Finns Gud? --> Hurså?

Satt just och blickade över mina inlägg och insåg att denna filosofiblogg är ungefär som ett isberg: blott 10% är ovanför ytan. Nåväl, alla inlägg som ligger under utkast kommer väl ut för eller senare!

Jag skriver periodvis på diverse spirituellt inriktade forum varpå jag tappar skrivlusten för de specifika ämnen jag redan skrivit av mig på så att säga. Tänkte dock försöka göra lite utdrag ur uttalanden jag gjort så jag anser är värda att bevara för eftervärlden. För så är det, utan bevarande av kunskap är mänskligheten precis lika primitiv som vilken djurart som helst. Huruvida kunskapen jag vidarebefordrar är värd att bevaras eller ej är inte upp till mig att avgöra.

Gud / Ett högre väsen / En större sanningen än vi kan förstår

 

Den intellektuella människans besatthet till frågan: Finns Gud - har gått jorden runt flera tusen gånger, likväl står vi här än idag lika tomhänta på svar. Det är dags att vi släpper taget och går vidare.

 

Till och börja med skulle jag vilja fortfölja frågan, d.v.s. vilka scenarion skulle utspelas om vi fick reda på Guds existens?

T.ex: Om Gud finns, kommer du då att anpassa dina handlingar därefter för att uppnå Guds vilja? Om Guds vilja strider mot din magkänslan, kommer du bestrida den eller Gud då?
Om Gud inte finns, kommer du följa din magkänsla, dina drifter eller rådande moral då?

För visst är det väl så att syftet med Gud är att skapa kärlek, att leva sitt liv efter moral, för att komma till himlen / uppnå nirvana. Vissa av oss behöver lite hjälp på traven för att hitta moralen inom oss, t.ex. via böcker, men många av oss känner den som en vägvisar inombords. Om ni nu tänker "nej, ditt exempel är felaktigt, om vi får bevisat att Gud finns så skulle fortfarande samma moral gälla". Varför då? För att ni känner så inombords? Ja, men om ni nu känner den känslan, är det inte nog bekräftelse på att något Högre finns?

Tron, moralen, ska komma innefrån. Om vi enbart gör som en bok säger åt oss kan vi lika gärna skita i allt. Tänk om Gud kom och testade er "så här är moral, det är att döda hej vilt!", skulle ni då göra det? Att gå emot allt vad ni står för?

Sökandet efter Gud är ett sökande utåt. Ett sökande utåt är ett sökande av för att utesluta det okända, för att få in kunskapen. Okunskap skapar rädsla och obehag, det är bortom vår trygghetszon. Rädsla och okunskap leder till ett sökande av kontroll för att återfå tryggheten. D.v.s. frågeställning om Guds existens härrör i en inre otrygghet. Om vi är trygga i oss själva, vår moral, vår tro, så behöver vi inte försöka kontrollera miljön runtomkring oss för att kompensera trygghetsbalansen.

 

Trygghet kommer inifrån. Den trygghet man tror sig uppnå genom att kontrollera en situation är en illusion då vi inte kan kontrollera något. Beroende på tro av slump, egna val, Gud, med mera, så kan vi möjligen fatta egna beslut som påverkar saker och ting i viss utsträckning. (Jobbar i "nuläget" på ett inlägg om "Kontroll", dock är det av omfattande volym, lär dröja m.a.o.). Om vi ska komma vidare i våra liv måste vi släppa taget om att försöka få reda på "sanningen" om hur allting ligger till i världen och istället finna oss själva, ställa frågorna inåt. Man kan inte springa innan man kan krypa..

Jag har insett att jakten på kontroll aldrig leder till lycka och harmoni, dock möjligen tillfredsställelse. Att ställa frågan "Finns Gud" ger oftast upphov i samma typer av svar så som determinism, slumpen, moral etc. etc. Frågan har ställts miljarder gånger och kommer ställas miljarder gånger till. Står vi närmare ett "svar" idag än för tusen år sedan?
Mänskligheten är aldrig starkare än sin svagaste länk. Varje individ tillför jorden något. Om varje person hade lagt lika mycket tid åt att söka inåt, åt att finna sig själv, istället för sökandet på yttre ting, sökandet efter kontroll, var hade mänskligheten stått idag?

I brist på självinsikt, i brist på tålamod att finna oss själva, så försöker vi ta genvägar genom att hitta svaren utanför oss. Det är varje människas våta dröm "aha! här är alla svaren!". Lata i både sinne och kropp indeed.

Låtom oss applådera åt buddisterna som ägnar år åt att finna sin själ och låt oss höja ett frågetecken åt prästerna som dag ut och in försöker övertyga sig själva och alla andra att "sanningen står ju här, läs läs läs!".