Feminismen och kvinnomisshandel
Som så många gånger förr vilja börja med att förtydliga att Jag, precis som
de flesta andra, är för jämställdhet. Jämställdhet är och bör vara en norm,
något naturligt och givet.
Feminism å andra sidan har utvecklats vidare från jämställdhet och bort mot kvinnomakt (en negativ sådan, ungefär samma negativa klang som en diktatur). Till detta refererar jag med enkelhet till uttalande gjorde av högt uppsatta politiskt aktiva feminister, nationellt som internationellt. Uttalande finns i en uppsjö och har en röd tråd: manshat. Människor som hatar finns det dessvärre gott om. Tyvärr anses feministernas hat vara politiskt korrekt (PK).
Kvinnomisshandel är ett typiskt tabuämne. Det har skett i alla tider och det sker än idag, överallt. Likväl så hyschas det om ämnet i media. Det är en het potatis helt enkelt. När man pratar om misshandel, könsneutral sådan, så talas det dock desto friare. Misshandel är ett mer socialt accepterat brott. Anledningen till varför kvinnomisshandel är känsligare har givetvis att göra med att kvinnor dels är mer fysiskt underlägsna män (i 9 fall av 10) samt att kvinnors maktposition i dagens samhällen även den är underlägsen männens dito. Att slå på den som ligger, bildligt talat, är alltid ett tabuämne.
Skillnaden mellan män och kvinnor är inte gråzoner, det finns såväl fysiska som psykiska differenser. Att tro att det inte finns skillnader på män och kvinnor på den psykiska plan är naivt och korkat. Det vore att tro att mannen och kvinnan är det enda undantaget i hela universum: allting har en motpol. Exakt allt. Det är motpolerna som tillsammans bildar en balans, balansen som tillåter universum att existera.
Problemet är inte att upptäcka skillnaderna könen sinsemellan, problemet ligger i att erkänna dem. Problematiken tycks grundas i en värdeladdning av de olika egenskaperna som de respektive könen har. Många kvinnor uppfattar det förnedrande att anses vara "mer emotionella" och att män skulle vara "mer logiska i sina beteenden". Jag påstår inte att värdeladdningen är skapt av och ligger hos kvinnorna, tvärtom är det logiskt att det är männen som gett upphov till denna värdeladdning, att emotionella personer skulle vara "sämre", detta då män återigen är mer lagda åt det mer "rationella tänkandet". Det är vinnarna som skriver historia. Om kvinnor hade varit fysiskt starkare och tagit makten för tusentals år sedan så hade det möjligen varit tvärtom, att den negativa värdeladdningen hade riktats på det "rationella tänkandet".
Tillskillnad från feminister vill de flesta andra av oss bara erkänna varandras rätt att existera, varandras likheter och olikheter för att sedan bara kunna gå vidare. Feministernas outtröttliga kamp tycks vara någon form av självförnekelse varpå diskussionen mest övergår till demagogiska utspel.
När vi talar om kvinnomisshandel är vi tydliga med att förtydliga att det är en kvinna som misshandlas. Att det är underförstått att det är en man som är förövaren är underförstått: detta då vi lärt oss att det alltid är en man som är förövare och en kvinna som är offer. D.v.s. att för varje gång media och feministerna uttalar sig om kvinnomisshandel så spär de inte bara på fördomarna om att kvinnor är offer, utan även att män alltid är förövare. För att vara en grupp ideologister som påstår sig vilja uppnå jämlikhet använder man sig av märkliga uttryck... (inte alls märkligt så klart ;) tvärtom väldigt logisk då de uppenbarligen vill dumförklara män).
För mig är fallet mer komplicerat än så. Kvinnomisshandel kan och bör kategoriseras.
1. Kvinnomisshandel i form av två till synes jämställda personer som slåss, en man och en kvinna, har ingenting att göra med kvinnomisshandel. Det är enbart misshandel. Vi måste acceptera att även fast kvinnor på jobbmarknaden är underdominerade och har det sämre ställt så betyder det KNAPPAST att så är fallet i varje hushåll. Till att döma av alla de relationer jag sett under min till synes korta år på jorden så är det enbart ett fåtal jag sett där mannen är tydligt mer dominant. Och av de flesta av de fallen jag sett obalanserade maktförhållanden så kan jag tillägga att jag sett en hel del där det är kvinnan som har en tydlig maktposition. D.v.s. att utgå ifrån att det är könet som styr vem som bestämmer är inte hela sanningen. Personlighetsdragen är oftast den avgörande faktorn.
Nåväl, att en man ger en kvinna på käften i ett till synes jämlikt förhållande, eller bara ute på stan t.ex., helt random, är inget kvinnoförtryckande, inge kvinnomisshandel. Det är helt sonika två personer som slåss varpå den ena går ut som vinnare (oftast den som är fysiskt starkare och eller mer tekniskt överlägsen). Att slå tillbaka i ett bråk handlar om självförsvar/ilska och inte om könstillhörighet.
2. Kvinnomisshandel i form av en man i en uppenbar maktposition där våldet kommer oprovocerat och i överdriven mängd kan mycket väl anses vara just Kvinnomisshandel. Detta då våldet i denna situation snarare handlar om makt än om ett specifikt gräl/bråk. Dock återigen vill jag förtydliga att detta inte är könbundet. I vissa fall finns det dominanta kvinnor som misshandlar sina män, i andra fall finns det homosexuella män som misshandlar varandra. D.v.s. att det inte är könet som styr, det är personlighetsdragen. Men det som skiljer de två kategoriseringarna (1 och 2) är hur våldet brukas och anledningen till det. Rör det sig om ett gräl där båda parterna pucklar på varandra (1) eller handlar det om en maktposition där den ena partnern systematiskt terroriserar sina respektive (2). Att inte märka en sådan tydlig skillnad på våld och misshandel kräver ett tämligen naivt och vinklat synsätt (läs: feminist).
Nåväl, vi har nu konstaterat att det inte handlar om könet, utan om personligheterna. Varför kallar vi det då Kvinnomisshandel, och ska vi fortsätta kalla det så?
Uppkomsten av ordet Kvinnomisshandel (i maktbehållande syfte) är logisk - det är den vanligaste formen av maktmissbrukande misshandel. Antalet män som systematiskt misshandlar sina kvinnor är större än kvinnor som slår män, eller män som slår män (i maktbedrivande syfte). Ordet har fyllt sitt syfte och bör nu förnyas om vi ska ha en möjlighet att utveckla jämställdheten. Så länge vi går runt och tror att män slår kvinnor bara för nöjets skull så kommer vi ingen vart. Vi måste börja se förbi könet och inse att det är människor som skadar andra människor. Dock återigen, ordet har en värdeladdning och de flesta förstår vilken typ av misshandel man syftar på när man säger Kvinnomisshandel. Om vi skulle slopa begreppet skulle vi kanske riskera att ämnet faller mellan stolarna och blandas ihop med "vanlig misshandel". D.v.s. att även fast det i teorin är jävligt dumt att ha kvar begreppet Kvinnomisshandel så kanske det är ett ont måste i Praktiken.
Anledning till varför maktbedrivande misshandel på kvinnor, av män, är i majoritet är också till synes enkel: mannen har mer anlag för att vara våldsam: högre halter testosteron, adrenalin, mindre emotionellt tänkande, fysiskt starkare och sist men inte minst så är återigen mannen herren i sitt egenskapade samhälle.
Jag är helt klart villig att uppoffra mina egna principer och åsikter i denna fråga och bevara ordet Kvinnomisshandel (utan en kategorisering), allt för ett ont måste. Att feministerna sedan också gärna behåller ordet är knappast grundat i samma värdering som jag, deras baktanke med bevarande av ordet är för att bevara begreppet att mannen är född till att vara en förövare och kvinnan ett offer under honom.
Den som stödjer feminismen främjar och bevarar det krig som pågår mellan könen. Trist, någon gång vore det skönt att lägga ner yxorna.
Feminism å andra sidan har utvecklats vidare från jämställdhet och bort mot kvinnomakt (en negativ sådan, ungefär samma negativa klang som en diktatur). Till detta refererar jag med enkelhet till uttalande gjorde av högt uppsatta politiskt aktiva feminister, nationellt som internationellt. Uttalande finns i en uppsjö och har en röd tråd: manshat. Människor som hatar finns det dessvärre gott om. Tyvärr anses feministernas hat vara politiskt korrekt (PK).
Kvinnomisshandel är ett typiskt tabuämne. Det har skett i alla tider och det sker än idag, överallt. Likväl så hyschas det om ämnet i media. Det är en het potatis helt enkelt. När man pratar om misshandel, könsneutral sådan, så talas det dock desto friare. Misshandel är ett mer socialt accepterat brott. Anledningen till varför kvinnomisshandel är känsligare har givetvis att göra med att kvinnor dels är mer fysiskt underlägsna män (i 9 fall av 10) samt att kvinnors maktposition i dagens samhällen även den är underlägsen männens dito. Att slå på den som ligger, bildligt talat, är alltid ett tabuämne.
Skillnaden mellan män och kvinnor är inte gråzoner, det finns såväl fysiska som psykiska differenser. Att tro att det inte finns skillnader på män och kvinnor på den psykiska plan är naivt och korkat. Det vore att tro att mannen och kvinnan är det enda undantaget i hela universum: allting har en motpol. Exakt allt. Det är motpolerna som tillsammans bildar en balans, balansen som tillåter universum att existera.
Problemet är inte att upptäcka skillnaderna könen sinsemellan, problemet ligger i att erkänna dem. Problematiken tycks grundas i en värdeladdning av de olika egenskaperna som de respektive könen har. Många kvinnor uppfattar det förnedrande att anses vara "mer emotionella" och att män skulle vara "mer logiska i sina beteenden". Jag påstår inte att värdeladdningen är skapt av och ligger hos kvinnorna, tvärtom är det logiskt att det är männen som gett upphov till denna värdeladdning, att emotionella personer skulle vara "sämre", detta då män återigen är mer lagda åt det mer "rationella tänkandet". Det är vinnarna som skriver historia. Om kvinnor hade varit fysiskt starkare och tagit makten för tusentals år sedan så hade det möjligen varit tvärtom, att den negativa värdeladdningen hade riktats på det "rationella tänkandet".
Tillskillnad från feminister vill de flesta andra av oss bara erkänna varandras rätt att existera, varandras likheter och olikheter för att sedan bara kunna gå vidare. Feministernas outtröttliga kamp tycks vara någon form av självförnekelse varpå diskussionen mest övergår till demagogiska utspel.
När vi talar om kvinnomisshandel är vi tydliga med att förtydliga att det är en kvinna som misshandlas. Att det är underförstått att det är en man som är förövaren är underförstått: detta då vi lärt oss att det alltid är en man som är förövare och en kvinna som är offer. D.v.s. att för varje gång media och feministerna uttalar sig om kvinnomisshandel så spär de inte bara på fördomarna om att kvinnor är offer, utan även att män alltid är förövare. För att vara en grupp ideologister som påstår sig vilja uppnå jämlikhet använder man sig av märkliga uttryck... (inte alls märkligt så klart ;) tvärtom väldigt logisk då de uppenbarligen vill dumförklara män).
För mig är fallet mer komplicerat än så. Kvinnomisshandel kan och bör kategoriseras.
1. Kvinnomisshandel i form av två till synes jämställda personer som slåss, en man och en kvinna, har ingenting att göra med kvinnomisshandel. Det är enbart misshandel. Vi måste acceptera att även fast kvinnor på jobbmarknaden är underdominerade och har det sämre ställt så betyder det KNAPPAST att så är fallet i varje hushåll. Till att döma av alla de relationer jag sett under min till synes korta år på jorden så är det enbart ett fåtal jag sett där mannen är tydligt mer dominant. Och av de flesta av de fallen jag sett obalanserade maktförhållanden så kan jag tillägga att jag sett en hel del där det är kvinnan som har en tydlig maktposition. D.v.s. att utgå ifrån att det är könet som styr vem som bestämmer är inte hela sanningen. Personlighetsdragen är oftast den avgörande faktorn.
Nåväl, att en man ger en kvinna på käften i ett till synes jämlikt förhållande, eller bara ute på stan t.ex., helt random, är inget kvinnoförtryckande, inge kvinnomisshandel. Det är helt sonika två personer som slåss varpå den ena går ut som vinnare (oftast den som är fysiskt starkare och eller mer tekniskt överlägsen). Att slå tillbaka i ett bråk handlar om självförsvar/ilska och inte om könstillhörighet.
2. Kvinnomisshandel i form av en man i en uppenbar maktposition där våldet kommer oprovocerat och i överdriven mängd kan mycket väl anses vara just Kvinnomisshandel. Detta då våldet i denna situation snarare handlar om makt än om ett specifikt gräl/bråk. Dock återigen vill jag förtydliga att detta inte är könbundet. I vissa fall finns det dominanta kvinnor som misshandlar sina män, i andra fall finns det homosexuella män som misshandlar varandra. D.v.s. att det inte är könet som styr, det är personlighetsdragen. Men det som skiljer de två kategoriseringarna (1 och 2) är hur våldet brukas och anledningen till det. Rör det sig om ett gräl där båda parterna pucklar på varandra (1) eller handlar det om en maktposition där den ena partnern systematiskt terroriserar sina respektive (2). Att inte märka en sådan tydlig skillnad på våld och misshandel kräver ett tämligen naivt och vinklat synsätt (läs: feminist).
Nåväl, vi har nu konstaterat att det inte handlar om könet, utan om personligheterna. Varför kallar vi det då Kvinnomisshandel, och ska vi fortsätta kalla det så?
Uppkomsten av ordet Kvinnomisshandel (i maktbehållande syfte) är logisk - det är den vanligaste formen av maktmissbrukande misshandel. Antalet män som systematiskt misshandlar sina kvinnor är större än kvinnor som slår män, eller män som slår män (i maktbedrivande syfte). Ordet har fyllt sitt syfte och bör nu förnyas om vi ska ha en möjlighet att utveckla jämställdheten. Så länge vi går runt och tror att män slår kvinnor bara för nöjets skull så kommer vi ingen vart. Vi måste börja se förbi könet och inse att det är människor som skadar andra människor. Dock återigen, ordet har en värdeladdning och de flesta förstår vilken typ av misshandel man syftar på när man säger Kvinnomisshandel. Om vi skulle slopa begreppet skulle vi kanske riskera att ämnet faller mellan stolarna och blandas ihop med "vanlig misshandel". D.v.s. att även fast det i teorin är jävligt dumt att ha kvar begreppet Kvinnomisshandel så kanske det är ett ont måste i Praktiken.
Anledning till varför maktbedrivande misshandel på kvinnor, av män, är i majoritet är också till synes enkel: mannen har mer anlag för att vara våldsam: högre halter testosteron, adrenalin, mindre emotionellt tänkande, fysiskt starkare och sist men inte minst så är återigen mannen herren i sitt egenskapade samhälle.
Jag är helt klart villig att uppoffra mina egna principer och åsikter i denna fråga och bevara ordet Kvinnomisshandel (utan en kategorisering), allt för ett ont måste. Att feministerna sedan också gärna behåller ordet är knappast grundat i samma värdering som jag, deras baktanke med bevarande av ordet är för att bevara begreppet att mannen är född till att vara en förövare och kvinnan ett offer under honom.
Den som stödjer feminismen främjar och bevarar det krig som pågår mellan könen. Trist, någon gång vore det skönt att lägga ner yxorna.
Kommentarer