som sig självt. Kärleken är större än någon av oss någonsin kommer att kunna greppa, större än oss alla. Att som levande varelse ha förmånen att få uppleva kärleken i dess oändligt antal former är en förmån och ära större än något annat på denna jord.
Lycka, desperation, aggression, sorg, glädje, hat, avund, likgiltighet, förälskelse - Exempel på känslor de allra flesta av oss upplever från dag till dag. Det är känslorna som kan både kan ge mening till liv men även få vissa att beröva sig själva livet. Det är känslorna som för vissa är en bergochdalbana men som för andra förhåller sig mer balanserat och harmoniserat. Det är känslorna som kan komma och gå i förhållande till vår ålder, i förhållande till väntande eller oväntade händelser, i förhållande till vårt kön, i förhållande till person till person. Alla delar vi samma grundsystem, alla kan vi uppleva dessa typiska känslor. Intensiteten och omfattningen skiljer sig dock åt från individ till individ. Skillnadernas orsak går även detta att förstå sig på, det är inte slumpen, allting har ett system.
Men vad gäller för t.ex. hunger eller kåthet? Om du faller mot marken så drar du automatiskt ut dina händer framför dig för att skydda dig, detta benämns som reflexer. Om du är tom i magen så blir du hungrig, detta benämns som instinkter. Instinkter är mer primitiva funktioner än känslor, de har som syfte att försäkra sig om att man gör det man måste för att hålla sig levande, d.v.s. ungefär som reflexer.
Men var placerar vi då känslan Kärlek? Märk väl att Kärlek och förälskelse är helt olika saker, något jag tydligt framfört i tidigare inlägg. Förälskelsen är enbart en kåthet och hormonmoln som om, om man har tur, kan leda till att man hamnar i ett förhållande med en person som efter en längre tid utvecklar kärlek till. Att förälskelse dock per automatik skulle leda till kärlek är helt fel.
Skillnaden mellan exempelvis en drift och en känsla är att driften har ett mer kroppsligt styrt syfte, så som att känna hunger när magen blir tom, medan en känsla delvis eller enbart är kopplat till vår psyke och kan te sig till synes ologiskt. Skillnaden mellan en känsla och en drift är att känslan kommer och går medan driften stannar kvar tills dess att dess behov blivit mättat, så att säga. Gränsdragningen är inte glasklar i alla lägen, men det är irrelevant.
Var placerar vi då kärleken? Kärleken är en känsla så stark att den kan få oss att se mening med livet, eller tappa alla livslust. Kärleken känner inga gränser. Den kan vara mot dina föräldrar, mot dina vänner, mot dina barn, mot kosmos, mot naturen. Kärleken kan få oss att uppoffra vårt eget liv för något / någon annans.
Men till skillnad från en typisk Känsla så kommer och går inte kärleken inom loppet av en timme. Kärleken till våra barn är så stark att få saker i världen skulle kunna ändra på detta. Kärleken till våra föräldrar är så komplex at Sigmund Freud sa saker få personer (med vett i huvet) kan argumentera. Kärleken till universum är lika stor och evig som kosmos självt. Trots att ha blivit dumpad av sin första kärlek och upplevt avgrunds djup av ångest tycks minnen av det vackra för alltid finnas kvar.
Saken blir inte klarar när vi försöker placera kärleken i något annat fack, så som reflexer eller instinkter. Precis som ateister finns det patetiska människor som försöker förringa och förklara allt i världen när de själva inte ens vet ut eller in vem de själva är, detsamma försöker de med kärleken. Att få ner den som en formel på ett papper. Idioti tycks inte vara skambelagt.
Men är den då en instinkt? En nedärvd primitiv drift vars syfte är att finnas där för att försäkra sig om vår ras' överlevnad? Ja, en drift större och mer komplex än vi någonsin kommer att kunna greppa. En drift som värnar om allt liv i universum. En drift som får oss att kunna relatera och dela känslor med andra varseler och djur som vi aldrig någonsin mött. En drift som får oss att vilja vårda om marken vi går på att planeten vi bor. En drift så stark att vi kan bli berörda så djupt att det gör ont. En drift som saknar koppling till alla våra kroppsdelar och kan vara så paradoxal och komplex att inte förrän vi börjar lära känna oss själva på djupet har vi ens en chans att börja förstå vår kärlek till allt.
Nej, att kärlek är en känsla är helt uteslutet. Att kärleken är en drift vore att förära Drifter. Kärlek är varken en känsla som kommer eller går än mindre en drift som har ett kroppsligt syfte. Kärleken är vad som kan skapa mening med livet, Livet för allt, kärleken är vad som får eden att vara en plats i universum. Kärleken kan inte kategoriseras som något annat än som sig självt. Kärleken är större än någon av oss någonsin kommer att kunna greppa, större än oss alla. Att som levande varelse ha förmånen att få uppleva kärleken i dess oändligt antal former är en förmån och ära större än något annat på denna jord.
Kommentarer