Hämnd och strävan efter balans - en manlig och naturlig förteelse

 Det maskulina och feminina bär olika roller och syften. De balanserar och lyfter upp varandra till en helhet. I vissa behövs mer av det ena och i andra omständigheter behöver dess motsats få mer spelutrymme. Någon given formel för den optimala balansen råder inte. Det ända givna vi har är att för mycket obalans under för lång tid tenderar föra med sig negativa konsekvenser. 

Alla karaktärsdrag som återfinns hos en människa får en värdeladdning. Social, osocial, ödmjuk, sträng, lat, engagerad och så vidare. Vad som påverkar värdeladdningen av våra olika karaktärsdrag är allt från kultur, tidsepok, geografiskt läge, rådande religon med mera. Karaktärsdrag som definieras som absolut negativt kan på andra ställen i världen tolkas som en styrka och vice varse. Maskulint och feminint är sanningar. Värdeladdningar är lögner.

Ämnet på tapeten idag är ett typiskt maskulint karaktärsdrag som mynnar i olika former och ord; balans.

Rättvisa, hämnd, öga för öga, heder.

Vi har i tidigare inlägg redogjort för innebörden av Rättvisa, en terminologi som på en rationell plan mynnar i en paradox, ett icke-tillstånd, men en strävan som likväl går att uppleva och definiera.

Till skillnad från ordet Rättvist så är ordet Balans desto bredare i sin innebörd och inte heller nödvändigtvis paradoxal. Tvärtom skulle man inledningsvis kunna säga att balans är kanske den mest naturliga och starkaste drivkraften vi har i hela kosmos. Elektroner och protoner, materia och antimateria, varmt och kallt, övertryck och undertryck. Allting strävar de alla efter samma sak - balans. Ingenting i kosmos undkommer denna lag.

Balans förkommer i allt levande och dött. Balans går att mäta, se och följa. Strävan efter balans finns inom oss. En människa i obalans, fysiskt eller psykiskt, kommer förr eller senare få möta de negativa konsekvenserna.

Kraften av att vilja uppnå balans är så stark att människan i takt med hennes intellektuella utveckling även förmår sätta ord på de känslor de upplever i ämnet. Drivkraften av att uppnå balans kan utan svårighet spåras i både juridiska, moraliska såväl som i matematiska terminologier.  

Balansen är maskulint drag. Inte att vara i balans - men att sträva efter det. Detta är inte detsamma som att säga att män är i balans. Det är inte sant. Men fler män än kvinnor kommer i sin retorik och tillvägagångssätt i livet att sträva efter balans. Inte nödvändigtvis i sig själva, men i sin omvärld. På sitt jobb, i sitt fotbollslag, i sin klädgarderob. Det feminina kommer alltid värka som en motkraft; kaos. Inget av dem kan råda utan den andra. För mycket av det ena och riskera för negativa konsekvenser. 

I det offentliga samtalet framförs balans som ett rationellt argument varpå det kan bemötas på samma plan. För den som inte känner strävan eller syfte med balans kan med enkelt säga ”varför ska vi ha balans? ” - och så är dialogen slut. Det skulle kunna föras argument kring omständigheter som påvisar att obalans skulle bringa mer ackumulerad lycka än samma situation men då mer balanserad. Och det är i sig korrekt. För precis som balans kan bringa ordning och redo och därmed harmoni så kan för mycket av balans (läs: avsaknad av kaos) bli mycket negativt. Ibland behövs mer kaos för att bringa mer lycka och framgång. Vilket som behövs mest och när är inte intressant att spekulera i.

Precis som andra karaktäristiska drag för det maskulina respektive det feminina besitter så kan det gestalta sig olika starkt. I takt med att det ökar / minskar i styrka ändras även dess intensitet. När strävan efter balans ihop med ett starka känslor, avsaknad av impulskontroll, blir så mycket att det slår över är de negativa konsekvenserna ett faktum. Där räddning enbart blir mer oordning och kaos. När män med starka drivkrafter strävar efter balans så ligger behovet av kontroll och makt nära till hands som maktmedel för att driva igenom sin agenda. När strävan efter balans blir manisk blir den precis som alla andra beteende (i för stor dos) negativ. 

Balans är inte en intellektuell process som vidareförs från generation till generation så som samhället kanske vill lura dig att tro. Deras inställningar är i likhet med många andra hokus pokus teorier om sociala konstruktioner är att de kan förintas bara man utbildar människor. Givetvis går det att minska förekomsten av vissa beteende genom att förtrycka dem, censurera dem, manipulera dem. Man har gjort denna process i årtusenden med allt ifrån homosexuella till utbildade kvinnor till oliktänkande. I takt med att man lyckas minska på förekomsten av X så kan man därefter mäta utvecklingen och säga ”titta, vi fick det att minska ergo var det bara en social konstruktion.” Men tiden och evolutionen segrar alltid likt maskrosorna som spränger upp genom asfalten - två orsaker: (1) dem som förtrycker kommer alltid att dö och med dem (förr eller senare) går även deras passion för förtryck i graven samt (2) dem som blir förtryckt lyckas alltid enas under samma flagg, tack vare en gemensam fiende, och därefter ’slå tillbaka’.

Balans är förvisso en mjuk term, positiv, varpå ordet oftast bjuds in i den öppna dialogen. Men strävan efter att uppnå balans är inte alltid lika vacker. Hämnd är en av dess mörkare sidor. Hämnd ironiskt nog är bannlyst i den (moderna) öppna dialogen. Medan man talar om balans som ett intellektuellt begrepp så lyfts Hämnd fram som ett helt säreget beteende, sprunget från helvetet. Och även om handlandet mellan strävan efter ”positiva balans” och ”negativ balans (läs: hämnd)” så bottnar de i samma drivkraft.

Hämnd är inget mystiskt och det är heller ingen patentet hos män. Det är ett maskulint karaktärsdrag, men även kvinnor besitter maskulinitet. Det är alltså ingen hemlighet att även kvinnor har en väldigt hämndlysten sida hos sig. Att män däremot går steget längre i sina hämndaktioner och gärna skjuter ihjäl varandra till höger och vänster genom historien och över land och rike är i korrelationen med deras större andel av maskulinitet i sig. Med det sagt - skulle man minska handlingsutrymme för män (med mycket) maskulinitet skulle även företeelsen minska på en makronivå - vilket förvisso skulle kunna anses vara en positiv sak, onekligen. 

Men jag skriver kanske inte detta för att tala om vilken väg som rätt eller fel att gå. Jag förstår att det i fredstider, i ett land som blommar i välstånd, att det är motbjudande med hämnd. Men någonstans har detta land växt fram. Det var inte givet oss från Jesus. Nej tvärtom har människor fått krig, slita och dö med skit upp till öronen för att detta  land skulle formas. Med blod svett och tårar har denna nation och välfärd byggts upp. Att då postumt fördöma egenskaper som varit en bidragande orsak till att bygga upp det land vi lever i idag är naivt. Därmed inte sagt att företeelsen ska ha lika mycket spelutrymme idag.

Strävan efter balans och hämnd går hand i hand. Det är inte två från varandra åtskiljda saker. Drivkraften efter hämnd är bara mycket stark drivkraft efter balans men även inblandat med en dos hat. Den behöver inte vara impulsiv och korkad. Tvärtom har många krig förts, små som stora,  baserat på hämnd, men först efter lång tid av planering. Hämnd kan med hjälp av intelligenta personer utförs precis lika väl som ett krig med andra avsikter. Man ska inte underskatta drivkraften av hämnd bara för att man blir lurad att tro det är en egenskap som besitts av småsinta, korkade och impulsiva personer som utför gängskjutningar. 

Man ska inte skämmas för sin drivkraft av hämnd. Drivkraften kan mycket väl beskydda dig och säkerställa din rättmätiga plats inom var som. Skolklassen, jobbet, boendeområdet, världen. Den kan agera som en sköld och även svärd. Att förneka en egenskap som kan skydda dig och dina är att kastrera sig själv. För den som är klok vet emellertid hur och när hämnd kan och bör såväl som omvänt inte bör användas - och givetvis i vilken omfattning. Kanske är impulsivt utövad hämnd det som krävs.

Hämnd kommer aldrig att försvinna så länge det finns människor. Hämnd kan utföras på individnivå såväl som makronivå. Dagligen ser vi nya drev som drar igång, vissa påhejade av stor dagstabloider. Hämnd. Inget annat än hämnd. Och vi älskar det. Klickar och köper lösnummer för att frossa i den kollektiva hämnden. Exemplena är i hundratusentals utan att ens behöva blinka. Men när den utförs i sin råaste form, t.ex. gängskjutningar med motiveringen ”öga för öga , tand för tand” så spelar vi dumma och undrar var beteendet kommer ifrån.