Hur man blir en Perfekt människa

Vi i väst lever bland annat som slavar under sträva efter perfektion, att bli perfekta. Media och kapitalet har samma effekt på våra sinnen när det kommer till strävan efter perfektion som kärlek - vi tappar helt omdömet.

I samband med uppfostran gäller det att väga sina ord. Om man svär i närheten av barn så börjar även de svära. Men vem bryr sig, vi kommer alla att lära oss svära till slut i alla fall, det viktiga är att vi lära oss att veta när vi får och inte får svära.
Ord som jag däremot inte vill föra vidare till nästa generation är bland annat: normal,onormal och perfekt. Orden kan möjligen ha en innebörd som behövs i språket, men i och med den värdeladdning de fått så medför de mer negativt än positivt till samhället - och språket har ju som uppgift att bistå samhället, inte vice versa.

Men istället för att bemöta ordet Perfekt med hurtiga PK-argument så tänkte jag att vi bryter ner det i logiska beståndsdelar för att sedan se om dess struktur verkligen håller i längden.

Definitionen av perfekt är lite flytande, den styrs till viss del av kultur som i sin tur påverkas av klimat, statsskikt, religion etc etc. Dock tror jag de flesta är överens över vissa ord som bygger upp ordet Perfekt, t.ex: smart, felfri, moralisk, starkt psyke, snygg (smal och stora bröst, respektive muskulös och välhängd). Ordet perfekt kan väl definieras som klimax utav alla de saker vi anser vara bra egenskaper hos en västerlänning. Dock tror jag att fokuset ligger på Felfri och Snygg.

Snygg till och börja med - vad är det? Att vara snygg är inte enbart helt subjektivt, det finns vissa objektiva definitioner. Människan som ras, likt andra raser, skannar efter symmetri i kroppsformerna, t.ex. så har studier visat att människor med symmetriska halvor av ansiktet upplevs mer attraktiva. Vidare upplevs de typiska definitionerna av kvinnligt och manligt attraktivt, d.v.s. kurvig kvinna med stora bröst samt musklösa män med välhängd dase. Detta härstammar från nedärvda gener, våra gener som säger åt oss att "den människa som har störst chans att överleva har den här anatomin, varpå det gynnar mig och min avkomma mest att stadga sig med en sådan person." En kvinnlig kurvig kropp - kraftiga höfter är bättre än små i hänseende till barnafödande, stora bröst tyder på att de är kapabla att amma. En välbyggd man - En stark och atletisk kropp har varit A och O för den mänskliga överlevnaden. Tusentals år tillbaka, långt innan civilisationen, så var det döda eller att bli dödad som gällde.
Så jo, visst finns det objektiva aspekter på vad den mänskliga rasen anser attraktivt - vi har det nedärvt. Men som jag nämnde tidigare så definierar vi Perfekt som klimax av någonting, och desto fler personer vi kommer intervjua desto längre bort från ett klimax av snygghet kommer vi att komma.
För det första förändras folks definition av snygg i och med att personer mognar. T.ex: när jag själv var 14 år så upplevde jag andra 14-åringar väldigt attraktiva - idag upplever jag dem omogna. Och på grund av att jag upplever dem omogna så försvinner attraktionen (i alla fall den mesta), istället övergår det till att jag ser dem som barn, som något icke sexuellt aktivt. Vidare så finner jag inte 60-åringar särskilt attraktiva, men i och med att jag kommer att närma mig den åldern så kommer även den upplevelsen att förändras.
Vidare ett exempel på att snygghet ligger i betraktarens ögon är hur betraktar mår och känner sig. En betraktare som är förälskad, deprimerad, kär, hatisk m.m. kommer även att få sin sinnen förvrängda. Snygghet är ingenting vi ser per definition, det är någonting vi tolkar. Om då vår förmåga att tolka våra synintryck, d.v.s. att arbete med våra sinnen, om den förmågan har hamnat ur balans p.g.a. andra känslomässiga upplevelser så förändras därmed även vad vi definierar som snygg. Tolkningen "Snygg" kan i mångt och mycket vara kopplad till en sexuell upplevelse, och om man då av olika anledningar inte känner sig särskilt sexuellt aktiv så kan även upplevelsen av en Snygg person bli väldigt vag. I mindre sexuellt aktiva perioder i livet så kan kanske definitionen Vacker bli mer aktuell än Snygg.
(Jo, vi har alla en värdeladdning till de ord vi använder. Även om vi alla inte har exakt samma värdeladdning så finns det en röd tråd i hur vi upplever vissa ord.)
Vidare definieras våra upplevelse av snygg på de föräldrar vi haft. Söner kommer att söka efter
utseende och beteende som liknar deras mor, och döttrar kommer leta efter dito som deras far - oavsett man vill det eller ej.
I samma spår som ovan, likheter till våra föräldrar, så spelar känslor och upplevelser en stor roll i vår definition av Snygg. När vi tänker på en Snygg och sexuell person så kommer vi automatiskt att få en känsla av trygghet, ett vant beteende. Denna känsla av trygghet kommer i sin tur att härstamma från något eller någon vi upplever som Tryggt. D.v.s. att känslor och upplevelser från förr kommer att spela in i vår definition av Snygg, men även Vacker och Sexuell för den delen, o.s.v.
Slutligen har vi ju även den där lika egna touchen, vår säregna smak, de där små detaljerna.
Lägg då samman alla dessa olika parametrar till där vi började - den objektiva snyggheten - så ser vi snabbt att vi aldrig  kan uppnå ett klimax av snygghet. För att oavsett om vi har en bas så kommer det att vara en allt för stor spridning för att kunna definiera en absolut snygghet - en Perfekt snygging.

Vidare till Felfri - vad är fel och rätt? Ja, vad är fel och vad är rätt? Det lär vi nog aldrig få veta. Se snarare orden som verktyg i ett oändligt trevande. Inom filosofi och psykologi så förlitar jag mig mer på buddhismens nyckelordet - sådant som är positivt för dig och sådant som är negativt för dig, inte rätt och fel. Men även inom tekniska områden, karriär, sport m.m., så kan vi ju aldrig säga vad som är rätt och fel  då alla metoder ständigt förändras och förnyas.
Människan är en enda enorm programvara av Trail and Error. Vi försöker - och lär oss. Vi testar, gör fel och gör om och gör rätt. Vi för vidare informationen vi lärt oss till nästa generation så inte dessa behöver upprepa alla de error vi gjort bara för att komma fram till samma slutsats. Om det inte vore för denna informationsöverlämning hade vi, likt guldfisken i skålen, fått upptäcka hjulet om och om igen.
Det vill säga att om vi aldrig testar och felar kan vi heller aldrig lära oss. Definitionen "att göra fel" blir därmed felaktig. Att göra fel är värdeladdat som något dåligt, att vi gör just det: Fel. Men ordet Fel är fel i detta sammanhang. Vi prövar och vi lär oss. Om vi aldrig prövar kan vi aldrig lära oss. Om vi inte kan göra fel kan vi aldrig göra rätt.
Att vara felfri är inte perfekt, det är omänskligt. Att vara människa och inte fela är alltså inte kompatibelt, vi är inte uppbyggda så. Och man kan heller aldrig lära sig allt, för det kommer alltid ett nytt scenario. Det enda vi kan bli är mer och mer skickliga tack vare olika parametrar (intelligens, intellekt, erfarenhet, mod, m.m.).
Slutligen så vet vi återigen inte vad som är Rätt och Fel. Bara för att vi tror oss veta att vi handlat Rätt idag så kommer vi aldrig veta det har för konsekvenser om hundra år, då kanske det kan komma att påverka någon annan eller annat negativt varpå det kanske inte längre är Rätt. Försök hellre att tänka i banorna att "ha för avsikt att göra positivt mot andra och dig själv och undvika negativt dito" istället för att sträva efter att göra Rätt och undvika Fel. Nyckelord: "Ha för avsikt"/"Undvika" och "Positivt"/"Negativt".
Att ens försöka nå ett klimax av Rätt eller Fel skulle falla pladask i en argumentation.


Så, nu kan ni alla gå ut och vara dom perfekta människor ni är - helt kompletta, fulla av brister och drifter, avvikande utseenden och svängande humör. Alla är vi lika perfekta människor.