Rättvisa - Nu har jag blivit lärd

 Det är spännande och häftigt med insikter. Det är som att all kunskap och visdom finns inom en och det ända man behöver är en nyckel för att låsa upp tillgång till det. Till skillnad från fakta så är den sann, absolut, ej bunden till tid och plats och gäller lika för alla. Den har ingen agenda eller blivit tilldelad en värdeladdning. En insikt ger upphov till unik känsla som inte kan misstas för något annat.

Vi lever alla i en bubbla, vissa i mindre än andras. Bubblan växer ojämnt, ibland inte alls, kanske kan den krympa. Men att någon någonsin tagit sig ur bubblan och sett kosmos och livet för vad det faktiskt och absolut är - det tvivlar jag på. Målet i livet bör vara att låta bubblan växa så mycket det bara går och slå oss fria från fakta vi blivit påtvingade.

Rättvisa - ett begrepp som vi blivit lurade på.

Det är korrekt - rättvisa är mer än bara ett ord. Det är en känslan vi satt ord på. Ordet rättvisa är mer än så - det är mätbart. Vi (i väst) har valt hur vi definierar Rättvisa och de allra flesta skulle vara eniga i slutsatsen.

I så många år jag kan minnas har jag dock varit en förnekare av rättvisa. Det finns ingen rättvisa och rättvisa kan aldrig uppnås. Hur kan en person som föds med idealiska förutsättningar för ett harmoniskt liv prata om rättvisa samtidigt som det finns människor som föds i livssituationer många av oss inte ens kan föreställa oss hemskheterna av. Hur man än vrider och vänder på en given situation finns det alltid en större bild där rättvisan i regel alltid kommer tala emot en. Det må vara orättvist att en fet och rökande person lever längre än en som tränar och äter rätt, men det kommer alltid finnas människor som föds i ett liv i svält. Osv osv osv. 

Pro prio - Definitionen av Rättvisa fel. Vi kan bara upprätta  ord kring känslor eller logiska ting. Kan vi varken förmå känna eller rationalisera kring ett varande kan vi inte heller sätta ord på det. Kanske uppenbart, men det ger oss även slutsatsen att de ord vi besitter i språket vittnar om att de antingen är betingade med en känsla eller en logisk förklaringsmodell som (nästan) alla människor kan relatera till. Det betyder - det är inte påhittat. Det finns något att ta på.

Rättvisa har en egentlig innebörd som dolts med glorifierande innebörd. En trojansk häst om man så vill. Strävan efter rättvisa brukar många gånger föras av dem som redan har allt och vill beskydda det som de ackumulerat. På micro-nivå talar vi alltså om individer som har ett drägligt liv, en Svenssonliv, på makronivå kan vi ta väst-världen som motsvarande exempel. Vi talar alla högt om värdeskapande om så som rättvisa, hur ingen ska få sko sig på någon annan. Det vi egentligen vill säga är: ta inte det som jag anser är mitt. Men väldigt få saker i livet är vårt - och de allra flesta gånger Rättvisa kommer på tal är det definitivt kring saker som absolut inte är vårt.

Tiden och platsen vi blivit givna på jorden är inget vi gjort oss förtjänta av, det är något som vi blivit skänkta av slumpen eller av större makter. Oavsett vad man tror på - du har inte gjort dig förtjänt att födas i den moderna västvärlden. Om alla ting och förutsättningar man besitter i livet är en ekvation av rättvisa kan man rimligen ställa sig frågan varför vissa barn föds in i ett liv i fattigdom och svält medan andra föds i vad som bara kan jämföras med rena paradis. Vad har ett oskyldigt barn gjort för att förtjäna respektive bestraffas med så milslånga olikheter i livet. Därifrån blir ekvationen enkel. Det som avgör det vi lyckas ackumulera / inte ackumulera i livet styrs till nästan uteslutande delar av faktorer som vi varken kan påverka eller gjort oss förtjänta av. Om man ska jämföra de statistiska möjligheterna att bli miljardär mellan två barn - ett fött i utkanten av en by i Kenya, det andra i en redan förmögen familj på Östermalm - ja jag vet inte vad som kan bli mer patetiskt uppenbart. Att den ena parten då ens lägger ordet Rättvisa på sin tunga kan inte annat än frambringa hysteriskt skratt.

Men givetvis vill man behålla de oförtjänta privilegier man blivit given. En egenskap som slår tämligen lika över de flesta av världens människor. När då staten börjar ta skatt av ens kapital, tjuvar stjäl av en och man kanske råkar ut för en trafikolycka trots att man är så moraliskt god - då ligger det nära till hands att predika om rättvisa. Det vi egentligen säger är: jag vill ha kvar allt mitt jag blivit given i en ekvation bortom rättvisa, men jag använder ordet rättvisa för det passar mig för stunden.

Med detta sagt har det varit 'lätt' att förstå att det inte finns någon rättvisa i världen. Någon balans i vad man förtjänar / ska bestraffas med går aldrig rimligen att uppnå, vilket fall inte med de sinnen vi besitter.
Likväl finns där en förklaringsmodell till ordet som är logisk såväl som en känsla vi kan anknyta till. Hur kan det komma sig att ordet Rättvisa går att beskriva och känna samtidigt som vi inte kan identifiera den i livet? Som alla insikter blir det alltid "löjligt" uppenbart när man väl besitter den. Fram tills dess famlar man alltid i mörkret.
Vi har blivit lärda ett och lurade på ordets innebörd så länge att det inte bara handlar om att lära sig om ordet egentliga innebörd. Vi måste först göra oss av med den "fakta" vi blivit påtvingade och lurade med. Ett ord som Rättvisa är inte bara att "glömma" bort. Det är en så otroligt stark del i vår vardag (i väst). Dagligen bombarderas vi med en felaktig bild av Rättvisa. Skolan, jobbet, politiken. Vad som är Rättvist blir en stor del av vår stomme i hur vi ser på oss själva, andra och världen. Att bara "rycka" bort ordet (läs: dess innebörd) är att likställa med att erkänna oss själva som dumma. Att förminska den kunskap och de sinnen vi har för att läsa av omvärlden är att skapa otrygghet och obalans. Varför skulle någon människa utsätta sig för det frivilligt?- För att jag kan och för att det är rätt.

För det finns rättvisa i världen. Men vi måste släppa taget om dess definition och leta i helt andra ändan av skalan. Vi talar om rättvisa som en ekvation av logik och kontroll. Där dem med makt vill behålla sin "förtjänta" makt genom att kräva rättvisa.
Bortom kontrollen finns något annat. Eller rättare sagt - bortom vad vi tror är kontroll finns det som i allra största omfattning styr våra livsöden - okontroll. Ingen av oss kontrollerar var vi föds. Det är rättvisa. Ingen av oss kontrollerar om en meteorit  slår ner i huvudet på oss. Det är rättvisa. Ingen av oss kontrollerar om en tsunami väller över oss på stranden. Det är rättvisa. Och även om vi kan påverka vår hälsa i viss mån genom att äta och träna rätt så spelar vår genetik så stor roll att förmågan att kontrollera vår livslängd är värd piss i jämförelse med vår oförmåga inför det - det är rättvisa.

Kaos är rättvisa. Ung, gammal, vit eller svart, svensk eller Kenyan, fattig eller rik, frisk eller sjuk - alla drabbas / belönas på exakt samma basis: kaos. Det är rättvisa.