Den du är och den du kan utvecklas till
Teorier kring människans psyke finns i massor. Vissa tror si, andra tror så. Vissa studerar på universitet och tror sig därför kunna förstå sig på andra människor. Andra studerar filosofi och tror sig därför kunna filosofera. Att studera psykologi och filosofi är dock inget annat än att lära sig vad andra visa människor kommit fram till. D.v.s. att tro att man är en filosof eller en människokännare bara för att man har en doktorsavhandling är ungefär som påstå att en gris är en häst bara för att den får sova i stallet. Vissa har Det, andra inte, vissa vill ha Det men kan inte få Det, många tror att dom har Det och lever sina liv i högmod.
Den dryga inledning har inte mycket med inlägget att göra i sig. Det var snarare ett förtydligande att ämnet "vem är jag" är väldigt aktuellt ämne för de flesta människor. Ämnen som ofta är aktuella och diskuteras av den stora skaran tenderar även att få en del populistiska svar. Ämnen som å andra sidan är mer komplexa brukar dock undgå att exploateras. Frågan "Vem är jag" har ställts av de allra flesta människor varpå många gärna söker uppmärksam genom att försöka besvara frågan. Och som sagt, allt för många kockar...
I modern tid har frågan "vem är jag" påverkats i mångt och mycket av forskning. Vi pratar idag om DNA (ärftliga anlag) och miljö (yttra påverkan), även kallade sociala strukturer. Frågan "vem är jag" har blossats upp på nytt i "populistisk miljö" i och med att frågan ligger i gränslandet till genus. Debatterna kring genus, feminit och maskulint, kvinna och man, fick sig ett uppsving i och med feminismens uppkomst i USA kring 60-talet (höftar). Det diskuteras flitigt vad som är "manligt" och "kvinnligt" varpå forskningen kring det ärftliga anlaget och de sociala konstruktionerna återigen har blivit högaktuellt. Och precis som nämnt tidigare så är risken överhängande att ämnen som diskuteras av en stor skara människor även är ämnen som tenderar att bli katastrofalt pankaka. När människor som inte har någon som helst aning om "saker och ting" ska in och "tycka" i dessa typer av diskussioner så finns det ingen gräns för hur dumma påstående som kan sägas. Bara för att en fråga är aktuell och intressant så betyder det inte att gemene bondlurk egentligen kan tillföra något av relevans. Tvärtom tillförs mest irrationella och oigenomtänkta åsikter/känslor/påstående eller vad man nu vill kalla dessa "fakta".
"Vem är jag" är ett känsligt ämne att filosofera kring då det alltid kommer finnas motståndare. Som jag skrivit om så många gånger förr så ligger det i människans natur att söka trygghet genom att identifiera sig själv. Processen att identifiera sig själv har ett mönster som återfinns hos alla människor varpå det även blir tämligen lätt att förutse och förstå varför människor reagerar som dom gör på ett sådant här typ av ämne.
Hela livet består av en smärtsam och lång process av att identifiera oss. Vi försöker ständigt att finna oss själva. Vem är jag, vad är jag, var passar jag in, vilket yrke är jag, vilka prylar är jag, vilket parti tillhör jag, vilken status är jag, vilken nationalitet är jag och så vidare. Allt liv är lidande och tills vi uppnår nirvana så är allt liv lidande, inga konstigheter.
I och med att man börjar att rota i ämnet "vem är jag" så kommer man även att kliva folk på tårna varpå känslor och konflikter kommer att rivas upp. Så fort man öppet börjar ifrågasätta saker och tinga som människor identifierar sig med så kommer människor även känna att de deras existens blir ifrågasatt. De kommer att uppleva att hela deras ego, Jag:et, blir ifrågasatt. Och precis som alla människor söker trygghet genom att försöka identifiera sig själva så kommer även alla människor att försöka försvara sitt ego, sin mentala existens.
Man kan se det som att egot, jag:et, är en boll. Så länge bollen ligger på marken så kan den blåsa runt så fort minsta vindpust kommer och livet känns konstant omtumlande och jobbigt. I ett försök att få mer översikt på saker och ting så bygger vi en grund som vi kan vila vårat ego på. Varje person väljer dock själv vilken grundläggningsmetod man vill använda sig av, den livsåskådning man lägger som grund d.v.s. Vissa tror på Gud, vissa på Materialism, vissa på Narkotika, andra på Kontroll, andra på Moder jord och så vidare. Oavsett val av grundläggningsmetod så kommer egot alltid att få sig en törn så fort denna stabila grund raserar. Desto högre och kraftigare vi byggt upp vår grund på desto större blir fallet för bollen, vårt ego, som vi lyft upp mot skyarna.
Lite krasst skulle man kunna säga att din utveckling som människa går att mäta i vilka saker och ting du identifierar dig med. Och med utveckling som människa menar jag i detta fall "hur långt du kommit i processen att finna dig själv". Så länge du identifierar dig med "saker och ting" så hindrar du dig själv från att finna dig själv. Helt frånvänd från sig själv kan man väl kanske aldrig riktigt vara, men du kan vara extremt distanserad från ditt inre, din själ, ditt absoluta jag. Motsatsen, att helt och hållet finna sig själv, bli komplett med sin själ, är kanske inte heller det särskilt rimligt att förvänta sig. Inom buddhismen kallas detta fenomen att uppnå Nirvarana, att inse alla sanningar, bli komplett med sig själv, sin själ och kosmos. Att dock uppnå nirvana kräver ett liv totalt isolerat från övriga världen med meditering och tystnad större delen av livet. Mer rimligt är att försöka finna sig själv så mycket som möjligt kombinerat med det vardagsliv man lever i.
Desto längre man själv kommit i sin utveckling att finna sig själv, "vem man är på djupet", desto lättare blir det även att se var andra människor befinner sig i sin utvecklingsfas - detta då vi alla mer eller mindre går igenom samma process. Jag kommer dock inte sitta och rabbla olika "saker och ting" som de flesta människor identifierar sig med. Det skulle kräva ett inlägg i sig. Tesen är: för att uvecklas och finna dig själv måste du bryta dig loss från det du tidigare identifierat dig med. Att bryta sig loss från något man identifierat sig med kräver enormt mycket energi och kan vara enormt ångestbetyngande. För varje gång slagit dig fri från något och närmat dig själv, ditt inre, så kan du även lättare identifiera vad andra människor går igenom för faser.
Så, vem är jag då? Ja, precis som så många gånger förr så återfinns svaren på de största gåtorna inom oss och inte utanför oss. De största och vanligaste existensiella frågorna brukar ställas utåt i hopp om ett slutgiltigt svar. Anledning till detta är givetvis för att vi i stunden då frågan ställs (den perioden av vårt liv) är väldigt vilsna och frånvända från oss själva. Väldigt många kommer aldrig ens att finna ett harmoniskt svar inom sig själv utan kommer att fortsätta att ställa frågan utåt i hopp om ett svar utifrån. Många kommer även att sluta att ställa frågan och bara fokusera på: äta, sova, dö.
Tyvärr och åter tyvärr så finns svaren på dessa exstensiella frågor aldrig att hämta i en bok än mindre hos någon annan person. Om vi ska finna ett svar som kan tillfredsställa oss och kännas bekvämt så måste vi söka inom oss själva. Man kan se det som att det djupaste inom oss, vår själ, är facit till alla svaren. Vägen till vårt inre är dock krånglig och svår och det krävs en hel del kartläsning för att finna in.
Kommer vi då att förändras? Är jag den jag är idag imorgon också? Ja -blir mitt svar. Du är den du är idag och kommer bära med dig din själ, ditt absoluta jag, hela livet. Du kommer att förändras, utvecklas, mognas, och lära dig allt med vad åren går och allt med att du skaffar dig erfarenheter. Takten i vilken du utvecklas är dock olika för alla. Man kan väl säga som tumregel att desto mer du söker inåt, desto mer frågor du ställer, desto mer filosofisk du är, desto mer kommer du att utvecklas och ha chans att finna visdom. Givetvis har vissa enklare än andra att tänka i filosofiska banor, precis som vissar har det enklare än andra att springa 100 m häck och andra har enklare för matematik.
Nyckelordet vi dock ska ta med oss är: utvecklas. Slentriant säger vi ofta att "vi förändras". Men om jag ska vara noga, vilket jag vill vara, så förändras vi inte per se då vår själ förblir samma grundsten inom oss. Snarare att vi utvecklas. Vidare kan man säga att man utvecklas olika snabbt och utvecklas positivt eller negativt. En positiv utveckling avser att vi finner oss själva, vi finner visdom och vi finner harmoni. Motsatsen är att en negativ utveckling innebär att vi distanserar oss från oss själv, blir bittra, cyniska och livströtta. Oasvett om man utvecklas positivt eller negativt så kan utvecklingen förändras på bara en sekund, inga garantier ges.
Vad är då lärdomen av detta? Jo: du är den du är och du kommer alltid vara den du är, sen är det upp till dig i vilken riktning du vill utvecklas och i vilken takt. D.v.s. att om du är en person med ett stort kontrollbehov så kan du räkna med att ha ett stort kontrollbehov hela livet. Om du är en person med kort stubin så kan du räkna med att ha kort stubin hela livet. Om du är en person som ofta vill vara ensam och inte vara social så kan du räkna med att vara så hela livet. Detta var negativa egenskaper hos en människa. Givetvis gäller även detsamma för de positiva egenskaperna hos en människa. Om du givmild så kan du räkna med att vara det resten av livet. Om du är social och ofta hamnar i centrum kommer du troligen att göra det resten av livet också.
I och med att du erkänt för dig själv att du är den du är i grunden och kommer troligen så att vara resten av livet så blir det även lättare att arbeta därifrån. Om du erkänner dina brister för dig själv så blir det lättare att ta itu med dem och arbeta med dem och utvecklas. Inte förrän vi identifierat problem kan vi utveckla dem. Men kanske viktigast av allt är att vi kan acceptera oss själva istället för att ogilla oss själva för våra svagheter. Vi är en kombination av våra svagheter och styrkor, men inte förrän vi accepterar våra svaga sidor kan vi bli kompletta. Att försöka göra sig av med sina svagheter är som att försöka göra sig av med sig själv. Tesen är alltså inte att försöka "få bort" sitt stora ego utan snarare att "utveckla" hur man hanterar sitt ego. Man kan se våra svagheter som vilda hundar som springer runt i vårt huvud. Istället för att tro att man kan schasa ut dem på gatan så är det bara inse att de är där för att stanna. Målet är att drysera de vilda hundarna och få dem att uppföra sig så gott de tänkas kan. De vilda hundarna kan förvisso aldrig bli lika smidiga och harmoniska som dina tamkatter (dina positiva egenskaper), men de kan likväl utevcklas och trimmas och optimeras.
Den dryga inledning har inte mycket med inlägget att göra i sig. Det var snarare ett förtydligande att ämnet "vem är jag" är väldigt aktuellt ämne för de flesta människor. Ämnen som ofta är aktuella och diskuteras av den stora skaran tenderar även att få en del populistiska svar. Ämnen som å andra sidan är mer komplexa brukar dock undgå att exploateras. Frågan "Vem är jag" har ställts av de allra flesta människor varpå många gärna söker uppmärksam genom att försöka besvara frågan. Och som sagt, allt för många kockar...
I modern tid har frågan "vem är jag" påverkats i mångt och mycket av forskning. Vi pratar idag om DNA (ärftliga anlag) och miljö (yttra påverkan), även kallade sociala strukturer. Frågan "vem är jag" har blossats upp på nytt i "populistisk miljö" i och med att frågan ligger i gränslandet till genus. Debatterna kring genus, feminit och maskulint, kvinna och man, fick sig ett uppsving i och med feminismens uppkomst i USA kring 60-talet (höftar). Det diskuteras flitigt vad som är "manligt" och "kvinnligt" varpå forskningen kring det ärftliga anlaget och de sociala konstruktionerna återigen har blivit högaktuellt. Och precis som nämnt tidigare så är risken överhängande att ämnen som diskuteras av en stor skara människor även är ämnen som tenderar att bli katastrofalt pankaka. När människor som inte har någon som helst aning om "saker och ting" ska in och "tycka" i dessa typer av diskussioner så finns det ingen gräns för hur dumma påstående som kan sägas. Bara för att en fråga är aktuell och intressant så betyder det inte att gemene bondlurk egentligen kan tillföra något av relevans. Tvärtom tillförs mest irrationella och oigenomtänkta åsikter/känslor/påstående eller vad man nu vill kalla dessa "fakta".
"Vem är jag" är ett känsligt ämne att filosofera kring då det alltid kommer finnas motståndare. Som jag skrivit om så många gånger förr så ligger det i människans natur att söka trygghet genom att identifiera sig själv. Processen att identifiera sig själv har ett mönster som återfinns hos alla människor varpå det även blir tämligen lätt att förutse och förstå varför människor reagerar som dom gör på ett sådant här typ av ämne.
Hela livet består av en smärtsam och lång process av att identifiera oss. Vi försöker ständigt att finna oss själva. Vem är jag, vad är jag, var passar jag in, vilket yrke är jag, vilka prylar är jag, vilket parti tillhör jag, vilken status är jag, vilken nationalitet är jag och så vidare. Allt liv är lidande och tills vi uppnår nirvana så är allt liv lidande, inga konstigheter.
I och med att man börjar att rota i ämnet "vem är jag" så kommer man även att kliva folk på tårna varpå känslor och konflikter kommer att rivas upp. Så fort man öppet börjar ifrågasätta saker och tinga som människor identifierar sig med så kommer människor även känna att de deras existens blir ifrågasatt. De kommer att uppleva att hela deras ego, Jag:et, blir ifrågasatt. Och precis som alla människor söker trygghet genom att försöka identifiera sig själva så kommer även alla människor att försöka försvara sitt ego, sin mentala existens.
Man kan se det som att egot, jag:et, är en boll. Så länge bollen ligger på marken så kan den blåsa runt så fort minsta vindpust kommer och livet känns konstant omtumlande och jobbigt. I ett försök att få mer översikt på saker och ting så bygger vi en grund som vi kan vila vårat ego på. Varje person väljer dock själv vilken grundläggningsmetod man vill använda sig av, den livsåskådning man lägger som grund d.v.s. Vissa tror på Gud, vissa på Materialism, vissa på Narkotika, andra på Kontroll, andra på Moder jord och så vidare. Oavsett val av grundläggningsmetod så kommer egot alltid att få sig en törn så fort denna stabila grund raserar. Desto högre och kraftigare vi byggt upp vår grund på desto större blir fallet för bollen, vårt ego, som vi lyft upp mot skyarna.
Lite krasst skulle man kunna säga att din utveckling som människa går att mäta i vilka saker och ting du identifierar dig med. Och med utveckling som människa menar jag i detta fall "hur långt du kommit i processen att finna dig själv". Så länge du identifierar dig med "saker och ting" så hindrar du dig själv från att finna dig själv. Helt frånvänd från sig själv kan man väl kanske aldrig riktigt vara, men du kan vara extremt distanserad från ditt inre, din själ, ditt absoluta jag. Motsatsen, att helt och hållet finna sig själv, bli komplett med sin själ, är kanske inte heller det särskilt rimligt att förvänta sig. Inom buddhismen kallas detta fenomen att uppnå Nirvarana, att inse alla sanningar, bli komplett med sig själv, sin själ och kosmos. Att dock uppnå nirvana kräver ett liv totalt isolerat från övriga världen med meditering och tystnad större delen av livet. Mer rimligt är att försöka finna sig själv så mycket som möjligt kombinerat med det vardagsliv man lever i.
Desto längre man själv kommit i sin utveckling att finna sig själv, "vem man är på djupet", desto lättare blir det även att se var andra människor befinner sig i sin utvecklingsfas - detta då vi alla mer eller mindre går igenom samma process. Jag kommer dock inte sitta och rabbla olika "saker och ting" som de flesta människor identifierar sig med. Det skulle kräva ett inlägg i sig. Tesen är: för att uvecklas och finna dig själv måste du bryta dig loss från det du tidigare identifierat dig med. Att bryta sig loss från något man identifierat sig med kräver enormt mycket energi och kan vara enormt ångestbetyngande. För varje gång slagit dig fri från något och närmat dig själv, ditt inre, så kan du även lättare identifiera vad andra människor går igenom för faser.
Så, vem är jag då? Ja, precis som så många gånger förr så återfinns svaren på de största gåtorna inom oss och inte utanför oss. De största och vanligaste existensiella frågorna brukar ställas utåt i hopp om ett slutgiltigt svar. Anledning till detta är givetvis för att vi i stunden då frågan ställs (den perioden av vårt liv) är väldigt vilsna och frånvända från oss själva. Väldigt många kommer aldrig ens att finna ett harmoniskt svar inom sig själv utan kommer att fortsätta att ställa frågan utåt i hopp om ett svar utifrån. Många kommer även att sluta att ställa frågan och bara fokusera på: äta, sova, dö.
Tyvärr och åter tyvärr så finns svaren på dessa exstensiella frågor aldrig att hämta i en bok än mindre hos någon annan person. Om vi ska finna ett svar som kan tillfredsställa oss och kännas bekvämt så måste vi söka inom oss själva. Man kan se det som att det djupaste inom oss, vår själ, är facit till alla svaren. Vägen till vårt inre är dock krånglig och svår och det krävs en hel del kartläsning för att finna in.
Kommer vi då att förändras? Är jag den jag är idag imorgon också? Ja -blir mitt svar. Du är den du är idag och kommer bära med dig din själ, ditt absoluta jag, hela livet. Du kommer att förändras, utvecklas, mognas, och lära dig allt med vad åren går och allt med att du skaffar dig erfarenheter. Takten i vilken du utvecklas är dock olika för alla. Man kan väl säga som tumregel att desto mer du söker inåt, desto mer frågor du ställer, desto mer filosofisk du är, desto mer kommer du att utvecklas och ha chans att finna visdom. Givetvis har vissa enklare än andra att tänka i filosofiska banor, precis som vissar har det enklare än andra att springa 100 m häck och andra har enklare för matematik.
Nyckelordet vi dock ska ta med oss är: utvecklas. Slentriant säger vi ofta att "vi förändras". Men om jag ska vara noga, vilket jag vill vara, så förändras vi inte per se då vår själ förblir samma grundsten inom oss. Snarare att vi utvecklas. Vidare kan man säga att man utvecklas olika snabbt och utvecklas positivt eller negativt. En positiv utveckling avser att vi finner oss själva, vi finner visdom och vi finner harmoni. Motsatsen är att en negativ utveckling innebär att vi distanserar oss från oss själv, blir bittra, cyniska och livströtta. Oasvett om man utvecklas positivt eller negativt så kan utvecklingen förändras på bara en sekund, inga garantier ges.
Vad är då lärdomen av detta? Jo: du är den du är och du kommer alltid vara den du är, sen är det upp till dig i vilken riktning du vill utvecklas och i vilken takt. D.v.s. att om du är en person med ett stort kontrollbehov så kan du räkna med att ha ett stort kontrollbehov hela livet. Om du är en person med kort stubin så kan du räkna med att ha kort stubin hela livet. Om du är en person som ofta vill vara ensam och inte vara social så kan du räkna med att vara så hela livet. Detta var negativa egenskaper hos en människa. Givetvis gäller även detsamma för de positiva egenskaperna hos en människa. Om du givmild så kan du räkna med att vara det resten av livet. Om du är social och ofta hamnar i centrum kommer du troligen att göra det resten av livet också.
I och med att du erkänt för dig själv att du är den du är i grunden och kommer troligen så att vara resten av livet så blir det även lättare att arbeta därifrån. Om du erkänner dina brister för dig själv så blir det lättare att ta itu med dem och arbeta med dem och utvecklas. Inte förrän vi identifierat problem kan vi utveckla dem. Men kanske viktigast av allt är att vi kan acceptera oss själva istället för att ogilla oss själva för våra svagheter. Vi är en kombination av våra svagheter och styrkor, men inte förrän vi accepterar våra svaga sidor kan vi bli kompletta. Att försöka göra sig av med sina svagheter är som att försöka göra sig av med sig själv. Tesen är alltså inte att försöka "få bort" sitt stora ego utan snarare att "utveckla" hur man hanterar sitt ego. Man kan se våra svagheter som vilda hundar som springer runt i vårt huvud. Istället för att tro att man kan schasa ut dem på gatan så är det bara inse att de är där för att stanna. Målet är att drysera de vilda hundarna och få dem att uppföra sig så gott de tänkas kan. De vilda hundarna kan förvisso aldrig bli lika smidiga och harmoniska som dina tamkatter (dina positiva egenskaper), men de kan likväl utevcklas och trimmas och optimeras.
Kommentarer