Gränsen mellan Psykologi och Politik är glasklar

 Gränsdragningen mellan psykologi, filosofi och politik, -ismer och dylika intellektuella debatter är glasklar och kan närmast liknas med en pyramid där det ena måste grundläggas före det andra ens kan existera.

Jag kan tycka det vara kul att fibbla på min telefon, testa olika appar, utforska de olika men likväl begränsade valmöjlighetens i telefonen. Inför kunskapen hur operativsystemet är programmerat eller den fysiska uppbyggnaden av själva telefonen är jag oförstående och helt ointresserad. Det finns ingen logik som säger att jag måste vara intresserad av både och, eller ens något av dem. Men faktum kvarstår att så länge jag inte förstår hur telefonen skapats eller dess operativsystem programmerats kommer jag alltid vara låst till en sanning presenterad och skapad av någon annan. Inga tankar eller funderingar jag har kan bli mer intellektuella än att de inryms av ramarna förtydligade av någon annan. Det är varken bra eller dåligt, rätt eller fel. Det bara är. Men det är så det är.

Kunskap är makt. Den som förstår sig på hela pyramiden, grunden till toppen, är den som kan modellera fritt with no strings attached.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Religion för mig

Orimligt att meritokratin ska leda till högre lön

Koranbränningar belyser svårigheten med att stifta lagar