Att vara troende - En fråga om statistik, chans och risk.
Jag kan om jag vill.
Man ska ju aldrig säga aldrig. För man kan aldrig veta säkert förns man nått ända fram, eller när man konstaterat att man aldrig kommer komma ända fram. Ingenting är med andra ord säkert eller osäkert. Den enda jag vet med 99% säkerhet är att jag kan om jag vill. Såvida inte Gud också vill detsamma som jag vill, för då kommer jag klara det med 100% säkerhet. Men om Han inte vill, så kommer jag med 100% säkerhet att inte klara det, även fast jag har mina 99% på min sida. Med andra ord har jag 50/50 chans att klara det beroende på om Gud vill respektive inte vill. Om Gud däremot väljer att ignorera mig har jag alltså 99% chans istället. Givetvis är min 99% enbart ett teoretiskt tänkande. Mina odds kommer ju även att påverkas av vad andra människor vill, hur vindarna blåser och om jorden kommer att ödeläggas av en koemt eller inte. Så kvar av mina 99% finns egentligen inga odds alls som talar för att jag kommer att klara det, bara en önskan och förhoppning.
"Om Gud vill / Inshalla". Ja, men vad vill Gud då? Är våran gud en syndabock i hårda tider och en frälsare i ljusa dagar? Om alla våra framgångar respektive bakslag är resultat av Guds vilja, om alla våra yttre förutsättningar styrs av Gud så kan man ju med rätta fråga sig var Gud börjar och slutar. Om jag tackar Gud för att mitt lag vann så måste det ju betyda att Gud gjorde så att motståndarlaget förlorad. Men om Gud gör oss tjänster på andra människors bekostnad, så betyder det ju även att han ibland gör oss otjänster för att gynna andra. Om Gud kan kontrollera människor och styra vem som ska få en tjänst och vem som ska få en otjänst så skulle ju det betyda att vi är Guds marinettdocker. Eller betyder det att vi Är Gud?
Om Gud kan styra alla våra tankar och känslor och allt som sker i universum så kommer vi ju aldrig få en chans att bevisa att vi är goda nog för att få tillträde till himlen. Om det däremot Inte är så, att Gud Inte kan styra våra tankar och känslor så leder det ju till två scenarion: Antingen är Gud inte allsmäktig eller så kan Gud visst styra våra tankar men väljer att inte göra det för att låta oss få en chans att bevisa vår godhet. Men om så är fallet, att Gud inte inverkar någonting i universum utan enbart är en domare vid dagen D så kommer vi ju aldrig heller få bevis för Guds existens och då kan det ju lika gärna vara så att det är vi människor som skapat Gud i våra egna huvuden och fantasier.
Så vad återstår? Ska vi chansa på att Gud finns och därefter försöka uppföra oss så moraliskt som möjligt i hopp om att vi då kommer till himmelen? Ska vi våga gambla och offra ett helt liv på något vi med säkerhet aldrig kommer få veta existerar? Gud är störst och ingen kan motbevisa mig. Å andra sidan så finns det bara en endaste anledning till varför jag tror att Gud är störst, och det är för att jag föddes just Här vid just Denna tid. Hade jag fötts Där vid Den tiden hade jag kanske trott på 10 stycken gudar, och att just dem var störst.
Tror jag på en gud idag? Jag vet inte, jag vet bara att jag är obetydligt liten i universum och att det finns visdomar så stora att jag troligen aldrig kommer att tangera vid dem. Jag är ödmjuk inför att jag inte kan kontrollera någonting och att jag egentligen inte vet något alls.
Man ska ju aldrig säga aldrig. För man kan aldrig veta säkert förns man nått ända fram, eller när man konstaterat att man aldrig kommer komma ända fram. Ingenting är med andra ord säkert eller osäkert. Den enda jag vet med 99% säkerhet är att jag kan om jag vill. Såvida inte Gud också vill detsamma som jag vill, för då kommer jag klara det med 100% säkerhet. Men om Han inte vill, så kommer jag med 100% säkerhet att inte klara det, även fast jag har mina 99% på min sida. Med andra ord har jag 50/50 chans att klara det beroende på om Gud vill respektive inte vill. Om Gud däremot väljer att ignorera mig har jag alltså 99% chans istället. Givetvis är min 99% enbart ett teoretiskt tänkande. Mina odds kommer ju även att påverkas av vad andra människor vill, hur vindarna blåser och om jorden kommer att ödeläggas av en koemt eller inte. Så kvar av mina 99% finns egentligen inga odds alls som talar för att jag kommer att klara det, bara en önskan och förhoppning.
"Om Gud vill / Inshalla". Ja, men vad vill Gud då? Är våran gud en syndabock i hårda tider och en frälsare i ljusa dagar? Om alla våra framgångar respektive bakslag är resultat av Guds vilja, om alla våra yttre förutsättningar styrs av Gud så kan man ju med rätta fråga sig var Gud börjar och slutar. Om jag tackar Gud för att mitt lag vann så måste det ju betyda att Gud gjorde så att motståndarlaget förlorad. Men om Gud gör oss tjänster på andra människors bekostnad, så betyder det ju även att han ibland gör oss otjänster för att gynna andra. Om Gud kan kontrollera människor och styra vem som ska få en tjänst och vem som ska få en otjänst så skulle ju det betyda att vi är Guds marinettdocker. Eller betyder det att vi Är Gud?
Om Gud kan styra alla våra tankar och känslor och allt som sker i universum så kommer vi ju aldrig få en chans att bevisa att vi är goda nog för att få tillträde till himlen. Om det däremot Inte är så, att Gud Inte kan styra våra tankar och känslor så leder det ju till två scenarion: Antingen är Gud inte allsmäktig eller så kan Gud visst styra våra tankar men väljer att inte göra det för att låta oss få en chans att bevisa vår godhet. Men om så är fallet, att Gud inte inverkar någonting i universum utan enbart är en domare vid dagen D så kommer vi ju aldrig heller få bevis för Guds existens och då kan det ju lika gärna vara så att det är vi människor som skapat Gud i våra egna huvuden och fantasier.
Så vad återstår? Ska vi chansa på att Gud finns och därefter försöka uppföra oss så moraliskt som möjligt i hopp om att vi då kommer till himmelen? Ska vi våga gambla och offra ett helt liv på något vi med säkerhet aldrig kommer få veta existerar? Gud är störst och ingen kan motbevisa mig. Å andra sidan så finns det bara en endaste anledning till varför jag tror att Gud är störst, och det är för att jag föddes just Här vid just Denna tid. Hade jag fötts Där vid Den tiden hade jag kanske trott på 10 stycken gudar, och att just dem var störst.
Tror jag på en gud idag? Jag vet inte, jag vet bara att jag är obetydligt liten i universum och att det finns visdomar så stora att jag troligen aldrig kommer att tangera vid dem. Jag är ödmjuk inför att jag inte kan kontrollera någonting och att jag egentligen inte vet något alls.
Kommentarer