Ångra inget!
Människan kan lära sig på två sätt: 1. studera litteratur 2. testa själv --> korrigera det som blev fel. I praktiken kan man säga att det egentligen bara finns ett alternativ, då alternativ 1. bygger på att någon från hela början utövat alternativ 2.
Min egen tro är att vi alla delar en kosmisk moral, men utöver detta så har vi enbart våra överlevnadsinstinkter medfödda, resten måste vi lära oss från grunden. Allt det vi tar för givet som "sunt förnuft", "logisk", "självklart" osv är enbart inlärda beteenden. Allt kan gå förlorat på bara en generation. Mänskligheten är aldrig starkare än sin svagaste länk och om det inte vore för vår förmåga att vidareföra vårt arv, vår kunskap, så skulle vi vara tillbaka på stenåldern imorgon.
99.999% av vårt kunskapsförråd har vi fått genom alternativ 2: testa själv. Vi övar våra ben på att gå. Vi övar vår tunga på att tala. Vi övar hur vi ska visa ödmjukhet. Vi övar var gränsen för skämt går. Vi övar på att hitta vår självkänsla - kort och gott så övar vi oss fram till mer eller mindre allt. Allting är Trail and Errror - Försök och Misstag. Tack vare denna tämligen primitiva funktion så kan vår ras utvecklas något enormt, än idag tror jag inte vi kan se hur långt vi faktiskt kan pusha oss själva att utvecklas - på alla fronter. D.v.s. utan denna ekvation vore vi inte den ras vi är idag. Vi hade varit guldfisken som simmar runt i skålen och upptäcker världen på nytt varje dag om och om igen, gör om samma misstag dag ut och in (korrigerar: guldfiskminne är ett felaktigt uttryck då en guldfisk faktiskt har ungefär lika bra minne som en fågel).
Ekvation: Vi ställs inför ett nytt moment --> (med hjälp av tidigare erfarenhet och moral så) fattar vi ett beslut --> beslutet leder till en konsekvens --> om konsekvensen är lyckad så har vi stärkt vår kunskapsbas / om konsekvensen är misslyckad så har vi likväl stärkt vår kunskapsbas - win / win situation. Visst, ibland kan ju felaktiga beslut leda till rätt jobbiga konsekvenser, för att inte säga förjävliga, men likväl så har vi lärt oss något av det. Nästa gång vi ställs inför ett liknande beslut så kommer vi högst troligen undvika att upprepa misstaget. D.v.s. att alla beslut vi gör idag underlättar inför de beslut vi kommer att göra imorgon.
Och det är här som kruxet uppstår: folk svänger med termen "jag ångrar mig" allt för ofta. Vi får, ska och KAN inte säga att vi ångrar oss.
1. Vi ska inte säga att vi ångrar oss, för att om vi ångrar våra val så ångrar vi även den person vi är (kom ihåg, vi är den person vi är idag tack vare / på grund av de val de val vi gjort i livet. Om valen varit annorlunda hade vi varit annorlunda). De är alltså en existentiell felaktighet att säga att vi ångrar våra val - ja, såtillvida att vi inte ångrar dem vi är nu, vilket känns rätt flummigt :S Man kan helt sonika inte bara kasta ur sig klyscha termer "jag ångrar mig" för att det låter fint, det blir rent metafysiskt Felaktigt.
2. Vi fattar beslut tack vare tidigare erfarenhet och moral. Den information vi besitter idag kommer hjälpa oss att fatta nya beslut imorgon. Informationen jag besitter imorgon kommer INTE att hjälpa mig att fatta ett beslut idag. Att då säga "jag ångrar mitt beslut" är återigen felaktigt, dels rent logiskt, men även felaktigt i form av att man inte visar respekt mot sig själv. "Jag ångrar mig" brukar ibland följs av "jag borde vetat bättre", men hur kunde vi ha vetat bättre om vi inte satt på informationen som vi nu besitter EFTER att vi tagit ett beslut? Du står inför ett val och fattar ett beslut grundat på den informationen du besitter - varken mer, varken mindre, svårare än så ska det inte vara
Vi måste våga visa repsekt för oss själva (släpp tankarna om att bry sig om vad andra tycker). Vi måste våga säga till oss själv "fan, jag gjorde fel, MEN det var på grund av att jag inte hade någon annan informationen vid tillfället. Nu har jag lärt mig och vet hur jag ska handla nästa gång". Vi måste tillåta oss att visa oss själva att vi BARA är människor, och att vi ENBART kan fatta beslut tack vare denna enkla funktion: trial and error. Om man vill lära sig av de negativa konsekvenserna som följde de felaktiga valet så ska man tänka: på vad grundade jag mitt beslut och varför? Om vi tar oss tiden att tänka på den frågan kommer vi nog komma fram till samma sak de flesta gångerna: jag besatt ingen annan information vid tillfället. Och svårare än så ska inte vara vara. Återigen: respektera er själva, VAR INTE EFTERKLOKA.
Skriver detta inlägg dels då jag är så magsjukt trött på att höra gnällande människor som "ångrar sig" om allting istället för att försöka dra lärdom av de felaktiga beslut de tagit - men även dels för att jag vill förtydliga hur min blogg är uppbyggd.
Jag sitter och läser igenom mycket av det jag skrivit för många år sedan. Vissa av mina tidigaste inlägg är till och med kopierade från bloggare ännu längre tillbaka. Om man tar sig tiden att kartlägga alla min inlägg så får man snabbt upp en bild på min utveckling. Kartläggning skulle kunna kartläggas på många nivåer: politiskt, emotionellt, intelligens och intellektuellt, sympatiskt. Istället för att ta bort inlägg som jag inte står för idag så har jag kvar dem för lärdomens skull. "Varför skrev jag detta inlägg? -Jo för att vi den tidpunkten stod jag för det. Varför? Jo för att jag hade levt i den miljön. Idag har jag en annan åsikt, varför? Jo för att jag träffade person X och Y och kom till denna insikt". Tack vare att återblicka i mina gamla åsikter så lär jag känna mig själv: om jag inte vet vem jag varit, hur ska jag då någonsin kunna veta vem jag är? Om jag inte känner till mitt förflutna kan jag inte återkoppla den person jag är idag till den person som skapt mig. Jag tackar mig själv för alla de val jag tagit - även fast JÄVLIGT många av dom valen har varit rent åt jävla helvete. Vissa har varit så jävla illa att jag fan får skämmas in i döden. Men när jag skäms som mest så tänker jag: respektera dig själv, sätt dig in i situationen du befann dig i precis innan du fattade beslutet, varför gjorde du som du gjorde - och vad har du lärt dig av det som du kan dra nytta av idag?
Om du inte kan respektera den du varit, hur kan du då respektera dig själv idag, och hur kan du då begära att någon annan ska respektera dig?
EDIT: Givetvis ska vi känna ånger för felaktiga beslut vi tagit. Det är ångesten inom oss, vår moral, som berättar för oss när vi gjort fel, så vi vet hur vi ska handla nästa gång. Någonstans längst vägen blev det dock fel när vi blandade ihop "känna ånger" och "ångra sig".
EDIT #2: Att ångra ett val är ologiskt. När vi fattar ett beslut så gör vi det på baserat på stundens fakta. Om vi senare tilldelas ny fakta som visar på att vår beslut inte var "korrekt" så har vi med andra ord enbart ångrat oss p.g.a. att vi fått ny information.
D.v.s. att om man ångrar ett beslutet som man har fattat p.g.a. att man har tilldelats ny fakta i nutiden så kan vi aldrig säkert veta om vi handlat rätt - för vem vet vilka konskevenser våra beslut vi fattar idag har för inverkan om 1000 år? Vi måste med andra ord leva tills dess jorden går under för att sedan kunna avgöra huruvida vårt beslut var "rätt eller fel". Men då de flesta av oss inte är kapabla att leva så länge så bör vi istället fokusera på förstå oss på de beslut vi fattade och försöka fatta bättre beslut i framtiden tack vare det, istället för att hänga upp sig på det negativa och "ångra sig".
Min egen tro är att vi alla delar en kosmisk moral, men utöver detta så har vi enbart våra överlevnadsinstinkter medfödda, resten måste vi lära oss från grunden. Allt det vi tar för givet som "sunt förnuft", "logisk", "självklart" osv är enbart inlärda beteenden. Allt kan gå förlorat på bara en generation. Mänskligheten är aldrig starkare än sin svagaste länk och om det inte vore för vår förmåga att vidareföra vårt arv, vår kunskap, så skulle vi vara tillbaka på stenåldern imorgon.
99.999% av vårt kunskapsförråd har vi fått genom alternativ 2: testa själv. Vi övar våra ben på att gå. Vi övar vår tunga på att tala. Vi övar hur vi ska visa ödmjukhet. Vi övar var gränsen för skämt går. Vi övar på att hitta vår självkänsla - kort och gott så övar vi oss fram till mer eller mindre allt. Allting är Trail and Errror - Försök och Misstag. Tack vare denna tämligen primitiva funktion så kan vår ras utvecklas något enormt, än idag tror jag inte vi kan se hur långt vi faktiskt kan pusha oss själva att utvecklas - på alla fronter. D.v.s. utan denna ekvation vore vi inte den ras vi är idag. Vi hade varit guldfisken som simmar runt i skålen och upptäcker världen på nytt varje dag om och om igen, gör om samma misstag dag ut och in (korrigerar: guldfiskminne är ett felaktigt uttryck då en guldfisk faktiskt har ungefär lika bra minne som en fågel).
Ekvation: Vi ställs inför ett nytt moment --> (med hjälp av tidigare erfarenhet och moral så) fattar vi ett beslut --> beslutet leder till en konsekvens --> om konsekvensen är lyckad så har vi stärkt vår kunskapsbas / om konsekvensen är misslyckad så har vi likväl stärkt vår kunskapsbas - win / win situation. Visst, ibland kan ju felaktiga beslut leda till rätt jobbiga konsekvenser, för att inte säga förjävliga, men likväl så har vi lärt oss något av det. Nästa gång vi ställs inför ett liknande beslut så kommer vi högst troligen undvika att upprepa misstaget. D.v.s. att alla beslut vi gör idag underlättar inför de beslut vi kommer att göra imorgon.
Och det är här som kruxet uppstår: folk svänger med termen "jag ångrar mig" allt för ofta. Vi får, ska och KAN inte säga att vi ångrar oss.
1. Vi ska inte säga att vi ångrar oss, för att om vi ångrar våra val så ångrar vi även den person vi är (kom ihåg, vi är den person vi är idag tack vare / på grund av de val de val vi gjort i livet. Om valen varit annorlunda hade vi varit annorlunda). De är alltså en existentiell felaktighet att säga att vi ångrar våra val - ja, såtillvida att vi inte ångrar dem vi är nu, vilket känns rätt flummigt :S Man kan helt sonika inte bara kasta ur sig klyscha termer "jag ångrar mig" för att det låter fint, det blir rent metafysiskt Felaktigt.
2. Vi fattar beslut tack vare tidigare erfarenhet och moral. Den information vi besitter idag kommer hjälpa oss att fatta nya beslut imorgon. Informationen jag besitter imorgon kommer INTE att hjälpa mig att fatta ett beslut idag. Att då säga "jag ångrar mitt beslut" är återigen felaktigt, dels rent logiskt, men även felaktigt i form av att man inte visar respekt mot sig själv. "Jag ångrar mig" brukar ibland följs av "jag borde vetat bättre", men hur kunde vi ha vetat bättre om vi inte satt på informationen som vi nu besitter EFTER att vi tagit ett beslut? Du står inför ett val och fattar ett beslut grundat på den informationen du besitter - varken mer, varken mindre, svårare än så ska det inte vara
Vi måste våga visa repsekt för oss själva (släpp tankarna om att bry sig om vad andra tycker). Vi måste våga säga till oss själv "fan, jag gjorde fel, MEN det var på grund av att jag inte hade någon annan informationen vid tillfället. Nu har jag lärt mig och vet hur jag ska handla nästa gång". Vi måste tillåta oss att visa oss själva att vi BARA är människor, och att vi ENBART kan fatta beslut tack vare denna enkla funktion: trial and error. Om man vill lära sig av de negativa konsekvenserna som följde de felaktiga valet så ska man tänka: på vad grundade jag mitt beslut och varför? Om vi tar oss tiden att tänka på den frågan kommer vi nog komma fram till samma sak de flesta gångerna: jag besatt ingen annan information vid tillfället. Och svårare än så ska inte vara vara. Återigen: respektera er själva, VAR INTE EFTERKLOKA.
Skriver detta inlägg dels då jag är så magsjukt trött på att höra gnällande människor som "ångrar sig" om allting istället för att försöka dra lärdom av de felaktiga beslut de tagit - men även dels för att jag vill förtydliga hur min blogg är uppbyggd.
Jag sitter och läser igenom mycket av det jag skrivit för många år sedan. Vissa av mina tidigaste inlägg är till och med kopierade från bloggare ännu längre tillbaka. Om man tar sig tiden att kartlägga alla min inlägg så får man snabbt upp en bild på min utveckling. Kartläggning skulle kunna kartläggas på många nivåer: politiskt, emotionellt, intelligens och intellektuellt, sympatiskt. Istället för att ta bort inlägg som jag inte står för idag så har jag kvar dem för lärdomens skull. "Varför skrev jag detta inlägg? -Jo för att vi den tidpunkten stod jag för det. Varför? Jo för att jag hade levt i den miljön. Idag har jag en annan åsikt, varför? Jo för att jag träffade person X och Y och kom till denna insikt". Tack vare att återblicka i mina gamla åsikter så lär jag känna mig själv: om jag inte vet vem jag varit, hur ska jag då någonsin kunna veta vem jag är? Om jag inte känner till mitt förflutna kan jag inte återkoppla den person jag är idag till den person som skapt mig. Jag tackar mig själv för alla de val jag tagit - även fast JÄVLIGT många av dom valen har varit rent åt jävla helvete. Vissa har varit så jävla illa att jag fan får skämmas in i döden. Men när jag skäms som mest så tänker jag: respektera dig själv, sätt dig in i situationen du befann dig i precis innan du fattade beslutet, varför gjorde du som du gjorde - och vad har du lärt dig av det som du kan dra nytta av idag?
Om du inte kan respektera den du varit, hur kan du då respektera dig själv idag, och hur kan du då begära att någon annan ska respektera dig?
EDIT: Givetvis ska vi känna ånger för felaktiga beslut vi tagit. Det är ångesten inom oss, vår moral, som berättar för oss när vi gjort fel, så vi vet hur vi ska handla nästa gång. Någonstans längst vägen blev det dock fel när vi blandade ihop "känna ånger" och "ångra sig".
EDIT #2: Att ångra ett val är ologiskt. När vi fattar ett beslut så gör vi det på baserat på stundens fakta. Om vi senare tilldelas ny fakta som visar på att vår beslut inte var "korrekt" så har vi med andra ord enbart ångrat oss p.g.a. att vi fått ny information.
D.v.s. att om man ångrar ett beslutet som man har fattat p.g.a. att man har tilldelats ny fakta i nutiden så kan vi aldrig säkert veta om vi handlat rätt - för vem vet vilka konskevenser våra beslut vi fattar idag har för inverkan om 1000 år? Vi måste med andra ord leva tills dess jorden går under för att sedan kunna avgöra huruvida vårt beslut var "rätt eller fel". Men då de flesta av oss inte är kapabla att leva så länge så bör vi istället fokusera på förstå oss på de beslut vi fattade och försöka fatta bättre beslut i framtiden tack vare det, istället för att hänga upp sig på det negativa och "ångra sig".
Kommentarer