Matriarkat
Om mänskligheten ska minska risken att spränga sig själv i bitar i ett kärnvapenskrig så bör vi omgående införa ett matriarkat. Jag tror detta är ett av få ideologiska ställningstaganden som jag står för. Det är den enda ideologi jag kan se vara genomförbar.
Ända sedan mänsklighetens uppkomst har mannen haft den bestämmande positionen. På tiden då vi knappt kunde tala så var det muskler och fysik som avgjorde ens position. Idag är det någon sjuk blandning av förmåga av ordsvammel, nepotism och falskhet.
Människan kan liknas vid kackerlackor - vi anpassar oss efter vår miljö. Man kan dock även hävda att vi är snäppet vidrigare än kackerlackor då vi förtär och förstör planeten vi bor på. Vissa forskare går även så långt som att de påstår att mänskligheten är en bakterie - vi utökar oss hejdlöst på någon annans bekostnad.
Planekonomi, kapitalism, socialism, kommunism, religion, rojalism, demokrati, diktatur, teokrati. Ja, vad har vi inte prövat på. System efter system fallerar och kvar står lidande människor. Den enda röda tråden genom alla statsskick är just den: människan. Oavsett hur många gånger vi försöker och hur många olika metoder vi testar så kommer allting stå och falla på samma sak: den mänskliga faktorn. I sanningens namn är en diktatur att föredra framför en demokrati, problemet är bara att hitta den god människa som kan leda diktaturen för folkets bäst och åsidosätta sina egna behov - lycka till med det. Demokrati blir därmed det nästbästa, man aldrig riktigt bra. Demokrati är enbart vackert för den som är naiv. Den som kan se hur spelet fungerar bakom ridån inser att det är precis lika vidrigt som vilket annat statsskick som helst. Frihet måste vara den största illusion efter Kontroll..
Om vi då kan konstatera att det inte är de olika system som är problemen, utan människorna bakom dem, så kanske det även är där vi borde börja revolutionera oss. Ta bort den felande länken, ta bort mannen bakom ratten.
Mannen - den dominanta. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Oavsett hur vacker och fin naiva västerlänningar vill tro att världen är, så är den inte det. Mannens kontrollbehov, hans tävlingsinstinkter, hans likgiltighet, hans volym av adrenalin och testosteron - dessa är biologiska och mentala förutsättningar är varför han åter och åter kommer att ta över maktpositioner, och detta är även varför han åter och åter kommer att köra mänsklighetens bästa i botten.
Nåväl, det finns vissa, ett fåtal s.k. genusvetare som motsätter sig detta. Som menar att ovan nämnda kriterier enbart är inlärda mönster. Men ja, vad svarar man på det. Kanske har de aldrig riktigt träffat en karl. Kanske har de sållat sig till likasinnade hipsters och feministdominerade sällskap, kanske har de aldrig gått ensamma i förorten efter mörkrets inbrott.
Visst, mannen och hans drifter har ett syfte. Vi är inte enbart degenererade. En gång i tiden, när det var "döda eller bli döda" som gällde ("en gång i tiden".. nu talar jag som en sann västerlänning. "En gång i tiden" är fortfarande högaktuellt i många delar av världen. Men nåväl, låt min felsägning bli ett talande exempel för min tes: i de länder där civilisationen är totalt avsaknad så får man leta länge innan man hittar en kvinna vid makten). På den tiden, den gamla goda vikingatiden t.ex., då var det enbart Söndra och härska som gällde. Den klan som då besatt flest män med dessa aggressiva karaktärsdrag var troligen även den by som överlevde och växte sig starkast.
Men någonstans längst vägen gick vi från att vara mordiska djur till att utvecklas till sofistikerade varelser som inte längre behövde mörda för att överleva. Någonstans längst tidsaxeln blev det inte längre försvarbart att utrota sina grannar för att säkerställa sin egen överlevnad. Och även just vid detta tillfälle, detta "någonstans" är när vi borde ha infört ett matriarkat och låtit patriarkatet dö ut.
Kvinnan - den känslostyrda. Ironiskt nog brukar vi tala om kvinnor som "mer känslostyrda" än män, och visst stämmer det att kvinnor resonerar mer med känslor än rationella argument. Men att likgiltighet och rationella argument inte skulle baseras på känslor tål att diskuteras. Jag tror snarare vi får reflektera och filosofer var och när känslor slutar och börjar och när "logik" tar vid. Visst, jag tror de flesta kan resonera och motivera vad som är logiskt och vad som är känslor. Men för en utomjording t.ex., så kanske våran s.k. "logik" enbart är känslor, fast stillsamma och lugna sådana. Vi kan väl bara säga så här: om män inte vore så känslostyrda som de vill framhäva sig själva så undrar jag: varför har miljoner av människor dött i krig de senaste årtusendena? Är det för att män ansett att det vore logiskt att städa upp jorden lite då och då? Eller är det för att maktens män har fattat sina beslut baserat på makt, kontrollbehov, hämnd, likgiltighet, girighet, frosseri m.m. Och vad är detta om inte känslor? Okej, jag förhandlar. Om kvinnan är Den känslostyrda så är mannen onekligen Den driftstyrda.
Min uppfattning av kvinnor är just vad den är - en uppfattning. Jag förmår inte att resonera som kvinnor, jag kan enbart observera hur kvinnor reagerar när jag agerar för att därefter försöka lära mig ett mönster. Ett mönster som för mig är irrationellt och känslostyrt, tvärtemot hur jag upplever mig själv och mina manliga vänner vara funtade.
Jag tror jag talar för de flesta av maktens män när jag säger att en kvinna vid makten skulle vara olustigt, det skulle skapa en känsla av total okontroll (jag tror att desto mer kontrollbehov, desto mer driftstyrd man är, desto mer motsätter man sig att ha en kvinna vid makten, återigen p.g.a. rädslan för det okända). Vad skulle en kvinna vid makten göra? Tänk om hon inte kan tänka logiskt, tänk om hon skulle skifta i humör varje dag?
I egenskap av person med kontrollbehov, problem med mitt kontrollbehov, så har jag lärt mig en endaste sak som hjälper: våga släpp taget, släpp efter för det okända, släpp kontrollen.
Utöver mödrarna i våra liv så är vi män med kontrollbehov riktigt ovilliga att släppa in en kvinna i våra liv, att låta dem ta kommandot. Och i slutändan är det just vi, männen med allt för stora kontrollbehov som måste fatta beslutet och släppa över makten till kvinnorna. Det är maktens män, dem med kontrollbehoven som måste våga lämna över stafettpinnen. (Vet inte om jag behöver förtydliga detta, men alltid finns det väl någon som gör allt för att misstolka en: givetvis finns det undantag inom könen. Långt ifrån alla män är buffliga och driftstyrda precis som långt ifrån alla kvinnor är känslostyrda och icke-korrupta. Jag utgår enbart från den statistiska majoriteten).
Jag tror, men jag vet inte, att kvinnor är vägen att gå för en ljusare framtid. Kvinna, hon som resonerar med hjärtat och känslorna. Jag lägger hellre mina spelkort på den känslostyrda och varma kvinnan framför den driftstyrda och känslokalla mannen.
Givetvis lever jag inte som jag lär, och för det lär jag få ett liv i ekonomiskt överflöd, en väl gynnsamt utvecklande karriär och höga positioner av makt - i min ensamhet.
Ända sedan mänsklighetens uppkomst har mannen haft den bestämmande positionen. På tiden då vi knappt kunde tala så var det muskler och fysik som avgjorde ens position. Idag är det någon sjuk blandning av förmåga av ordsvammel, nepotism och falskhet.
Människan kan liknas vid kackerlackor - vi anpassar oss efter vår miljö. Man kan dock även hävda att vi är snäppet vidrigare än kackerlackor då vi förtär och förstör planeten vi bor på. Vissa forskare går även så långt som att de påstår att mänskligheten är en bakterie - vi utökar oss hejdlöst på någon annans bekostnad.
Planekonomi, kapitalism, socialism, kommunism, religion, rojalism, demokrati, diktatur, teokrati. Ja, vad har vi inte prövat på. System efter system fallerar och kvar står lidande människor. Den enda röda tråden genom alla statsskick är just den: människan. Oavsett hur många gånger vi försöker och hur många olika metoder vi testar så kommer allting stå och falla på samma sak: den mänskliga faktorn. I sanningens namn är en diktatur att föredra framför en demokrati, problemet är bara att hitta den god människa som kan leda diktaturen för folkets bäst och åsidosätta sina egna behov - lycka till med det. Demokrati blir därmed det nästbästa, man aldrig riktigt bra. Demokrati är enbart vackert för den som är naiv. Den som kan se hur spelet fungerar bakom ridån inser att det är precis lika vidrigt som vilket annat statsskick som helst. Frihet måste vara den största illusion efter Kontroll..
Om vi då kan konstatera att det inte är de olika system som är problemen, utan människorna bakom dem, så kanske det även är där vi borde börja revolutionera oss. Ta bort den felande länken, ta bort mannen bakom ratten.
Mannen - den dominanta. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Oavsett hur vacker och fin naiva västerlänningar vill tro att världen är, så är den inte det. Mannens kontrollbehov, hans tävlingsinstinkter, hans likgiltighet, hans volym av adrenalin och testosteron - dessa är biologiska och mentala förutsättningar är varför han åter och åter kommer att ta över maktpositioner, och detta är även varför han åter och åter kommer att köra mänsklighetens bästa i botten.
Nåväl, det finns vissa, ett fåtal s.k. genusvetare som motsätter sig detta. Som menar att ovan nämnda kriterier enbart är inlärda mönster. Men ja, vad svarar man på det. Kanske har de aldrig riktigt träffat en karl. Kanske har de sållat sig till likasinnade hipsters och feministdominerade sällskap, kanske har de aldrig gått ensamma i förorten efter mörkrets inbrott.
Visst, mannen och hans drifter har ett syfte. Vi är inte enbart degenererade. En gång i tiden, när det var "döda eller bli döda" som gällde ("en gång i tiden".. nu talar jag som en sann västerlänning. "En gång i tiden" är fortfarande högaktuellt i många delar av världen. Men nåväl, låt min felsägning bli ett talande exempel för min tes: i de länder där civilisationen är totalt avsaknad så får man leta länge innan man hittar en kvinna vid makten). På den tiden, den gamla goda vikingatiden t.ex., då var det enbart Söndra och härska som gällde. Den klan som då besatt flest män med dessa aggressiva karaktärsdrag var troligen även den by som överlevde och växte sig starkast.
Men någonstans längst vägen gick vi från att vara mordiska djur till att utvecklas till sofistikerade varelser som inte längre behövde mörda för att överleva. Någonstans längst tidsaxeln blev det inte längre försvarbart att utrota sina grannar för att säkerställa sin egen överlevnad. Och även just vid detta tillfälle, detta "någonstans" är när vi borde ha infört ett matriarkat och låtit patriarkatet dö ut.
Kvinnan - den känslostyrda. Ironiskt nog brukar vi tala om kvinnor som "mer känslostyrda" än män, och visst stämmer det att kvinnor resonerar mer med känslor än rationella argument. Men att likgiltighet och rationella argument inte skulle baseras på känslor tål att diskuteras. Jag tror snarare vi får reflektera och filosofer var och när känslor slutar och börjar och när "logik" tar vid. Visst, jag tror de flesta kan resonera och motivera vad som är logiskt och vad som är känslor. Men för en utomjording t.ex., så kanske våran s.k. "logik" enbart är känslor, fast stillsamma och lugna sådana. Vi kan väl bara säga så här: om män inte vore så känslostyrda som de vill framhäva sig själva så undrar jag: varför har miljoner av människor dött i krig de senaste årtusendena? Är det för att män ansett att det vore logiskt att städa upp jorden lite då och då? Eller är det för att maktens män har fattat sina beslut baserat på makt, kontrollbehov, hämnd, likgiltighet, girighet, frosseri m.m. Och vad är detta om inte känslor? Okej, jag förhandlar. Om kvinnan är Den känslostyrda så är mannen onekligen Den driftstyrda.
Min uppfattning av kvinnor är just vad den är - en uppfattning. Jag förmår inte att resonera som kvinnor, jag kan enbart observera hur kvinnor reagerar när jag agerar för att därefter försöka lära mig ett mönster. Ett mönster som för mig är irrationellt och känslostyrt, tvärtemot hur jag upplever mig själv och mina manliga vänner vara funtade.
Jag tror jag talar för de flesta av maktens män när jag säger att en kvinna vid makten skulle vara olustigt, det skulle skapa en känsla av total okontroll (jag tror att desto mer kontrollbehov, desto mer driftstyrd man är, desto mer motsätter man sig att ha en kvinna vid makten, återigen p.g.a. rädslan för det okända). Vad skulle en kvinna vid makten göra? Tänk om hon inte kan tänka logiskt, tänk om hon skulle skifta i humör varje dag?
I egenskap av person med kontrollbehov, problem med mitt kontrollbehov, så har jag lärt mig en endaste sak som hjälper: våga släpp taget, släpp efter för det okända, släpp kontrollen.
Utöver mödrarna i våra liv så är vi män med kontrollbehov riktigt ovilliga att släppa in en kvinna i våra liv, att låta dem ta kommandot. Och i slutändan är det just vi, männen med allt för stora kontrollbehov som måste fatta beslutet och släppa över makten till kvinnorna. Det är maktens män, dem med kontrollbehoven som måste våga lämna över stafettpinnen. (Vet inte om jag behöver förtydliga detta, men alltid finns det väl någon som gör allt för att misstolka en: givetvis finns det undantag inom könen. Långt ifrån alla män är buffliga och driftstyrda precis som långt ifrån alla kvinnor är känslostyrda och icke-korrupta. Jag utgår enbart från den statistiska majoriteten).
Jag tror, men jag vet inte, att kvinnor är vägen att gå för en ljusare framtid. Kvinna, hon som resonerar med hjärtat och känslorna. Jag lägger hellre mina spelkort på den känslostyrda och varma kvinnan framför den driftstyrda och känslokalla mannen.
Givetvis lever jag inte som jag lär, och för det lär jag få ett liv i ekonomiskt överflöd, en väl gynnsamt utvecklande karriär och höga positioner av makt - i min ensamhet.
Kommentarer