Strida bättre än sex.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12532368.ab
Titeln är ett citat från en norsk soldat stationerad i Afghanistan . Inte helt oväntat ledde uttalande till ramaskri. Men vad förväntar vi oss av människor som ska ge upp hus, hem och familj för att åka 1000 mil bort för att delta i ett krig som egentligen inte ens berör dem? Är folk verkligen så naiva att de tror att människor gör upp allt detta bara för att ... ? Ja vad, om inte för att kriga?
De människor som anser att krig är fel och vill bidra så gott de kan gör det oftast genom politik, diplomati, läkare utan gränser, röda korset m.m., samt även givetvis i rent självförsvar om landet skulle bli invaderat. Att påstå att man vill kriga för att uppnå fred (läs: USA:s missionärståg) bör undvika en debatten om denne vill undvika att bli förödmjukad.
Det ligger i vår DNA att kriga, mörda och lemlästa folk. Hade vi inte kunnat ta fram denna djuriska sida hos oss hade vi aldrig kunnat överleva som ras. Bara för att vi lever i ett civiliserat samhälle med lager, etikett och uttalade moraler så betyder knappast det att vi åsidosatt våra innersta drifter. Har svårt att se det framför mig att människorasen någonsin kommer att kunna "evolutionera bort" från sina mest primitiva drifter.
Alla delar vi samma drifter. Hos vissa är drifterna starkare, hos andra svagare. Vissa har svårt att skilja på sina drifter från sin moral, andra inte. Vissa upplever att det är igenom sina drifter de känner sig levande, andra inte. För mig personligen handlar det om att identifiera mina drifter och urskilja dem från min moral, finna vad som får mig att må bra kontra vad som får mig att må dåligt.
Jag kan mycket väl sympatisera med människor som uttalar sig om att de uppskattar våld, att de får dem att känna sig stora och starka. Att jag dock väljer att inte låta den driften styra mitt liv eller mina val är vad jag anser utgör mig som en civiliserad människa. Men att förneka sina drifter är att förneka sig själv som människa.
Vi kan inte skicka folk i krig och sen göra en moralisk uppläxning och idiotförklara dem som uttalar sig att de uppskattar att mörda andra människor. Om det är ett sådant typ av "krig" vi vill utföra så är det diplomater i slips och kavaj utrustade med papper och penna som vi ska skicka till Afghanistan. Folk i krig befinner sig i en annan miljö, ett annat mentalt tillstånd än vad vi gör i trygga Sverige i tv-soffan. I ett krig måste man vara inställd på att mörda för att själv undvika att bli det. Man måste ta bort det civiliserade inom sig och anamma det djuriska. För vissa blir det givetvis svårt att avgöra "hur långt man kan gå i krig". Det kan lätt bli övertramp för vissa p.g.a. avtrubbningen som successivt sker, att man t.ex. börjar skjuta civila bara för "mördandes njutning". Folk får tycka vad de vill, det är ju så lätt att vara spydig och moralpredikande när det värsta man konfronterats med har varit tio negerpojkar nere i centrum. Om man ständigt lever i en vardag med döden lurandes bakom varje hörn så kan även den bäste gå in i sina primitivaste drifter.
Ska vi då acceptera krig där vi lemlästar varandra? Nej. givetvis inte. Desto fler "regler i krig" desto större chans har vi att minska på lidandet och antal krig. Men att förklara krigande människor som "monster" och "psykopater" är att dumförklara sin egen ras. Vi är inte så civiliserade och storartade som vi tror när det väl kommer till kritan.
Titeln är ett citat från en norsk soldat stationerad i Afghanistan . Inte helt oväntat ledde uttalande till ramaskri. Men vad förväntar vi oss av människor som ska ge upp hus, hem och familj för att åka 1000 mil bort för att delta i ett krig som egentligen inte ens berör dem? Är folk verkligen så naiva att de tror att människor gör upp allt detta bara för att ... ? Ja vad, om inte för att kriga?
De människor som anser att krig är fel och vill bidra så gott de kan gör det oftast genom politik, diplomati, läkare utan gränser, röda korset m.m., samt även givetvis i rent självförsvar om landet skulle bli invaderat. Att påstå att man vill kriga för att uppnå fred (läs: USA:s missionärståg) bör undvika en debatten om denne vill undvika att bli förödmjukad.
Det ligger i vår DNA att kriga, mörda och lemlästa folk. Hade vi inte kunnat ta fram denna djuriska sida hos oss hade vi aldrig kunnat överleva som ras. Bara för att vi lever i ett civiliserat samhälle med lager, etikett och uttalade moraler så betyder knappast det att vi åsidosatt våra innersta drifter. Har svårt att se det framför mig att människorasen någonsin kommer att kunna "evolutionera bort" från sina mest primitiva drifter.
Alla delar vi samma drifter. Hos vissa är drifterna starkare, hos andra svagare. Vissa har svårt att skilja på sina drifter från sin moral, andra inte. Vissa upplever att det är igenom sina drifter de känner sig levande, andra inte. För mig personligen handlar det om att identifiera mina drifter och urskilja dem från min moral, finna vad som får mig att må bra kontra vad som får mig att må dåligt.
Jag kan mycket väl sympatisera med människor som uttalar sig om att de uppskattar våld, att de får dem att känna sig stora och starka. Att jag dock väljer att inte låta den driften styra mitt liv eller mina val är vad jag anser utgör mig som en civiliserad människa. Men att förneka sina drifter är att förneka sig själv som människa.
Vi kan inte skicka folk i krig och sen göra en moralisk uppläxning och idiotförklara dem som uttalar sig att de uppskattar att mörda andra människor. Om det är ett sådant typ av "krig" vi vill utföra så är det diplomater i slips och kavaj utrustade med papper och penna som vi ska skicka till Afghanistan. Folk i krig befinner sig i en annan miljö, ett annat mentalt tillstånd än vad vi gör i trygga Sverige i tv-soffan. I ett krig måste man vara inställd på att mörda för att själv undvika att bli det. Man måste ta bort det civiliserade inom sig och anamma det djuriska. För vissa blir det givetvis svårt att avgöra "hur långt man kan gå i krig". Det kan lätt bli övertramp för vissa p.g.a. avtrubbningen som successivt sker, att man t.ex. börjar skjuta civila bara för "mördandes njutning". Folk får tycka vad de vill, det är ju så lätt att vara spydig och moralpredikande när det värsta man konfronterats med har varit tio negerpojkar nere i centrum. Om man ständigt lever i en vardag med döden lurandes bakom varje hörn så kan även den bäste gå in i sina primitivaste drifter.
Ska vi då acceptera krig där vi lemlästar varandra? Nej. givetvis inte. Desto fler "regler i krig" desto större chans har vi att minska på lidandet och antal krig. Men att förklara krigande människor som "monster" och "psykopater" är att dumförklara sin egen ras. Vi är inte så civiliserade och storartade som vi tror när det väl kommer till kritan.
Kommentarer