Mår vi sämre nu för tiden?
En återkommande slentrianfras som yttras av såväl tonåringar såväl som äldre
gummor och gubbar är "det var bättre förr" eller "vi mår sämre
nu än förr". Ligger det någon sanning i detta eller är det som vanligt bara
svammel och gnäll?
Om vi låtar bli att titta på undersökningar som gjorts över folks välmående och istället tittar på statistiken som gjorts över de parametrar som kan tänkas bidra till välmående så kan vi angripa frågan från en mer realistisk synvinkel.
Här är lite parametrar som om något borde spela in för ett kvalitativare liv:
2014 är det: mindre våld, mindre fattigdom, mindre svält, mer frihet, mer valmöjligheter, längre liv, friskare liv, mindre press (fysisk som psykisk), ökade välfärdssamhällen. Någon kanske hänger upp sig på "mindre press", men faktum kvarstår att vi har mindre press på oss idag. Vi har arbetsregler till höger och vänster som reglerar att vi aldrig ska behöva utstå mobbing på jobbet eller behöva lyfta något som är tyngre än 25 kg osv osv. Och till skillnad från förr så behöver vi faktiskt inte riskera att dö av svält bara för att vi inte fullföljer vår arbetsuppgift.
Gnällbältet som påstår att vi har det sämre nu brukar (givetvis glömma bort ovanstående argument) och hävda:
Mer press, mindre kultur, sämre relation med familj, mer stress, för mycket valmöjligheter, mer segregation, mer distanserat samhälle.
Innan jag ens börjar att bemöta dessa argument så kommer jag givetvis ifrågasätta var folk har för underlag när de påstår att de är mer av dessa negativa egenskaper nu jämfört med förr. Jag kan satsa mycket pengar på att 99% har säkert inte ens fakta på det de säger, utan de tar bara i från tårna, skjuter från höfterna och gnäller så gått det bara går. Men vilket fall, vi kan utgå ifrån att alla dessa gnällisar hänvisar till någon torftig studie. Vad är det då i dessa argument som är så pass starka att vi nu mår så sjukt mycket sämre än förr. Jag menar, om vi tittar på alla fördelar, allt som blivit bättre fram till idag, så måste ju det som ha blivit sämre vara SJUKT mycket sämre för att det ska eliminera det goda och positiva.
"Mer press, stress och hets". Ja, visst är det väl så att vi hetsar idag på sätt vi troligen inte gjort förut. Nu gäller det att ha status, vara cool, facebook-uppdateringar, modekläder, karriärsklätting - d.v.s. rätt självvald stress. Förr i tiden låg ju stressen kring att ha mat på bordet, överleva, ett hus som håller ihop. Men visst, vad fan vet jag om Riktig stress? Haha
"Sämre relation med familj, mer distanserat från vänner och kultur". Ja, även detta till synes väldigt självvalda livssituationer. Förr i tiden, när alla bodde på samma gård, och du bodde vägg i vägg med din svärmor, oavsett om du ville det eller ej, ja då var kultur och familj i alla fall ingen bristvara! Men visst, vill man ha 200 vänner på facebook så är det klart att blir svårt att ha något berikande vänskapsliv, i verkligheten alltså. Och för den som känner en avsaknad av kultur, religion eller patriotism så måste jag verkligen ifrågasätta detta då de flesta jag mött är extremt överens om att vi ska ha ett sekulärt samhälle då religion skapar krig och att man inte ska vara patriotisk då det är synonymt med rasism. Men vad vet jag!
Okej, så enligt min logik och uteslutningsmetod så finns det egentligen ingenting rationellt som pekar på att det skulle vara sämre nu än förr, men likväl tycks majoriteten av världen beklaga sig. Var är det skon klämmer egentligen?
Om vi istället släpper det rationella, de yttre faktorerna, och blickar på den felande länken (som så många gånger förr) människan.
Det ligger i människans natur att gnälla och bli missnöjd. Att konstant vara nöjd med sin livssituation är ett onormalt tillstånd och kräver ett högt intellekt och hög visdom. Om man ska förbli i ett konstant nöjt perspektiv krävs att man ständigt påminner sig om hur dåligt man egentligen kunde ha det, och i vilken misär många andra lever i. Inte förrän vi får en känsla av hur illa det kan vara så börjar vi uppskatta det vi har. Och som nämnt i andra blogginlägg så gäller givetvis att desto mer man har desto mer kan man förlora varpå ångesten ökar. D.v.s. för att öka oddsen för att förbli lycklig så måste vi inte bara konstant påminna oss själva om allt vi har, vi ska även ha relativt lite saker. Bara för att du bott i en bajamaja i 20 år och sedan vinner på lotto och får flytta in i en villa så betyder inte det att du kommer vara för evigt tacksamt. Tvärtom, högst troligen kommer du bli likgiltig och vilja ha mer efter en tid. Det kan jämföras med människor som bott i misär i låt säga Rumänien för att sedan få flytta till Sverige. Efter några år här i Sverige så kommer dessa personer ha börjat ta allt dom har förgivet, precis som varje svensk hade gjort om situationen varit tvärtom. Det är människans natur helt enkelt, det handlar inte om bortskämdhet. Givetvis går det att undvika beteendet, men det kräver som sagt stor visdom, mediterande och ett väl utvecklat intellekt och kanske även en hög intelligens. Lätt är det i alla fall inte att förbli nöjd! Och just på grund av att det är ett mänskligt beteende så finns det ingen vits i att göra någon värdering i det, då vi alla är grundade på samma system. Det finns ingen moral i detta, detta är lika naturligt som vår drift att ha sex eller äta mat. Syftet med att alltid vilja ha det bättre är det som gjort att människan överlevt som ras. Om människan en dag bara hade satt sig ner och sagt "nu är jag komplett nöjd" så skulle allting avstannat och samhället hade slutat att utvecklas. Sen är det ju givetvis så att vissa är mer missnöjda än andra, andra är mer rastlösa och vill ha mer direkt och andra nöjer sig med lite och försöker fokusera på att vara glada för det de har. Ingen värdering i detta som sagt, vi är alla bara simpla, enkla, förutsägbara människor.
Så mår folk sämre idag? Ingenting logiskt pekar på det. Skrivs det ut mer anti-depressiva idag? Ja, troligen. Den relevanta frågan är: kan människor någonsin "må bra"? Nej, troligen inte. Vi kan vara mer eller mindre nöjda för stund för att sen se att vår granne har det bättre ställt än oss själva, eller bli tilldelade en jobbig arbetsuppgift på jobbet - och vips är livet kaos och vi måste ha anti-depressiva.
Folk som kommer till mig för tröst och gnäller om hur jobbigt de har de har det på skolan eller jobbet får ingen sympati. Människor som gnäller över bagateller ska inte ha tröst, de ska ha en bitchslap så att de vaknar upp ur sitt gnällande. Folk på andra sidan Östersjön svälter och prostituerar sig för att ha råd med hyran. Inte så aktuellt att då gå runt i Sverige att gnälla över att man måste jobba över några timmar ibland, eller att man känner sådan press i skolan på att få godkänt. För alla er svenska fjoller som gnäller som kärringar vill jag bara utdela 5 stycken bitchslap vardera. Inte konstigt folk strömmar in från Baltikum för att arbeta, ni gör ju för fan ingen nytta!
Om vi låtar bli att titta på undersökningar som gjorts över folks välmående och istället tittar på statistiken som gjorts över de parametrar som kan tänkas bidra till välmående så kan vi angripa frågan från en mer realistisk synvinkel.
Här är lite parametrar som om något borde spela in för ett kvalitativare liv:
2014 är det: mindre våld, mindre fattigdom, mindre svält, mer frihet, mer valmöjligheter, längre liv, friskare liv, mindre press (fysisk som psykisk), ökade välfärdssamhällen. Någon kanske hänger upp sig på "mindre press", men faktum kvarstår att vi har mindre press på oss idag. Vi har arbetsregler till höger och vänster som reglerar att vi aldrig ska behöva utstå mobbing på jobbet eller behöva lyfta något som är tyngre än 25 kg osv osv. Och till skillnad från förr så behöver vi faktiskt inte riskera att dö av svält bara för att vi inte fullföljer vår arbetsuppgift.
Gnällbältet som påstår att vi har det sämre nu brukar (givetvis glömma bort ovanstående argument) och hävda:
Mer press, mindre kultur, sämre relation med familj, mer stress, för mycket valmöjligheter, mer segregation, mer distanserat samhälle.
Innan jag ens börjar att bemöta dessa argument så kommer jag givetvis ifrågasätta var folk har för underlag när de påstår att de är mer av dessa negativa egenskaper nu jämfört med förr. Jag kan satsa mycket pengar på att 99% har säkert inte ens fakta på det de säger, utan de tar bara i från tårna, skjuter från höfterna och gnäller så gått det bara går. Men vilket fall, vi kan utgå ifrån att alla dessa gnällisar hänvisar till någon torftig studie. Vad är det då i dessa argument som är så pass starka att vi nu mår så sjukt mycket sämre än förr. Jag menar, om vi tittar på alla fördelar, allt som blivit bättre fram till idag, så måste ju det som ha blivit sämre vara SJUKT mycket sämre för att det ska eliminera det goda och positiva.
"Mer press, stress och hets". Ja, visst är det väl så att vi hetsar idag på sätt vi troligen inte gjort förut. Nu gäller det att ha status, vara cool, facebook-uppdateringar, modekläder, karriärsklätting - d.v.s. rätt självvald stress. Förr i tiden låg ju stressen kring att ha mat på bordet, överleva, ett hus som håller ihop. Men visst, vad fan vet jag om Riktig stress? Haha
"Sämre relation med familj, mer distanserat från vänner och kultur". Ja, även detta till synes väldigt självvalda livssituationer. Förr i tiden, när alla bodde på samma gård, och du bodde vägg i vägg med din svärmor, oavsett om du ville det eller ej, ja då var kultur och familj i alla fall ingen bristvara! Men visst, vill man ha 200 vänner på facebook så är det klart att blir svårt att ha något berikande vänskapsliv, i verkligheten alltså. Och för den som känner en avsaknad av kultur, religion eller patriotism så måste jag verkligen ifrågasätta detta då de flesta jag mött är extremt överens om att vi ska ha ett sekulärt samhälle då religion skapar krig och att man inte ska vara patriotisk då det är synonymt med rasism. Men vad vet jag!
Okej, så enligt min logik och uteslutningsmetod så finns det egentligen ingenting rationellt som pekar på att det skulle vara sämre nu än förr, men likväl tycks majoriteten av världen beklaga sig. Var är det skon klämmer egentligen?
Om vi istället släpper det rationella, de yttre faktorerna, och blickar på den felande länken (som så många gånger förr) människan.
Det ligger i människans natur att gnälla och bli missnöjd. Att konstant vara nöjd med sin livssituation är ett onormalt tillstånd och kräver ett högt intellekt och hög visdom. Om man ska förbli i ett konstant nöjt perspektiv krävs att man ständigt påminner sig om hur dåligt man egentligen kunde ha det, och i vilken misär många andra lever i. Inte förrän vi får en känsla av hur illa det kan vara så börjar vi uppskatta det vi har. Och som nämnt i andra blogginlägg så gäller givetvis att desto mer man har desto mer kan man förlora varpå ångesten ökar. D.v.s. för att öka oddsen för att förbli lycklig så måste vi inte bara konstant påminna oss själva om allt vi har, vi ska även ha relativt lite saker. Bara för att du bott i en bajamaja i 20 år och sedan vinner på lotto och får flytta in i en villa så betyder inte det att du kommer vara för evigt tacksamt. Tvärtom, högst troligen kommer du bli likgiltig och vilja ha mer efter en tid. Det kan jämföras med människor som bott i misär i låt säga Rumänien för att sedan få flytta till Sverige. Efter några år här i Sverige så kommer dessa personer ha börjat ta allt dom har förgivet, precis som varje svensk hade gjort om situationen varit tvärtom. Det är människans natur helt enkelt, det handlar inte om bortskämdhet. Givetvis går det att undvika beteendet, men det kräver som sagt stor visdom, mediterande och ett väl utvecklat intellekt och kanske även en hög intelligens. Lätt är det i alla fall inte att förbli nöjd! Och just på grund av att det är ett mänskligt beteende så finns det ingen vits i att göra någon värdering i det, då vi alla är grundade på samma system. Det finns ingen moral i detta, detta är lika naturligt som vår drift att ha sex eller äta mat. Syftet med att alltid vilja ha det bättre är det som gjort att människan överlevt som ras. Om människan en dag bara hade satt sig ner och sagt "nu är jag komplett nöjd" så skulle allting avstannat och samhället hade slutat att utvecklas. Sen är det ju givetvis så att vissa är mer missnöjda än andra, andra är mer rastlösa och vill ha mer direkt och andra nöjer sig med lite och försöker fokusera på att vara glada för det de har. Ingen värdering i detta som sagt, vi är alla bara simpla, enkla, förutsägbara människor.
Så mår folk sämre idag? Ingenting logiskt pekar på det. Skrivs det ut mer anti-depressiva idag? Ja, troligen. Den relevanta frågan är: kan människor någonsin "må bra"? Nej, troligen inte. Vi kan vara mer eller mindre nöjda för stund för att sen se att vår granne har det bättre ställt än oss själva, eller bli tilldelade en jobbig arbetsuppgift på jobbet - och vips är livet kaos och vi måste ha anti-depressiva.
Folk som kommer till mig för tröst och gnäller om hur jobbigt de har de har det på skolan eller jobbet får ingen sympati. Människor som gnäller över bagateller ska inte ha tröst, de ska ha en bitchslap så att de vaknar upp ur sitt gnällande. Folk på andra sidan Östersjön svälter och prostituerar sig för att ha råd med hyran. Inte så aktuellt att då gå runt i Sverige att gnälla över att man måste jobba över några timmar ibland, eller att man känner sådan press i skolan på att få godkänt. För alla er svenska fjoller som gnäller som kärringar vill jag bara utdela 5 stycken bitchslap vardera. Inte konstigt folk strömmar in från Baltikum för att arbeta, ni gör ju för fan ingen nytta!
Kommentarer