Superman

stålmannen, vem skulle inte vilja kunna flyga, vara stark som stål, snabb som ljudet och vara världens hjälte? frågan är snarare: vem skulle kunna hantera dem makten?


tänk dig att ha hela jordens öde i dina händer, att ha tillgång till allting du nåsin velat ha, alla världens frästelser, å du måste motstå dem. sånt svider.
varje gång du blir sur måste du hålla tillbaka, varje gång du vill visa dig bäst måste du hålla tillbaka, varje gång du vill göra på ditt eget sätt måste du hålla tillbaka. för varje gång du vill räddat världen så får du inte gotta dig i det, du får alltså inte ta åt dig äran å bada i champagne, utan måste istället åka vidare till nästa fall, på så sätt så kan du aldrig bada i lyxen av att vara en hjälte iaf. å d gånger du är hatad av folket måste du ändå sätta dina egna känslor åt sida å rädda dem iaf, d.v.s. att känslan av att vara uppskattad är inte heller något stålmannen lever på.

är det verkligen värt att vara stålmannen då? kan man känna tillfredsställesen av att få hjälpa alla världens människor utan att få någon uppskattning tillbaka? eller handlar d kanske om att göra d som är rätt utan att få någon tillfredsställese i huvet taget, typ som ett jobb? är det som menas med att vara en gud; att kunna motstå all form av tillfreddställelse men ändå göra det som är rätt, att aldrig ta sig själv i första hand, att kunna ha tillgång till allting men att ändå avstå det?

ja kan knappt hålla mig när ja har godis i huset, hur skulle ja då kunna behärska en makt så absolut att en inte kan föreställa sig något större?