Sluta upp att gömma er bakom er val
Jag ser det som mitt kall att bryta ner och dementera samhälles normer, lagar och tabuer. Människan ska svara mot sin egen moral och endast.
Uttrycket "jag har inte tid" slängs slentrianmässigt likt en halsduk kastas över axeln. Det är en acceptabel ursäkt för att inte hinna i tid eller för att ens komma i huvud taget. Men är det verkligen en korrekt ursäkt? Nej klart inte, varför skulle jag annars jiddra om det här? :)
Livet går ut på att göra val. Det är inför valen vi får ångest, det är efter valen vi får stå till svars för vårt val av val. Valet är det som gör att vi kan bekräfta vår existens och fria vilja (om man är av den tron). Dagen vi inte ställs inför val är dagen allt är slut.
Nåväl, tillbaka till ämnet: att fatta ett val leder till konsekvenser. Du väljer att börja studera: du kommer att behöva studera. Du söker ett jobb: du kommer att behöva vara på jobbet. Du väljer att gifta dig: du kommer att behöva vara med din fru.
Precis som alla dessa saker har en logisk följd i vad vi måste göra så får de även en logisk följd i vad vi inte kan göra. Du studerar inför en tentamen - du hinner inte göra något annat tre dagar innan tentamen. Du går till jobbet - du kan inte kröka på veckodagar. Du är med din fru - du är inte med dina vänner.
Svart på vitt, smackat packat och klart. Självklart är det ju mycket gråare än så, men principen är den samma: när vi väl en gång gjort en val så följs det av en oändligt lång kedjereaktion av konsekvenser. Oftast är vi även medvetna om konsekvenserna av våra val, ibland inte.
Vad menas då egentligen med att "inte ha tid" för något? Att inte ha tid menas i ordmun att man är upptagen med annat, och att det därmed ursäktar att man inte hinner göra det förstnämnda. Men vad har vi egentligen tid för? Att leva? Äta, sova dö? Umgås med vänner, jobba?
En liten parentes: Alla går vi efter samma spelregler, vissa är mer slipade än andra. Vissa klarar bättre av multitasking, vissa kräver inte mer än 5-6 timmars sömn, vissa klarar av mycket stress - och vice verse så klarar vissa av dessa moment mindre bra.
När jag gör valet att börja studera så måste jag även avsätta tid för att studera och därmed inte kunna närvara på andra saker. Orsak - verkan. Inget konstigt, ingen värdering i det. Men att säga att vi inte har tid för att gå ut och festa innan en tentamen är inte korrekt, för tiden har vi ju alla på vår sida (se parentesen ovan). Huruvida man väljer att plugga istället för att gå och festa handlar om prioritering. Den som väljer att festa kanske riskerar att kugga kursen osv. Men det är likväl ett aktivt val: Att 1. börja studera och 2. fortfölja studierna och därmed välja bort andra aktiviteter.
Likväl skyddar vi oss bakom våra val. Vi försöker vara fina i kanten och säga "jag har inte tid" medan det vi egentligen menar är "jag prioriterar detta högre". Varför kan vi inte bara vara ärliga och säga som det är? Är vi så otroligt rädda att såra andras känslor att vi ska behöva bädda in det i patetiska uttryck? "Nej, jag skulle jättegärna vilja träffa dig nästa vecka, men jag hinner inte" är egentligen "lyssna, du är ok, men nästa vecka så ska jag avsätta tre dagar för dans, två dagar för studier och en dag för att handla, alla dessa saker är högre prioriterade än du".
Problemet ligger i att vi har gjort "prioritering" till ett värdeladdat ord. Vi är lärt oss att något som är lägre prioriterat än något annat är sämre per automatik. Folk tar det så otroligt personligt att bli andrahandsprioriterade, som om de var centrum av jorden. Men låt oss inse att alla människor vill utvecklas i sin takt och därmed måste få fatta sina egna beslut om vad de vill prioritera i sina liv.
Dock så återgår jag nu till min tes i samma veva som jag avslutar mig: vi gör alla val och ska alla stå till svars för dom. Om vi väljer att prioritera bort vissa saker för att lyfta fram andra ting så ska vi även stå till svars för dem. Vi kan inte å ena sidan stå å hyckla och lyfta våra vänner till väders och säga "jag älskar dig så mycket" för att nästa sekund andrahandsprioritera dem för mindre viktiga saker. Alla får göra sin egen bedömning, det blir så luddigt. Jag tycker dock att det är lika viktigt att respektera andra människors val av prioritering utan att bli en cry baby about it, precis som jag tycker det är viktigt att människor inte gömmer sig bakom uttrycket "jag har inte tid", utan istället "ledsen, men detta prioriterar jag högre än dig".
Uttrycket "jag har inte tid" slängs slentrianmässigt likt en halsduk kastas över axeln. Det är en acceptabel ursäkt för att inte hinna i tid eller för att ens komma i huvud taget. Men är det verkligen en korrekt ursäkt? Nej klart inte, varför skulle jag annars jiddra om det här? :)
Livet går ut på att göra val. Det är inför valen vi får ångest, det är efter valen vi får stå till svars för vårt val av val. Valet är det som gör att vi kan bekräfta vår existens och fria vilja (om man är av den tron). Dagen vi inte ställs inför val är dagen allt är slut.
Nåväl, tillbaka till ämnet: att fatta ett val leder till konsekvenser. Du väljer att börja studera: du kommer att behöva studera. Du söker ett jobb: du kommer att behöva vara på jobbet. Du väljer att gifta dig: du kommer att behöva vara med din fru.
Precis som alla dessa saker har en logisk följd i vad vi måste göra så får de även en logisk följd i vad vi inte kan göra. Du studerar inför en tentamen - du hinner inte göra något annat tre dagar innan tentamen. Du går till jobbet - du kan inte kröka på veckodagar. Du är med din fru - du är inte med dina vänner.
Svart på vitt, smackat packat och klart. Självklart är det ju mycket gråare än så, men principen är den samma: när vi väl en gång gjort en val så följs det av en oändligt lång kedjereaktion av konsekvenser. Oftast är vi även medvetna om konsekvenserna av våra val, ibland inte.
Vad menas då egentligen med att "inte ha tid" för något? Att inte ha tid menas i ordmun att man är upptagen med annat, och att det därmed ursäktar att man inte hinner göra det förstnämnda. Men vad har vi egentligen tid för? Att leva? Äta, sova dö? Umgås med vänner, jobba?
En liten parentes: Alla går vi efter samma spelregler, vissa är mer slipade än andra. Vissa klarar bättre av multitasking, vissa kräver inte mer än 5-6 timmars sömn, vissa klarar av mycket stress - och vice verse så klarar vissa av dessa moment mindre bra.
När jag gör valet att börja studera så måste jag även avsätta tid för att studera och därmed inte kunna närvara på andra saker. Orsak - verkan. Inget konstigt, ingen värdering i det. Men att säga att vi inte har tid för att gå ut och festa innan en tentamen är inte korrekt, för tiden har vi ju alla på vår sida (se parentesen ovan). Huruvida man väljer att plugga istället för att gå och festa handlar om prioritering. Den som väljer att festa kanske riskerar att kugga kursen osv. Men det är likväl ett aktivt val: Att 1. börja studera och 2. fortfölja studierna och därmed välja bort andra aktiviteter.
Likväl skyddar vi oss bakom våra val. Vi försöker vara fina i kanten och säga "jag har inte tid" medan det vi egentligen menar är "jag prioriterar detta högre". Varför kan vi inte bara vara ärliga och säga som det är? Är vi så otroligt rädda att såra andras känslor att vi ska behöva bädda in det i patetiska uttryck? "Nej, jag skulle jättegärna vilja träffa dig nästa vecka, men jag hinner inte" är egentligen "lyssna, du är ok, men nästa vecka så ska jag avsätta tre dagar för dans, två dagar för studier och en dag för att handla, alla dessa saker är högre prioriterade än du".
Problemet ligger i att vi har gjort "prioritering" till ett värdeladdat ord. Vi är lärt oss att något som är lägre prioriterat än något annat är sämre per automatik. Folk tar det så otroligt personligt att bli andrahandsprioriterade, som om de var centrum av jorden. Men låt oss inse att alla människor vill utvecklas i sin takt och därmed måste få fatta sina egna beslut om vad de vill prioritera i sina liv.
Dock så återgår jag nu till min tes i samma veva som jag avslutar mig: vi gör alla val och ska alla stå till svars för dom. Om vi väljer att prioritera bort vissa saker för att lyfta fram andra ting så ska vi även stå till svars för dem. Vi kan inte å ena sidan stå å hyckla och lyfta våra vänner till väders och säga "jag älskar dig så mycket" för att nästa sekund andrahandsprioritera dem för mindre viktiga saker. Alla får göra sin egen bedömning, det blir så luddigt. Jag tycker dock att det är lika viktigt att respektera andra människors val av prioritering utan att bli en cry baby about it, precis som jag tycker det är viktigt att människor inte gömmer sig bakom uttrycket "jag har inte tid", utan istället "ledsen, men detta prioriterar jag högre än dig".
Kommentarer