Mitt ödmjuka inre
Få gånger i mitt liv talar jag om mitt inre, om mina känslor. Dock när jag ändå är i farten så kan jag väl utmana mig själv och skriva ytterligare ett inlägg i samma ämne.
Inom mig skäms jag för den jag är. Jag skäms för alla mina privilgier då jag inte gjort mig förtjänt av en endaste en av dem. Det finns människor världen över som lever under förhållanden som får mig att gråta.
Jag skäms för att jag är en man i en mans värld, jag skäms för att jag är vit i en vit mans värld, jag skäms för att jag bor i trygga Sverige, jag skäms för att jag fått jobb så fort jag behövt det, jag skäms för att jag klarat alla tentor jag studerat till, jag skäms för att jag har en bra fysik och är frisk, jag skäms för att jag har en god ekonomi, bil och boende, jag skäms för att jag mår bra och lever ett otroligt bra liv. Inget av dessa priviliger har jag lyft ett finger att få, i alla fall inte i jämförelse med vad andra måste göra bara för att få ett mål mat på tallriken var dagen.
Människor världen över som lever i prostitution, som lever i fångenskap, utan mat, utan boende, utan en mamma och pappa, människor och barn som lever hela livet i sorg och sen dör. Så mycket smärt och sorg att det tar upp hela mitt väsen. Och inget har dessa människor gjort för att förtjäna den smärta de lever i. Än mindre har jag presterat något av vikt som gjort mig förtjänt av den överflöd av lyx jag lever i.
För att aldrig låta mig själv bli bekväm och bortskämd så strävar jag alltid efter att leva spartanskt. Även fast jag har råd så tillåter jag mig själv få gånger att skämma bort mig själv. Genom att alltid späka mig själv påminner jag mig själv om att aldrig ta det jag har för givet.
Jag älskar alla mina medmänniskor så mycket att jag framstår blödig, fast detta ser ni aldrig på utsidan. Jag tror gott om alla människor, inom varje människa finns det hopp. Jag tror så blint på människans godhet att du kan lura mig om och om igen. Jag vill göra det bästa jag kan för andra människor och utgår därmed att innerst inne vill även andra göra det för mig.
Den som ber om min förlåtelse från hjärtat kommer alltid att få den. Jag kommer aldrig döma dig eller tala om rättvisa. Om du talar rakt ifrån ditt hjärta kommer jag alltid att Se dig.
Inom mig skäms jag för den jag är. Jag skäms för alla mina privilgier då jag inte gjort mig förtjänt av en endaste en av dem. Det finns människor världen över som lever under förhållanden som får mig att gråta.
Jag skäms för att jag är en man i en mans värld, jag skäms för att jag är vit i en vit mans värld, jag skäms för att jag bor i trygga Sverige, jag skäms för att jag fått jobb så fort jag behövt det, jag skäms för att jag klarat alla tentor jag studerat till, jag skäms för att jag har en bra fysik och är frisk, jag skäms för att jag har en god ekonomi, bil och boende, jag skäms för att jag mår bra och lever ett otroligt bra liv. Inget av dessa priviliger har jag lyft ett finger att få, i alla fall inte i jämförelse med vad andra måste göra bara för att få ett mål mat på tallriken var dagen.
Människor världen över som lever i prostitution, som lever i fångenskap, utan mat, utan boende, utan en mamma och pappa, människor och barn som lever hela livet i sorg och sen dör. Så mycket smärt och sorg att det tar upp hela mitt väsen. Och inget har dessa människor gjort för att förtjäna den smärta de lever i. Än mindre har jag presterat något av vikt som gjort mig förtjänt av den överflöd av lyx jag lever i.
För att aldrig låta mig själv bli bekväm och bortskämd så strävar jag alltid efter att leva spartanskt. Även fast jag har råd så tillåter jag mig själv få gånger att skämma bort mig själv. Genom att alltid späka mig själv påminner jag mig själv om att aldrig ta det jag har för givet.
Jag älskar alla mina medmänniskor så mycket att jag framstår blödig, fast detta ser ni aldrig på utsidan. Jag tror gott om alla människor, inom varje människa finns det hopp. Jag tror så blint på människans godhet att du kan lura mig om och om igen. Jag vill göra det bästa jag kan för andra människor och utgår därmed att innerst inne vill även andra göra det för mig.
Den som ber om min förlåtelse från hjärtat kommer alltid att få den. Jag kommer aldrig döma dig eller tala om rättvisa. Om du talar rakt ifrån ditt hjärta kommer jag alltid att Se dig.
Kommentarer