Balansen mellan det perfekta och det mänskliga

 I 99,9 fall av 100 är uppstår alla problem från människan. Force major är snarare att se som undantaget som bekräftar regeln.

Varje ideologi har en vision. Desto bättre, större och mer perfekt vision desto större chans att ideologin inte går att införliva. Kvar blir då en halvt genomförd ideologi eller än värre än ideologi som kraschar och mynnar i något helt annat.

Ett första exempel är kommunism.
Visionen om att allt ska må bättre, ha mer istället för att ett fåtal ska ha det riktigt bra på andras bekostnad är klart något att eftersträva. Inte bara moraliskt men även rent rationellt. Dem som lever i överflöd lever i obalans medan dem som lever i andra ändan, misär och fattigdom, kommer spä på statistiken om brott, rån, våldtäkt, mord etc.
Men längre än så kommer man inte med ideologin kommunism. Det förblir en pappersideologi. Avundsjuka. Maktbegär. Jantelagen. You name it. Det finns helt enkelt allt för mycket mänskliga karaktärsdrag, och starka sådana, som sliter sönder kommunismen. Det ända sättet att implementera en halvdan version av den blir genom våld och hot från statsmakten. Och det kan historien själv berätta hur det gått genom tiderna.

 

Anarkism är ett annat bra exempel. Även om tanken om att ingen ska vara överordnad någon annan är i teorin bra. Alla ska vara med och bestämma. För mycket makt hos en liten grupp människor gör dem korrupta (om det inte redan var de innan de tillträdde tronen). Men återigen - pappersideologi. För många människor är oförmögna / ointresserade av att bestämma sitt eget öde varje dag och varje situation. För stor grupp människor har för mycket begär av mycket makt. 

 

Ett tredje intressant ämne är vapentillgång. När man stiftade grundlagarna i USA till vilka ligger som grund för tolkning om rätten att bära vapen så resonerade man att befolkningen ska kunna skydda sig mot (framtida) totalitära makter. Vilket inte bara är en otroligt ödmjuk inställning då det vittnar om insikt såväl som att sätta sin egen makt på spel, men det var även väldigt klokt då historien vittnar om vad som händer med ett folk som tvingas lyda under ondsinta människor.

Tanken att rätten att skydda sig själv och sin familj mot totalitära regimer eller mot 'kriminella' som löper fritt på gatorna är både logiskt och rimmar även med våra naturliga drifter. Men i likhet med kommunism och anarkism blir även detta en ideologi som stannar här, på pappret. I praktiken blir en stor tillgång till vapen ett enorm problem. Distansen och enkelhet med att skjuta någon bäddar helt enkelt för katastrof. Märk väl 'distans' och 'enkelhet'. Att gå in i en fist fight med någon där risken att själv bli sänkt är överhängande. Att däremot stå på avstånd och trycka på en knapp kräver inte ens hälften så mycket mod eller styrka. Vapen är helt enkelt för kraftfulla för att leva i symbios med en ras som har så mycket impulsivitet och aggressivitet i kroppen (läs: människan).

Exemplen är många. Det relevanta är att bara för att något är bra på papper, i teorin, så betyder det inte att det är genomförbart i verkligheten. Och om en ideologi inte är genomförbar i praktiken så kan man fråga sig hur bra den egentligen är. Man skulle kunna benämna situationen som Jing och Jang. Det typiskt manliga sättet att resonera kring en situation (logiskt och absolut) möter förr eller senare dess motsats (mänskliga humörsvängningar). Kan man inte tänka och se livet ur både Jing och Jang kommer man framstå som en loser hur bra man än resonerar kring vad som är "logiskt".