Illusionen med att ge ett löfte
Kontroll är den största av illusionerna. Kontroll är dock ett stort och komplext ämne som ter sig på många nivåer och sätt. Detta ämne är dedikerat till illusionen av ett Löfte, en form av Kontroll.
Att avge ett löfte innebär att man lovar att göra / inte göra något i framtiden. Att löfte är alltså uppbyggt på ett hypotetiskt framtida scenario. I detta framtida hypotetiska scenario så åtar vi oss att göra / inte göra något, oavsett omständigheter och hur det hypotetiska scenariot än kan tänkas utspela sig.
Framtiden är oviss och inte ens de visaste kan sia morgondagen. Den som talar om morgondagen som självklar är ovis.
Att avge ett löfte grundar sig i högmod, ignorans och en illusion av kontroll. Nu påstår jag inte att människor som avger löften Är dessa kriterier. Att avge löften har blivit en accepterad illusion, folk menar inget illa med det. Vill man däremot utvecklas som person måste man släppa taget om ting och begrepp vi aldrig ens haft kontroll över eller förstått oss på.
Om vi ska kunna avge ett löfte måste vi först och främst kunna föreställa oss alla tänkbara scenarion som utspelar sig i framtiden. En omöjlighet, t.o.m. på kvantfysiknivå. Om vi däremot ändock skulle lyckas göra detta så skulle vi då behöva rannsaka oss själva och ställa oss fråga "klarar jag verkligen att hålla löftet i alla dessa tänkbara scenarion?". -För att göra det hela lite mer konkret så kan vi tala om en så enkel sak som att lova att aldrig svära. Låt oss då utgå ifrån att du har en oändligt stor makt och kan förutse alla tänkbara framtida scenarion så skulle du likväl ändå aldrig kunna göra ett löfte om hur du kommer att reagera vid just den stunden. Kontroll är en stor illusion och ska inte underskattas, om man någonsin kan komma att tangera med omfattningen av "kontroll" så har man kommit långt i sin spirituella utveckling. Att tro att man kan veta hur man kommer att reagera vid ett visst scenario är en illusion av kontroll.
Vi tror oss veta hur vi ska känna, tänka, tycka och bete oss då vi tror att vi har kontroll över oss själva. Vi tror att vi vet vilka vi Är, vilket vårt Jag är, vilket vårt medvetande är, vilka Känslor vi är, vilka våra Drifter är. Få människor på denna jord har någonsin uppnått Nirvana och det finns inte heller någon garanti att några fler kommer att uppnå det. Att uppnå Nirvana är ett komplexitet så stor att endast den som nått upplysningen kan förstå den. En sak av att bli upplyst är dock att förstå sig själv, vem man är. D.v.s. att jag har aldrig träffat en människa som vet vem denne är, det gör knappast jag heller för den delen.
Om vi inte vet vilka vi är, hur känslor fungerar, hur riktigt riktigt djup ångest känns, hur det känns att mörda, hur det känns att bli berövad sin familj, hur det känns att vara kung över ett land - hur ska vi då kunna fatta löften om framtiden? Ett löfte är aldrig starkare än sin svagaste länk, d.v.s. personen i fråga. Visst, desto visare personen är, desto starkare psyke, desto "längre tid" kan personen i fråga tänkas kunna "hålla" löftet. Men för eller senare kommer det att dyka upp ett scenario som skapar känslor, drifter, ångest och frågor som sätter allt ur spel. Det löftet som igår kändes så självklart och enkelt kan idag kännas helt irrelevant, löjligt eller bara meningslöst.
Löften är dock som en dans, det krävs oftast två för att utföra det. Precis som människor gillar att ge löften då de då känner att de har kontroll över sig själva och framtiden så gillar även människor att få löften givna till dem. Det inger en känsla av kontroll, av blind tillit. Desto mer frånvarande man är från sig själv, desto mindre man känner sig själv, desto mindre man klarar av att vara ensam, desto mer beroende blir man av andra människor, och vice varse så gäller att människor som är trygga i sig själv är mindre beroende av andra människor. Detta psykologiska utspel är precis som allt annat i universum en balans. Det vi inte finner inom oss själva försöker vi finna utanför oss själva. Summan av känslan av trygghet kommer alltid att eftersökas av alla människor, hur vi dock finner denna känslan av trygghet, oavsett om den är en illusion eller ej, ter sig olika.
D.v.s. att så länge vi är väldigt vilsna inom oss själva så kommer vi att söka desto mer trygghet utifrån. Vi kommer att söka efter någon som kan rädda oss, en vakande förälder, Gud, någon som kan ge oss inre frid i vår rastlösa själ. Att få ett löfte från en person ger upphov till precis denna illusion av trygghet. När en person lovar oss något så skapas illusionen av trygghet, att denna person aldrig kommer att svika oss, att denna person har så pass mycket kontroll över sig själv, känner sig själv så väl, att denne aldrig kommer ge efter för sina känslor och drifter. Att denne person står högre än oss andra och att hos denne person kan vi falla tryggt tillbaka till. Att sanningen är tvärtom är, att ju mer vi lovar, desto mer sorg och lidande skapar, är en sanning som är ett kvitto på att vi bara är människor, inte gudar.
Missta detta inte för "carpe diem" eller liknande fjortishysteri. Att inte avge löften handlar inte om att flyta runt som en hippie och bara göra allt som faller en in. Vi har skyldigheter precis som vi har rättigheter. Har vi åtagit oss något så bör vi även fullfölja det. Man ska dock vara varse om att löften är en illusion, och desto större löften desto större blir illusionen. En så enkel sak som att säga "jag lovar att ta gå och handla nu" skulle kräva att du kan garantera att jorden inte kommer att förstöras av en asteroid om 5 minuter. Att däremot säga "jag har för avsikt / ska gå och handla nu" är mer korrekt. Att inte avge löften handlar inte om att att man skiter i sina ansvarstagande, att man är slapp och likgiltig, det handlar om att löften om framtiden är inte upp till oss att utge. Tala om det vi vill göra, det vi känner och hur vi mår. Tala om sådant vi strävar efter, det som driver oss, det som vi har som mål att leva upp till.
Våga låta bli att lova. Våga säga att du bara är en människa med drifter och känslor du inte alltid har kontroll över. Våga säga att du inte kan sia morgondagen. Våga säga "jag kan inte säga vem jag Är eller Var jag är imorgon, men jag är Jag här och Nu, mer kan varken du eller jag begära." Du kommer resa dig högt över andra dagen du vågar erkänna din totala avsaknad av kontroll, kontroll över livet och dig själv.
Att avge ett löfte innebär att man lovar att göra / inte göra något i framtiden. Att löfte är alltså uppbyggt på ett hypotetiskt framtida scenario. I detta framtida hypotetiska scenario så åtar vi oss att göra / inte göra något, oavsett omständigheter och hur det hypotetiska scenariot än kan tänkas utspela sig.
Framtiden är oviss och inte ens de visaste kan sia morgondagen. Den som talar om morgondagen som självklar är ovis.
Att avge ett löfte grundar sig i högmod, ignorans och en illusion av kontroll. Nu påstår jag inte att människor som avger löften Är dessa kriterier. Att avge löften har blivit en accepterad illusion, folk menar inget illa med det. Vill man däremot utvecklas som person måste man släppa taget om ting och begrepp vi aldrig ens haft kontroll över eller förstått oss på.
Om vi ska kunna avge ett löfte måste vi först och främst kunna föreställa oss alla tänkbara scenarion som utspelar sig i framtiden. En omöjlighet, t.o.m. på kvantfysiknivå. Om vi däremot ändock skulle lyckas göra detta så skulle vi då behöva rannsaka oss själva och ställa oss fråga "klarar jag verkligen att hålla löftet i alla dessa tänkbara scenarion?". -För att göra det hela lite mer konkret så kan vi tala om en så enkel sak som att lova att aldrig svära. Låt oss då utgå ifrån att du har en oändligt stor makt och kan förutse alla tänkbara framtida scenarion så skulle du likväl ändå aldrig kunna göra ett löfte om hur du kommer att reagera vid just den stunden. Kontroll är en stor illusion och ska inte underskattas, om man någonsin kan komma att tangera med omfattningen av "kontroll" så har man kommit långt i sin spirituella utveckling. Att tro att man kan veta hur man kommer att reagera vid ett visst scenario är en illusion av kontroll.
Vi tror oss veta hur vi ska känna, tänka, tycka och bete oss då vi tror att vi har kontroll över oss själva. Vi tror att vi vet vilka vi Är, vilket vårt Jag är, vilket vårt medvetande är, vilka Känslor vi är, vilka våra Drifter är. Få människor på denna jord har någonsin uppnått Nirvana och det finns inte heller någon garanti att några fler kommer att uppnå det. Att uppnå Nirvana är ett komplexitet så stor att endast den som nått upplysningen kan förstå den. En sak av att bli upplyst är dock att förstå sig själv, vem man är. D.v.s. att jag har aldrig träffat en människa som vet vem denne är, det gör knappast jag heller för den delen.
Om vi inte vet vilka vi är, hur känslor fungerar, hur riktigt riktigt djup ångest känns, hur det känns att mörda, hur det känns att bli berövad sin familj, hur det känns att vara kung över ett land - hur ska vi då kunna fatta löften om framtiden? Ett löfte är aldrig starkare än sin svagaste länk, d.v.s. personen i fråga. Visst, desto visare personen är, desto starkare psyke, desto "längre tid" kan personen i fråga tänkas kunna "hålla" löftet. Men för eller senare kommer det att dyka upp ett scenario som skapar känslor, drifter, ångest och frågor som sätter allt ur spel. Det löftet som igår kändes så självklart och enkelt kan idag kännas helt irrelevant, löjligt eller bara meningslöst.
Löften är dock som en dans, det krävs oftast två för att utföra det. Precis som människor gillar att ge löften då de då känner att de har kontroll över sig själva och framtiden så gillar även människor att få löften givna till dem. Det inger en känsla av kontroll, av blind tillit. Desto mer frånvarande man är från sig själv, desto mindre man känner sig själv, desto mindre man klarar av att vara ensam, desto mer beroende blir man av andra människor, och vice varse så gäller att människor som är trygga i sig själv är mindre beroende av andra människor. Detta psykologiska utspel är precis som allt annat i universum en balans. Det vi inte finner inom oss själva försöker vi finna utanför oss själva. Summan av känslan av trygghet kommer alltid att eftersökas av alla människor, hur vi dock finner denna känslan av trygghet, oavsett om den är en illusion eller ej, ter sig olika.
D.v.s. att så länge vi är väldigt vilsna inom oss själva så kommer vi att söka desto mer trygghet utifrån. Vi kommer att söka efter någon som kan rädda oss, en vakande förälder, Gud, någon som kan ge oss inre frid i vår rastlösa själ. Att få ett löfte från en person ger upphov till precis denna illusion av trygghet. När en person lovar oss något så skapas illusionen av trygghet, att denna person aldrig kommer att svika oss, att denna person har så pass mycket kontroll över sig själv, känner sig själv så väl, att denne aldrig kommer ge efter för sina känslor och drifter. Att denne person står högre än oss andra och att hos denne person kan vi falla tryggt tillbaka till. Att sanningen är tvärtom är, att ju mer vi lovar, desto mer sorg och lidande skapar, är en sanning som är ett kvitto på att vi bara är människor, inte gudar.
Missta detta inte för "carpe diem" eller liknande fjortishysteri. Att inte avge löften handlar inte om att flyta runt som en hippie och bara göra allt som faller en in. Vi har skyldigheter precis som vi har rättigheter. Har vi åtagit oss något så bör vi även fullfölja det. Man ska dock vara varse om att löften är en illusion, och desto större löften desto större blir illusionen. En så enkel sak som att säga "jag lovar att ta gå och handla nu" skulle kräva att du kan garantera att jorden inte kommer att förstöras av en asteroid om 5 minuter. Att däremot säga "jag har för avsikt / ska gå och handla nu" är mer korrekt. Att inte avge löften handlar inte om att att man skiter i sina ansvarstagande, att man är slapp och likgiltig, det handlar om att löften om framtiden är inte upp till oss att utge. Tala om det vi vill göra, det vi känner och hur vi mår. Tala om sådant vi strävar efter, det som driver oss, det som vi har som mål att leva upp till.
Våga låta bli att lova. Våga säga att du bara är en människa med drifter och känslor du inte alltid har kontroll över. Våga säga att du inte kan sia morgondagen. Våga säga "jag kan inte säga vem jag Är eller Var jag är imorgon, men jag är Jag här och Nu, mer kan varken du eller jag begära." Du kommer resa dig högt över andra dagen du vågar erkänna din totala avsaknad av kontroll, kontroll över livet och dig själv.
Kommentarer